Lögner á la SD

I onsdags var det fullmäktigemöte i Helsingborg. Dom lokala fascisterna i SD hade ställt en interpellation till socialnämndens kristdemokratiske ordförande om huruvida KD var för människohandel. En "hål-i-huvet"-interpellation men syftet var att få igång en diskussion kring "frågan". SD vill ju gärna diskutera och vill gärna vara med i debatten. Problemet är att partiet och dess företrädare anser sig själv ha patent på sanningen och att dom dessutom inte drar sig för att använda lögner, förvrängda fakta och direkta felaktigheter för att berätta denna "sanning".

För alla er som "vill ta debatten" med SD kan ju denna lysande granskning av Winnie Gravlund och Torbjörn Svensson på HD förklara varför man inte kan diskutera med fascister och så kallade "högerpopulister". Diskussion och debatt förutsätter nämligen att man talar om samma sak, att man håller sig till fakta och att man är klar i definitionerna. I annat fall är det lika lönt att diskutera med en vägg eller en schizofren åsna. Dessutom kommer det mindre skit ur åsnan än ur SD.

God läsning och trevlig Valborgsmässoafton.

                                          Mer lönt att prata med kompisen här än med SD.

Förenklingar är borgerlighetens moder

Logiken i samhällsekonomin är intressant. Ordspråket "det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna" är väldigt träffande när det gäller t ex fördelningen av olika kostnadsbördor mellan stat, landsting och kommuner. Två tydliga exempel där pengarna inte räcker till är sjukvården och skolan.

Tre av fyra sjukhus är överfulla i Sverige idag. Socialminister Göran Hägglund, som är högsta ansvarig för sjukvården, svär sig fri från ansvar och skyller på landstingen. Hägglund menar att han minsann har sagt till landstingen att sluta med överbeläggningarna.
Lärarlönerna och skolresultaten halkar efter och ansvarig minister Jan Björklund ryter till. Nu får kommunerna allt skärpa sig, rättning i leden.

I båda fallen är det frågan om att för lite resurser, dvs pengar, finns i kommunerna och landstingen. Då frågar sig vän av ordning varför dessa aktörer inte skjuter till mer pengar. Förklaringen är enkel, det finns inte mer pengar. Och att regeringen, där både Hägglund och Björklund sitter, väljer att sänka inkomstskatterna innebär att statliga pengar ter sig allt mer orealistiska. Istället bidrar båda genom regeringsbeslut till att landsting och kommuner får bära kostnader som dessa aktörer tidigare inte behövt bära. I landstingens fall är t ex medfinansiering vid infrastrukturprojekt mer eller mindre ett krav idag. Detta har tidigare setts som statliga åtaganden men när den statliga kassan tryter får landstingen ta pengar från sjukvården till att bygga vägar och lägga järnvägsspår.

För kommunerna gäller samma sak. Ska det bli infrastruktur måste man öppna plånboken. Men även i frågan om försörjningsstödet har kostnader skjutits över på kommunerna som tidigare legat hos staten. Sjukförsäkringssystemet bärs nämligen av staten och när var femte i försörjningsstödet är sjuk och egentligen skulle vara i sjukförsäkringen blir kostnaderna för kommunerna enorma.

Så genom att välja sänkta inkomstskatter har man också valt att lägga ökade bördor på landsting och kommuner för den välfärd som vi kräver i Sverige idag. Att det då inte finns utrymme för t ex höjda lärarlöner är inte speciellt konstigt. Men att se hur saker hänger samman är inte alltid det lättaste och det är ett kort som borgerligheten älskar att spela ut. "Förenklingar är borgerlighetens moder" vore kanske ett nytt ordspråk?

Sjuka fakta igen. En berättelse till.

Får väl fylla på med en berättelse till från en utförsäkrad.´Denna gång från Skånskan.

– Det kändes för jävligt, jag har en läkare som säger att jag absolut inte kan jobba, sen kommer någon som jag aldrig ens har träffat och säger att jag kan det, det är en kränkning att de säger att jag inte har någon skada när jag knappt kan gå ur sängen vissa dagar, säger Mickael.
– Vi tvingas låna pengar av föräldrar och vänner, vi har hela tiden prioriterat barnen men det är mycket hemma man inte klarar av, det blir ju en påfrestning på min fru också när hon kommer hem från jobbet, säger Mickael.

Hur Mickael blir friskare av sin oro, sin ständiga penningbrist och påfrestningarna på hans relationer begriper i alla fall inte jag. Men du som röstade på Moderaterna kan väl förklara?

Sjuka fakta. Var femte socialbidrag går till en sjuk människa.

Var femte socialbidrag går till sjuka människor som inte får ersättning från sjukförsäkringssystemet. Den moderata politiken som syftade till att fler skulle jobba har fått som konsekvens att människor kastas ut ur system som dom rättfärdigt borde tillhöra. Inte för att dom är friska eller för att dom fått jobb utan för att fattigdomen anses med helande än trygghet och omsorg.

Att sjukdomar är komplexa och att frågan är mycket bredare än att människors plånbokstjocklek styr blir uppenbart om man bara bemödar sig att söka svar hos dom människor det gäller. I Sydsvenskan idag kan man ta del av ett exempel:

Den drygt 40-åriga kvinnan ger visserligen ett piggt intryck men skenet bedrar.
– Det är en fasad, säger hon. Jag är alltid trött, känner ingen lust och det mesta i livet är jobbigt.

Att utöver det diagnostiserade tillståndet dessutom känna oro för att bli av med sjukförsäkringen gör tillvaron än svårare.
– Jag inser att det fuskas med sjukförsäkringen och att ersättningen kan behöva omprövas. Men för mig fungerar detta inte. Jag tillhör de få som aldrig blir frisk.

Jag vill inte leva i ett samhälle som inte tar hand om sina sjuka på ett värdigt sätt. Därför är jag socialdemokrat. Vi socialdemokrater vill se en social demokrati där starka människor står upp för dom svaga. Är man stor måste man vara snäll.

FN (Flopparnas Nationer)

Är det inte USA som röstar emot sanktioner mot diktaturer så är det Ryssland eller Kina. Vetomakten i FN är rent löjlig, dess konsekvenser parodiska och logiken i det hela är helt borta. Varför ha ett säkerhetsråd när det är fem imperialistiska stater som sitter i förarsätet och röstar mot allt som ligger i konflikt med deras egenintresse.

Att Ryssland inte tycker det är något problem att syriska soldater skjuter civila på löpande band, med hänvisning till att det inte hotar internationell fred, är föga förvånande. Ryssland har sen 90-talet skjutit civila i Tjetjenien med omvärldens goda minne och skulle man rösta för sanktioner mot Syrien skulle man implicit rösta för sanktioner mot sig själv. Logiken i den internationella politiken är som bekant fullständigt halt, för att inte säga förlamad, och legitimiteten i säkerhetsrådets beslut kan ifrågasättas å det grövsta.

Det enda rättesnöret som borde gälla är dom konventioner som är antagna av FN:s generalförsamling. Folkrätten gäller och ska följas. Men som det ser ut idag urinerar USA, Kina, Ryssland, Frankrike och Storbritannien nästan dagligen på denna. Det samma gäller för deklarationen om dom mänskliga rättigheterna, barnkonventionen och varenda fördrag som slutits i FN sen dess bildande. Pengar, makt och egenintresse styr och så länge så är fallet kan aldrig FN fungera som det är tänkt. Till förtret, fördärv och förlust för världens folk.

Hinner inte med

Hinner inte med bloggen just nu, kanske blir nåt senare. Det är budget, budget och budget som gäller just nu. I´ll be back!

Bra att Aftonbladet deltar i granskningen av Guantanamo.

Jag måste bara tipsa er om Aftonbladets granskning av Guantanamobasens fångar. Det är helt lysande att verkligheten bakom alla "terrorister" nu redovisas och att den kapitalistiska världens Gulag nu visas upp. Dock ska man ha klart för sig att Guantanamo bara är toppen på det isberg av fångläger, fängelse och andra faciliteter som bland annat USA använder sig av i kampen mot terrorismen.

I allt detta ska man också komma ihåg t ex Barack Obamas svek. Hans löften om en stängning ekar idag tomt i det demokratiska partiets samvete.

Sådan äro kapitalismen Saab

Det är rätt intressant vilken bild som är den rådande av läget i Sverige. Från regeringskansliet matas vi med bilden av att allt är bra i Sverige, alla hjulen snurrar och finanskrisen är över. För kommuner och landsting, för fattiga barn och långtidsarbetslösa är verkligheten en annan. Ta bara kommunen där jag själv jobbar, Helsingborg, där är visserligen finanserna i balans men något reformutrymme finns överhuvudtaget inte utan rätt stora justeringar och dessutom bygger mycket på att prognoserna är gynnsamma.

En annan aktör som förmodligen inte upplever att krisen är över är Saab. Men det pratas ganska lite om just Saab. Annat var det under "krisdagarna" när Maud Olofsson ville bygga vindkraftverk i fabriken och Anders Borg deklarerade att staten minsann inte ska driva bilfabriker. Varför det är OK för staten att subventioner Volvo med skattelättnader eller hushållstjänster med RUT-avdrag men inte att ge stödpengar till Saab har inte riktigt framgått av historiebeskrivningen men det är en annan diskussion.

Nu är det som sagt Saab som krisar igen men ändå är det märkligt tyst. Man kan ju fråga sig vad detta beror på. Är det så att ett krisande bilföretag inte passar in i regeringens bild av tillväxtraketen Sverige? Eller är det bara så enkelt att det förestående valet i Västra Götaland påverkar det hela och regeringen inser att man kommer förlora stort om det blir en diskussion kring Saab och dess framtid? Hur som helst är det problematiskt att diskussionen om finanskrisen är "avslutad". Det föreligger enorma risker fortfarande och bara runt nästa krök finns det gott om nya kraschmöjligheter. Sådan äro kapitalismens vägar och så länge vi hava kapitalism kommer kriserna som ett brev på posten.

Jinge tror att Saab är borta inom några dygn. Annarkia funderar kring framtiden. Roger Jönsson berättar om andra som inte upplever finanskrisens slut.

Mycket väsen för lite vab

Vab:andet ökar och når rekordnivåer. En lång vinter sägs vara en del av förklaringen. Det kan ju låta logiskt. Annat ljud var det i skällan för 5-6 år sen. 2005 var det också höga nivåer men då var det inte vädret som var problemet. Då fuskade alla och borgerligheten tog tag i saken genom att kräva att alla skulle lämna intyg på sitt vab:ande. En dyr reform som visade sig vara ett slag i luften. Vab:andet gick inte ner alls. Det handlade alltså inte om att folk fuskade, det handlade om att barn var sjuka, surprise!

Varför det inte blir extremt dyrt att fler tar ut vab nu beror på att ersättningsnivåerna har sänkts. "Problemet" har alltså inte lösts, fenomenet har inte försvunnit, fler arbetar alltså inte pga reformerna. Det enda som har hänt är att alla som vab:ar blir lite fattigare än vad dom blev innan. Någon koppling till den så kallade arbetslinjen finns inte. Men det tänker förmodligen inte någon borgare erkänna. Dom slutar helt enkelt bara att prata om det och låtsas som att det regnar. Att skylla på vädret är ju så mycket lättare.

Nästa blodbad, Syrien. Vad göra världen?

Det syriska folket reser sig nu med kraft mot regimen och en av "ondskans axelmakter", som Bush så passande uttalade, är i gungning. Vilka som tillhör dom där onda axlarna kan man ju diskutera, det finns gott om kandidater både i närheten av Syrien och på ställen långt bort därifrån.

Frågan är nu återigen vad omvärlden ska göra. Fördömanden kommer som på beställning och man kan ju misstänka att Obama funderar i alla fall ett par gånger på om han inte ska avbryta sin Libyenaktion och ta chansen att krossa den syriska regimen istället. Syrien har varit en nagel i ögat på USA i många år och stödet för att bomba sönder det landet är förmodligen betydligt större än att bomba sönder en del andra länder. Incitamenten och argumenten för att intervenera i Syrien finns ju om man ska följa tidigare premisser kring den typen av aktioner men för att gå i klinch med Syrien behövs det en rätt ansenlig mängd soldater och vapen. Problemet är att världssamvetet Nato är involverat i ett antal krig runt om i världen och nu börjar förmodligen en viss kapacitetsproblematik infinna sig.

Men å andra sidan kan man konstatera att det inte råder någon logik i interventionspolitiken. Jemen t ex har inte blivit invaderat trots slakt av civila så den syriska regimen kanske slinker undan den här gången. Noam Chomskys diskussion kring den totala avsaknaden av logik i den internationella politiken är klockren i detta fallet och för den som vill nå större förståelse och insikt om vad som faktiskt händer, eller inte händer, bör läsa hans resonemang. I avvaktan på alla beslut som kommer tas, eller inte tas.

Glad påsk

Idag blir det bara ett kort kort inlägg. Har varit och dömt fotboll och njutit av det fina vädret. Lite lov får man väl ha även som bloggare antar jag. glad påsk!

Behåll båda fötterna på jorden i den kulturpolitiska debatten tack

Idag skriver Håkan Juholt om kultur i DN. Han lyfter frågan om synen på kulturen och huruvida medborgaren ska betraktas som brukare eller konsument/kunder. Att borgerligheten vill kommersialisera kulturen är helt klart, ökad självfinansieringsgrad i form av högre biljettintäkter eller sponsring, kulturcheckar och andra marknadsåtgärder är vardagsmat ute i kommunerna. Att det kostar att gå in på statliga museer är en annan. Skiljelinjen mellan höger och vänster är enormt påtaglig i synen på kultur och Håkan har sen första stund talat om kulturens värde. Han inledde ju till och med sitt linjetal på kongressen med just kulturen.

Väldigt många kamrater ser detta som mycket positivt och visst är det glädjande att det diskuteras kultur igen. Men samtidigt tror jag man måste behålla båda fötterna på jorden när man talar om kulturens befriande kraft. I alla fall om man talar om den i opinionsmässiga termer. För skiljelinjerna som Håkan drar upp är på intet sätt nya. Vem minns inte Göran Hägglunds paranoida angrepp på "kultureliten" och dess vänstervridning? Även om Hägglund i sak bara svamlade och greppade desperat efter verklighetens folk hade den kristdemokratiske ledaren en poäng i sitt resonemang. Nämligen att just kulturarbetarna i regel har hjärtat lite mer till vänster än till höger. Stödet för en vänsterinriktad kulturpolitik bland kulturfolket är betydande och det är inte så att några nya marker kommer att brytas bland denna skara rent opinionspolitiskt.

Nu är det säkert många som reagerar och tycker att kulturen och dess politik inte handlar om kulturarbetarna och dess röster utan att det handlar om hur vi vill forma vårt samhälle och visst är det så. Men vad Håkan säger, att "Alla ska kunna ta del av kulturen - oavsett plånbok", är liksom redan känt. Ta bara det där med fritt inträde på statens museer. Det verkar varken gjort från eller till i höstas, det är en underordnad fråga när barnen ska hämtas på dagis, vägarna är fulla av hål och semesterresan till Thailand hotas av finansiell instabilitet. Och för många kan det säkerligen te sig som märkligt varför just kulturen, till skillnad från många andra verksamheter, inte ska behöva bära sina egna kostnader.

Roger Jönsson skriver om saken. Han länkar även till en väldig massa andra som också skriver om saken. Så den intresserade kan ju vända sig dit.

Det är inte utbildningsnivån utan individen som ska tas till vara

Att utlandsfödda är en resurs för ett samhälle råder det föga tvivel om. Varje människa har en inneboende potential och kapacitet som om den används rätt bli en tillgång för samhället. Alla kan bidra med nåt och alla har en roll att fylla. Därför blir jag lite konfunderad när jag läser dagens debattartikel i DN om att det är nyanlända akademiker som är den stora tillgången.

Visst ligger det mycket i att det är en enorm potential som gömmer sig i denna grupp. Men samtidigt är läkaren från Iran lika viktig som truckföraren från Bulgarien. För båda kan hjälpa till på den svenska arbetsmarknaden och båda kan ge influenser och synpunkter på arbetslivet som svenskfödda säkerligen aldrig skulle kunna komma på. Dessutom är en skiftande kulturell bakgrund lysande i ett samhälle som vårt där hjulen ska snurra 24/7 och där allting ska vara öppet hela tiden. Tänk bara vilken enorm fördel det vore för en detaljhandelskedja eller ett sjukhus att ha kulturmuslimsk personal som kunde täcka upp julafton eller ortodoxa kristna för att täcka upp nyårsafton? Schemaläggningen hade blivit så mycket enklare om fler arbetsgivare såg dessa fördelar istället för att stirra sig blinda på yttre attribut och eventuell brytning.

I min kontakt med människor med utländsk bakgrund möter jag ständigt nya tankar och idéer. Ofta tänker dom i banor som är helt främmande för mig men som vidgar mina vyer och ger mig tankar som jag aldrig själv skulle ha kommit på. Så visst, akademiker i alla ära, men det är varje individs potential som ska tas till vara, inte deras utbildningsnivå.

Lätt att tycka lågavlönade ska avstå semestern om man sitter bakom en dataskärm

Att attackera arbetsrätten är en borgerlig paradgren sen sådär 1800-frösihjäl. Är det inte arbetstiden som är för kort är det arbetsproduktiviteten som är för låg. Eller så är det anställningsskyddet som är för starkt. Och som om inte det räckte ska man nu inte behöva ha semester. Allt i den så kallade valfrihetens namn.

Problemet är att valfriheten alltid är behäftad med ekonomiska parametrar som gör att den enes valfrihet blir större än den andres. Valfrihetens korrelation med plånbokens tjocklek är dessutom ackumulativ och någon logaritmisk skala med tiopotenser skulle säkert lämpa sig för att beskriva vad pengar gör för människors valmöjligheter och livschanser.

Kopplat till dessa attacker på arbetsrätten kan man med lätthet föra in diskussionen på varför vissa branscher, som lärare och vårdanställda, nu har problem med att fylla behoven. Unga människor väljer bort dessa yrken för att man inte ser någon framtid i branscherna. Ofta hör man att det handlar om lönenivåerna och givetvis ligger det mycket i detta. Höga löner lockar.

Men samtidigt är det inte konstigt att unga människor väljer bort yrken som lärare eller sjuksköterska med tanke på hur arbetsmiljön ser ut. Att orka jobba tills man uppnår pensionsålder inom t ex vården är en enorm bedrift och om man väl når den åldern är frågan hur länge man orkar med ett aktivt och givande liv som pensionär. Ingen lön i världen, som ligger inom rimliga gränser för vad man kan betala en lärare eller sjuksköterska, kommer kunna kompensera för dom arbetsmiljöproblem som finns inom dessa sektorer. Även om jag skulle få 40 000 kr i ingångslön skulle jag inte vilja ha ett jobb som ger mig ryggbesvär, ledsmärtor, tinnitus och sömnrubbningar innan jag fyllt 55 år.

Och det är i detta sammanhang som t ex semesterdiskussionen gör sig påmind. För även om en extra månadslön känns lockande så är frågan vilka konsekvenserna blir av att människor jobbar hela tiden och utan välbehövlig vila. Fast jag antar att det är lätt att sitta bakom en dataskärm och tycka att lågavlönade kvinnor ska jobba på sin semester. Dom har ju valfrihet liksom.

Inte som alla andra politiska sekreterare, kanske.

Jag är inte som alla andra. Visserligen är ingen som alla andra, det ligger i sakens natur eftersom vi alla är individer, men jag generaliserar lite för att få ihop det här inlägget. Ha överseende helt enkelt!
I mitt yrke som politisk sekreterare ska man arbete bakom politikerna, man ska ta fram underlag, skriva olika typer av opinionsmaterial, göra utredningar, omvärldsbevaka, föra protokoll och minnesanteckningar m.m. Det är ett brett jobb med massor av uppgifter och jag älskar verkligen det jag sysslar med. Men jag älskar även att agera politiker och det där ställer till det ibland.

Det är nämligen så att man som politisk sekreterare ibland måste tiga stilla med sin egen åsikt för att dom förtroendevalda är dom som ska stå för åsiktandet. För mig som älskar att debattera, diskutera och ta ställning är det inte alltid så lätt att hålla inne med vad jag själv anser och tycker men jag blir bättre och bättre på det. I alla fall föreställer jag mig att det är så. Men visst snackar jag nog för mycket, det är liksom sådan jag är.

Fast ibland är jag faktiskt politiker också, ibland är även jag förtroendevald och då måste ju även jag ha rätt att vara med i debatten med mina åsikter och idéer. Anledningen till att jag tar upp det hela är att det ibland kommer fram synpunkter på att jag agerar politiskt och att jag som tjänsteman t ex går upp i en talarstol. Nu senast var det tydligen någon som uttryckt detta under helgens distriktskongress och det gör mig måttligt irriterad. Jag var nämligen utsedd som ombud för Helsingborgs AK* och var där för att företräda min AK. Jag var inte där som politisk sekreterare, jag var inte där som tjänsteman. Dessutom är jag tjänsteman på kommunal nivå, inte på distriktsnivå, så vad i hela friden mitt kommunala tjänstemannauppdrag har med partidistriktet att göra begriper jag inte.

Det är kanske möjligt att jag gör "fel", det är kanske möjligt att jag agerar annorlunda än andra politiska sekreterare, men sån är jag och jag tänker inte hålla tyst bara för att jag har en viss roll. Inte när inte mitt uppdrag kolliderar med min roll och i helgen gjorde det sannerligen inte det. Dessutom vore det klädsamt om dom personer som har synpunkter på mitt agerande pratade med mig om det istället för att ta det med andra.


*Arbetarekommun

Juholts tal på Skånes partidistrikt

Här har ni talet i sin helhet:

Skånes sossar säger "Juholt for president"

Som jag berättade igår var jag på Skånes partidistrikts kongress igår. Och vilken kongress det blev. Inte nog med att Håkan Juholt besökte oss och talade om sina visioner för Sverige. Dagens sista beslut blev att avskaffa monarkin, omedelbart, och det följdes av kongressens största jubel. Nu får vi hoppas att dom skånska riksdagsledamöterna tar tag i stafettpinnen och lägger in en motion om en grundlagsändring. Det är dags för monarkin att förkastas till styrelseskickens historiska soptipp.

Annars var det som sagt Håkan Juholt som kanske var den största behållning. Håkan är en kanontalare och han fyller publiken med inspiration och självförtroende. Att han gör detta beror mer på vad han säger än hur han säger det. För Håkan har slagit an på en ton som klingar vackert ända från Ernst Wigforss industriella demokrati och Olof Palmes ekonomiska demokrati. Genom att tala om den sociala demokratin i form av tre satser visar Håkan på ett tydligt och klart sätt vilken väg socialdemokratin vill att Sverige ska vandra. Hans tre satser lyder:

1. Kunskapsekonomi. Vårt land ska byggas på kunskap och framtidstro, inte på låglönejobb och förvaltning.

2. Värdebaserad tillväxt. Tillväxten ska vara hållbar och jämlika. Syftandes till att utjämna klyftor eftersom dessa är tillväxthämmande. Tillväxten blir inte större för att fler blir fattigare.

3. Sociala investeringar. Investeringar ska syfta till att inte bara lägga asfalt utan till att förbättra människors liv och skapa jobb, välfärd och tillväxt. Att investera i mjuka värden är lika viktigt som att göra det i mer konkreta ting.

För mig är detta lysande. Kan Håkan bara utveckla en diskussion kring ökad demokrati och delaktighet också så kommer det här bära långt. Hans tydliga ställningstagande i det offentliga ägandet är för övrigt lysande. Det finns marknader som ska "på- och omregleras" för avreglerningarna har inte fungerat som det var tänkt. Lysande, helt enkelt lysande. "Juholt for president" skulle man nästan kunna sammanfatta gårdagen med antar jag!

Det var tur det blev ett sånt beslut

Nyss behandlades en motion rörande Primegate och hur vårt partidistrikt skulle ställa sig till hela den affären. Att-satserna var milt lite obehagliga. Intentionen på etikkommitté var kanske inte fel men att varje medlem skulle behöva redovisa sina olika anknytningar till olika arbetsgivare, intresseorganisationer och andra grupper är inget som jag skulle vilja vara med om. Som tur var valde distriktskongressen att inte bifalla motionen och fick stopp på den eventuella åsiktsregistrering som skulle kunna bli fallet.

Jag valde själv att gå upp och redovisa mina eventuella intressegrupper som kan ha påverkat mina ställningstaganden. Om det togs emot väl vet jag inte. Men ingen behöver tvivla på att jag är sosse i alla fall.

Mycket väsen för ingenting sa kamraten

Idag är det distriktskongress i Skånes socialdemokratiska partidistrikt. Nyligen avslutades diskussionen kring vårt ställningstagande i en ny storregion och man kan konstatera en sak. Efter 45 minuters debatt med diverse yrkande och tilläggsyrkanden. Och det hela slutade med att alla var överens om att mer eller mindre bifalla allting. Från början var man oense men efter mycket väsen blev det egentligen ingenting. En kamrat smålog och sa att det påminde om en Shakespeare-pjäs med snarlikt namn.

Att gå med ändan in i framtiden gör inte vägen mindre brun.

Alltså dessa danskar. Om det inte är rasistiska lagförslag som kommer från högerregeringen så är det förolämpningar. Nu är svenska människorättskommissionärer idioter för att dom tycker att EU kan ta större ansvar för dom flyktingströmmar som man är med och skapar. Bomba går bra, att ta hand om konsekvenserna är tydligen idioti.

Det är beklämmande och skrämmande att Danmark får fortsätta hållas. Hur länge ska det öppna och toleranta samhället stå tillbaka för detta land som allt mer präglas av högerextrema och populistiska åsikter? Berlusconi i all ära, Danmark börjar nära sig den liga som Italien spelar i och då är det inte fotbollen jag syftar på. Tragiskt att Danmark går denna nedskitade och bruna väg. Dom backar in i framtiden och att gå med ändan först gör ju inte saker och ting mindre bruna.

Tur man bor i Skåne då antar jag?

Den skånska (och svenska) järnvägen har banne mig spårat ut fullständigt. Hela alltet avregleras för att "staten ska inte köra tåg". Tydligen är det "svenska" staten som inte ska köra tåg för att danska eller tyska staten gör det är uppenbarligen inget problem rent ideologiskt då. För i praktiken är det ett jätteproblem att danska statens DSB kör tåg i Sverige.

Redan när DSB First vann upphandlingen stod det klart att deras bud med all säkerhet var ett underbud för att vinna mark på den svenska sidan. SJ reagerade då som nu på att budet var skamligt lågt och tänk vad rätt dom fick.

Frågan är vad som händer nu. DSB skyller på dom svenska järnvägarna, skottarna vill dra sig ur och mitt i allt står skånska resenärer och vet inte om tåget går imorgon bitti när dom ska till jobbet. Politiskt är det tyst. Det borgerliga styret i region Skåne gör väl allt dom kan för att undvika att få en politisk diskussion kring att det var dom som bar ansvaret när skambudet accepterades. Samtidigt hör man allt som oftast påståenden från både blåa, gröna och röda regionpolitiker om att kollektivtrafiken i Skåne, där tågen ju fortfarande ingår, är ett föredöme för andra delar av landet. Den fungerar tydligen bättre här än på andra platser i vårt avlånga land.

Det är med andra ord en faslig tur att man inte är östgöte, stockholmare eller gotlänning.

Skattesänkningar á la grande

Nuförtiden är det inga större överraskningar som kommer när väl vårbudgeten presenteras. Allt av intresse har läckts sen tidigare på gott och ont. Att det skulle bli skattesänkningar á la grande visste man om. Men när man ser det på pränt blir det helt bisarrt. 25 miljarder i skattesänkningar, 1 miljard på sjukförsäkringen och 800 miljoner på järnvägarna. Det ska nämligen "sparas" i goda tider.

Det skulle sparas i svåra tider också. När det var finanskris hölls det hårt i plånboken och det hålls hårt på utgifterna även nu. Några större satsningar på välfärden som fler anställda i vården, fler lärare i skolan, mer personal på äldreboendena eller dylikt syns inte. Och Trafikverket behöver minst det dubbla, kanske det fyradubbla, bara nästa år för att järnvägarna ska hållas i någon form av status quo. Mendet finns det tydligen inte pengar för. Istället är det den ovetenskapliga och uddlösa metoden med jobbskattesänkningar som körs ett varv till.

Konsekvenserna blir ökade klyftor återigen. Landet dras isär ännu mer och den som redan har får ännu mer. Den som inget har får väldigt lite. Fattigdom går att mäta på två sätt. Relativt och absolut. Det påstås ofta att den absoluta fattigdomen minskar. Det kanske den gör. Men den relativa fattigdomen är den upplevda fattigdomen och hur mycket man har av medianinkomsten. Och med det här förslaget ökar den relativa fattigdomen ytterligare. Det är där problemet ligger. Fast jag antar att Anders Borg inte har bemödat sig att läsa Jämlikhetsanden.

Korkat EU

Ibland blir man så där lite lagom fundersam. Hur har någon inte tänkt här? Ett sådant fall är när EU ska besluta om olika undantag. Sverige har nyligen fått ett undantag för att sälja riktigt fet fisk trots att denna innehåller farligt höga halter dioxin. Likaså har vi vårt älskade undantag för snusen. Båda undantagen säger egentligen en enda sak, om du vill skaffa dig cancer är det helt OK.

Däremot gav man inte den svenska ideella sektorn med vårt världsunika föreningsliv något undantag från momsreglerna. Svenska föreningar ska betala moms, punkt. Att denna sektorn sysslar med fysisk och psykisk folkhälsa tar man ingen hänsyn till. Indirekta subventioner till folkhälsa göre sig icke besvär i Bryssel. Ska det vara subventioner ska det vara till bönder, inte till ideellt arbetande föräldrar.

Hur låter logiken i hela det här? Den gemensamma nämnaren för snus, surströmming och jordbrukssubventioner är kapital och företag. Detta saknas inom det ideella föreningslivet. Intresset är alltså att hålla uppe någon form av produktion eller inkomstform. Något som föreningslivet genom sitt väsen inte sysslar med. Att sen föreningslivet genom sina insatser är den kanske mest hälsofrämjande kraften vi har i det svenska samhället och att samma föreningsliv sysselsätter miljontals människor på daglig basis genom att ge dom en meningsfull fritid ignoreras fullständigt.

För mig är det skam på torra land och även om jag inte är emot EU per se blir man ju inte speciellt glad för hela spektaklet när dom tar så urbota korkade beslut.

Vänsterpolitiken ligger inte i skatterna.

Sveriges "två främsta politiska kommentatorer" analyserar Håkan Juholts tal och båda fastnar mer eller mindre i skattediskussioner. Hur man som "främsta" kommentator kan vara så blind och se att skatterna är ett medel, inte ett mål, är för mig helt obegripligt. Rut, fastighetsskatt och förmögenhetsskatt är medel för att nå något annat. KG Bergström menar att det är i ställningstagandet till skattesatserna som vänsterpolitiken avgörs. Hade KG nu varit bland dom främsta hade han börjat prata om synen på välfärd, rättvisa, jämlikhet, dvs ideologiska frågor istället. För det är däri som skillnaderna ligger. Annars kan man ju kalla kyrkans tionde för vänsterpolitik och det begriper ju var och en att så inte är fallet.

Juholt visar annars tydlighet i sina svar. Margit Silberstein har däremot en poäng i att Juholt nog lugnade några av dom mer vänstersinnade kamraterna. Tommy Waidelich har inte riktigt gett intrycket av att dela Juholts hela koncept även om han säkerligen vill ge sken av att så är fallet. Men Juholt visar en trygghet i sitt ledarskap och i sitt sätt som i alla fall lugnar mig. Juholt står för en medelväg som jag uppskattar och som jag tror kommer bli vägvinnande.

Sen tycker jag det är lustigt att det inte verkar synas någon Juholt effekt i opinionen. Det är riktigt positivt. För det innebär att vi politiskt verkar ta steg framåt medan allianspartierna har det tufft. Om Juholt sen lägger till en effekt på det hela när han väl har etablerat sig så kan det här bli riktigt bra.

Och "Social Demokrati" är en fortsättning på "Ekonomisk demokrati" om jag får tolka.


Fler som har synpunkter på Juholt: Jan Andersson, Peter Andersson, Johannes Åsberg.

När eliterna klantar sig är det alltid folket som får betala

Islänningarna röstade återigen nej till att stå för notan för finanskrisen. I detta har dom mitt fulla stöd. Varför isländska skattebetalare ska stå för utländska investerare och sparares förluster är helt ologiskt. Dessutom är det en sen länge avgången regering som möjliggjorde hela spektaklet och att nuvarande ledning ska få bära hundhuvud för det är även det helt orimligt.

Lika orimligt är det att Island stängs ute ur den globala ekonomin. När eliterna klantar sig är det alltid folket som får betala men att straffa ett helt folk för fåtalets idioti är förkastligt anser jag. Sverige borde här göra det enda anständiga och ställa upp för Island. Om IMF vägrar släppa in Island i den ekonomiska värmen bör Sverige ställa upp med så mycket lån vi kan utan att riskera vår egen ekonomi. Solidariteten med det isländska folket bör vara stark i vårt land och jag tycker att det vore en snygg markering från vår sida att ett folk som lider för att kapitalet haft lekstuga alltid har vårt stöd.

Eller varför ska varje islänning betala 108 000 kr till britter och holländare?

Och till inlägget får ni en passande sång dessutom!

Principdiskussion idag

Idag har vi principdiskussion med fullmäktigegruppen inför budgetprocessen som drar igång nu i kommunen. Jag får se om jag får tillfälle att skriva lite mer sen men just nu är det fullt upp med att föra minnesanteckningar och fundera på diverse med eller mindre genomtänka förslag.

Maud och det kolsvarta fåret Vattenfall

Maud Maud Maud. Vad har du nu ställt till med igen? Det kan inte vara lätt för Peter Norman och Anders Borg att verka så trovärdiga i sin löne- och bonuskritik när dom har dig i sitt lag. Förnekelsens mästarinna, avslöjad som lögnerska gång på gång. Och det kolsvarta fåret Vattenfall fortsätter att vara en nagel i ögat på näringsministern.

Att den interna kritiken mot Maud växer är inte så konstigt. Dock framställs det ju inte riktigt som kritik utan mer som värnande om partiets bästa och ett glatt avsked av Maud. Men att väljarkårens dom över Mauds politik är stenhård påverkar givetvis hennes belackare i partiet och nervositeten kring Centerns framtid är påtaglig. Att partiet inte har någon traditionell väljarbas att vända sig till längre för att söka stöd står klart sen valet 2006 då Stureplanscenterns intåg blev påtagligt dominant. Men nu när inte ens Stureplan verkar gilla den klämkäcka damen från norr är frågan var Centern ska landa. Miljöfrågorna är man körd på, där finns en grönare och med klart lysande kraft. Nyliberalismen är vetenskapligt dödsdömd och dess kärna är dessutom övertagen av den moderata partiledningen.

Om Centern ska kunna bli en politisk kraft att räkna med i ramtiden behövs något helt annat än Maud och hennes gäng. Frågan är bara vad som skulle kunna rädda partiet. Tur att det inte är mitt problem.

Det går ju sådär i Libyen kan man tycka

Natoinsatsen i Libyen går sådär kan man ju tycka. Nu har man råkat bomba 13 rebeller och det hela skedde när man bombade en stridsvagn. Hur det där med bomba stridsvagnar och flygförbud hänger ihop har ingen riktigt lyckats förklara men mandatet från FN verkar vara lite flytande så man får väl räkna med sånt här. Synd att det var "fel" killar som dog denna gång. Hade det varit "rätt" killar hade ju Nato kunnat jubla. I alla fall om dom har samma inställning som dom svenska soldaterna i Afghanistan har till sin mission.

Sen är det lustigt det där med flytande mandat. Svenska JAS-plan är skickade till Libyen för att upprätthålla en flygförbudszon och dom ska anfalla luftmål. Men dessutom har det tydligen smugits in en paragraf i det hela, om man nu ska tolka Allan Widman (FP) rätt, om att JAS-plan mycket väl kan bomba markmål om dom anser sig attackerade. Att flyga där ifrån duger uppenbarligen inte. Widman beklagar inte det, han kvider istället om att vi varit för dåliga på att utveckla tillräckligt bra bomber. Men jag har lösningen på att inte riskera att döda civila med dåliga bomber.

SLÄPP INGA BOMBER, DOH!!

Aja, nu är det som det är och alla tycker det är kanonbra att JAS är där nere. Sen kan man ju fundera på när vi ska skicka JAS till Jemen och när FN ska be Nato skydda civila där. För jag förstår inte riktigt skillnaden på Khaddafis dödande av civila och den jemenitiska regimens dito.

Det är f*n inte värt 1000 kr i skattesänkning

Jag förstår det inte. Hur kan fattigdom bota sjukdomar? Det är för mig helt obegripligt. Men den samlade borgerligheten i Sverige menar uppenbarligen att så är fallet. För det är till fattigdom man driver människor genom att försämra sjukförsäkringen (och a-kassan).

Intressant att notera är också att det inte bara är det vanliga löntagarkollektivet som blir drabbat av det hela. Även personer som får anses som framstående inom sin bransch och borde klassas som framgångs(rika) blir drabbade av att sjukförsäkringen kastar ut folk. För den svenska modellen är byggd efter inkomstbortfallsprincipen, man ska alltså inte drastiskt behöva förändra sin livsstil bara för att man blir tillfälligt arbetslös eller sjuk. Denna princip faller allt mer i glömska efter fem år av borgerligt styre och frågan är om inte hela idén, som burit den svenska modell som socialdemokratin skapat, snart raderas ut från samhällsbygget.

Det är omänskligt, ovärdigt och helt känslokallt att genomdriva den politik som borgarna gör. Något annat kan man inte benämna det hela med. Och det är f*n inte värt 1000 kr i skattsänkning någon månad på året.

Fara på färde med Borg och Waidelich

Igår hölls den första så kallade debatten mellan S nye politiske talesperson Tommy Waidelich och borgarnas finansminister Anders Borg. Någon debatt blev det väl aldrig, Lennart Persson tjafsade mest med Waidelich och Borg fick vräka ur sig att S står för bidrag och M för arbetslinjen. Jag blir uppriktigt sagt trött på flatheten som alltid visas upp från våra företrädare. Borg kväker ur sig den ena osanningen efter den andra och ignorerar helt välkända faktum som att långtidsarbetslösheten ökar pga bristande utbildningar, sjukförsäkringens totala haveri i bland annat utförsäkringarna och den misslyckade rehabkejdan och sen försöker Borg dessutom ta äran åt sig för att Sverige är ett jämlikt land trots att klyftorna ökat konstant sen den borgerliga regeringen tog över. Var finns kampglöden, var finns fightern?

I den ekonomiska vevan ska man också vara väldigt försiktig med deterministiska uttalanden. Borg uttalar sig tvärsäkert som om hans prognoser var någon slags vetenskaplig och objektiv fakta. Samtidigt kommer Riksbanken med uttalanden om att det finns "naturliga" förklaringar till dom ökade bostadspriserna och därför finns det heller ingen bobubbla i landet. Men dessvärre är inte ekonomi något "naturligt". Det är när man börjar förklara saker "naturliga" och av "Gud givna" som det är fara på färde. För det innebär att man avsäger sig kontrollen över skeendet. Om saker och ting inom ekonomin är naturliga kan man ju lika gärna lägga ner försöken att påverka. Det innebär ju att t ex kvinnor faktiskt får acceptera att dom har lägre lön än män eftersom det varit fallet i alla tider och därmed bör betraktas som naturligt. Ni hör själva hur horribelt det låter.

Anders Borg för den här retoriken till sin spets. Hur han får ihop 60 miljarder i skattesänkningar med att bekämpa barnfattigdomen och välfärdssatsningar övergår all logik och allt förstånd. Fler i arbete i all ära men när det paras med lönepress och lägre ingångslöner inom t ex offentlig sektor och lågkvalificerade arbeten faller resonemanget som det borgerliga korthus det är. Här har Tommy Waidelich en enorm utmaning att ta sig an och ska han klara den måste han bli betydligt tuffare än vad han var igår. Annars äter Borg upp honom med sitt stinkande kamrersnack.

Folk som är mer positivt inställda till Waidelichs insats kan man bland annat läsa här: Peter Andersson, Tord Oscarsson, Martin Moberg, Jan Andersson, Peter Johansson. Leine Johansson ställer en fråga som jag själv funderat kring.

Invektiven haglar stundtals. Med vilken rätt?

Som politisk sekretare får man vara med på väldigt många möten. Allt från rena kommuninterna tillställningar till möten med väljare och andra intressegrupper. För det mesta är det mycket trevligt och givande. Men ibland så stöter man på en och annan individ som inte riktigt kan hålla sig på rätt sida av uppförandegränsen.

Det är nämligen ett märkligt fenomen det där med väljare, som ofta inte ens röstat på en, känner att dom har rätt att skälla ut politiker bara för att dom är just politiker. Och folk får för sig att saker som är sagda är "löften" och så känner man sig sviken när det allt som oftast handlar om förutsättningslösa diskussioner eller olika alternativa lösningar. Man ska nämligen ha ganska klart för sig att trots påståenden om att politiker lovar mycket är det inte min erfarenhet att så är fallet. Det är väldigt få politiker som jag känner som står och lovar saker som dom inte med alla säkerhet kan hålla.

Utöver det måste man också förstå att saker och ting kan förändras. Förutsättningar kan bli annorlunda, underlag kan bytas ut eller förstärkas och nya ingångsvärden kan tillkomma. Politik är en process och att från början låsa sig vid det ena eller andra alternativet innebär ofta stora problem. Att göra avvägningar under en pågående process är varje politikers ansvar. Men att det ur det ska komma en rätt att skälla ut politiker med diverse invektiv är förkastligt.

Borde Försvarsmakten sköta sjukförsäkringen?

I Afghanistan dödas "rätt" personer med glädje av svenska soldater. I Sverige nekas sjuka ersättning av handläggare på Försäkringskassan. Båda utför ett uppdrag som ingår i deras anställning. Den ene reflekterar inte över sitt dödande, den andre reflekterar över sitt nekande. Två anställda i statens tjänst med helt olika ingångsvärden och synsätt på sina uppdrag. Hur kan det skilja så mycket?

I krigsmakten tror uppenbarligen alla på sitt förvärv. På Försäkringskassan gör alla det inte. Två myndigheter med helt olika uppdrag och förutsättningar. Likheterna mellan kriget i Afghanistan och Försäkringskassans krig mot dom sjuka är få. Det går egentligen inte att jämföra på samma förmiddag. Men ändå är det märkligt hur några avtrubbat kan glädjas åt att döda folk samtidigt som andra lider samvetskval för att dom nekat folk sjukersättning.

Kanske borde vi lägga över sjukförsäkringen, dess hantering och konsekvenser på Försvarsmakten. Då hade vi förmodligen inte sett några tårdrypande debattartiklar om hur jobbigt det är att skicka folk in i fattigdomen och utsatthetens avgrund. Istället hade vi haft effektiva och kalla administratörer som endast exekuterat order som varit "rätt" helt utan att ifrågasätta vad "rätt" är.

Alternativet är att börja ifrågasätta vad "rätt" är och vem som bestämmer vad detta "rätt" innebär. Fast då är man en gnällig, jobbig och trångsynt typ. Kanske är man till och med något så hemskt som sosse. Eller kanske något ännu värre, man kanske är jag?


Peter Johansson skriver mer om läkarna som protesterar mot sjukförsäkringen här.

Var det rätt personer vi skulle döda?

Svensk trupp i Afghanistan är där för att säkra freden enligt riksdagens sätt att se på saken. Om soldaterna själva har den inställningen kan man ju undra. Och huruvida dom är där för att se till att skydda folk kan också diskuteras. I Sverige är dödsstraffet avskaffat men för den som vill döda finns alltid alternativet att åka iväg och döda "rätt personer".



För mig är det en horribel inställning. Varje människoliv som går till spillo är en tragedi och inga människor förtjänar att dö. Livslånga fängelsestraff, ja, att dö, nej. Och vem är "rätt" person att dö?

I ett land med dödsstraff, USA, har man långa processer för att döma någon till döden. Även om dessa processer inte sällan är färgade av rasdiskriminering, antalet svarta dömda till döden är mångdubbelt fler än antalet vita, så föregås alla dödsstraff i alla fall av någon form av rättslig process. För den svenske soldaten är det ett snabbt avgörande om personen är "rätt" eller "fel" som bestämmer om vederbörande får behålla livet. Har soldaten dessutom bestämt att det är "rätt" person känner han uppenbarligen glädje över att döda denne.

Fast på soldatspråk handlar det inte om att döda folk. Man nedkämpar någon, man utför ett uppdrag. Det är samma retoriska järnbur som använts i alla former av övergrepp mot folkrätten och var drar man gränsen mellan ett dödande och ett nedkämpande? Är det att nedkämpa någon som gör motstånd eller att skjuta någon som är "rätt" att döda?

Krig gör människor avtrubbade, krig förstör människors emotioner och krig är förödande för civilisationsgraden hos folk. Att den svenska krigsmakten uppenbarligen börjar märka av dessa problem står klart. Frågan är bara om man är intresserad av att göra något åt det hela.

Vilket mög om att få Atte på fall

Wow! Jag älskar dåliga artiklar fulla av rent mög. Eller så gör jag inte det. Hur som helst är den här artikeln från Expressen en av dom sämre jag stött på. Stort slås det upp att Juholt går på "bred attack" och att han har en plan. Denna mästerplan går ut på att ge sig på Stefan Attefall (KD). Han är nämligen oerfaren som minister och därför ska det vara valvinnande att göra politik av bostadsfrågorna. Att sen Attefall tillhör ett litet marginaliserat parti med litet eller inget inflytande på regeringens politik verkar Expressen glömma bort. Och varför Juholt skulle sätta sin diaboliska plan i verket mot just bostadsfrågorna kan man ju undra. Jag har lite svårt att tänka mig att Juholt suttit hemma i Oskarshamn och kuckelurat ut att om han bara får Attefall på fall så är saken biff. Förhoppningsvis är Juholt lite bredare än så när han smider politiska ränker. Fast Expressen vet kanske något som vi andra har missat?

Sen blir man ytterligare konfunderad av artikeln. För när man läser den har den egentligen ingenting med Stefan Attefall och bostäder att göra. Istället handlar den mest om olika ommöbleringar som Juholt gör. Och dessutom lyckas dom kasta lite dynga på Urban Ahlin och så får Maryam Yazdanfar gnälla av sig lite på att hon inte längre är talesperson.

Men tack i alla fall Expressen för en lysande, eller nåja, helt urusel artikel.

Ännu en nystart

Idag drar Allsvenskan igång och vad mer kan man säga än att Malmö FF förmodligen vinner i år igen? I princip samma lag som i fjol, ett år äldre, ett år starkare och med självförtroendet från fjolårets guld i ryggsäcken. Sen att många tippar Elfsborg, som alla andra år, är fullt naturligt. Det borde dessutom passa Malmö utmärkt att favorittrycket läggs på någon annan. Om du sitter och tänker på Helsingborgs IF kan jag bara göra dig besviken. Förra årets behållning var Marcus Lantz och med han ur leken lär HIF få det svårt att stå upp mot dom riktigt bra lagen.

Fast nu bor jag ju i Helsingborg så tvåa kan dom få bli. Och jag ska faktiskt ta och gå på några matcher. Har ju haft möjlighet att se alla MFF:s matcher på TV tidigare eftersom jag haft bekanta med samma intresse som jag av att se MFF. Men det blir ändring på det nu då jag inte själv har dom kanalerna. Så jag antar att jag får pallra mig till Olympia.

Nu sparkar vi igång. Ha det gött idag! Haj.

Vilket navelskåderi

Sverige skickar stridsflyg till Libyen och alla riksdagens demokratiska partier sluter upp bakom. Det är givetvis bra att det råder stor enighet i frågan. Sen kan jag ha synpunkter på om det behövs skickas svenska plan till Libyen eller inte. Nu är det som det är. Däremot tycker jag man kan problematisera hela händelseförloppet i Libyen och framförallt måste man ställa det i relation till vad som händer på andra platser runt om på vår jord.

I Elfenbenskusten är det fullt inbördeskrig men inte en kotte verkar bry sig. I Kongo har det rasat krig i decennier. I Zimbabwe våldför sig en diktator på sin egen befolkning titt som tätt och så här fortsätter det. Israel bombar ockuperade och tätbefolkade områden nästan dagligen. Men det är till Libyen som våra svenska plan styr kosan.

Dom selektiva FN-insatserna, där en del länder bombas, en del länder får truppbesök och andra får inget alls, är och förblir en skam för världssamvetet. Visserligen finns det inget sådant kollektivt samvete i FN, somliga länder reserverar ju sig och lägger in sitt veto stup i kvarten mot resolutioner kring att folkrätten ska följas (läs USA och Israel). Men sammanslutningen som helhet är inkonsekvent och direkt pinsam när det kommer till beslut kring vad och när saker och ting ska göras.

Det största problemet är kanske det navelskåderi som ständigt sker. Nu "räddar" vi Libyen och slår oss för bröstet för det samtidigt som andra konflikter, långt mycket blodigare, får pågå i det tysta och ingen verkar bry sig. Och problematiserar man detta faktum tar det inte lång tid innan någon påstår att man försvarar den ena eller den andra totalitära regimen.

För i ett rent globalt perspektiv är det resursslöseri att skicka svenska plan till Libyen. Där kryllar ju av plan från andra länder redan och Khaddafi har förmodligen inte många funktionsdugliga plan kvar ändå. Så vad finns där att bevaka? Samtidigt våldtas kvinnor systematiskt i Kongo och gatustrider pågår i Elfenbenskusten.