Jaha, då var det konstaterat igen. Bomberna faller och rättsprinciperna med dom. Nato får FN-mandat att skydda civila och detta mandat tolkas lite som det passar och blir plötsligt till att välja sida i en konflikt mellan nationella grupperingar (där dessutom den ena parten var god vän med fint folk fram tills alldeles nyligen). Det höga målet att skydda civila kan man väl egentligen inte säga så mycket om, hur det sen sker är däremot något man alltid kan problematisera kring. Att däremot välja sida i en konflikt kan man säga mycket om hur mycket "rätt" det ena alternativet än kan anses vara. Som främmande makt ska man alltid ha mycket starka skäl för att ingripa i en inre konflikt.
Det här är ett sånt där inlägg som folk givetvis tycker är sådär jättehemskt, hur kan man tycka att Nato gör fel när dom bombar sönder Khaddafis palats? Men det är inte själva bombandet av en diktators palats det handlar om. Det är grundprinciperna i folkrätten och vad ett FN-mandat faktiskt innebär som är det avgörande för inlägget samt det faktum att Nato gång efter annan fullkomligt struntar i vad FN-mandaten faktiskt innebär och föreskriver. FN får aldrig bli ett transportkompani för bombförespråkarna och heller aldrig ett alibi för övergrepp på såväl rättsprinciper som folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar