KD är i kris. Har ni hört den förut skulle man också kunna säga. Partiet som Gud glömde skriver Expressen idag. Dom mindre smickrande epiteten och liknelserna verkar aldrig ta slut för KD och det är egentligen inte så konstig. Sen Alf Svensson försvann har partiet varit på dekis och det senaste valet var det moderata stödröster som räddade partiet kvar i riksdagen. Likheten med Vänsterpartiet är ganska slående. I enskilda kommuner kan partiet vinna framgång, på riksplanet räcker dom inte till.
KD:s räddning, om den finns, vore väl att få tag på en karismatisk och folklig ledare som kan föra ut det budskap som partiet har. Vad nu det är. Utöver vårdnadsbidraget, som har blivit en totalflopp, så kan inte jag komma på några större inslag av KD-prägel i allianspolitiken. Det är snarare KD:s misslyckanden, homofrågorna och sjukförsäkringen, som man minns. I homofrågorna finns det ett djupt och genuint motstånd inom KD, även om riksorganisationen gör vad dom kan för att tona ner det hela. I sjukförsäkringsfrågan har partiet försökt framstå som alliansens "good guys" men att bedriva opposition på sig själv är döfött och det saknar trovärdighet. Utan resultat är det liksom kört och några resultat har inte KD haft sen jag vet inte när.
För alliansbygget blir givetvis KD:s och C:s kräftgång en svår nöt att knäcka. Moderata stödröster kan säkert rädda ett av partierna kvar 2014 men om båda ligger på gränsen är det ju tveksamt om det går att lappa det sjunkande skeppet. Som en hyllning till KD:s politiska gärning får ni här också en lämplig liten truddilutt:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar