Almegas grillbuffé var enligt uppgift god men deras idéer smakar surt

Man blir inte så lite trött på arbetsgivarorganisationen Almega. Nu är dom ute igen och gnäller på svensk lönebildning och menar att för mycket styrs centralt. Man påstår att löntagarna vill ha mer att säga till om lokalt på arbetsplatsen och att prestation ska vara mer avgörande. Men där är INGET som säger att inte Almegas medlemmar kan höja lönen precis hur mycket dom vill för duktiga medarbetare. Vad kollektivavtalen säger är att dom inte får sänka lönerna hur mycket dom vill. Det är en väsentlig skillnad.

Kollektivavtalen är dessutom så mycket mer än bara lön. Att Almega ifrågasätter hela kollektivavtalsmodellen baserat på att löntagarna vill ha högre lön om dom är duktiga är en chimär och en dimridå. Drömmen för Almega hade väl varit lagstadgad (får man ju hoppas) minimilön med stort svängrum att höja och sänka lönerna utifrån dagsaktuell prestation. Det vore ett stort steg tillbaka och en modell som ansetts världsunik till fördel för löntagarna skulle slängas på historiens skräphög.

Men man ska ha klart för sig att den svenska modellen, den svenska välfärdsstaten, står på tre ben där arbetsmarknadens parter och kollektivavtalen utgör det ena benet. River man det, river man också bort grunden för välfärden som den ser ut idag och jag ser inte att Almega kommer med några alternativ på hur välfärden ska organiseras. I alla fall inte utifrån ett demokratiskt och medborgerligt perspektiv. Så även om Almega tog väl hand om alla bloggare under Almedalsveckan med god grillbuffé och mysiga soffor så får man vara uppmärksam på eftersmaken. Den är inte så lite lagom besk och sur för löntagarna.

I brist på en bra bild på en rutten stek får ni här ett ruttet äpple från garnityren istället:

                                      Foto: http://thorgun.wordpress.com/