Det som inträffat i Japan är förfärligt. Därom råder nog föga diskussion. Många har nog tänkt tillbaka på tsunamin 2004 eftersom den drabbade många i vårt land mycket mer påtagligt. Jag kan bara föreställa mig hur oerhört tufft det måste vara att alla dessa minnen nu kommer upp till ytan igen.
Om man konstruktivt ska se på det som inträffat är det nog framförallt kärnkraftsfrågan som är det som kan diskuteras. Något nyhetsmedia ställde frågan till en expert hur man kan lägga ett kärnkraftverk i den här delen av världen och experten svarade att japanerna hävdar att det inte är några problem. Dom har så att säga tagit höjd för det hela i säkerhetsarrangemanget. Uppenbarligen stämmer inte detta helt. Visst, någon härdsmälta har inte inträffat ännu men uppenbarligen var det bra nära och oron har återkommit för att situationen ska förvärras igen.
I ljuset av detta måste man börja ställa sig frågan vad alla garantier och lovord är värda. När det väl inträffar extraordinära situationer så står sig tekniken ganska slätt och några säkra besked kan faktiskt aldrig lämnas. Inom filosofin kan man tala om omöjligheter, det finns inga gifta ungkarlar till exempel, men när det gäller kärnkraftverk är det förkastligt att tala om denna typ av logiska absolutum. Därför blir man också lite beklämd när diverse experter och lobbyister här i Sverige ska försvara säkerheten på våra kärnkraftverk.
Jag tror att säkerheten i svenska kärnkraftverk är mycket, för att inte säga, extremt god. Jag tror inte att någon olycka kommer att inträffa här under normala förhållande. Men jag tror inte att våra svenska kärnkraftverk är 100% säkra. Och det är lite där skon klämmer. För den frågan man måste vara beredd att svara på är om nyttan i normaltillståndet överväger risken i specialtillståndet. Krig, terrorism, naturkatastrofer och klumpiga människor är realiteter som måste vägas mot en stabil elförsörjning. En inte helt lätt ekvation kan jag ju erkänna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar