Anders Borgs ord väger blytungt när svensk ekonomi utvärderas. Om Borg säger att det kommer att gå åt helsike så är det också den uppfattning som sprids bland företag och hushåll. Om Borg däremot säger att allting är bra så är det den känslan som blir den rådande*. Att det har blivit så är i sig ett märkligt fenomen för Borg har dels dåligt på fötter när han gör sina uttalanden, dels är han en politiker som gör politiska antaganden utifrån ideologiska ställningstaganden. Men ibland verkar det som att detta glömts bort.
Talande för hela den ekonomiska diskussionen i vårt samhälle är just att det är en politiserad diskussion. Av någon anledning är det bankernas chefsekonomer eller någon företrädare för Svenskt Näringsliv som får göra utsagor titt som tätt i såväl TV-soffor som på ekonomisidorna. Hade det istället gällt arkeologi, biologi eller sociala frågor hade någon arkeolog, biolog eller sociolog, knuten till något lärosäte eller dylikt, fått uttala sig.
Det hela blir väldigt märkligt. Borg framställer nämligen den ekonomiska utvecklingen som en sanning. Han gör prognoser som allt som oftast sammanfaller med hans egna politiska syften och utväxlingen av prognoserna har en märklig förmåga att sammanfalla väldigt bra med valår.
Dessutom känns Borg mest som en skramlande tunna. Det händer nämligen inget fast han gormar och har sig. Det borde borga för en minskad trovärdighet på lång sikt. Men då måste ett tydligt alternativ med konkreta åtgärder presenteras. Därför blir också höstens budget oerhört viktig för Tommy Waidelich. Jag ser fram emot att följa utvecklingen.
*Dagens Industri, 30/8 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar