Lite perspektiv igen. I Libyen är det full rulle trots att media inte längre rapporterar dagligen därifrån. Att det inte händer så mycket rent militärstrategiskt har varit klart rätt länge. Inga nya fronter öppnas, inga genombrott sker och folket lider lika mycket som innan. Om inte mer det vill säga.
Och NATO är ju där fortfarande med sitt understöd till rebellerna. Skälet till att man stödjer rebellerna är att man vill störta diktatorn och det är ju nobelt. Rebellerna är "good guys" i den här konflikten och dom är det främst av ett skäl. Deras fiende är, just nu, NATO:s fiende och "min fiendes fiende är min vän". Problemet är att det där är en väldigt bräcklig doktrin. Dessutom riskerar en sådan doktrin att förmörka syftet med hela ens insats i spelet.
För om jag minns rätt var NATO:s huvudsyfte att skydda civila. Och i linje med det borde man ju, efter uppgifter som nu till och med bekräftas av rebellerna själva, bomba även rebellerna. Dom begår nämligen också övergrepp på civila.
Så perspektivet idag blir väl att saker och ting inte kan ses i svart och vitt samt att när bomberna börjar falla är det svårt att bomba konsekvent. För vem ska man bomba när båda sidor bryter mot det man säger sig skydda?
Martin Moberg förklarar hur Sverige inställning i utrikespolitik har blivit som den blivit. Roger Jönsson förklarar med enkelhet hur marknaden fungerar. Olle Möller funderar kring samma marknad och dess oskuld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar