Kapitalism. Läs det ordet ett par gånger och tänk på vad det innebär. Det sägs stå för fri företagsamhet, oreglerade marknader och konkurrens. Men när man jämför den teoretiska ramen som kapitalismen lutar sig på med resultatet av den kapitalistiska praktiken ser man snart att teorierna befinner sig långt från verkligheten. Drömmen om konkurrensens förlovade kraft är borta. Kvar är den perverterade formen som kapitalismen alltid strävat efter, monopolet.
Det senaste i raden av monopoliseringsexempel är dagens företag, Apple. Numera världens största och som sådant har det också en särställning i förhållande till alla andra. Marknadens balans är alltid till den starkes fördel och utopin om en "oreglerad och fri" marknad är just bara en teoretisk dröm. En dröm skapad av idealister som säkert verkligen tror på sina egna dogmer. För dom verkliga aktörerna däremot, kapitalisterna, är den vackra teoretiska fasaden inget annat än ett skämt. Ingen kapitalist vill ha konkurrens. Alla kapitalister vill ha så stor marknadsandel som möjligt och därmed så stor inkomst som möjligt. Det är nämligen kapitalistens drivkraft, att skapa mervärde.
Det ligger nämligen en hel del i det som bland andra sociologerna Paul Sweezy och Paul Baran beskrev på ett mycket bra sätt. För kapitalisten är prispressen en farlig mekanism som riskerar att radera ut företaget. Detta vet alla kapitalister om och därför ökar man andra delar av produktkostnaden, genom bland annat reklam och marknadsföring, vilket i sin tur leder till att man kan ta ut ett högre pris för produkten. Mervärdet skapas således primärt via en prisökning istället för pressade produktionskostnader. En pryl får status och därmed kan man ta mer betalt för varan eftersom den sociala logiken driver konsumenten att vilja betala mer. Med Marx egna ord blir varufetishismen det som styr mervärdesökningen.
Man blir nästan tagen av hur väl dom skeenden som nu pågår runt om i världen redan är beskrivna och till skillnad från den utopiska och dogmatiska kapitalismen kan man via socialistisk analys förstå världens gång på ett sätt som inte är en dikterad dröm utan en verklig analys baserad på tingens ordning. Det gör också att lösningarna blir anpassade till verkligheten istället för till marknaden. Något att fundera på så här i Tea-partyrörelsens förlovade dagar.
Att Apples produkter skulle vara speciellt dyra är en missuppfattning. Apple tillverkar inte de billiga skitdatorer med förrförra generationens komponenter som du hittar i elektronikladorna. Jämför vi en Dell Precision med en MacBook Pro är prisskillnaden inte nödvändigtvis till Apples nackdel.
SvaraRaderaDet jag uppskattar med Apple är känslan av att Steve Jobs ställer sig frågan om produkterna lever upp till hans egen standard. När så inte är fallet skickas den tillbaks för fortsatt utveckling, medan i stort sett alla andra företag skulle skeppa den ändå. I en värld där människans syfte ter sig vara att tillverka billigt skit till lägsta möjliga kostnad ser jag Apple som ett lysande och hoppfullt undantag.
Att Apple gör bra datorer må så vara men det var ju inte riktigt det inlägget handlade om.
SvaraRaderaInlägget handlade om hur Apple tack vare monopolism lyckas ta mer betalt för sina produkter. Jag hävdar att konkurrenternas likvärdiga produkter är likvärdigt prissatta.
SvaraRaderaDärutöver bör jag medge att Apples prispolitik, att hålla konstant pris på en produkt, gör att de i slutet av produktcykeln är relativt dyrare. T.ex. är en iPhone 4 inte särskilt prisvärd just nu eftersom iPhone 5 väntas komma i september. Livet vore lättare utan gråskalor ;)
Inlägget handlade om kapitalismens funktion och Apple är ett bra exempel på hur man genom social logik kan öka mervärdet.
SvaraRadera