Rekommenderar Per T idag.

Lika dålig som Per T Ohlsson kan vara en del söndagar lika lysande kan han vara andra söndagar. Han blandar och ger och just denna söndag är det ett fall av det senare som gör sig gällande. Ni kan läsa Per T här så tror jag ni förstår vad jag menar.

Ewa Björling springer storbolagens ärende istället för att värna folkhälsan

Sverige kämpar vidare med EU i snusfrågan och handelsminister Ewa Björling tycker förbudet mot att sälja snus i övriga EU är orättvist. Föga oväntat får hon medhåll från Swedish Match som anser att förbudet är fel och att det strider mot den fria rörligheten. Folkhälsoinstitutet menar dock att:

– Utifrån den kunskap som i dag finns om hälsorisker och beroende tycker vi att det bör begränsas, men ytterst är det politiker som bestämmer, säger Åsa Domeij, chef för avdelningen för drogprevention och spel. - DN

Så frågan är alltså om det är den fria rörligheten och rätten att stoppa i oss hälsofarliga saker som ska gå först eller om det är folkhälsan och god hushållning med våra sjukvårdsresurser som ska stå i första rummet. För mig är svaret på frågan självklart.

Bara som en liten påminnelse är tobaken utan konkurrens den största enskilda anledningen till cancer, hjärt- och kärlsjukdomar i västvärlden. För att inte tala om hur det ser ut i tobakens tillväxtregioner i Tredje världen. 

Nästa attack på välfärden

Attacken som inleddes av alliansregeringen 1/1 2007 på det svenska välfärdssystemet fortsätter med oförminskad kraft. Efter a-kasseförsämringar och sjukförsäkringsangrepp är det nu dags för högkostnadsskyddet. En höjning med 22 procent anses tydligen lämpligt av Socialstyrelsen som tillstyrker förslaget av någon outgrundlig anledning trots att man inte vet vilka konsekvenser det får för dom ekonomiskt svaga grupperna i vårt land. Och om inte jag är helt fel på det måste väl ett högkostnadsskydd primärt vara för dom som har svårt att bära höga kostnader själv även om det är en generell välfärdspolitik som ligger bakom hela idén?

En höjning med 200 kr inom öppenvården är enormt mycket pengar för dom familjer som hyser något av Sveriges 220 000 fattiga barn. Är där dessutom ett par barn och en förälder i familjen blir det snabbt mycket pengar av det hela. Det räcker med ett par omgångar halsfluss och en influensa på vintern för att man ska slå i taket och det är inte speciellt ovanligt att man som liten åker på både det ena och det andra i tid och otid.

Men vi får väl se. Alliansen hävdar ju i lite olika varianter att det inte finns några fattiga barn i Sverige så att höjningen genomförs verkar inte helt osannolikt och vi får ytterligare en försämring av välfärden att lägga till en redan diger lista.

Intressant att notera är också att t ex DN inte nämner några siffror i sina notiser på nätet medan GP gör så. På tal om att intresset aldrig ljuger.

                                       Rivning pågår av den svenska välfärden

                                          Foto: strandrosen.blogg.se

Förringande att anklaga ett dataspel för skuld i massakern

En vecka har gått sedan en fascist skred till handling i Norge och genomförde sin dröm att skada arbetarrörelsen och åsamka det socialdemokratiska samhällsbygget ett slag av aldrig tidigare skådat slag. Händelsen har, fullt naturligt, pumpats av alla som skriver, tycker och tänker. Överallt ser man journalister, bloggare och debattörer ha åsikter och tankar om den där förfärliga eftermiddagen förra veckan. Det är fullt naturligt och det är givetvis så det ska vara. Men bara för att folk har behov av att prata av sig betyder inte det att allt som skrivs och sägs är varken vettigt eller sant. Framförallt blir trådarna allt tunnare ju längre tiden går och man kan ju börja diskutera när det är dags att gå vidare, att skriva om något annat.

Ett sånt exempel är det som nu börjar diskuteras om dataspel. Någon gör en undersökning och hävdar att det gör folk mer aggressiva. Något som dessutom motsags förut. Detta eftersom en massmördare har skrivit i sitt förvirrade dokument att han tränat på att skjuta folk vid ett tangentbord. Och det må vara hänt. Det kan vara så att vissa dataspel är så pass verklighetstrogna att dom kan fungera som simulatorer för någon som vill skjuta ett 80-tal socialister. Men att börja koppla dataspelen till en allmän tendens mot fler massmord eller ens fler skjutningar känns ruskigt långsökt.

Dessutom ska man ha klart för sig att tangenterna A,W,S,D och ett antal musklick är ruskigt långt ifrån ett halvautomatiskt jaktvapen på en skogsbeklädd ö i den norska idyllen. Oslos pistolskytteklubb, där samme dåre skjutit otalet kulor på riktigt, bör i så fall bommas igen för all framtid precis som varenda skytte- och jaktklubb i hela Norden. Man skulle också kunna argumentera för att Försvarsmakten bör klappa igen för Mattias Flink var, om jag inte minns helt fel, ganska aktiv inom det segmentet. Kampsportsföreningar skulle också kunna lägga ner precis som att man kan stänga igen dom flesta biografer runt om i landet. För att inte tala om alla DVD-filmer som måste plockas bort från hyllorna i videobutiken.

Norrmännen har skött det här ruskigt snyggt. Jens Stoltenberg har stått stark och trygg i en tid av prövning som jag innerligt hoppas att han aldrig kommer i närheten av igen. Att då börja moralpanika kring att dåren som ville gå i riddardräkt till häktningsförhandlingarna har lirat dataspel är bara tråkigt, löjligt och känns i mina ögon nästan förringande. Kanske ska man diskutera vad han lärde sig under sina 10 år i Fremskrittspartiet innan man anklagar Modern Warfare 2 för att bära skuld i en massaker.

Grattis till Ikeas anställda i Danville

Efter tre års kamp har facket på Ikea i Danville, USA, fått lov att teckna kollektivavtal. Det räckte inte med att en enkel majoritet stod bakom förslaget för i USA ska det till mer än så för att arbetarna ska få lov att avtala sina rättigheter. Så i landet som framställs som demokratins högburna försvarare är en enkel majoritet inte nog för att arbetarna ska få något att säga till om gentemot arbetsköparna. Det är bara att gratulera dom anställda på Ikea och beklaga för arbetarna i USA att deras lagstiftning särbehandlar deras demokratiska rättigheter utifrån ett klassbaserat förtryck.

Jens Stoltenbergs tal från i söndags

Jag har inte sett Jens Stoltenbergs tal från söndagens sorgestund och jag antar att det finns fler som inte har sett det. Så jag postar det här för er beskådan. Ett mycket starkt anförande som berör djupt in i hjärtat.

Det där med lagstiftning är inte helt enkelt

Det där med att politiker ska ordna saker och att man genom lagstiftning kan lösa olika problem är rätt intressanta ingångsvärden. Vid årsskiftet genomfördes en lagändring kring patientsäkerheten, en typisk Hägglundlag som ska vara så där jättebra för alla, men nu visar det sig att det blivit precis tvärtom. Man har tagit ansvar från Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) och lagt mer ansvar på Socialstyrelsen. En myndighet som har en väldig massa att syssla med och som uppenbarligen inte riktigt hinner med.

Anmälningarna har rusat i höjden, över 4000, men endast i 17 fall har det lett till någon kritik. Och att någon läkare skulle få sluta är nästan uteslutet.

Man kan givetvis se det från massa håll. Det skulle till exempel gå att argumentera för att svenskarna blir allt mer bortskämda och att man anmäler så fort inte saker och ting går ens väg. Det går även att argumentera för att läkarna slarvar mer eftersom dom vet att dom sitter i säker båt och att ansvariga myndigheter skyddar dom av någon anledning. Kanske kompisskap, kanske läkarbristen, kanske flathet? Vidare kan man se det som ett fenomen på dåliga utredare på Socialstyrelsen. Eller kanske underbemannade utredningsenheter.

Som synes finns det massa varianter på var felet kan ligga och du kan säkert komma på fler. Jag har faktiskt ingen aning. Anledningen till att jag lyfte saken är just perspektivet på vad politiker kan göra och inte göra med lagstiftningen. Det är nämligen inte så lätt och enkelt att bara fixa nåt. Viktigt att tänka på när man utkräver ansvar. Sen ska man alltid ha höga krav på och förvänta sig mycket av politiken. Som att man t ex gör ordentliga remissrundor och lyssnar på remissinstanserna. En gren där sittande regering har stora brister.

Konstgödsel, bomber och en eventuellt öppen dörr

Starta grönsaksfirma om du vill bli terrorist. Ungefär så enkelt kan man formulera dom idéer som florerar på internet angående bomber och sprängdåd. Timothy McVeigh och Terry Nichols visade med all tydlighet i Oklahoma City 1995 vad konstgödsel kan göra och reglerna har skärpts på området. Men det är märkligt ändå att en man med högerextrema åsikter kan starta en firma och köpa in massor av bombmaterial till en gård ute i ingenstans i östra Norge utan att någon på Säpo, lokala polisen eller i branschen reagerar.

I Danmark ser man  nu över reglerna. Att man gör samma sak i Sverige ser jag som en självklarhet. Inte för att jag vill att man ska behöva uppge politisk hemvist när man driver grönsaksfirma, ett sådant samhälle vill i alla fall inte jag ha, men när någon med enskild firma köper tonvis med konstgödsel borde i alla fall någon i kedjan slå Säpo eller någon annan lämplig organisation en signal. Med tanke på vilket ramaskri det blev kring övergreppen på Patrik Sjöberg och alla krav som skulle ställas i tid och otid på ideella idrottsledare lär det knappast vara ett speciellt kontroversiellt förslag jag kommer med.

Fast jag kanske slår in en öppen dörr. Har faktiskt inte bemödat mig att sätta mig in i just reglerna för konstgödsel. Jag kommer eventuellt köpa lite hönsgödsel i framtiden. Så jag lämnar regelsättningen till andra. Det här vara i alla fall mitt lilla inspel i den debatten också.

Andrew Berwick är sprungen ur Fremskrittspartiet

Attacken mot Utöya var en attack mot arbetarrörelsen. Genom att mannen som utförde attacken var en vit, medelålders man som agerade ensam så ses nu dådet mer som en psykiskt störd människas vansinniga handling än som ett politiskt terrordåd skapat av omständigheter i mannens sociala, kulturella och politiska omgivning. Jag vill med bestämdhet hävda att det är just denna typ av människor som drivs fram genom att vi ser mellan fingrarna och inte ser den sanning som gör sig påmind varje dag. Vi har fascistiska partier i Sverige, Norge och Danmark som genom sin påverkan på människors liv skapar förutsättningar för fascistiskt våld att gro. Dock finns det gott om både socialdemokrater och andra som vägrar se att fascismen står i farstudörren.

Andrew Berwick har fått sin skolning i norska motsvarigheten till SD, Fremskrittspartiet. Hans politiska gärning och radikalisering har skett inom ramen för partiet. Att han drevs så långt att han ansåg partiet för mesigt är en tydlig signal om att gräsrötterna i dessa partier är något helt annat än det som Jimmie Åkesson och Siv Jensen talar om i öppen dager. Vi vet att SD på sina olika politiska arrangemang sjungit sånger om mordet på Olof Palme och att vitmaktmusik pumpats ur högtalarna vid jämna mellanrum. Vi vet att i alla fall SD organiserar gott om "fd" nynazister. Dessa element är i mångt och mycket grunden för den politiska linjen i dessa partiers ideologi och att det finns dom som i denna miljö inte klarar av "finliret" med att vara rumsren är föga förvånande. Andrew Berwick är bara ett symptom på fascismens natur.

Hatet mot marxismen och den grundmurade rasismen är det som driver dessa rörelser framåt. Socialdemokratin är den starkaste vänsterkraften i världen idag. Att det är mot denna rörelsen som fascisterna visar sitt hat är inte så konstigt. Den politiska handlingen talar sitt tydliga språk. Men dessvärre är jag rädd för att det hela stannar just vid "en ensam galnings vansinniga dåd" och att Jimmie Åkesson och Siv Jensen får bli uttolkare av vad deras rörelser får för konsekvenser. Jag menar att det är demokratin och människovärdet som måste vara uttolkaren av vad deras rörelser står för och då är det med all tydlighet klart att fascismen sjuder i dom så kallade "högerpopulistiska" partierna.

                                                    Foto: svt.se

Det enda man kan skriva om idag

Idag finns det egentligen inte mycket att skriva om mer än att skänka en tanke och visa sitt stöd till det norska folket och dom norska kamraterna. Terrorn finns överallt i alla samhällen och denna gång är det extremhögern som slagit till. Enligt SVT har den gripne mannen kopplingar till nationalistiska och fundamentala kristna grupper samt han ska även ha varit medlem av det främlingsfientliga och öppet rasistiska Fremskrittspartiet.

Gro Holm, journalist på NRK, ansåg att Jens Stoltenberg var helt rätt på frågan när han talade om att det nu behövs mer demokrati, inte mindre. Det är precis så terrorn måste mötas. Likaså Bo-Inge Andersson på SVT sa att vi inte får låta oss skrämmas för då har terroristerna uppnått målet. Därför känns Eskil Pedersens ord, om att AUF ska tillbaka till Utöya och kämpa för dom ideal man brinner för, så varma och kloka.

Sist vill jag bara be alla att delta i den minnesmanifestation som SSU och Unga Sossar i Helsingborg ska ha på tisdag 26/7 klockan 18.00 på Gustav Adolfs torg i Helsingborg. Kom dit och visa ditt stöd. Manifestationen är opolitisk och är ett sätt att stödja våra norska grannar och hedra offren för våldet.

Almegas grillbuffé var enligt uppgift god men deras idéer smakar surt

Man blir inte så lite trött på arbetsgivarorganisationen Almega. Nu är dom ute igen och gnäller på svensk lönebildning och menar att för mycket styrs centralt. Man påstår att löntagarna vill ha mer att säga till om lokalt på arbetsplatsen och att prestation ska vara mer avgörande. Men där är INGET som säger att inte Almegas medlemmar kan höja lönen precis hur mycket dom vill för duktiga medarbetare. Vad kollektivavtalen säger är att dom inte får sänka lönerna hur mycket dom vill. Det är en väsentlig skillnad.

Kollektivavtalen är dessutom så mycket mer än bara lön. Att Almega ifrågasätter hela kollektivavtalsmodellen baserat på att löntagarna vill ha högre lön om dom är duktiga är en chimär och en dimridå. Drömmen för Almega hade väl varit lagstadgad (får man ju hoppas) minimilön med stort svängrum att höja och sänka lönerna utifrån dagsaktuell prestation. Det vore ett stort steg tillbaka och en modell som ansetts världsunik till fördel för löntagarna skulle slängas på historiens skräphög.

Men man ska ha klart för sig att den svenska modellen, den svenska välfärdsstaten, står på tre ben där arbetsmarknadens parter och kollektivavtalen utgör det ena benet. River man det, river man också bort grunden för välfärden som den ser ut idag och jag ser inte att Almega kommer med några alternativ på hur välfärden ska organiseras. I alla fall inte utifrån ett demokratiskt och medborgerligt perspektiv. Så även om Almega tog väl hand om alla bloggare under Almedalsveckan med god grillbuffé och mysiga soffor så får man vara uppmärksam på eftersmaken. Den är inte så lite lagom besk och sur för löntagarna.

I brist på en bra bild på en rutten stek får ni här ett ruttet äpple från garnityren istället:

                                      Foto: http://thorgun.wordpress.com/

Som sagt, sila mygg och svälja elefanter.

Ingen skuldavskrivning, ingen bankskatt och Anders Borg som slår hål i luften. Allt är alltså som vanligt när EU diskuterar Grekland. Nu diskuteras om "privata sektorn" kan vara med i det andra räddningspaketet. Vad det innebär kan man ju undra men allt annat än direkta donationer till den grekiska ekonomin torde ju betyda antingen nya lån eller delar av den grekiska ekonomiska kakan och det är knappast en medicin som kommer att göra någon större nytta. Att sälja ut ett land leder bara till ökade klyftor, nya ekonomiska problem och minskat inflytande för den breda massan. Vi har sett det i Latinamerika, vi har sett det i Asien och om det vill sig illa får vi se det i Europa.

Sen undrar jag som jag skrev om igår när det är dags för krismöte om USA. Alla ojar sig över Grekland men att USA inte vet hur dom ska finansiera sina utbetalningar om några månader verkar ingen se som ett problem. Att sila mygg och svälja elefanter ser ut att få en helt ny innebörd.

The land of the loans

Jag ska snart iväg och hinner inte skriva nåt längre just nu. Jag skrev faktiskt lite längre inatt men eftersom min blogg älskar mig så valde den att göra livet svårt för mig och tog bort inlägget när jag publicerade det. Allt för att testa mitt tålamod antar jag.

Nog om det och istället får ni en rekommendation av Katrine Kielos ledare i Aftonbladet. Den är syrlig och "spot on". Det man kan undra, och som andra redan gjort, är varför Anders Borg är så tyst om saken. Han kritiserar gladeligen greker, spanjorer, irländare och portugiser dagarna långa men när storebror USA har problem så är det inte samma ljud i skällan. Kanske beror det på att Borg lärt sig allt han kan från Chicagos dogmatiska mästare och då svider det lite extra i det neoliberala hjärtat att flaggskeppet nu är på väg att sjunka.

Håkan Juholt gör rätt när han representerar löntagarna.

Idag skriver Hotell- och restaurangfackets ordförande Ella Niia på Aftonbladets debattsida om det som Håkan Juholt tog upp i sitt tal i Almedalen. Niia skriver om lönedumpningen på svensk arbetsmarknad där arbetsgivare lurar såväl arbetarna som Migrationsverket genom att ange falska villkor för att locka hit arbetskraft och när den väl är på plats chocksänks lönerna och alla rättigheter slängs all världens väg.

H&R-facket hittade oegentligheter i 60 % av fallen som dom tittade på. Det är en skrämmande siffra och om man översätter den till alla Sveriges Hotell- och restaurangföretagare skulle det innebära att 3 300 arbetsgivare bryter mot kollektivavtal och lurar sina anställda. Jag hoppas innerligt att så inte är fallet men det är upp till SHR att bevisa att det inte är så. Vi har ju genom bland annat Uppdrag Granskning fått veta att Sveriges största restaurangkejda, McDonalds, bröt mot avtal och fuskade med lönerna så det känns inte som en orimlighet att siffran 60 % stämmer.

Förhållandena på svensk arbetsmarknad blir tuffare. Vi har hög arbetslöshet, arbetsgivare som uppenbarligen går över människors liv för att tjäna pengar och en regering som slår hårt mot löntagarnas organisationer och försök till samling. Håkan Juholt är inne på helt rätt spår, ett socialdemokratiskt spår, när han tar upp löntagarnas rättigheter och ser samhället utifrån den klass som hans parti representerar, arbetssäljarna. Det finns gott om partier som företräder arbetsköparna nämligen och där på den flanken har vi som socialdemokrater inget att göra.

Klokt förslag från Labour i skandalens kölvatten

I Storbritannien dras snaran åt kring Tories premiärminister David Cameron. Hans kontakter och bekantskap med olika personer involverade i skandalerna kring News of the Worlds och Rupert Murdochs mediaimperium gör sig allt mer påminda och frågan är var det hela ska sluta. Om det är tillräckligt för att fälla Cameron kan jag inte uttala mig om, jag är inte speciellt intresserade egentligen av brittisk skvallerpress, men det ska givetvis bli intressant att se var det här slutar.

Något som däremot intresserar mig är ägarkoncentrationen som finns i världen och den trend mot monopolisering som sker i det kapitalistiska samhället. Mediabranschen är med all tydlighet en mogen och utvecklad marknad som drivs mot monopolisering och därför är Labours förslag om att förbjuda allt för stor maktkoncentration inom branschen bra. Detta finns tydligen redan i Norge men varken Storbritannien eller Sverige har några sådana regler. Här kan t ex familjen Bonniers koncern styra och ställa lite hur dom vill på mediamarknaden och makten det ger över samhället och det fria ordet går knappt att föreställa sig.

Det borde dessutom gå att nå bred politisk enighet om reglerna. Varenda liberal måste väl vara emot att en marknad monopoliseras eller det är helt ok att det råder monopol så länge det är privat?

Går det inte att lagstifta om elevers rätt får vi väl låta bli att ha privatägda och skattefinansierade skolor

För någon dag sedan kom "nyheten" om att allt fler privatägda skolor riskerar att gå i konkurs. Detta beror främst på att dom närmaste åren för med sig minskande elevkullar och det slår hårt mot verksamheter som är beroende av att det finns gott om elever med tillhörande skolpeng. Många företagare väljer dock att chansa och drar igång verksamheten ändå med risk för konkurs. Redan har det skördats offer och skolor dukar under en efter en. Mitt i detta står eleverna till synes helt utan rättigheter eller skydd.



Jag tycker detta är skandal. Företag får dra igång skolor som ska följa en treårig utbildningsplan utan att kunna garantera eleverna den treåriga utbildning som dom har blivit antagna till. I andra verksamheter kan jag förstå att en affärsrelation, som det de facto rör sig om, innebär ett visst risktagande. Men när det gäller unga människors utbildning och därmed också deras framtid måste det finnas garantier för att denna utbildning slutförs inom angiven tid och med fullgod kvalité. I grundskolan är det kommunen som får ta smällen om det plötsligt står hela klasser utan skola till hösten men på gymnasiet finns inte detta krav och där får alltså eleven klara sig bäst den kan om skolan skulle gå omkull.

Det borde inte vara lagligt att starta en skola om man inte kan garantera att elevernas utbildning slutförs på ett tillfredsställande sätt. Detta borde gälla både i grundskolan och i gymnasiet men det är främst i gymnasiet som behovet av kompletterande lagstiftning är som störst. Att inte lagstifta och ställa upp krav på företagen att garantera detta är att ta företagens parti i relationen mellan eleverna och företagarna och det skulle aldrig falla mig in att ta det partiet i denna frågan.

Nu finns det säkert dom som säger att det inte går. Folk är nämligen väldigt duktiga på att säga att saker inte går. Speciellt sossar brukar vara bra på det och när sen folkpartistiska partiledare tycker man ska ställa krav på vinstbegränsningar så undrar massor av kloka sossar varför inte vi kom med det förslaget.

"Det går inte"-argumentet brukar låta i stil med att ett företag inte kan garantera sin överlevnad på tre års sikt. Nähä och vadådå, säger jag då. Det är helt oväsentligt om företagen kan garantera detta eller inte. Kravet måste finnas där och kan det inte uppfyllas så får väl företagen hitta nya domäner att göra business på. Det sägs ju så ofta att det inte är driftsformen som är det avgörande och viktiga och då gör det ju inget om kommunen driver skolorna. Eller det är bara åt andra hållet som det inte spelar någon roll?

Elevernas rätt först, företagens sen. Kan man inte fixa det får vi låta bli att ha privatägda skolor som finansieras med skattemedel. Slutdiskuterat.

Det bloggas friskt

Idag är det väldigt mycket lördag och ust nu är jag inte alls inspirerad att skriva något själv. Därför rekommenderar jag lite andra bloggar:

Roger Jönsson förklarar varför M aldrig kan bli ett arbetareparti. Peter Johansson pekar på samma frågor krong jobbskatteavdraget och barnfattigdomen som jag och många andra har gjort. Vill man läsa lite krönika kan man vända sig till Peter Högberg. Björn Andersson gör en resa som påminner om min egen. För att avsluta kan man skratta lite åt Reinfeldt hos Sebastian Stenholm.

Skippa lögnen om statsskulden tack

Ytterligare en statlig verksamhets säljs nu ut med den skenheliga motiveringen att statsskulden ska betalas av. För 145 miljoner kronor säljs Arbetslivsresurs. Men till saken hör att staten plockade ut 56 miljoner kronor (!) tidigare i år från samma verksamhet. På tre år får man alltså ut en högre summa än den man nu får i form av ett engångsbelopp. Hur i HELA HELSIKE OCH HIMMELN kan 145 miljoner i handen vara bättre än en utdelning på 56 miljoner på ETT ÅR?

Det är förbannad lögn och skitsnack att det skulle handla om att betala av på statsskulden. Har jag aktier som ger utdelning på 56 kr om året säljer jag väl inte dom för 145 kr för att betala av på en skuld? Jag behåller aktierna och betalar av på skulden med utdelningen så klart och efter fyra år har jag betalat av mer på skulden än jag skulle gjort om jag sålt aktierna. Med andra ord handlar det om ideolgi, staten ska inte äga, och inget annat.

Det vi under generationer har byggt upp i det här samhällets säljs ut av borgerligheten på ett kick. Om dom i alla fall kunde ha så mycket råg i ryggen att dom skippa skitsnacket. Men vad kan man förvänta sig av egenintresset egentligen.

Nog är dom vänner alltid i Staffanstorp

Det finns gott om folk som tvivlar på politiker och som saknar förtroende för folkvalda. För det mesta tycker jag det är omotiverat eftersom jag vet att dom allra flesta saker som händer och sker på alla politiska nivåer är både bra och välmotiverade. I alla fall i Sverige.

Men när man har så mycket kontakt som jag har med Staffanstorps kommun börjar man undra. Där händer saker nästan jämt och allt som oftast är det småskumma eller rent konstiga saker som inträffar. Är det inte kapade SD-mandat och politiska tamkatter (dom är inte det minsta vilda nämligen för dom springer i Moderaternas ledband mest hela tiden) så är det ekonomiska konstigheter och sparkade rektorer. Nu senast är det vänortssamarbetet som är uppe på tapeten (igen?).

Ca 25 % av pengarna har gått till allmänheten medan höga politiker och tjänstemän träffas, umgås och har sociala sammankomster ihop på diverse restauranger. Till ingen nytta verkar det som. Att ha vänorter är, för att citera en S-märkt riksdagsman i Helsingborg: "en lysande affär för kommunens företagare och ett utmärkt sätt att knyta viktiga kontakter med potentiella tillväxtregioner".

Jag är beredd att hålla med för det mesta. Men i Staffanstorps fall kan man verkligen undra. Ovan på allt är det inte dokumenterat vad man egentligen sysslat med och inte heller varför man sysslat med det man nu sysslat med. Konsulter har varit inne, löner och resor har betalats och vad har kommit ut av det hela? Några tyska korvar i Staffanstorps centrum och lite musik på det för att runda av det hela.

Man kan ju undra vad kommunens revisorer tycker om det hela. Någon borde ju reagera. Dessvärre bryr sig väljarna ganska lite om revisionens synpunkter och då finns det föga skäl för M-regimen att lägga någon större vikt vid det hela. Det framgår ganska tydligt med tanke på att Moderaterna har 45 % av väljarstödet i Staffanstorp. Skulle folk brytt sig hade det nog sett annorlunda ut. Eller?

Region Skånes svek och ett borgerligt tyst medgivande

"Du får ta att din lön är låg om andra i din grupp har låg lön och om du nu har gått och blivit kvinna till på köpet. Jämför dig inte med någon som tjänar mer för du är inte värd så mycket."



Detta är andemeningen i Region Skånes nya inställning till sköterskelönerna. Att komma här och tro att man ska kunna jämföra sig med läkarna, dessa superjobbare, är ju bara larvigt. Du sköterska som knappt gör någonting av värde och som bara pluggat i si sådär fyra-fem år ska väl inte ha några pretentioner?

Att man dessutom kommit överens om något i en avtalsrörelse för tre år sedan är ju strunt samma. Man kan ju ändra sig och det har Region Skåne gjort.

Jag säger bara en sak, fy fan! Människors värde och därmed deras lön ska sättas i relation till alla. Det är inte rimligt att dela in samhället i olika grupper och värdesätta dom helt oberoende av varandra. Om så var fallet är ju inte bonussystemet för VD:ar något problem eller enorma arvoden för styrelseordföranden det heller. Med andra ord skulle ju så fall elitism vara helt ok bara eliten är tydligt definierad. Genom en läkarlegitimation t ex. Fast Anders Borg håller förmodligen med Region Skåne av två skäl. Först och främst är ju ingångslönerna för höga i vården (läs alla utom läkarna) och för det andra jagar ju hungriga vargar bäst så om sköterskorna har riktigt låga löner kommer dom ju jobba fantastiskt bra. Jo tjena, goddag yxskaft.

Skärpning Region Skåne, håll avtalen och värdesätt Vårdförbundet och Kommunals medlemmar rätt till skäliga och jämlika löner. Utan dom stannar Sverige.

Ska rebellerna bombas nu också?

Lite perspektiv igen. I Libyen är det full rulle trots att media inte längre rapporterar dagligen därifrån. Att det inte händer så mycket rent militärstrategiskt har varit klart rätt länge. Inga nya fronter öppnas, inga genombrott sker och folket lider lika mycket som innan. Om inte mer det vill säga.

Och NATO är ju där fortfarande med sitt understöd till rebellerna. Skälet till att man stödjer rebellerna är att man vill störta diktatorn och det är ju nobelt. Rebellerna är "good guys" i den här konflikten och dom är det främst av ett skäl. Deras fiende är, just nu, NATO:s fiende och "min fiendes fiende är min vän". Problemet är att det där är en väldigt bräcklig doktrin. Dessutom riskerar en sådan doktrin att förmörka syftet med hela ens insats i spelet.

För om jag minns rätt var NATO:s huvudsyfte att skydda civila. Och i linje med det borde man ju, efter uppgifter som nu till och med bekräftas av rebellerna själva, bomba även rebellerna. Dom begår nämligen också övergrepp på civila.

Så perspektivet idag blir väl att saker och ting inte kan ses i svart och vitt samt att när bomberna börjar falla är det svårt att bomba konsekvent. För vem ska man bomba när båda sidor bryter mot det man säger sig skydda?


Martin Moberg förklarar hur Sverige inställning i utrikespolitik har blivit som den blivit. Roger Jönsson förklarar med enkelhet hur marknaden fungerar. Olle Möller funderar kring samma marknad och dess oskuld.

Förseningsinformationen spårar ur

I vintras fick jag spel på tågen. Dom var försenade, inställda, för korta, för långsamma, för känsliga och allt annat som ett tåg kan vara. Detta berättade man i regel från operatören. One-liners som "ett signalfel längre fram" eller "vi beklagar att vi endast kan köra med ett tågset idag" var vardagsmat. Många gånger förbannade jag operatörerna och Trafikverket men man fick ändå någon form av information om var problemet låg. Det känns ju betydligt bättre att veta om det är en planeringsmiss som ligger bakom att jag får stå upp hela vägen eller om det är någon som har klantat till det bara. Nu vill, eller rättare sagt ska, SJ sluta med det här. Man går över till att sluta informera om orsaken och krasst konstatera att tåget är inställt eller försenat.

Det är kanske inte hela världen. Men samtidigt tycker jag det blir lite märkligt. För om inte annat kanske det får en och annan att tänka till när man förstår att det är Trafikverkets underhåll som är åt helsike eller att det är SJ som har för lite vagnar. Att det bara står försenat och att det sen är vad man får veta känns inte speciellt bra det heller. Det bästa vore kanske om man fixade problemen, då hade vi sluppit ha en sådan här diskussion. Men varför lägga 38 miljarder eller vad det var det skulle kosta på att få järnvägen att funka när man kan sänka skatten med 100 miljarder istället så att den inte funkar?

Vad händer med demokratin?

SD fotograferar meningsmotståndare och lägger upp dom på Internet. I kombination med det faktum att det råder maskeringsförbud i Sverige, vid demonstrationer där det finns risk för störning av den allmänna ordningen, så kan man ju undra var demokratin tar vägen. Ska man behöva acceptera att bli uthängd på nätet bara för att man protesterar mot fascistiska rörelser som vill förvägra ens vänner, bekanta och släktingar det liv dom har valt?

Man kan fråga sig vilken demokrati och vems rätt det är som försvaras i det här landet. Frågan tål att problematiseras. Eller ska folk behöva gå i burka bara för att man ska slippa bli uthängd av SD?

Gör om, gör rätt. Återinför värnplikten

Försvaret femdubblar sin PR-budget jämfört med 2009. En förklaring är att Försvarsmakten idag är som vilken arbetsgivare som helst. Man anställer sin personal och vill locka till sig dom mest kompetenta personerna. Tidigare har Försvaret fått sin personal via värnpliktssystemet och då har någon PR för själva jobbet inte behövts. Inte i samma utsträckning i alla fall.

En annan förklaring är det faktum att Sverige befinner sig i krig. Något som vi inte gjort på mycket länge och som därför ställer annorlunda krav på Försvarsmaktens organisation och image. Professorn i underrättelseanalys Wilhelm Agrell sammanfattar det med all enkelhet till SVT:

"-Sverige är inte vant att vara i krig och nu är vi det. Det innebär att vi dras in i alla de processer som är typiska för krigförande nationer. Bl.a. försöken att hålla kontroll över bilden av kriget; det går bra för oss." - SVT Text 2011-07-10

Just försöket att sätta en bild är problematiskt. Det är alltså inte en PR-budget i vanlig mening som Försvarsmakten har utan det är en propagandaapparat som byggs upp. I detta kan man också fråga sig om det är Försvarets roll att försöka motivera sina insatser. Försvaret är i krig på uppdrag av riksdagen. Med andra ord kan man ju tycka att Försvaret borde överlämna motiveringen av kriget till riksdagen och dess företrädare.

Försvarsmakten lever på försvar och krig. För dom riskerar krig att bli en självbevarelsedrift och när man själv börjar berätta hur duktig man är på att föra krig riskerar den objektiva och sakliga bilden av verksamheten att döljas. För vem vill ta jobb i en organisation som inte lyckas? I detta hänseende, precis som i så många andra, är värnpliktsarmén betydligt bättre än yrkesarmén. Så för att använda ett uttryck som Försvaret gillar: Gör om, gör rätt. Återinför värnplikten.

                                                     Foto: udpr.de

Imponerande tal av Håkan Juholt

Idag kan man inte annat än imponeras av Håkan Juholts fantastiska tal igår. Här har ni det:




Det är extremt upplyftande att läsa alla partikamraters kommentarer på talet. Att det skulle råda någon tvekan eller kris inom S är klart och tydligt skitsnack. Det är tvärtom glädje och styrka som rörelsen pulserar av.

Almepalmedalen är lite extra fint idag

Har precis varit på ett seminarium arrangerat av Fryshuset angående barnfattigdomen. Det som slår en är hur vissa borgerliga debattörer och politiker försöker förminska problemet med fattiga barn. Problemet är inte om det finns få eller många fattiga barn. Problemet är att det finns barn som är fattiga. Jag mår uppriktigt sagt illa av den egoistiska ignorans som högerns företrädare uppvisar inför frågan. Frågan är vem som är värst, Moderaterna som skiter i att somliga lever i fattigdom eller Krisdemokraternas skenheliga filantropism.

Efter det satt käka jag lite i Almedalen som dagen till ära var lite extra vackert.

Vilken kri(S)?

Man kan egentligen bara skratta åt den diskussion som förs i vissa medier kring Bodströms bok och Håkan Juholts ställning i S. Jag har varit aktiv i S på olika platser och nivåer sen 2007 och aldrig har jag känt sånt enormt drag i partiet som det är just nu. I princip varenda partikamrat jag har stött på sen kongressen i våras har varit positiv, laddad och redo att kämpa. Just för att dom allra flesta tycker att Håkan Juholt är en bra ledare som svarat upp mot många av dom krav man haft på en ny ledare. Skitsnacket om att det skulle råda någon slags kris inom S är alltså i princip grundlöst i dom 15-talet arbetarekommuner som jag har haft mer eller mindre kontakt med under dom senaste månaderna.

När det sen gäller dels medias kritik och "granskning" av Juholt, dels borgerlighetens dito, så kan man enkelt konstatera att media aldrig kommer vara nöjda med en S-ledare och samma sak gäller för borgarna. När Juholt tillträdde målade han upp stora visioner, han sa att partiet nu skulle göra en politisk nystart och han tillsatte såväl programkommission som skatteutredning. Nu efter tre månader har medias tålamod tagit slut, var är dom konkreta idéerna? Men för den som vet något om politik är det ganska klart att man inte mejslar ut konkreta och detaljerade förslag varenda dag och framförallt inte efter tre månader. S är nämligen, till skillnad mot vad man kan tro när man hör Bodström, ett demokratiskt parti. Det sitter inte nån elit och bestämmer. Och just därför tar saker och ting tid.

Borgarna å sin sida står handfallna inför den visionära politiska diskussion som Juholt för. Har dom inga konkreta skattesatser att ta ställning till så havererar deras politiska analys. För borgerligheten handlar politiken om att sänka så många skatter så mycket som möjligt. Det räcker ju med att man var på S ekonomiska seminarium och lyssnade på Maria Rankka igår för att få den saken bekräftat. I ett förvirrat inlägg kring bostadsbristen började hon tala om att problemet på svensk bostadsmarknad var orättvis beskattning av dom olika boendeformerna. Att hennes egna företrädare sålt ut stora delar av den väl fungerande allmännyttan och att slopandet av en statlig bostadspolitik skulle ha något med saken att göra var för henne helt främmande. Det var alltså för höga skatter som var problemet. Exakt likadant resonerar Reinfeldt och kompani. Därför är dom också förlamade gentemot Juholts retorik och politik som bygger på värderingar, drömmar och mål. Något som nästan helt saknas i den regeringströtta borgerligheten.

                                           Foto: Socialdemokraterna.se

Kommen till Almedalen

Dagen har tillbringats med att ta sig till Almedalen och se sig omkring. Därav min bloggtorka. Dessutom bloggar ju alla andra kalaset så mina inlägg gör nog varken till eller från just nu. Får se om jag skriver mer sen eller hur det blir!

Och här ska jag sova. Men inte riktigt än.

Två spår i Reinfeldts tal och funderingar kring dessa

Reinfeldts tal igår, som jag inte bemöda mig att lyssna på, verkar ha två spår om man läser vad bloggosfären inom S tycker. Det första är att idéerna är slut, det andra är att han hyllade demokratin i Chile. Båda spåren bär med sig frågor av helt olika art.

När det gäller det första spåret bör man nog inte ropa hej innan man är över bron. Vi har nämligen anklagat Reinfeldt för att ha slut på idéer sen dag ett. Allt handlar om skattesänkningar men är det per definition samma sak som att inte ha en idé? Eller det är kanske det som är just idén? Den nyliberala teorin som Reinfeldt och hans parti är varma anhängare av har som syfte att reducera staten till ett minimum. Reinfeldts skattesänkningar är alltså helt i linje med den idé han driver och jag tror det är risk för underskattning om man ser skattesänkningarna som isolerade händelser och inte som just en idé. Det blir också svårare att kritisera Moderaternas politik om man fragmenterar förslagen som läggs och inte ser dom som ett försök till paradigmskifte. För det är precis vad det är. Reinfeldt vet vad han gör hur mycket vi än gapar om att han inte har visioner. Visst har han visioner men vi delar dom verkligen inte.

Det andra spåret är rent obehagligt och att Reinfeldt är en förbannad hycklare är inget nytt. Men att han har mage att springa runt och hylla dom som hans parti tidigare sett som stående strax över parasiterna i popularitetskedjan är förfärligt. Inte för att han hyllar demokratin utan för att han inte kan berätta att hans eget parti stött juntan i Chile och att hans eget parti har sett Pinochet som en riktigt hygglig typ. När man dessutom erinrar sig att det är den ekonomiska politiken i Chile, trademarked Milton Friedman, som Reinfeldt vill tillämpa i Sverige så blir det riktigt ruskigt. När det gäller att erkänna idiotiskt stöd till diktaturer är till och med Vänsterpartiet ett föredöme jämfört med Moderaterna och det säger inte lite om vilken katastrof Moderaterna är i den grenen.

Massor av bra inlägg har skrivits om dessa två spår. Peter Johansson, Monica Green, Roger Jönsson, Peter Johansson igen, Roger Jönsson igen, Johan Westerholm och Martin Moberg skriver om lite annat.

Littorin var kåt. So what?

Det är mycket palaver kring Littorin nu igen och jag har hittills inte kommenterat saken. Detta pga det enkla skäl att jag tycker det är lågt att börja lägga sig i en människas sexliv. Låt folk tända på vad dom vill och låt folk göra vad dom vill i sin privata sfär så länge dom inte bryter mot lagen. Moraliserande verser om händerna på täcket och annat trams kan vi lämna därhän. Vi lever i en demokrati och då ska väl den även gälla i sovrummet.

Sen är det givetvis problematiskt om ett statsråd ger sig in i relationer som gör att vederbörande hamnar i en situation där han eller hon kan utsättas för påtryckningar, hot eller utpressning. Men jag ser ingen skillnad mellan att sitta och sexchatta på nätet i förhållande till att gå ut på krogen och träffa okända människor. Det är ett förlegat sätt att se på digital kommunikation som något väsensskilt från "face to face" dejting. Precis som i en IRL-relation* måste man ha omdömet och huvudet med sig när man snackar med folk på nätet. Sen spelar det ingen roll om det är bilar man ska köpa eller orgasmer man ska skänka.

Folk har sex. Det är bara så. I princip alla har sex även om somliga har det mer än andra och många är väldigt ensamma om sina sexupplevelser. Men gammal som ung, man som kvinna, minister som statschef, har ett sexliv. Vår statschef umgås med polare som har grovt kriminella på sin "personer jag kan ringa och snacka med"-lista. Ändå är det inte speciellt många som kräver hans avgång. I alla fall inte på fullaste allvar. Och i den historien var det gott om nakenhet och sex om jag minns rätt.

Att Littorin var kåt och inte nöjde sig med vad han fick är hans business. Problemet är som jag ser det om han är så omdömeslös att han ger sig in i relationer där han inte har kontroll. Men då är det inte sexchattandet som är problemet, det är hans dåliga omdöme och hans lämplighet som minister ska då ifrågasättas utifrån hans dåliga känsla för vilka personer han borde hänga med och inte att han sexchattar.

Många har skrivit om det här. Peter Johansson har följt det hela från starten. Som kommentar på hans sista inlägg om varför inte Littorin fastnade i nätet så antar jag att Littorin sexchattade hemma hos sig. Att sexchatta ingår förhoppningsvis inte i speciellt många arbetsuppgifter som en minister har och därför har det nog mest gjorts på Littorins fritid. Peter Högberg skriver riktigt bra om att Aftonbladet passerat en gräns. Martin Moberg spinner vidare på Peters linje.


*IRL = In real life

                                                   Foto: Expressen

Lite perspektiv på barnfattigdomen. Fallet Suri Cruise

Fick en kommentar om perspektiv och det fick mig att tänka till. Inte om kommentaren men om det där med perspektiv. Jag gillar ju det, att se saker lite från sidan och försöka sätta dom i relation till varandra. Det ger ofta nya infallsvinklar och om inte annat lär man sig kanske något på vägen. Därför vill jag sätta en sak i perspektiv idag. Nämligen barnfattigdomaren.

　

Suri Cruise, dotter till Tom Cruise och Katie Holmes, har enligt uppgift en garderob med ett innehåll värt ca 21 miljoner. Om det är kronor eller dollar framgår inte riktigt av Aftonbladets artikel men det pratas om kronor på andra ställen i artikeln så　man får väl utgå ifrån att det är valutan som gäller. Oavsett om det är 21 miljoner kronor eller dollar så är det en gigantisk summa som dom flesta människor　knappt tjänar ihop under en livstid och än mindre kan lägga på shopping. Men lill Suri har köpt kläder, eller rättare sagt hennes föräldrar har　gjort det, för denna nätta summa.

　

För någon vecka sen kom　såväl Rädda barnen som Majblommorna med rapporter kring barnfattigdomen i　Sverige.　Rädda　barnen　påtalar att 220 000 barn lever i fattigdom i Sverige. Försäkringskassan har påtalat att såväl den relativa som den absoluta fattigdomen ökar i Sverige och det drabbar givetvis också barnen. Alla dessa tusentals barn har inte föräldrar som kan köpa garderobsinnehåll för 21 miljoner.

　

Nu till perspektivet, eller egentligen blir det mer en fråga, hur som helst. Varför är det bra att 220 000 barn växer upp i fattigdom samtidigt som Suri Cruise har kläder för 21 miljoner vid en ålder av fem år? Vad är det exakt som gör att vårt samhälle, den totala summan av våra mänskliga bedrifter och vår gemensamma lycka, blir större av att en unge får allt hon pekar på och 220 000 andra ungar har föräldrar som är livrädda för att skolan ska komma och vilja ha 100 kr till skolresan? Jag förstår nämligen inte det. Och jag förstår inte heller varför det hade skadat familjen Cruise att inte ha 21 miljoner till sin dotters garderob. Enligt en ny undersökning räckte det ju med så där 40 000 kr i månaden för att man ska vara lycklig. Huruvida det stämmer kan ju diskuteras, jag tjänar ungefär två tredjedelar av det och är ganska lycklig ändå, men poängen är att några 21 miljoner till garderoben behövs inte för att känna sig lycklig.

　

Så nu avvaktar jag på att mitt kommentatorsfält ska fyllas med goda förklaringar på varför det är bra att Suri har men 220 000 ungar inte har det. Fast egentligen handlar det om så ofantligt många fler än 220 000 eftersom världen inte är isolerad till Hollywood och Sverige. Men för att göra det lätt för alla förespråkare för ojämlikheten så får jag ju vara lite hygglig i min frågeställning.

Rekommenderar Olle Möller

Lördagar är som brukligt ganska upptagna dagar för min del. Så idag väljer jag att rekommendera en blogg. Det är min far Olle Möller som bloggar om stort och smått. Han är nybliven ordförande för Socialdemokraterna i Staffanstorp och i linje med sitt politiska engagemang har han börjat blogga även om politik. Ni kan läsa honom här.

Som en duva var det

Eftersom jag förmodligen inte hinner blogga senare idag så får jag ta och göra det nu. Det blir ett kort och enkelt inlägg i debatten kring migration och hur vi bör se på människor i nöd.