måndag 22 augusti 2011

Osakligt och rent felaktigt av Gunnar Wetterberg

Gunnar Wetterberg skriver idag i Expressen att karriär måste löna sig. I artikeln argumenterar han för att ökade klyftor i samhället skulle vara ekonomiskt rationellt för samhället i stort. Några belägg för detta presenterar Wetterberg dock inte. Istället hänvisar han till ett klassiskt borgerligt argument om att det skulle vara avundsjuka som driver fackföreningsrörelsen i dess krav på en jämlik lönesättning. Kvalificerat och ogrundat skitsnack är vad det är. Såväl att ojämlikhet skulle vara ekonomiskt rationellt för samhället som att det vore Jantelagen som driver LO.

Att jämlikhet som ideal är rationellt såväl ekonomiskt som socialt, kulturellt och politiskt har visats gång efter annan. Senast i raden är den alltid lika omtalade "Jämlikhetsanden" men det räcker att se på av Wetterberg såväl nämnda Sverige som USA. Båda dessa länder har haft sina storhetsperioder utifrån ett socialt och ekonomiskt perspektiv då jämlikheten var betydligt mer utbredd än den är idag och i båda länderna har ökade klyftor inneburit ökad fattigdom och sociala problem.

Argumentationen om att utbildning inte lönar sig är också helt felaktig. Det råder stor korrelation mellan utbildning och inkomst under livet. Så det argumentet faller pladask. Att sen inte löneutvecklingen stiger exponentiellt betyder ju inte att fler år i utbildningssystemet inte skulle vara lönsamt. Vidare kan man fråga sig om allting bara ska mätas i lönekuvertets tjocklek. Jag skulle förmodligen ha högre lön idag om jag stannat kvar inom lagerbranschen där jag började min yrkesbana men jag skulle vantrivas något kolossalt. Jag tjänar hellre lite mindre och älskar mitt jobb än arbetar med något som jag hatar men som jag tjänar mer på. Och då har jag ändå fyra och ett halvt år på universitet och högskola i bagaget.

Utöver detta finns det argument för att lönens betydelse för lyckan avtar vid en inkomst på ca 40 000 kr/månaden och då kan man ju fråga sig varför en läkarlön på 39 000 kr skulle vara problematisk? Att tala om Jante är den borgerliga argumentationens älskling så fort fackets krav på skäliga löner för alla kommer på tal. Det är osakligt rakt igenom och lika konstruktivt som om facket skulle kalla alla som inte delar deras uppfattning för egoistiska nötter. Det är inget debattklimat som jag ser som varken önskvärt eller framkomligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar