Du bär ansvaret för vad som skrivs

Det är intressant att driva en blogg. Oberoende av vad man skriver så kan man nästan alltid räkna med att där är någon som tycker någonting om det man sagt. Ibland är det positiva tillrop som kommer men tyvärr är det som i "verkliga" livet i regel dom som ska gnälla eller som inte delar ens uppfattningar som gör sin röst hörd. Och det får man ta. Sticker man ut hakan får man ju räkna med att det alltid står någon beredd att slå in den på dig igen.

Sen finns det alltid dom som inte riktigt vet att använda sin reella eller föreställda kraft på rätt sätt. Många tar i så att deras farfar känner slaget fast det hade räckt med en liten lavett och därför är det inte alltid så roligt att läsa alla kommentarer man får. Många blandar också riktigt kloka tankar och idéer med vansinniga logiska kullerbyttor och diverse epitet på allt och alla som kan tänkas ha en avvikande mening. Det som skulle kunna vara seriös debatt blir istället ett subjektivt pladder som inte bidrar med ett dugg i diskussionen.

Ta bara alla "modebloggar" som finns. Även om man kan tycka dessa tjejer och killar har hål i huvudet så är det helt obegripligt vad folk kräker ur sig mot dessa människor. Fast där hjärnan tar slut tar nävarna vid eller hur låter det gamla talesättet?

I sammanhanget är det också intressant att diskutera vems ansvar kommentatorsfältet på en blogg är. Just nu drivs ett rättsfall där Markus Wiechel, fascisternas lokale härförare i Östergötland, har blivit dömd i hovrätten för förtal av en socialdemokrat. Hela bakgrunden är att Wiechel har låtit publicera en kränkande kommentar om socialdemokraten på sin blogg. Som bloggansvarig är också Wiechel ansvarig för allt som står där.

Med denna vetskap i ryggen bör man alltså som bloggare vara väldigt försiktig med vilken "debatt" man tillåter på sin blogg. För även om du tar debatten och förklarar varför diverse uttalande är helt åt helvete så blir du ändå ansvarig för idiotin som eventuellt skrivs av andra på din sida. Sen ska visserligen tilläggas att Wiechel inte gjorde ett dyft för att förneka kommentarens innehåll så man får väl anta att Wiechel delade uppfattningen i sak och därmed är ansvaret för kommentaren än mer påtagligt kan jag ju tycka.

Sahlin, Bodström och en massa åsikter.

Vårt parti är för härligt. Thomas Bodström ger ut en bok och alla har en åsikt. Mona Sahlin ger en intervju i DN och alla har en åsikt. Och ingen åsikt är den andre lik. Någon tycker Sahlin gör bra uttalanden, någon tycker hon gör tokiga uttalanden och någon tycker hon kanske egentligen borde vara tyst. Precis samma sak gäller för Bodström och jag bara skrattar. Jag tycker det är så härligt med denna bredd och detta engagemang. Sen att en del har gott om hyckleri i sitt tyckande får man väl lämna därhän. Man kan ju inte vara tillfreds med allt.

Den svenska högern tycker det tyska beslutet är "olyckligt".

Tyska politiker viker sig för opinionen. Folket vill inte ha kärnkraft och Angela Merkel försöker rädda sig kvar vid makten genom att acceptera detta faktum. 2022 ska kärnkraften vara avvecklad. Nu är det bara att sätta igång. Jag tycker detta är modigt och storsint. Däremot vet jag inte om det är realistiskt. Samtidigt måste ju den tyska regeringen fått någon form av underlag som pekar på att det är möjligt så helt taget ur luften kan 2022 inte vara.

I Sverige svarar centerpartisten Andreas Carlgren, miljöminister och allt, att det hela är olyckligt. Man borde inte hänga upp det på årtal enligt honom. Nä Andreas, att du som centerpartist inte vill ha årtal satta på uppgörelse kan jag förstå. Centerns svek blir extra påtagligt i dessa dagar och för partiet gäller det nu att försöka rädda vad som räddas kan. En allvarlig och skarp diskussion kring kärnkraften i detta läget är nog det sista Centern vill ha. Det kan nämligen vara spiken i kistan för det partiet och det är givetvis miljöministern helt på det klara med.

Lustigt i sammanhanget är dock att den tyska högern använder diskussionen om kärnkraftens nedläggning som ett slagträ i den inrikespolitiska debatten. I Sverige vill högern istället göra allt för att frågan inte ska komma upp på agendan. Här skulle nämligen högern förlora på den debatten. Återstår att se vad som händer i Tyskland.

Med såna vänner behöver bönderna inga aktivister

Eskil Erlandsson är inte den skarpaste kniven i regeringslådan om du frågar mig. Jag tyckte han hanterade frågorna kring minkskandalerna och grisskandalerna ganska bra. Han försökte vara saklig, han försökte ta ansvar, och så visar det sig nu att han ljög. Hur smidigt är det med tanke på frågans karaktär? Inte för att man ska ljuga överhuvudtaget men i en fråga där förtroendet redan är i botten bör man nog akta sig extra noga även för att säga saker som kan feltolkas eller misstolkas. För med vänner som Eskil behöver ju inte minkfarmarna några ovänner kan jag tycka.

Strul bland kommentarerna

Kommentatorsfunktionen är mycket märkligt idag därför publicerar jag svar på föregående inläggs kommentar här:

"Att ta ett initiativ behöver inte innebära att man uppfinner hjulet och jag kan inte se att jag påstår att idéen är "ny" eller "påkommen" av S.

Är fotboja fel menar du då? Det är väl betydligt mer humant såfall med en anmälningsplikt på matchdagen än att beläggas med fotboja 24/7. Givetvis måste det hela föregås av en rättsprocess (se mitt svar till kommentaren i inlägget om "en nöt...")

Att jag inte tar in dina kommentarer har flera skäl. Den senaste du skrev var spaltmeter lång och det här är ett kommentatorsfält. Ska man skriva såna långa inlägg kan du ju starta en blogg o använda den som svarsplank. Sen har dina kommentarer en tendens ibland att vara osakliga, provokativa och stundtals kränkande. Och sånt tar jag inte in på min blogg."

S tar initiativet

Ibland blir man lite extra glad för att man är sosse. Nu tar S initativ till att sätta stopp för läktarvåldet på politisk väg. Endast Moderaterna, som ju annars brukar vara för att filma, övervaka och straffa allt och alla, sätter sig på tvären. Förhoppningsvis kan dom tre små borgarknattarna inse vad som är bäst för landet och gå emot sin herre i denna fråga.

Sen är det lustigt hur man berättar en nyhet. På Svt Text och i GP sägs det:

Socialdemokraterna tar nästa vecka ett initiativ i riksdagens justitieutskott för att stävja läktarvåldet. - SVT Text sid 111 28/5 2011.

En majoritet är för Socialdemokraternas förslag att införa anmälningsplikt för kända våldsverkare i samband med idrottsevenemang redan till nästa säsong. - GP

I SvD och DN däremot säger man:

Tre av de fyra borgerliga partierna, FP,C och KD, är för införandet av en anmälningsplikt, liksom Socialdemokraterna. - DN och SvD

Det går alltså inte riktigt att erkänna att det är S som faktiskt ser till att det händer nåt på området. Istället är det "tack vare" dom tre borgerliga som det eventuellt blir av. Och så påstås journalistik vara objektivt granskande.

Kungen kränker oss och vi ska bara stå där med mössan i hand

Sveriges statschef hänger med folk som uppenbarligen har ganska goda kontakter med grovt kriminella. Sveriges statschef leker med kaffeflickor och har, förmodligen, besökt porrklubbar lite då och då. Sveriges statschef är, pga mitt medborgarskap i nationalstaten Sverige, min statschef.

Jag vill inte ha en statschef som beter sig på det sättet och jag vill inte ha en statschef som står för dom värden som den nuvarande statschefen gör. Men jag har ingen påverkan, jag har ingen valfrihet* och jag ska stilla acceptera att det är så.  Hur demokratiskt är det?

Det finns andra statschefer som beter sig manschauvinistiskt, olämpligt, kränkande och rent grisigt. Och i en del fall är det precis som här, det är bara att acceptera för man lever i ett förlegat och blådammigt system som kallas monarki. I andra länder får man i alla fall rösta om huruvida grisen i fråga ska sitta kvar eller inte. Det kan ju vara så att folk vill ha vederbörande som statschef och då får man ju acceptera det. Men i en demokrati får jag i alla fall rösta om saken.

Jag känner mig kränkt av kungen. Han spottar på ämbetet som företrädare för demokratin i Sverige och han gömmer sig bakom lakejer som tar på sig all skuld för hans tabbar. Fegt är det och då ska man betänka att det där är mannen som är både amiral i flottan, general i armén och det samma i flygvapnet. Kraven har rests på att han ska abdikera.

Jag tycker inte det räcker. Vår nuvarande kung har med all klarhet visat att en individ inte kan och ska inneha ett ämbete via födelserätt och han borde förstå och inse, om han har ett demokratiskt sinne, att hans ämbete är ohållbart och illegitimt i en demokrati. Avgå Carl och gör det med avsikten att lägga ner ditt ämbete. Det är det enda rätta.


*Förutsatt att jag fortsätter vara svensk medborgare så klart.

Edit: Berlusconi är inte statschef i Italien. Dock vill jag hävda att det finns gott om valda statschefer som betett sig illa och därefter blivit bortröstade.

Förstå att du är rasist så kan vi ta det därifrån istället

"Skärpning rubriksättare" får bli dagens uppmaning. "Miljarder kan sparas på integration" pryder ett antal nyhetslöp men när man sen läser innehållet så är det inte integration ( läs assimilation) det handlar om utan jobb. Det handlar helt enkelt om att utifall folk får jobb så tjänar samhället pengar. Varför människor måste assimileras, dvs ta till sig kulturella drag särdrag och använda andra språk, framgår inte och har dessutom inte med saken att göra. För inte behöver du äta sill, spela kubb och snacka svenska för att jobba.

Jag har en kamrat som kom hit på 60-talet. Han pratade inte ett ord svenska men innan han visste (det svenska) ordet av stod han vid löpande bandet inom livsmedelsindustrin och jobbade. Idag pratar han mycket bra svenska och är precis som alla andra. Eller nåja, han slapp assimileringshetsen så han tänker lite annorlunda än infödda svenskar men det ser jag snarare som berikande och kul än som ett hinder i vår relation.

Jag kan också nämna exemplet med en domarkollega till mig som är född här i Sverige men har föräldrar som härstammar ifrån Mellanöstern. Han har examen ifrån högskolan och talar brytningsfri svenska. Han har inte strulat i livet, han har en fritidssysselsättning och han är dessutom mycket trevlig. Han jobbar dessutom lite extra inom ett yrke som han inte är utbildad för men sköter det jobbet galant så han har goda referenser också. Men han får inga jobb inom sitt utbildningsområde trots att det finns gott om jobb inom den sektorn. Skälet är enkelt, han har ett arabiskt namn. Nu kanske någon tänker att så inte kan vara fallet men ett ganska stort bevis på att det är där skon klämmer är det faktum att han har fått rådet av en arbetsförmedlare att byta till ett svenskklingande namn. En statlig tjänsteman har alltså uppmanat honom att byta namn för att få jobb. Ytterligare bevis i fallet är att en vän till min kollega, som var i samma situation som honom, bytte sitt arabiska namn till ett svenskklingande och fick jobb ganska snabbt efter namnbytet.

Problemet idag är att massa konstiga idéer om språkkunskaper, kulturella förhållningsregler och annat "hittepu"* lägger massa hinder i vägen för kompetenta, duktiga och inspirerade människors väg in i arbetslivet. Nyliberale Reinfeldt vill inte prata om rasism, det passar inte in i hans likaförutsättningsretorik och myspys-Sverige. Istället talar han om diskriminering.

Men rasism, strukturell rasism och köksbordsrasism är precis vad det handlar om. "Jag är inte rasist men..." är nog ett av dom vanligaste uttrycken man hör när folk som är negativa till immigranter ska uttala sig. Fega jäklar skulle jag vilja kalla det. Erkänn istället att du är rasist så tar vi det därifrån istället för att sitta och smyga bakom skrivbordet. Fast det krävs ju både självinsikt och "balls" för att erkänna det och många av dom där med negativa attityder till immigration saknar både och.


* Etcetera på skånska

En ensam nöt och staden som skäms

Mången är vi som idag sörjer det som igår inträffade på Malmö Stadion. En ensam nöt förstör en folkfest, anfaller en spelare och skämmer ut hela sin stad. För vad tror ni jag möttes av idag när jag kom till jobb? Jo, kommentarer som "vad är det för supportrar ni har i Malmö"? Jag försöker förklara att killen knappast kan hålla på Malmö FF med tanke på att han gjorde en klart aktiv handling för att Malmö ska förlora matchen. Och det som kanske gör mig mest ledsen är det faktum att alla dom tusentals tjejer och killar som match ut och match in stödjer sitt himmelsblå lag nu får stå vid en gemensam skampåle och allt det vackra, underbara och fina som dom gjort genom alla år suddas ut ur folks medvetande på några få sekunder.

Den meningslösa diskussionen om vems ansvar det hela är tar också ny fart. "Idrottsministern"-s idiotiska inlägg i debatten vid överfallet på Daniel Wärnmark ringer fortfarande i öronen. Men om man som politiker inte ser att det handlar om ett samhällsproblem, inte ett fotbollsproblem, så undrar jag varför man ens bemödar sig med att stå på valbar plats till våra folkvalda församlingar. Nu krävs det krafttag, politiska sådana, för att komma tillrätta med problemet. För om ett land som England kan hantera det hela med tanke på hur den sociala strukturen och våldsproblemen ser ut där så vore det väl själva f*n om inte vi i lilla Sverige skulle klara av det. Om inte det händer nåt har vi nog en väldigt bra fråga att driva i valrörelsen 2014 för snacka om en fråga som kan betraktas som en "kioskvältare".





Edit: Jag älskar fortfarande Malmö FF.

Bomberna faller och vi med dom

Tiden går och vi med den heter det ju så vackert. I fallet med Libyen kan man verkligen hålla med om att vi gått. Från dom där första dagarnas oro över övergreppen på civila via flygförbudszoner och FN-resolutioner till att nu vara en insats som jag tror väldigt få har kontroll över och hur många som riktigt begriper vad det handlar om kan man ju fråga sig. Som jag uppfattade det hela handlade det om att skydda civila genom att hindra Khaddafis styrkor från att anfalla från luften och även att stoppa direkta övergrepp typ artilleribeskjutning av städer. Huruvida det är rätt eller fel utifrån folkrätten kan man diskutera, man gör ju inte det i fallet Gaza, men nu är det som det är och då får vi utgå från det.

Och utgår man ifrån att det är OK att stoppa övergrepp på civila måste man ställa sig frågan var gränsen för detta går. Om man börjar bomba mål inne i en huvudstad med tunga bomber kan man ju fråga sig hur många civila som faktiskt riskerar att dö och hur stor skada man göra på den civila delen av ett samhälle. När övergår skyddet av civila till att bli "kanonbåtspolitik" och hur långt får man driva en bombkampanj för att avsätta en ledare. Dessutom kan man fråga sig varför denna typ av bombning sker. Det är nämligen omöjligt att ockupera ett land ifrån luften, det har vi sett i Irak och i Kosovo till exempel, och att invadera Libyen för att avsätta Khaddafi ingick väl ändå inte i mandatet som FN gav? Därför ter sig bombningarna av Tripoli ganska märkliga kan jag ju tycka.

Rättsstatens principer måste gälla även inom kyrkan

I svallvågorna efter att Patrik Sjöberg berättade om hur han blev utnyttjad av sin styvfar och tränare har många tankar och idéer kring idrotten och dess ledare lyfts fram. Krav på att föreningar ska kunna begära ut utdrag ur brottsregistret har kommit nästan dagligen och moralpaniken har på sedvanligt sätt spritt sig som en löpeld på kvällspressens förstasidor. Huruvida det är rätt eller fel och hur man ska hantera saken kan lämnas därhän. Det finns för och nackdelar med det hela. Personligen tror jag inte att en massa utdrag ur register förhindrar speciellt mycket. Det finns trots allt en hel del människor som begår övergrepp som aldrig blivit straffade för det eller för något annat heller för den delen precis som det finns massa människor som begått brott som aldrig skulle kunna begå ett övergrepp eller ett nytt brott.

Idrottsrörelsen har tagit enormt mycket stryk av den debatt som förts. Stigmatiseringen av idrottsledare har blivit påtaglig och nästan varenda ungdomsledare, i alla fall manliga sådana, har ifrågasatts och misstänkliggjorts. Och det är full naturligt om än helt fel. Problemet är att moralpanik alltid stirrar sig så blind på alla träd att den inte ser skogen.

För man ska ha klart för sig att övergrepp sker överallt. På alla platser och vid alla tillfällen där en maktrelation och en tillitssituation uppstår finns det risk för övergrepp. Detta gäller såväl inom idrotten som inom barnomsorgen, sjukvården, familjen eller finansvärlden. Människor utnyttjar sina positioner till att utnyttja och kränka andra. Fenomenet är inte specifikt, det är generellt.

Frågan är hur man hanterar det hela när det sker. Vem skuldbeläggs och hur hanteras skuldfrågan? För mig är det självklart att rättsstatens principer måste gälla. Det finns liksom inget att tveka om. En organisation får aldrig ha ett klimat där ett eventuellt övergrepp ska hanteras internt. Eller rättare sagt, en organisation får inte ha ett klimat där frågan endast ska hanteras internt. Om någon har blivit utsatt för ett övergrepp måste samhället gripa in och se till att offrets rättigheter bevakas. Likaväl som att den misstänktes rättigheter måste bevakas. En misstanke är nämligen inget bevis, en misstanke är inget brott. Tvärtom är det positivt om en misstänkt kan avskrivas. Likaså måste den som gjort sig skyldig till ett brott straffas i enlighet med den lagstiftning som råder. Vart är vår demokrati annars på väg om inte detta följs?

För mig är det horribelt att en organisation som t ex kyrkan väljer att hantera så många brottsmisstankar internt och utan att anmäla det till polisen. Och det är även märkligt att ingen diskussion förs kring utdrag ur brottsregister för konfaledare, präster, frivilligarbetare och körledare. Men jag antar att det är skillnad på folk och folk. Och med tanke på alla tokigheter som står i bibeln borde man kanske vara extra noga med vem man tar in som ledare och förebild inom just kyrkan.

Rädda allmännyttan!

Moderaterna i Staffanstorp avser att sälja ut hela allmännyttan. Mot detta protesterar en stor del av kommuninvånarna och ett folkinitiativ har tagits för att driva igenom en folkomröstning om saken. Eftersom endast dom som bor i kommunen kan skriva på folkinitiativet har det startats en stödaktion på nätet. Denna namninsamling är ett stöd och en solidarisk handling för att hjälpa dom kämpande i Staffanstorp. Skriv på namninsamlingen här. Stöd allmännyttan!

Ett mycket bra initiativ av HD

Dom senaste veckorna har det hänt massor i domar-Sverige. Alltså fotbollsdomar-Sverige då, för att vara extra tydlig. Jag är ju som bekant fotbollsdomare själv och det har givetvis påverkat även mig allt det som har hänt med kollegor runt om i landet. Framförallt är det en stark känsla av samhörighet och solidaritet med alla mina kollegor som gjort sig gällande.

På detta tema har Helsingborgs Dagblad nu startat en granskning av domarnas vardag runt. Denna granskning är mycket bra och välbehövlig. Jag råder er alla att ta del av den. Själv har jag gett några bidrag och det är glädjande att så många, både domare och icke-domare, har valt att göra det samma. Granskningen hittar ni här.

Obama blandar och ger. Problematiskt kring Israel och Palestina

President Obama blandar och ger verkligen. För några veckor sedan avrättade han Usama bin Laden och bröt mot både den ena och den andra principen. Igår uttalade han sig om att förutsättningarna för en fred mellan Israel och Palestina är att 1967 års gränser gäller. Visserligen är det lite ironiskt att en amerikansk president som är med och ockuperar ett antal länder uttalar sig om att imperialistiska tendenser måste få ett slut men det är ändå positivt och man får väl se det som dom små stegens politik.

Att den israeliska högern, tillsammans med den amerikanska, får tuppjuck är inte så konstigt. En amerikansk president som sätter press på Israel har väl inte synts till på bra länge och att han så tydligt trycker på ett israeliskt tillbakadragande måste svida rejält. Dessutom ska väl Israel vara väldigt nöjda med det faktum att Obama lägger sig i interna palestinska maktrelationer och kräver att den palestinska myndigheten ska sluta samarbete med Hamas. Det där kan man tycka vad man vill om förresten, Hamas valdes till att styra och där börjar ytterligare ett problem med hela processen.

I fredsprocessen på Nordirland kom dom stora genombrotten när man började samtala med Sinn Fein. I Nepal minskade våldet betänkligt när maoisterna bjöds in i det politiska finrummet. Det finns alltså tydliga exempel där rörelser som ansetts omöjliga att ha att göra med pga deras våldsanvändning har neutraliserats som vapenbärande organisationer i och med att man faktiskt bjudit in dom i den politiska värmen och gett deras politiska kamp legitimitet. Kanske är det dags att sträcka ut en hand till hela den palestinska politiken och börja föra samtal? Obama vill välja sin motpart bland palestinierna och för det sätter han press på Israel. Frågan är om det räcker?

Välj inte Valtersson MP

Att Gustav Fridolin blir språkrör i MP är ingen högoddsare. Annat vore också tokigt. har man en kille med den kapaciteten och som det bara lyser positivt budskap kring ska man utnyttja det som parti. Där gör MP helt rätt.

Striden står istället om den kvinnliga partiledarposten. Åsa Romson eller Mikaela Valtersson. Romson har jag ingen större koll på. Men Valtersson däremot har varit i löpet under hela det rödgröna samarbetet och även efter att detta tog slut så henne har man lite känn på i alla fall. Och det känns inte bra.

Valtersson har varit drivande i den liberala ekonomiska utvecklingen inom MP och förslag som snarare sliter sönder skattesystemet, jag tänker närmast på RUT och restaurangmomsen, är förslag som Valtersson drivit på för att införa eller behålla. Att det gnisslade i den ekonomiska modellen som dom rödgröna lade fram kan rimligtvis till stor del skyllas på Valtersson. Trovärdigheten försvann när man försökte kombinera hållbar ekonomi med nästan nyliberala tankar. Det funkar liksom inte, det finns ingen hållbarhet i det spåret.

Så jag hoppas i alla fall, för MP:s skull och för eventuella framtida samarbetens skull, att det inte blir Mikaela Valtersson som efterträder Maria Wetterstrand.

Det är väl som vanligt, folket fattar trögt och M har rätt?

Svenskt bistånd har länge varit ett föredöme i världen. Få länder har så solidariskt delat med sig av sitt välstånd och få länder hyser så stor respekt i bland annat Afrika som Sverige. Biståndsminister Gunilla Carlsson hade kanske det lättaste, och samtidigt det svåraste, uppdraget i hela regeringen när hon tillträdde som ny biståndsminister 2007. Hon kom till ett dukat bord med en tung mantel att bära. Det har väl, lindrigt sagt, gått sådär.

Ingen minister har kritiserat sin egen förvaltning och sina egna tjänstemän som Gunilla. Att man som högsta chef går ut och sågar sin egen personal titt som tätt är inget bra ledarskap om man ska tro dom flesta ledarskapsteorier och det tycker jag man ska göra. Men personalen har förmodligen varit rätt jobbig. Dom har antagligen påtalat det faktum att biståndet konsekvent urholkats under Gunillas vingar och då kan ju inte en chef tiga still. Det kan ju inte vara hennes idéer som är fel?

Som vanligt handlar det väl också om kommunikation när regeringens politik går åt pipsvängen. Man har inte lyckats kommunicera budskapet och den positiva bilden. Folk förstår helt enkelt inte hur förträfflig politiken egentligen är. Ungefär som med sjukförsäkringen, eller Fas 3, eller miljöbilspremier, eller någon av alla dom andra områden där regeringen blivit måttligt besvikna över att saker inte fallit ut som tänkt eller mottagits väl som avsett.

Men det är kanske inte så konstigt i biståndsdiskussionen att folk inte fattar. För vad har ambassader i I-länder, eller egentligen ambassader överhuvudtaget, med biståndsbudgeten att göra? Och varför är flyktingmottagande bistånd? Det är asylpolitik och har föga med biståndet att göra. Och hur polisiära uppgifter kan ses som bistånd är även det lite märkligt.

Fast jag antar att Gunilla har något ess i rockärmen. Hon är ju en hejare på att sätta upp mer eller mindre märkliga mål. Så det ska nog gå bra, inte.

Budget är inte alltid så kul.

Budget is a pain. Hinner inte med något annat ju! Så jag rekommenderar Katrine Kielos om IMF-chefen sålänge. Får se om jag hinner skriva något eget senare idag.

Bara tipsar lite

Måste bara tipsa om lite granskning. Alliansfritt Sverige gör ett kanonjobb. Inte undra på att Anders Borg vill lägga ner Finanspolitiska rådet.

Peter berättar om att Reinfeldt har det tufft. Roger ser utmaningar framför sig.

Skygglappsanalys kring arbetskraftsbristen

En del analyser blir man lite less på. DN presenterar idag en nyhet som mest känns som ett slag i luften. Det kommer bli brist på personal inom sjukvården om 10 år och inom vissa segment är det redan brist. Goddag yxskaft det visste vi ju liksom inte redan.

Hur som helst, i analysen nämns kort att bristen på läkare och sjuksköterskor kommer att öka trots att antalet utbildningsplatser ökas. Fokus läggs istället på att vi ska förlita oss på fler invandrade, färdigutbildade läkare och på höjd pensionsålder. Någon kritik mot att läkarnas intresseorganisationer under många långa år har motsatt sig fler platser på läkarutbildningarna och någon fundering kring varför det enorma söktrycket på läkarutbildningen inte utnyttjats bättre finns inte i analysen. Inte heller någon diskussion kring varför satsningar på ett kompetenslyft för undersköterskor, vårdbiträden och arbetslösa uteblivit syns till. Och någon incitamentsdiskussion med frågor som "varför sjunker söktrycket på omvårdnadsutbildningen" kan man inte heller ana. Istället är det dränering av andra länders läkarkompetens, höjd pensionsålder och klassiskt "effektiviseringssnack" som gäller.

Bara för att belysa hur absurt vårt utbildningssystem har blivit och hur snedvriden den sociala logiken är kan jag informera om att det tas in fler på Hotell- och restaurangutbildningen runt om i landet än till omvårdnadsprogrammet. Vi utbildar alltså fler kockar, servitörer och kallskänkor eller vad det nu än må vara än undersköterskor. Och så ojar vi oss över att det kommer bli brist i framtiden på vårdpersonal. Jo tjena liksom...

Staffanstorps moderater förnekar sig inte

Moderaterna i Staffanstorp står banne mig i en klass för sig. När man talar om budgetfrågor eller satsningar är Michael Sandins standardsvar att kommunala tjänstemän inte är lösningen på allt. Detta enligt logiken att man ska värna skattebetalarnas pengar. Men den egentliga anledningen skulle kunna vara en helt annan. Något måste ju finnas kvar att arvodera folk med. Sandin själv, som är KSO för en kommun med mindre än en miljard i omsättning, har 120% av en riksdagsledamots ersättning. Detta kan jämföras med hans moderate kollega i Helsingborg, Peter Danielsson (M) som är KSO i en kommun med nästan sex miljarder i omsättning, som har 100 % av en riksdagsledamots ersättning. Fast tokstolleriet stannar inte här.

Det kommunala bostadsbolaget, som Moderaterna har för avsikt att sälja ut helt under mandatperioden, har en ordförande som heter Henrik Lethin. Henrik, som dessutom har en hel del andra ersättningar från kommunen för diverse mer eller mindre specificerade uppdrag, lyfter ett arvode på 131 400 kr om året för sitt uppdrag som ordförande. Detta för att driva på en avveckling av hela spektaklet. Tydligen tar detta väldigt mycket tid i anspråk och att lägga ner något är dessutom, enligt Henrik själv, väldigt ansvarskrävande.

Det lustiga i sammanhanget är att Henriks partikollega i grannkommunen Svedala, får 8 424 kr om året, för att driva ett större bolag som dessutom inte ska läggas ner. Hon anser också att hennes uppdrag är tidskrävande och att ansvaret är stort men menar att en ersättning på över 70-80 000 kr om året vore ett slags tak för uppdraget rent generellt.

Någon myntade uttrycket "det blå Nordkorea" om Staffanstorp. Detta grundades förmodligen på att Moderaterna i kommunen driver sin politik helt utan hänsyn till andra uppfattningar än sina egna och helt mot allt kommunalt samförstånd som finns. Utöver detta har partiet ett partiorgan förtäckt till reklamtidning i form av gratistidningen Spegeln som vecka ut och vecka in spyr galla rent allmänt mot allt vad opposition heter och i synnerhet mot Socialdemokraterna. Till detta kan nu läggas nepotism och oskäligt gynnande av sina egna partikamrater. Även om jag saknar Hjärup och Staffanstorp så saknar jag definitivt inte det moderata styret i kommunen.

The return of S

Sedär, en valframgång för S och media pratar mest om det låga valdeltagandet. Klart att man inte är speciellt intresserad av att analysera vad det här betyder för framtiden eller vad det betydde att statsminister Fredrik inte visade något större intresse för omvalet. Bättre då att gråta krokodiltårar och glömma eländet.

Jag däremot tänker glädjas idag åt att S åter är i det opinionsmässiga förarsätet. I Sifos majmätning gick S framåt, i omvalet i VG gick S starkt framåt och i Örebro krossade S allt motstånd. S äger just nu och Håkan Juholt är precis den vinnare som han förväntades att vara. Dessutom är den borgerliga kannibalismen total och man kan ju fråga sig hur länge dom tre små knattarna mäktar med att skänka storebror M sina väljare.

Nu ska jag fortsätta le. S is back!

Eva Eva, nu är du fel fel fel ute.

Eva Nordmark uttalade sig igår angående LO:s koppling till S. Att hon som TCO-bas går ut och har synpunkter på vad LO gör är för mig aningen märkligt. Borde inte hon hålla sig till vad hennes eget förbund sysslar med och sluta bry sig så mycket om vad LO gör? Hennes analys är för övrigt historielös i sin ansats. Att facket skulle kunna frikoppla sig från den politiska kampen är direkt kontraproduktivt och om man inte begripit att den fackliga och politiska kampen för arbetarnas rättigheter är grenar på samma träd så är det för mig halvt obegripligt hur man kan bli ordförande i ett fackförbund. Men men, att se samhället i fragment är lättare än att göra en helhetsanalys och man kan ju inte kräva allt för mycket av folk eller hur? Den som orkar kan ju höra på Eva själv. Jag blir bara trött av det.

Imorgon kan nämligen vara dagen då det vände.

Låt oss börja med att konstatera en sak: Håkan Juholt har aldrig sett ut som en förlorare. I alla fall inte sen han tillträdde partiledarposten. Däremot har han varit tvungen att arbeta i uppförsbacke och han har varit tvungen att etablera sig som känd S-profil. Att gå från en undanskymd tillvaro i dom bakre leden till att fronta Sveriges största parti är inte helt lätt och det vore väl mycket märkligt om Håkan skulle dra upp opinionssiffrorna med tiotals procentenheter bara genom att poppa upp ur hemliga lådan och säga "här är jag". Det krävs mer än så för att övertyga en svårflörtad svensk opinion.

Det som Håkan nu har lyckats med är att börja vända skutan. Han har lagt ner ett idogt arbete på att profilera sig som annat än försvarspolitikern som blev petad och han har visat på en glöd och ett engagemang som saknats länge inom S. Dessutom har han rent ideologiskt etablerat ett annat, mer tilltalande tänk och det gör givetvis att kontrasten mot den borgerliga politikens monotona skattesänkarmentalitet blir tydligare än förut. Dessutom har Håkan engagerat sig rejält i omvalet i Västra Götaland till skillnad från hans antagonist statsminister Fredrik. Folk är inte dumma i huvudet, som Moderaterna verkar tro ibland. Det skiner igenom hur man ser på väljarna och att Håkan varit så närvarande i väst-Sverige dom senaste veckorna visar på att han bryr sig om folk till skillnad från fräcke Fredrik.

Imorgon avgörs valet, imorgon får vi ett kvitto på var socialdemokratin står. Är det så att valdeltagandet är någotsånär rimligt högt kommer förmodligen S, tillsammans med sina samarbetspartier, att vinna valet i VG med god marginal. Om så är fallet bör nog borgarna ta sig en funderare. Imorgon kan nämligen vara dagen då det vände.

Bloggen är knas

Bloggen har legat nere hela dagen nästan och just nu har jag ingen lust att skriva en massa. Konstaterar att det är helg och att jag ska syssla med budget imorgon. En pol.sek:s lott att syssla med det en lördag.

Hur tänkte ni här kamrater?

Bloggen har bråkat en del idag och jag har varit hjärtligt upptagen så därför kommer mitt inlägg för dagen lite sent.

Jag blir lite konfunderad ibland. På Socialdemokraternas hemsida står där, upplagt 2011-04-07, följande:

Icke-demokratier och länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna kan inte ges samma legitimitet som demokratier att få köpa vapen.

Det låter ju bra och rimligt. Diktaturer ska inte köpa vapen anser jag och det verkar som att partiet delar denna uppfattning. Men döm av min förvåning så läser jag att en majoritet i utskottet, däribland Socialdemokraterna, tydligen röstat för att det ska dom visst få göra. Bara dom granskats först. Bara V och MP är emot, något som jag tycker är mycket märkligt. För när och hur i hela friden blev "kan inte ges samma legitimitet" till "bara dom granskas ordentligt är det ok"?

Och vad är det man ska granska? Jo, att landet inte riskerar att starta krig och att dom inte bryter mot dom mänskliga rättigheterna. I alla fall inte för mycket. För mig veterligen är väl diktatur nästan per definition något som bryter mot dom mänskliga rättigheterna samt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter? Och även om man nu skulle anse att det inte kan sättas ett likhetstecken mellan demokrati och mänskliga rättigheter måste man ställa sig följdfrågan vilken diktatur som inte bryter mot dom mänskliga rättigheterna?

Förmodligen är det, för att citera Carl Bildt, stabiliteten som ska granskas. En stabil diktatur som inte verkar vilja starta krig imorgon och som inte kränker dom mänskliga rättigheterna allt för mycket är alltså helt ok att sälja vapen till då. Hur tänkte ni här kamrater?

Usch för småborgerligt mög. Jag går väl i shorts bäst f*n jag vill?

Modevärlden anses ofta som något nyskapande, kreativt och innovativt. Och att sätta påfågelsfjädrar på axlarna eller lägga tyll på stortån kanske är annorlunda och uppseendeväckande men framförallt är mycket av modet småborgligt hittepå som borde slängas på den historiska sophögen. Eller varför inte ta Daniel Lindströms helidiotiska "analys" av "får man ha shorts på sig på jobbet"-frågan. Daniel menar att Sverige inte är "redo" för män i shorts som jobbar på kontor och att kvinnor inte alltid vill se nakna mansben. Vi män däremot suktar efter skinande kvinnolår och en tjej i shorts ser ut som "a million dollars".

Nu ska jag be att få tala om för herr Lindström att jag definitivt inte anser att alla kvinnor i shorts ser ut som massa pengar och skulle dom göra det förstår jag inte varför det skulle vara något att eftersträva. Vem i hela friden bryr sig? Och varför i hela pipsvängen är nakna mansben ok om benen i fråga sitter på en italienare i Milano men om det är ett par håriga trästolpar i Helsingborg är det fel? Jag tänker i alla fall fortsätta gå till jobbet, som för övrigt är på ett kontor, i både shorts, Batman-tröja och vita gympaskor. Och om någon skulle anse mig opassande, ofin eller icke beslutsfäig kan vederbörande göra något som inte passar sig att nämna på min blogg.

Som en hyllning till alla människors lika värde och som en påminnelse om att kläderna inte gör mannen får ni här en sång av lämpligt slag:

Plikten framför allt för fosterlandets väl eller vad menar du major?

Man kan ställa samma krav på barn som man gör på vuxna enligt Jan Björklund. Plikten framför allt skulle man kanske kunna sammanfatta det och därför ska även mobbade barn, utsatta barn och alla andra som mår dåligt i skolan straffas. Du ska lida vid skolbänken om det så är ditt liv som förgås, allt annat är mot plikten. Plikten mot vad, mot vem? Lagen eller kanske rent av fosterlandet?

Att skriva in frånvaron i betygen är ett slag i luften, som både gammal lärare och skolkar vet jag mycket väl att det syns i betygen om man varit frånvarande. Hela anledningen till att jag själv fick IG, mitt livs enda, i matte C på gymnasiet, var att lektionerna låg fördelade med en dubbeltimme på torsdagsmorgonen och en enkelt timme på fredag eftermiddag. Som trött och lat tonåring hade jag andra saker för mig, som att sova, på torsdagsmorgonen och därför blev mitt betyg också därefter. Vem eller vad hade det hjälpt att det stod på mitt betyg i tvåan att jag hade frånvaro? Räcker inte ett IG?

Skolk handlar inte bara om, som i mitt fall, lata tonåringar. Det handlar också om barn och ungdomar som mår skit. Som blir utsatta för sina så kallade "klasskompisars" omhändertagande dag ut och dag in där allt från glåpord och pikar till rent våld förekommer. Varför ska dessa utsatta elever straffas en gång till? Om lärarna gör sitt jobb har dom full koll på skolket så det kan ju inte vara för lärarens skull som det ska printas ner på betyget. Samma lärare, som gör sitt jobb, berättar det även för föräldrarna så det kan inte vara för deras skull heller. Menar Björklund att lärarna inte gör sitt jobb då kan man retoriskt undra.

Allt det här har dessutom tunga remissinstanser påtalat, allt det här är känt, och ändå väljer major Björklund att driva pliktkänslan framåt och genomföra reformen ändå. Moralens väktare vet bättre än professionen och varför lyssna på någon som kanske har lite mer kunskap än en gammal arméofficer om pedagogik, utbildning och barns villkor?

Leine undrar också över Björklunds ignorans. Jan skriver som vanligt klokt om skolpolitiken.

Var ärliga och ställ den uppriktiga följdfrågan också MP.

Att MP förespråkar mer liberala idéer vad gäller ekonomisk politik har sedan länge stått klart. Mikaela Valtersson har ju knappast gjort sig känd som någon progressiv kraft på det ekonomiska området och stödet till ett fragmenterat och osammanhängande skattesystem med diverse meningslösa avdrag hit och dit är påtagligt i partiet. Igår spelades föga förvånande bollen om obligatorisk a-kassa in på den rikspolitiska planen och bifogat till detta var den självklara opinionsundersökningen som ger stöd åt åsikten.

I denna opinionsundersökning visade det sig att vänstersympatisörer i form av LO-kollektivet, S- och V-anhängare var mycket positiva till tanken på en obligatorisk a-kassa. Likaså var M-anhängare i stor utsträckning positiva. Detta tas då som incitament för att driva frågan utan någon nämnvärd analys kring varför folk tycker som dom gör. Men för den som tänker efter är det ganska naturligt att vänstern idag funderar i banor kring obligatorisk a-kassa. Det är nämligen dom som tvingats ut ur den befintliga a-kassan pga höga avgifter och slopade avdragsmöjligheter. Det är också denna grupp som fått minst ut av dom inkomstskattesänkningar som skett.

För dessa grupper är det givetvis så att ett skydd är bättre än inget skydd alls som är alternativet idag. Utöver detta är det bara fyra (!) procent som får 80 % av sin tidigare inkomst i a-kassa så inte undra på att stödet sviker för det nuvarande systemet. Och dessutom är det ingen som har ställt den uppenbara följdfrågan "Tycker du det är OK att ersättningsnivån i den obligatoriska a-kassan är lägre än i det fackligt administrerade systemet och om så är fallet vill du då införa obligatorium"? Dom flesta hade med all säkerhet svarat "nej" på denna fråga och eftersom ingen av förespråkarna för den obligatoriska a-kassan använder höjda eller likvärdiga ersättningsnivåer som argument för införandet kan man ganska snabbt dra slutsatsen att det är sänkta ersättningsnivåer det handlar om. Inkomstbortfallsprincipen ersätts alltså av grundtrygghetsprincipen och då har vi tagit ett stort steg bort från den socialdemokratiska modellen som i dagligt tal brukar kallas "den svenska modellen".

Även Peter funderar kring frågor om orsak och verkan. Näste Peter funderar kring andra konsekvenser av skattesänkningarna. Martin om ett annat trygghetssystem under attack. Roger påpekaratt behovet av a-kassan kunde varit lägre.

"Välfärd utan tillväxt" av Tim Jackson

Som av en händelse kom en av mina kollegor in och tyckte att vi skulle införskaffa Tim Jacksons bok "Välfärd utan tillväxt". Hon hade nämligen läst en recension av boken och blivit alldeles till sig. Sagt och gjort, boken införskaffades och med tanke på hur mycket handlingar som läses i den här korridoren föll det på min lott att börja läsa boken. Och glad är jag att jag fick den lotten. Boken är nämligen riktigt bra.

Kortfattat går boken ut på att vår tillväxtbaserade ekonomi, där jakt på ständigt ökande BNP är motorn, inte är ekologiskt hållbar. Det som sedan gör att boken lyfts över annat grönt dravel är att den kopplar samman den hållbara ekonomin med ett jämlikt samhälle. Det är via jämlikhet i konsumtionen som vi kan nå fram till ett samhälle baserat på andra värden än konsumtion. Jackson pekar på att en snedvriden social logik har tvingat in oss i en "konsumismens järnbur" och att vi genom tillväxtincitamentet drivs att konsumera utan mening eller mål. Förverkligandet ligger runt nästa pryl enligt denna logik men för varje pryl som  köps ökar suget efter nästa och hastigheten mot ekologiskt haveri ökar.

Boken innehåller givetvis sedvanlig kritik mot ekonomiska mått som just BNP men Jackson lämnar också ett antal konkreta förslag, nya som gamla, på vad vi kan göra för att ställa om våra samhällen till ekologiskt och socialt hållbara system. Jag rekommenderar dig varmt att läsa denna förträffliga bok.

Även HBT-sossen har läst boken.

Rekommenderar lite perspektiv

Ronnie Sandahl skriver idag klokt om programledaren Ola Lindholms öde som åtalad. Jag tycker Ronnie fångar hela essensen i frågorna han ställer:

Vad skadar mest? Vad skrämmer? Det eventuella sveket från förebilden Ola Lindholm – eller insikten om hur ensam man riskerar att bli på grund av ett enda misstag?

Fredrik och Göran har väl inget ansvar?

Klyftorna ökar i Sverige och folk med pengar vill bo tillsammans för då slipper man se eländet. Hela resonemanget känns igen från "Jämlikhetsanden", ojämlikhet är ohälsosamt och negativt även för dom som har mest. Jämlikhet är bra för hela samhället.

Vår svenska regering stödjer inte denna tes. För dom handlar allting om individens ansvar och allt ska lösas på individnivå. Några strukturella fel verkar inte finnas enligt regeringen och om du inte har jobb är det ditt eget fel. Folk i åtgärder ska "hitta någon som vill anställa dom". Att det inte finns några jobb som lämpar sig eftersom samma personer inte fått stöd till att kompetensutveckla och utbilda sig vill inte regeringen med Fredrik i spetsen känna till. Dessutom ska kritik mot det rådande läget tystas ner. Hur mycket arbetsmarknadsminister Hillevi Engström har med den inställningen att göra kan man ju undra.

15 miljarder. Det är vad skattesänkningarna som regeringen planerar att genomföra kostar. För samma pengar skulle man enligt beräkningar kunna avskaffa barnfattigdomen. Man skulle också kunna anställa en hejdundrans massa vårdbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor. Med tanke på att tre v fyra sjukhus är överbelagda idag vore det kanske något att fundera kring. Och det är ju faktiskt också jobb. Så Göran Hägglund borde ju leva som han lär och anställa lite folk. Fast det är ju landstingens ansvar, inte hans, han är ju bara socialminister. Ungefär som att Fredrik bara är statsminister så det är ju inte hans ansvar att sköta landet, det är väl upp till var och en att fixa såna petitesser?

Söndag och det märks

Hinner inte skriva något längre idag. Inte just nu i alla fall. Därför nöjer jag mig med att konstatera att opinionsmätningar känns helt meningslösa mitt i en mandatperiod. Får väl också passa på att gratta Zlatan till ligatiteln. Milan tänker jag, under Berlusconis ägarskap, aldrig gratulera till någonting däremot. Ha en trevlig dag!

Den moderata Graalen

Moderaterna håller hov i helgen och diskussionen gäller, föga förvånande, skatterna. Så fort moderater pratar politik handlar det om denna ondgörande börda och att resonera sig fram till olika sätt att sänka, minska eller ta bort detta ok är moderatens heliga Graal. Men det finns dom i partiet som vrider lite på sig, inte för att dom inte vill sänka skatten, utan för att väljarna säger ifrån.

Problemet är som många pekat på sen moderaterna började med sina jobbskatteavdrag och sin jakt på fattiga slöa själar att hela politikens syfte är att pressa lönerna neråt för att på så sätt skapa billigare arbetskraft. Genom att sänka skatterna på inkomsterna förväntas kraven på lönehöjningar minska eller helt utebli. Detta gynnar framförallt den som redan tjänar mycket pengar. I den moderata platta världen är det nämligen rättvist att få lika stora procentuella skattesänkningar, rättvisa där är alltså inte att den som har lite kommer närmare den som har mycket. Därför växer också klyftorna och den relativa fattigdomen helt naturligt i Sverige idag och den absoluta fattigdomen ligger i princip på samma nivå.

Att det finns ett starkt samband mellan den moderata politiken och näringslivets önskemål och drömmar är också klart. Almega ger påtagligt uttryck för den vilja som moderaterna gör allt för att göra till lags. 10 års frysta löner kommer som ett helt seriöst förslag från Almega. Svenskt Näringsliv lär inte ha en speciellt avvikande åsikt och Företagarna kommer jubla.

Det är lite synd att vi inte kan pröva det hela vetenskapligt. Ett spår med moderat politik och ett spår med socialdemokratisk politik. Sen givetvis ett "placebo"-spår. Dessvärre går det inte. Lite synd kan jag tycka som sagt.

Det är inte bara jag som skriver om M och deras partaj i helgen. Roger ser ett bakåtblickande parti. Peter har hört propagandaministern. Martin genomskådar cynis(m)en. Näste Peter undrar vem det är som inte vill jobba.

Lite snurrigt men så blir det ibland

Woops! 300 miljoner för mycket och nu blir det 1200 färre soldater i yrkesarmén nästa år. I alla fall om man ska tro vad som sägs idag. Arbetslinjen fallerar uppenbarligen här fast man kanske ska ta in lite Fas 3:are som kan göra jobbet. Men men, så är det när man krigar, kostnaderna skenar lätt iväg. Och sen kan man ju fundera kring vad som händer inom Försvaret. Nu jagas det tydligen ubåtar igen i topphemliga operationer. Inte visste jag att Aftonbladet ingick i den sekretessbelagda verksamheten. Fast dom kanske har lovat att inte berätta det för någon?

Sjukvårdskaosets Sverige

Häromveckan nåddes vi av "nyheten" att tre av fyra svenska sjukhus dras med nästan dagliga överbeläggningar och häromdagen nåddes vi återigen av negativa sjukhusnyheter i form av att anmälningarna ökar kraftigt inom sjukvården. I båda fallen söks förenklade svar från regeringshåll om att det är landstingens ansvar att saker inom vården funkar eller att anmälningsbenägenheten har ökat. Varför vi har en socialminister med ansvar för sjukvårdsfrågorna kan man ju börja undra när han aldrig verkar ha något ansvar för någonting som försiggår inom hans ansvarsområde.

Lena Sommestad resonerade kring frågan om dom ökande anmälningarna redan i vintras och samma borgerliga kraxande hördes då som nu, det är anmälningsbenägenheten som har ökat. Somliga refererar till att det är patientsäkerhetslagen som är en av anledningarna till det ökande antalet anmälningar men med tanke på att trenden pekat uppåt under många år och att det skenat iväg sen 2005 samt att lagen trädde i kraft alldeles nyligen är det ett ganska trubbigt argument att använda. Istället bör man kanske börja söka svaren i det faktum att svensk vård sen mitten av 90-talet har effektiviserats något fantastiskt och att man sedan länge nått taket för vad som är rimligt vad gäller resursneddragningar. Alla verkar vara överens om att välfärden kommer att kosta allt mer ju längre tiden går och att bara försöka möta detta med effektiviseringar, ökad arbetsproduktivitet och små ekonomiska uppräkningar är en väg som leder käpp rätt åt pipsvängen.

Det behövs en uppsjö av insatser för att den svenska sjukvården ska kunna vara av den höga kvalité som vi tagit för givet under så lång tid. Det behövs högre löner för personalen (och då syftar jag inte på läkarna), det behövs fler anställda, det behövs fler läkare, det behövs bättre och snabbare validering av utländska examen. och yrkesintyg, det behövs fler vårdplatser m.m. Listan kan göras hur lång som helst och det gemensamma är att det kostar mer eller mindre pengar. Pengar som finns om vi bara vill. Problemet är att allt för många endast ser till sin egen plånboks tjocklek samtidigt som man upprörs över att saker och ting inte fungerar. Och betänker man dessutom att samhället betalar ca 30 000 kr* per person och år för vården kan man ju fundera på vilket hål det skulle gräva i plånboken om man själv skulle betala den summan.

*278 miljarder/9,2 miljoner

Veckans Dembo, Lena Adelsohn Liljeroth

Erik Niva och Simon Bank sitter i Aftonbladets webbtv-stolar och tycker en massa varje vecka. Huruvida deras fotbollskunnande berättigar dom att tycka så mycket som dom faktiskt gör kan man ju, som många kommentarer antyder på Aftonbladet, fråga sig. Men i en sak har dom rätt och där har dom även stöd av Svenska Fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell. Nämligen att "idrottsminister" Lena Adelsohn Liljeroth inte har många rätt när det gäller fotboll och huliganism.

Det är precis som Bank och Niva säger, problemet är polisiärt och juridiskt, inte fotbollsknutet. Samma problematik har utspelat sig under vintern inom hockeyn. Ta bara utrymningen pga rökutvecklingen som Djurgårdens "supportrar" ställde till med i SM-slutspelet, men där var det inte ett "hockey-problem".

Lösningarna är just att ha tydligare identifiering av vem som sitter var, hur mycket man än värnar "ståplatskulturen". Videoövervakning är ett ganska trubbigt medel för att identifiera förövare. Att dölja sitt ansikte eller dylikt är lätt vilket vi vet inte minst från demonstrationer och andra händelser som kan bli lätt röriga.

Handläggningstiderna av inträffade incidenter är också något man måste diskutera, prioriteten på brotten en annan. Jag är generellt inte för hårdare straff men att belägga folk med tillträdesförbud och att ordningsstörande brott ses som allvarligare är ju en väg som varit framgångsrik utomlands och varför det inte skulle vara en lika framkomlig väg i Sverige begriper inte jag.

Sen är det vansinne att fotbollsklubbarna ska börja betala för polisbevakningen vid matcherna. Dels bär förmodligen elitfotbollens skatteintäkter kostnaden för polisbevakningen (har för mig jag sett någon siffra på skatteintäkterna kontra poliskostnaderna som visar på detta), dels är det ju ett direkt hot mot mötesfriheten om arrangörerna ska behöva betala polisbevakningen när man har offentliga sammankomster.

Det finns mycket att säga om det här och jag skulle nog vilja mala på ett tag till men min lunch är inte längre så nu får det räcka.

Rättstaten och bin Laden

Euforin över bin Ladens död är fortfarande påtaglig och som jag tidigare sagt, det är inte speciellt märkligt. Det som däremot är märkligt, om det stämmer, är att bin Laden blev skjuten en extra gång i bröstet. Detta för att säkerställa att han var död. Med andra ord avrättades bin Laden, utan rättegång, på Obamas order. Oavsett om man tycker bin Laden förtjänade att dö eller inte så måste man väl som försvarare av demokratiska fri- och rättigheter ha som utgångsläge att döma människor i en rättegång? Och om man har tagit sig så långt in i huset att man står ansikte mot ansikte med världens mest efterspanade terrorist så har man väl kapacitet att oskadliggöra denna person utan att avrätta honom. Dessutom med ett extra skott på nära håll efter att han blivit skjuten en gång redan?

Konsekvenserna av denna procedur är i singularis kanske inte så stora. Just fallet bin Laden är på många sätt unikt och att han bar skuld är det väl inte många, förutom hans anhängare, som tvivlar på. Men hur går det till i andra, mindre mediala fall? Är det praxis att personer likvideras utan rättegång av USA och andra liberala demokratier på order av president, statsminister eller vad det nu må vara? Om så är fallet är det ett hot mot hela rättsystemet och inte ett dugg bättre än alla dom andra styrelseskick som vår jord har skådat.

Spinner vidare på Erik Laaksos idéer

Erik Laakso skriver idag ett intressant mycket intressant inlägg om sin vovves bravader i dom småländska hagarna. Kontentan av inlägget är att djursjukhuset specificerar sina räkningar i detalj och visar på hur stor del av slutsumman som betalas av djurförsäkringen. Erik drar den kloka slutsatsen att så borde även våra sjukvårdsräkningar se ut. Varje vårdtagare borde få en detaljerad kostnadsbeskrivning efter sitt besök och där borde även stå hur mycket av kostnaden som bärs av samhället. Parallellen som Erik sedan drar, till att borgerliga debattörer allt som oftast vill se en specifikation på lönebeskedet eller skattsedeln av hur mycket arbetsgivare betalar in i skatt, är träffande och högst relevant. Dessutom är det faktiskt så att det idag står på i alla fall mitt lönebesked hur stor den erlagda arbetsgivaravgiften är.

Folk i gemene man vet inte hur mycket av ens omkostnader som bekostas av den gemensamma välfärden. Om varje enskild kostnad sammanställs vid årets slut, allt från skola, vård och omsorg till väganvändning, parkskötsel och diverse andra saker som man åtnjuter av samhället skulle nog fler inse det extremt förmånliga för den enskilde medborgaren med en stark offentlig sektor där vi gemensamt bär varandras bördor. Så en deklaration till skattmasen och en från skattmasen till var och en vore kanske något? Det är en häftig idé om inte annat. Fast förslaget lär ju få en och annan borgare att gå i taket. Alltså ligger det helt rätt rent politiskt!

Även Eva tycker att Erik har skrivit ett bra inlägg och Peter visar på att regeringen varken har koll på inkommande eller utgående skattepengar. Roger granskar även han skattepengarnas användning inom Fas 3. Vill du läsa om något helt annat kan du alltid kolla in Yasmine.

Bin Laden död. Och vad nu då?

Det går väl knappt att undgå dagens stora nyhetshändelse. Usama bin Laden har avrättats av amerikanska soldater och glädjen i Washington är enorm. Nu har den store skurken dödats och det framställs som en seger för president Obama. Att ställa honom inför rätta och döma honom i enlighet med konstitutionen och dom lagar som råder i rättstaten USA verkar inte ha varit något alternativ. Man kan ju visserligen förstå att soldaterna i fråga har känt sig aningen "Trigger-happy" när dom fått veta vem det är dom gett sig ut för att plocka in/ta död på.

Att det blir folkfest på gatorna i Washington för att bin Laden dödas kan man kanske också förstå. Under ett decennium har bin Laden varit symbolen för attacken mot WTC och för amerikanerna har det varit ett gissel att denna superskurk, som man själv varit med att skapa, har varit på fri fot. På något sätt binds ju hela deras krig i Irak och Afghanistan samman med denna mans öde och att al-Qaida ligger bakom all ondska i hela världen verkar det enligt USA råda föga tvivel om. Men frågan är, vad gör man nu då? Bin Laden är död, vem är nu drivande bakom det motstånd som USA och dess allierade möter runt om i världen?

Euforin över bin Ladens död riskerar att bli en kortvarig lycka som förbytts i än värre problem än dom han har skapat. För hur man än vänder och vrider på det är det dom konflikter som finns runt om i världen som är problemet, inte enskilda personers galenskap.

Ewa Glimheds Första maj-tal som en hyllning till alla som talat idag.

Idag har det hållits många glimrande tal runt om i landet och välkända socialdemokratiska företrädare har stått i talarstolen och spritt vårt budskap om social demokrati till folket. Dom som lyfts fram är givetvis dom som är rikskända eller som på något sätt har satt prägel på den lokala debatten i enskilda frågor. I Staffanstorp blev Första maj-firandet uppmärksammat pga borgerlighetens utförsäljningshets, i Stockholm för att Tommy Waidelich talade där. Själv lyssnade jag på Jan Anderssons korta inledningsanförande och därefter Jan Eliassons tal om internationalism och solidaritet. Det finns många tal jag velat höra men dessvärre räcker inte tiden till.

Därför blev jag glad när jag kom hem och såg en kamrats tal nedskrivet på Facebook. Kamraten i fråga är Ewa Glimhed ifrån Malmö och när jag läser hennes tal blir jag stolt och rörd över vilka goda kamrater vi har runt om i hela vårt avlånga land. Som en hyllning till alla bra Första maj-tal som hållits idag återger jag här Ewas tal:

Mötesdeltagare!   Brrr det är kallt! Det är kallt i Sverige!   Högervindarna viner och kapitalismens giriga kyla sprider ut sig. Sno åt dig på andras bekostnad, verkar vara populärt idag.   Så vill jag inte att det ska vara – f...ör det skadar Sverige!   Den politik som förs idag gör de rika – rikare och de fattiga – fattigare. Det är farligt för oss alla, det föder misstänksamhet, rädsla och hat.   Vi behöver solidaritet och sammanhållning istället!   Där inte sjuka ställs mot friska, unga mot gamla. Där inte arbetslösa ställs mot de som har arbete.   Direktörerna i makteliten - de tjänar 43 gånger så mycket som en industriarbetare.

Samtidigt går finansministen Anders Borg ut och säger: Sätt lägre ingångslöner. De med redan låga löner ska alltså ha ännu lägre. Här märker man vilka klassintressen regeringen företräder.   Borg menar att det ska skapa jobb. När massarbetslöshet råder så föreslår man sänkta löner och FAS 3-placeringar. Man tar sig för pannan!   Sänkta löner är helt fel väg att gå för att få fler jobb. Det är inte så vi skapar välstånd och utveckling.   Vi kommer fortsatt att ta fajten för den svenska modellen på arbetsmarknaden. Regeringen ska hålla sina långa fingrar borta från lönebildningen. Den sköter vi!     Kamrater!   De senaste åren har vi fått ett arbetsliv där människor skadas och blir sjuka. Arbetsmiljön har blivit sämre och allt fler hamnar utanför.  Detta påverkar alla anställda och är därför en av våra viktigaste frågor.  

Många utmaningar kvarstår. Men istället för att ta sig an dessa har den svenska regeringen valt att skära ner resurserna till Arbetsmiljöverket. Och sänka kraven på arbetsgivarna.   Deras politik är ohållbar!     Jag frågar mig - när ska regeringen begripa det som är uppenbart?  Sjukförsäkringen måste ändras! Tidigare i veckan samlades folk runt om i landet för att protestera mot de omänskliga reglerna.   Regeringen har gett oss Västvärldens hårdaste villkor för sjukersättning. Rehabkedjan är inget stöd, den är en stupstock, en giljotin som kapar hänsynslöst!   Min bästa väns syster dog i cancer i höstas. När hon låg på hospice fick hon brev från försäkringskassan, där hon uppmanades att tala om vilken arbetsförmåga hon hade. Annars riskerade hon att bli utan sjukpenning.   Det är så cyniskt. Jag blir så jäkla förbannad!   Det måste bli en ändring. Utförsäkringarna måste stoppas omedelbart, och reglerna ändras.    

Kamrater! Ja - mycket måste ändras!   Vi inom arbetarrörelsen vet att det går att nå större jämlikhet med en aktiv politik. Det är möjligt att omfördela och skapa välfärd och trygghet för alla.   Men i stället lever vi i ett Sverige där klyftorna växer, trygghetssystemen raseras bit för bit och arbetarnas organisationer motarbetas systematiskt.   Låt mig säga: Vi vägrar stå med mössan i hand! Vi vägrar låta oss hunsas! Tillsammans säger vi till regeringen: nu räcker det!   Tack!

Tack till Markus Blomberg som skrev det på Facebook och möjliggjorde för mig och alla andra att läsa Ewas tal.

Vi ses i ledet

Idag är det första maj och därav är tiden knapp just nu för att hinna blogga. Får se om det blir något senare. Annars kan ni ju alltid ta er till Helsingborg och lyssna på Jan Eliasson. Så ses vi i ledet helt enkelt!