fredag 8 juli 2011

Vilken kri(S)?

Man kan egentligen bara skratta åt den diskussion som förs i vissa medier kring Bodströms bok och Håkan Juholts ställning i S. Jag har varit aktiv i S på olika platser och nivåer sen 2007 och aldrig har jag känt sånt enormt drag i partiet som det är just nu. I princip varenda partikamrat jag har stött på sen kongressen i våras har varit positiv, laddad och redo att kämpa. Just för att dom allra flesta tycker att Håkan Juholt är en bra ledare som svarat upp mot många av dom krav man haft på en ny ledare. Skitsnacket om att det skulle råda någon slags kris inom S är alltså i princip grundlöst i dom 15-talet arbetarekommuner som jag har haft mer eller mindre kontakt med under dom senaste månaderna.

När det sen gäller dels medias kritik och "granskning" av Juholt, dels borgerlighetens dito, så kan man enkelt konstatera att media aldrig kommer vara nöjda med en S-ledare och samma sak gäller för borgarna. När Juholt tillträdde målade han upp stora visioner, han sa att partiet nu skulle göra en politisk nystart och han tillsatte såväl programkommission som skatteutredning. Nu efter tre månader har medias tålamod tagit slut, var är dom konkreta idéerna? Men för den som vet något om politik är det ganska klart att man inte mejslar ut konkreta och detaljerade förslag varenda dag och framförallt inte efter tre månader. S är nämligen, till skillnad mot vad man kan tro när man hör Bodström, ett demokratiskt parti. Det sitter inte nån elit och bestämmer. Och just därför tar saker och ting tid.

Borgarna å sin sida står handfallna inför den visionära politiska diskussion som Juholt för. Har dom inga konkreta skattesatser att ta ställning till så havererar deras politiska analys. För borgerligheten handlar politiken om att sänka så många skatter så mycket som möjligt. Det räcker ju med att man var på S ekonomiska seminarium och lyssnade på Maria Rankka igår för att få den saken bekräftat. I ett förvirrat inlägg kring bostadsbristen började hon tala om att problemet på svensk bostadsmarknad var orättvis beskattning av dom olika boendeformerna. Att hennes egna företrädare sålt ut stora delar av den väl fungerande allmännyttan och att slopandet av en statlig bostadspolitik skulle ha något med saken att göra var för henne helt främmande. Det var alltså för höga skatter som var problemet. Exakt likadant resonerar Reinfeldt och kompani. Därför är dom också förlamade gentemot Juholts retorik och politik som bygger på värderingar, drömmar och mål. Något som nästan helt saknas i den regeringströtta borgerligheten.


                                           Foto: Socialdemokraterna.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar