Idag kom ett hårt slag mot alla ideella föreningar. EU har bestämt att alla ska betala moms och konsekvenserna av detta är oöverskådliga för svenskt föreningsliv. Moderaterna säger sig vilja förhindra detta men samtidigt kan man undra om det egentligen inte är ett spel för galleriet. Anders Borg menar att föreningsaktiva inte ska sitta och göra momsredovisningar på kvällarna men samtidigt driver hans partivänner på det lokala planet på utvecklingen åt just det hållet. I t ex Staffanstorp lät Moderaterna föreningarna springa runt och krita fotbollsplaner själva när det knappast är det som gör att folk vill engagera sig ideellt. Sen att man hade oturen att få en ordförande i Kultur- och fritidsnämnden som själv är föreningsaktiv och insåg vansinnet är väl rena flytet för Staffanstorps fotbollsföreningar. Och hur det ideella föreningslivet misshandlas av t ex Moderaterna i Stockholms stad behöver man inte vara Einstein för att se. Så som vanligt säger Moderaterna på riksplanet en sak medan deras kollegor på det lokala gör en annan.
torsdag 31 mars 2011
Danmark är inte bara ruttet, det är sjukt.
Då var danskarna igång igen. Var dom började har jag glömt, raden av dumheter börjar bli oöverskådligt lång nu. Men bara dom senaste dagarna har två direkt främlingsfientliga förslag lagts som borde få både EU, FN och diverse konventioner att lyfta på ögonbrynen. Det första förslaget är att folk med "utländskt utseende" ska visa pass när dom reser över t ex Öresundsbron, det andra förslaget är att invandrare ska tvingas förskottera välfärdstjänster.
I det första fallet bör man diskutera om inte Danmark bryter mot dels den nordiska passöverenskommelsen, dels mot Schengen. Det blir då även ett hot mot den fria rörligheten för människor. Ett av EU:s fundament med andra ord.
I det andra fallet är det en horribel tanke att man ska tvingas förskottera välfärden. Välfärd är inte en vara på en marknad som inhandlas efter betalningsförmåga. Genom att föra in ett krav om att betala för en tjänst innan den utnyttjas tar man bort hela idén om just välfärd. Den ska ges till den som behöver det och alla ska bidra till den efter förmåga. Om Danmark frångår detta baserat på etniska principer är det frågan om man inte bör diskutera Danmarks legitimitet som demokratisk stat. Det börjar snarare likna apartheid.
Det bisarra i hela den danska sörjan är att ingen än så länge kunnat definiera vem som ser ut som "utlänning" eller inte. Med tanke på Danmarks koloniala historia på Grönland kompliceras dessutom definitionen ytterligare. Och om en vit sydafrikan kommer till Danmark är det alltså lugnt, men om en mörkhyad skåning kommer är det passkontroll som gäller. Ni hör själva hur sjukt det blir. Men jag är beredd att drista mig till att Danmark börjar likna ett sjukt land med en brunfärgad förkylning.
I det första fallet bör man diskutera om inte Danmark bryter mot dels den nordiska passöverenskommelsen, dels mot Schengen. Det blir då även ett hot mot den fria rörligheten för människor. Ett av EU:s fundament med andra ord.
I det andra fallet är det en horribel tanke att man ska tvingas förskottera välfärden. Välfärd är inte en vara på en marknad som inhandlas efter betalningsförmåga. Genom att föra in ett krav om att betala för en tjänst innan den utnyttjas tar man bort hela idén om just välfärd. Den ska ges till den som behöver det och alla ska bidra till den efter förmåga. Om Danmark frångår detta baserat på etniska principer är det frågan om man inte bör diskutera Danmarks legitimitet som demokratisk stat. Det börjar snarare likna apartheid.
Det bisarra i hela den danska sörjan är att ingen än så länge kunnat definiera vem som ser ut som "utlänning" eller inte. Med tanke på Danmarks koloniala historia på Grönland kompliceras dessutom definitionen ytterligare. Och om en vit sydafrikan kommer till Danmark är det alltså lugnt, men om en mörkhyad skåning kommer är det passkontroll som gäller. Ni hör själva hur sjukt det blir. Men jag är beredd att drista mig till att Danmark börjar likna ett sjukt land med en brunfärgad förkylning.
onsdag 30 mars 2011
Regeringsmakten är uppenbarligen viktigare än individerna
Det börjar bli lite larvigt nu. Regeringens reformer sågas en efter en och samtidigt försöker dom tre små borgarknattarna plocka politiska poäng genom att driva opposition på sig själv. Maktbegäret är så stort att dom följer Moderaternas minsta vink vid voteringarna men att sen stå upp för sina egna beslut är en annan femma. Störst är hyckleriet inom KD, sjukförsäkringen är och förblir regeringens mest hänsynslösa reform och KD har varit med på varenda del i den. Ändå gnäller man om att människor kommer i kläm och att systemet är fyllt av brister.
Och en sak ska man ha klart för sig, hade KD menat allvar med sin kritik mot sjukförsäkringen hade man gått till oppositionen för att lösa frågan. Det är nämligen så den svenska inrikespolitiken har fungerat traditionellt och det är därför detta landet varit så framgångsrikt. Samförstånd, samverkan och breda uppgörelser har varit en av den svenska modellens absolut största styrkor. Dom borgerliga partierna har dock dom senaste fem åren valt att frångå denna princip. Att det är Moderaterna som vill ha det så är givet.
Men för dom tre andra borgerliga partierna måste det bli allt mer uppenbart att den moderatledda regeringen struntar fullständigt i andra frågor än sina egna. Moderaterna ÄR nöjda med hur sjukförsäkringen ser ut, på något annat sätt kan man inte tolka den totala passivitet som uppvisas i frågan, och därmed blir det ingen förändring.
Blockpolitiken har hittills haft tre tydliga vinnare i MP, SD och M. Övriga partier har varit klart missgynnade. Frågan är hur viktig regeringsmakten är för KD, FP och C. Och framförallt, är regeringsmakten viktigare än dom individer som man påstår sig vilja värna. För vilken rätt har den utförsäkrade och sjuka, vilken rätt har den arbetslöse fas 3:aren?
Och en sak ska man ha klart för sig, hade KD menat allvar med sin kritik mot sjukförsäkringen hade man gått till oppositionen för att lösa frågan. Det är nämligen så den svenska inrikespolitiken har fungerat traditionellt och det är därför detta landet varit så framgångsrikt. Samförstånd, samverkan och breda uppgörelser har varit en av den svenska modellens absolut största styrkor. Dom borgerliga partierna har dock dom senaste fem åren valt att frångå denna princip. Att det är Moderaterna som vill ha det så är givet.
Men för dom tre andra borgerliga partierna måste det bli allt mer uppenbart att den moderatledda regeringen struntar fullständigt i andra frågor än sina egna. Moderaterna ÄR nöjda med hur sjukförsäkringen ser ut, på något annat sätt kan man inte tolka den totala passivitet som uppvisas i frågan, och därmed blir det ingen förändring.
Blockpolitiken har hittills haft tre tydliga vinnare i MP, SD och M. Övriga partier har varit klart missgynnade. Frågan är hur viktig regeringsmakten är för KD, FP och C. Och framförallt, är regeringsmakten viktigare än dom individer som man påstår sig vilja värna. För vilken rätt har den utförsäkrade och sjuka, vilken rätt har den arbetslöse fas 3:aren?
tisdag 29 mars 2011
Säg inte Ja(S) till NATO:s förfrågan
Det är dags att börja fundera ordentligt kring vad som nu händer i Libyen. Den flygförbudszon som är upprättad har ett brett stöd och jag tror inte någon egentligen motsätter sig den insatsen. Att det sen är NATO som leder det hela kan man ha synpunkter på, det vore bättre om FN faktiskt hade den kapaciteten själv, men nu är det som det är med den saken.
Några fler flygplan lär det med andra ord inte behövas. Khaddafis luftförsvar och flygvapen har inte skuggan av en chans mot den nuvarande styrkan. Så vad svenska Gripenplan ska i Libyen och göra är obegripligt. Vidare kan den fortsatta insatsen starkt ifrågasättas. Det var väl inte meningen att FN skulle gå in och delta aktivt i det inbördeskrig som råder i landet? Och det är här frågan börjar bli riktigt problematisk. För att skydda civila en sak, det är vårt ansvar, men att delta i strider mellan militära grupper är något helt annat.
Man ska också ha klart för sig att det finns starka krafter som inget hellre vill än att Gripen ska få testas i ett krig. Det är dels en teknisk fråga, funkar planet som det ska, dels är det en PR-grej. För den svenska krigsmakten är Gripenprojektet en enormt viktig del och det skulle betyda massor för ett stort antal aktörer om fler Gripenaffärer skulle gå i lås.
För mig är det uppenbart att fokus i nuläget måste skiftas, från diskussioner kring vilka vapen som ska sättas in mot Khaddafi, till hur man uppnår dialog och fred i Libyen. För det är ju det alla vill ha, fred. Eller?
I Afghanistan valde man den hårda vägen, i Irak lika så. Forna allierade blev nya fiender och vi ser var det hela landade, total pannkaka. Khaddafi är en gammal polare till många europeiska ledare, nu är han plötsligt deras fiende. Hur svårt vore det för Sarkozy eller Berlusconi att lyfta luren och snacka med Khaddafi? Eller varför inte utse nån kändis till särskilt FN-sändebud? Det finns väl gott om gamla avdankade utrikesministrar som skulle kunna åta sig en sådan uppgift?
Några fler flygplan lär det med andra ord inte behövas. Khaddafis luftförsvar och flygvapen har inte skuggan av en chans mot den nuvarande styrkan. Så vad svenska Gripenplan ska i Libyen och göra är obegripligt. Vidare kan den fortsatta insatsen starkt ifrågasättas. Det var väl inte meningen att FN skulle gå in och delta aktivt i det inbördeskrig som råder i landet? Och det är här frågan börjar bli riktigt problematisk. För att skydda civila en sak, det är vårt ansvar, men att delta i strider mellan militära grupper är något helt annat.
Man ska också ha klart för sig att det finns starka krafter som inget hellre vill än att Gripen ska få testas i ett krig. Det är dels en teknisk fråga, funkar planet som det ska, dels är det en PR-grej. För den svenska krigsmakten är Gripenprojektet en enormt viktig del och det skulle betyda massor för ett stort antal aktörer om fler Gripenaffärer skulle gå i lås.
För mig är det uppenbart att fokus i nuläget måste skiftas, från diskussioner kring vilka vapen som ska sättas in mot Khaddafi, till hur man uppnår dialog och fred i Libyen. För det är ju det alla vill ha, fred. Eller?
I Afghanistan valde man den hårda vägen, i Irak lika så. Forna allierade blev nya fiender och vi ser var det hela landade, total pannkaka. Khaddafi är en gammal polare till många europeiska ledare, nu är han plötsligt deras fiende. Hur svårt vore det för Sarkozy eller Berlusconi att lyfta luren och snacka med Khaddafi? Eller varför inte utse nån kändis till särskilt FN-sändebud? Det finns väl gott om gamla avdankade utrikesministrar som skulle kunna åta sig en sådan uppgift?
måndag 28 mars 2011
Och vem bryr sig?
Håkan Juholts särbo är dömd för bedrägeri. Och vem bryr sig? Mer icke-nyhet får man väl leta efter? Dessutom är det väl fullständigt strunt samma om han så varit gift med Bonnie eller för den delen Clyde? Om man ska avsvära sig kontakten med varenda en som är dömd för ett brott bara för att man är partiledare kommer vi inte hitta en enda människa som kan iklä sig denna roll. Det är patetiskt att man ens drar fram det hela.
Jag är dessutom benägen att säga att det vore skit samma om det så var Juholt själv som var dömd för bedrägeri. Brotten ägde rum 2005 och 2006 om man ska tolka DI rätt. Det innebär att, förutsatt att brottet är bedrägeri, preskriptionstiden infaller i år. Hur länge ska en människa sitta i karantän för att man har gjort något olagligt och när är det ok att vara del av offentligheten igen? Bara för man har gjort ett brott betyder inte det att man är dum i huvudet och omöjlig att lita på. Dessutom är det som Ibrahim Baylan sa igår ett sätt att faktiskt lära sig något att göra misstag.
Visst finns det gränser och visst finns det brott som förmodligen inte skulle vara möjliga att vara dömd för om man vill vara en statsministerkandidat men att försöka smutskasta Juholt med hans särbos snedsteg är lågt, patetiskt och riktigt grisigt. Att det dessutom är finansvärldens eget flaggskepp DI som rotar fram det är ganska talande för vems intresse som företräds. Om nu DI vill göra en juridisk grundkontroll vore det kanske mer lämpligt att gräva i Lundin Oils affärer. Där finns betydligt mer intrikata brott än bedrägeri att finna. Var så säker.
Jag är dessutom benägen att säga att det vore skit samma om det så var Juholt själv som var dömd för bedrägeri. Brotten ägde rum 2005 och 2006 om man ska tolka DI rätt. Det innebär att, förutsatt att brottet är bedrägeri, preskriptionstiden infaller i år. Hur länge ska en människa sitta i karantän för att man har gjort något olagligt och när är det ok att vara del av offentligheten igen? Bara för man har gjort ett brott betyder inte det att man är dum i huvudet och omöjlig att lita på. Dessutom är det som Ibrahim Baylan sa igår ett sätt att faktiskt lära sig något att göra misstag.
Visst finns det gränser och visst finns det brott som förmodligen inte skulle vara möjliga att vara dömd för om man vill vara en statsministerkandidat men att försöka smutskasta Juholt med hans särbos snedsteg är lågt, patetiskt och riktigt grisigt. Att det dessutom är finansvärldens eget flaggskepp DI som rotar fram det är ganska talande för vems intresse som företräds. Om nu DI vill göra en juridisk grundkontroll vore det kanske mer lämpligt att gräva i Lundin Oils affärer. Där finns betydligt mer intrikata brott än bedrägeri att finna. Var så säker.
We´re back, we´re stronger and we are social democrats
Nu är man äntligen hemkommen från Stockholm och partikongressen. Eller egentligen kom jag ju hem redan igår men jag sitter på Rådhuset igen och det känns nästan som hemma nu för tiden. Vilken helg det har varit och vilken stämning det är i partiet! Överallt ser man glada och upprymda kamrater som skriver på bloggar, på Facebook och på Twitter om hur fantastisk helgen varit och vilket framtidsmod man känner. Håller det här i sig är det 40 procent i opinionen inom kort.
För mig har kongressen gett ett antal klara besked. Först och främst Håkan Juholts fyra fokusområden. Nu ska pensionssystemet upp, skattesystemet ska diskuteras, barnfattigdomen motas i grind och avregleringarna utvärderas. Det är precis dessa stora strategiska frågor som måste lösas för att livspusslet och samhällsbygget ska kunna lösas.
För det andra är det helt klart att en diskussion om äganderätten, den offentliga och privata, kommer att komma till stånd samt att mervärdet, dvs rikedomen, vinsterna, kommer att lyftas upp till debatt. Det är diskussioner som inte förts i vårt parti sen Kjell Olof Feldts dagar och det är mycket välkommet att marknadsvurmen glasperiod och nyliberalismens influenser nu sopas ut med vårens alla lövhögar.
Håkan Juholts tydliga markering att vi socialdemokratier vill ha marknadsekonomi men inte kapitalism var strålande. Vi är för en blandekonomi och en stark offentlig sektor. Det är så socialdemokratin byggt Sverige starkt och det är så socialdemokratin kommer att fortsätta utveckla landet. Nu får det gärna bli 2014. Sverige behöver en ny, socialdemokratisk, regering.
För mig har kongressen gett ett antal klara besked. Först och främst Håkan Juholts fyra fokusområden. Nu ska pensionssystemet upp, skattesystemet ska diskuteras, barnfattigdomen motas i grind och avregleringarna utvärderas. Det är precis dessa stora strategiska frågor som måste lösas för att livspusslet och samhällsbygget ska kunna lösas.
För det andra är det helt klart att en diskussion om äganderätten, den offentliga och privata, kommer att komma till stånd samt att mervärdet, dvs rikedomen, vinsterna, kommer att lyftas upp till debatt. Det är diskussioner som inte förts i vårt parti sen Kjell Olof Feldts dagar och det är mycket välkommet att marknadsvurmen glasperiod och nyliberalismens influenser nu sopas ut med vårens alla lövhögar.
Håkan Juholts tydliga markering att vi socialdemokratier vill ha marknadsekonomi men inte kapitalism var strålande. Vi är för en blandekonomi och en stark offentlig sektor. Det är så socialdemokratin byggt Sverige starkt och det är så socialdemokratin kommer att fortsätta utveckla landet. Nu får det gärna bli 2014. Sverige behöver en ny, socialdemokratisk, regering.
söndag 27 mars 2011
Den ofrivillige korvkiosksterroristen?
Alltså nån hejd på tokstolleriet får det väl ändå vara. DBF, Djurens befrielsefront, har av någon mycket oklar anledning gett sig på en korvkiosk i Göteborg. Denna korvkiosk symboliserar tydligen köttindustrin och en korv med mos är väl då ett hot mot grisarna. Vad dom tror sig uppnå med att ge sig på en småföretagare som säljer en fullt laglig produkt kan man ju undra och om det nu finns någon form av folklig opinion i frågan om päls är ju opinionsvinden något annorlunda när det gäller en smal med bröd.
För mig är DBF:s och andra djurrättsorganisationers utomparlamentariska verksamhet fullständigt absurd. Vi har ett juridiskt system grundat i den representativa demokratin. Att då ta till, för människor, direkt livsfarliga metoder främjar ju knappast djurens välmående. Om man nu har en sådan glöd för en fråga bör man ju använda den för att elda på debatten med ord, inte genom att tutta fyr på korvaluor*.
Sen anser jag att större resurser måste läggas på att skydda fullt lagliga verksamheter som både kött- och pälsindustrin trots allt är. Vi spenderar miljarder på att sätta dit diverse andra terrorister men jag har en känsla av att dom som med våld angriper människor inom djurnäringen kommer lite lättare undan. Frågan måste på allvar diskuteras hur länge dessa grupper ska få hota och kränka vår demokrati.
*skånska för korvkiosk
För mig är DBF:s och andra djurrättsorganisationers utomparlamentariska verksamhet fullständigt absurd. Vi har ett juridiskt system grundat i den representativa demokratin. Att då ta till, för människor, direkt livsfarliga metoder främjar ju knappast djurens välmående. Om man nu har en sådan glöd för en fråga bör man ju använda den för att elda på debatten med ord, inte genom att tutta fyr på korvaluor*.
Sen anser jag att större resurser måste läggas på att skydda fullt lagliga verksamheter som både kött- och pälsindustrin trots allt är. Vi spenderar miljarder på att sätta dit diverse andra terrorister men jag har en känsla av att dom som med våld angriper människor inom djurnäringen kommer lite lättare undan. Frågan måste på allvar diskuteras hur länge dessa grupper ska få hota och kränka vår demokrati.
*skånska för korvkiosk
Bloggtips. Yasmine
Den som vill läsa mer om kongressen bör läsa Yasmines blogg. Henne har jag hängt med hela helgen och hon är inte så dum som jag. Du hittar henne här.
Stanna hemma om det nu är så jäkla jobbigt att vara trevlig...
Igår var det kongressfest och många glada miner av förklarliga skäl. Idel kändisar och högdjur som minglade runt bland dom mer vanliga ombuden och gästerna. Det hälsas friskt, nickas glatt och alla är så trevliga. Och visst är det så, av förklarliga skäl. Men samtidigt måste jag säga att jag blir lite beklämd av hur somliga celebriteter för sig. Som när man tar i hand med dom, säger "Hej, jag heter Ola" och så får man ett taskigt handslag och den man hälsar på tittar bort i fjärran utan att möta ens blick. I bästa fall får man ett pliktskyldigt "jaha, kul" som svar.
Jag tycker det är förbannat tråkigt att en del beter sig så. Framförallt på en kongressfest. Visst, man kan vara trött och sliten av långa dagar och man kan vara jäkligt trött på alla som vill snacka med en, men det ger en inte rätt att behandla folk som luft bara för att man inte har en titel, en roll eller ett namn som skrivs i media då och då. Är det så jäkla jobbigt kan man väl stanna hemma?
Aja, nu har jag kräkt av mig på självgoda jäklar och den som känner sig träffad kan ju ta åt sig.
Jag tycker det är förbannat tråkigt att en del beter sig så. Framförallt på en kongressfest. Visst, man kan vara trött och sliten av långa dagar och man kan vara jäkligt trött på alla som vill snacka med en, men det ger en inte rätt att behandla folk som luft bara för att man inte har en titel, en roll eller ett namn som skrivs i media då och då. Är det så jäkla jobbigt kan man väl stanna hemma?
Aja, nu har jag kräkt av mig på självgoda jäklar och den som känner sig träffad kan ju ta åt sig.
lördag 26 mars 2011
Tack kamrat Mona. Lycka till vad du än gör.
Mona Sahlin, vad kan man egentligen skriva idag om henne. Eller vad kan man inte skriva om henne. Det finns så mycket att säga, det finns så många känslor som vill ut. Framförallt blir jag rörd av hennes avslutande ord, att hon finns där för partiet. För en mer lojal och plikttrogen kamrat får man faktiskt leta efter. Mona kommer säkerligen att bli en stor tillgång för partiet i framtiden och på samma sätt som t ex Jan Eliason idag står som en nestor för internationalismen inom SAP kommer säkerligen Mona att iklä sig denna roll någon gång i framtiden.
Tack Mona. Du har gjort mer för vårt parti än många någonsin gjort och det är en skam för Sverige att du aldrig fick möjligheten att leda landet. Lycka till med vad du än gör.
Tack Mona. Du har gjort mer för vårt parti än många någonsin gjort och det är en skam för Sverige att du aldrig fick möjligheten att leda landet. Lycka till med vad du än gör.
Här sitter vi och sitter
Sitter mellan Claes Muschkin, Löntagarbloggen, och Ulf Bjereld här vid Netrootshörnan och diskuterar programkommissionen. Skälet till detta är att Lena Sommestad MÅSTE ha en plats någonstans och vad vore bättre än att hon får leda den? (Edit: Min uppfattning)
Annars är det ganska avslaget just nu. Anförande avlöser anförande och folk säger pliktskyldigt det dom tänkt säga. Jag förstår inte riktigt vad vi sysslar med för det är ingen diskussion, ingen debatt. Är det någon enda som har begärt replik idag?
Det hade varit skoj om någon faktiskt gick upp och yrkade på något.
Annars är det ganska avslaget just nu. Anförande avlöser anförande och folk säger pliktskyldigt det dom tänkt säga. Jag förstår inte riktigt vad vi sysslar med för det är ingen diskussion, ingen debatt. Är det någon enda som har begärt replik idag?
Det hade varit skoj om någon faktiskt gick upp och yrkade på något.
God Juholt på er alla
Sitter och funderar på var den här kongressen tar vägen. Med tanke på att ingen verkar yrka något och inga beslut utöver valen ska tas är det rena julafton. En allmänpolitisk diskussion är alltid trevligt men vi stärker ju inte precis bilden av vårt parti som beslutsmässigt och starkt när alla bara står och vräker ur sig önskelistor utan att behöva ta ansvar för det hela. Fast jag antar att utvecklingen inom partiet har lett oss hit och då får man väl ta det hela för vad det är. En samling, en nystart. Så jag nöjer mig väl med att önska "God Juholt" helt enkelt.
Juholts linjetal. En första inblick i en ny väg fram
Eufori råder! Äntligen! Nu ska vi börja driva socialism i det här parti! Håkan Juholt går ut stenhårt och om han nu fullföljer vad han insinuerar i talet kommer det bli en ganska stor omläggning av socialdemokratins förhållningssätt till politiken!
Det jag gillade allra mest var att Juholt problematiserade äganderätten och mervärdet. Vem äger vad och vem tar del av överskottet som skapas? Det är frågor som jag har efterlyst inom partiet sen jag gick med och nu äntligen står vår partiledare och driver på starkt för det offentliga ägandet och fördelningspolitikens nödvändighet för en fungerande och utvecklande välfärdsstat.
Ska man vara lite kritisk kan man undra var miljöfrågorna tog vägen. Där var ett och annat inspel men på det stora hela kunde han kanske lagt lite mer tid på det hela. Och sen givetvis Libyen, inte för att ett installationstal ska vara allt för fokuserat på nuet men att klargöra var vi står vore bra. Urban Ahlin i all ära men internationalismen ska föras av vår partiledare först och främst. Där har dessutom Juholt en enorm kompetens att gräva ur så där känner jag mig trygg.
Talet var fyllt av oneliners och det är mycket svårt att välja ett citat som sammanfattar talets kärna. Men där är en lysande passage som på sätt och vis sammanfattar socialdemokratins stora utmaning. Den handlar om hur vi löser medelklassens livspussel och jag tycker det är en bra utgångspunkt för den fortsatta diskussionen:
"Social demokrati är någonting så enkelt och självklart , som att kunna lämna sina barn på förskolan eller i skolan och känna sig trygg med att de har det så bra att man inte behöver stressa från jobbet - med den där klumpen i mage - för att hinna hämta före utsatt tid."
Det jag gillade allra mest var att Juholt problematiserade äganderätten och mervärdet. Vem äger vad och vem tar del av överskottet som skapas? Det är frågor som jag har efterlyst inom partiet sen jag gick med och nu äntligen står vår partiledare och driver på starkt för det offentliga ägandet och fördelningspolitikens nödvändighet för en fungerande och utvecklande välfärdsstat.
Ska man vara lite kritisk kan man undra var miljöfrågorna tog vägen. Där var ett och annat inspel men på det stora hela kunde han kanske lagt lite mer tid på det hela. Och sen givetvis Libyen, inte för att ett installationstal ska vara allt för fokuserat på nuet men att klargöra var vi står vore bra. Urban Ahlin i all ära men internationalismen ska föras av vår partiledare först och främst. Där har dessutom Juholt en enorm kompetens att gräva ur så där känner jag mig trygg.
Talet var fyllt av oneliners och det är mycket svårt att välja ett citat som sammanfattar talets kärna. Men där är en lysande passage som på sätt och vis sammanfattar socialdemokratins stora utmaning. Den handlar om hur vi löser medelklassens livspussel och jag tycker det är en bra utgångspunkt för den fortsatta diskussionen:
"Social demokrati är någonting så enkelt och självklart , som att kunna lämna sina barn på förskolan eller i skolan och känna sig trygg med att de har det så bra att man inte behöver stressa från jobbet - med den där klumpen i mage - för att hinna hämta före utsatt tid."
fredag 25 mars 2011
Jag är main stream sosse och säger "We won´t back down!"
Nu var han så vald. Håkan Juholt är från och med 1645 idag SAP:s partiledare och jag känner stort förtroende och enorm tillit till Juholts förmåga att föra partiet framåt. Att Mats Knutsson står och gnäller på Rapport om att partiet är sargat och att vi skulle vara svaga är inget att bry sig om. Knutsson tycker dessutom det är problematiskt att Juholt är frispråkig. Det ser jag tvärtom som en styrka. En politiker som säger vad han tänker och tycker måste ju vara vad både journalister och väljare vill ha.
Lustigt var att någon skrev på Twingly att Juholts slogan "We won´t back down" även används av Tea Party-rörelsen i USA. Och detta sades givetvis med viss ironi över sloganens innehåll. Men med tanke på att det var Tom Petty och Johnny Cash som sjöng dessa rader kan vi som socialdemokrater vara lugna. Den som har minsta aning om vad Johnny Cash stod för vet att det är vi sossar som för Cashs anda vidare. Eller tror någon att Tea Party-rörelsen gillar låtar som "San Quentin" eller "Man in Black"?
Lustigt var att någon skrev på Twingly att Juholts slogan "We won´t back down" även används av Tea Party-rörelsen i USA. Och detta sades givetvis med viss ironi över sloganens innehåll. Men med tanke på att det var Tom Petty och Johnny Cash som sjöng dessa rader kan vi som socialdemokrater vara lugna. Den som har minsta aning om vad Johnny Cash stod för vet att det är vi sossar som för Cashs anda vidare. Eller tror någon att Tea Party-rörelsen gillar låtar som "San Quentin" eller "Man in Black"?
Skulle någon kunna göra en genusgranskning av det här spektaklet?
Sitter och lyssnar på omvärldsdiskussionen och då slog det mig, det är ju nästan bara män som talar. Jag tror inte det är jämn könsfördelning bland ombuden men den som slår en blick på talarlistan just nu förleds att tro att det går sådär nio män på varje kvinna. Och med tanke på att jag är ögonvittne så kan jag bekräfta att så verkligen inte är fallet. Varför är det bara karlar som talar?
Nu är det 30 minuter kvar tills vi börjar med politik igen.
30 minuter kvar till att Håkan Juholt väljs. Sen jäklar ska vi syssla med politik! Undra vad Expressen ska skriva om då när dom inte längre kan häckla Mona...
Då var vi igång. Monas tal och tankar
Kongressens första punkt är avhandlad. Mona Sahlin har öppnat mötet och hållit sitt inledningsanförande. Innehållet kan väl kort sammanfattas med kärnkraft, Palestina, antifascism och lyckönskningar. Jag tycker det hela var alldeles lysande. Framförallt är det glädjande att det finns fler än jag som drar paralleller mellan det libyska folkets frihetskamp och det palestinska folkets dito. Bomber mot civila är alltid fel. Vare sig dom skickas iväg av en demokratiskt vald regim eller en diktatur. Det är ett brott mot folkrätten, punkt.
Det var annars en märkbart rörd Mona som höll sitt sista tal som partiordförande. Det var mer än en kamrat som fällde en tår när Mona själv börja darra på rösten och jag kan erkänna att det känns tungt att en så duktig kamrat nu träder tillbaka. Vi får hoppas att partiet nu lyckas ta tillvara på Monas enorma kompetens och kunnande. Det värsta som kan hända är att det nu blir en Göran Persson-utveckling med ytterligare en sosse som gör konstiga piruetter på främmande arenor.
Att Mona dessutom har vuxit fram som en stark antifascistisk kraft är glädjande. Hon uppmanade kongressen, åhörare och alla demokratiskt sinnade medborgare att stå upp för människorvärdet och alltid ta kampen mot rasismen och intoleransen. Att hon retar gallfeber på hela SD med dessa underbara ord är bara en extra guldkant på uppmaningen.
Nu är det formaliaracet som går så jag ska passa på att checka in på mitt hotell.
Det var annars en märkbart rörd Mona som höll sitt sista tal som partiordförande. Det var mer än en kamrat som fällde en tår när Mona själv börja darra på rösten och jag kan erkänna att det känns tungt att en så duktig kamrat nu träder tillbaka. Vi får hoppas att partiet nu lyckas ta tillvara på Monas enorma kompetens och kunnande. Det värsta som kan hända är att det nu blir en Göran Persson-utveckling med ytterligare en sosse som gör konstiga piruetter på främmande arenor.
Att Mona dessutom har vuxit fram som en stark antifascistisk kraft är glädjande. Hon uppmanade kongressen, åhörare och alla demokratiskt sinnade medborgare att stå upp för människorvärdet och alltid ta kampen mot rasismen och intoleransen. Att hon retar gallfeber på hela SD med dessa underbara ord är bara en extra guldkant på uppmaningen.
Nu är det formaliaracet som går så jag ska passa på att checka in på mitt hotell.
Gott om bloggare och mindre gott om eluttag.
Sådär, då var jag här. Stockholm och snö. Fullt med folk och bloggare. Netroots har egen hörna givetvis och idell kändisar. Roger Jönsson, Alexandra Einerstam, Peter Johansson, Peter Högberg och så vidare. Dessvärre är det inte lika gott om eluttag men tydligen har vi någon strateg som är satt på att lösa den frågan så man får väl hålla gott mod. Sex minuter till det startar nu så får väl dra in och se hur landet ligger. Brb!
SJ - Satans järnvägar?
30 minuter försening så här långt. Antar att man ska vara glad att man kommer fram alls. Men det är skrämmande att SJ alltid lyckas ställa till det. Det pratades dock i bistron om att det hela kanske är en enda stor konspiration. Här sitter hundratals sossar på ett X2000-tåg på väg till kongress. Någon på SJ har säkert tänkt till som så att om tåget bara blir lagom försenat kommer alla sossarna bli upprörda och då kommer garanterat krav på mer pengar till SJ och Banverket.
Nu tror jag inte den teorin håller riktigt, det är ju inte första gången som SJ tabbar sig. Men det var en lite småkul tanke. Sen är det synd att vi inte åker med Skånetrafiken istället, då hade vi i alla fall stått kvar på stationen i Lund och väntat på körsignal. Det hade gett oss möjlighet att kanske gå av och få lite luft...
Nu tror jag inte den teorin håller riktigt, det är ju inte första gången som SJ tabbar sig. Men det var en lite småkul tanke. Sen är det synd att vi inte åker med Skånetrafiken istället, då hade vi i alla fall stått kvar på stationen i Lund och väntat på körsignal. Det hade gett oss möjlighet att kanske gå av och få lite luft...
På väg nu
Godmorgon läsare, vänner och kamrater! Nu sitter jag på tåget på väg upp till Stockholm och kongressen. Det är en makalös bedrift kan jag berätta för er att jag lyckades infinna mig lagom till avgången 6.28 från Lund C. En pol.sek som jag är inte van vid att gå upp vid sådana tider och det känns i både kropp och knopp att man gått upp en helt annan tid än vanligt. Men det får det väl vara värt antar jag.
Mina förväntningar på helgen är stora. Dels på dom rent formella tingen, partiledarvalet m.m, dels på det rent sociala. Så mycket sossar det är på tåget! Tycker nästan SJ borde målat hela paketet rött men det är väl för mycket begärt. Man får väl hoppas att dom klarar av att hålla tidtabellen vilket visserligen inte känns så lovande just nu med tanke på att vi redan är ca sju minuter sena. Men man får väl hålla god min, vi slipper ju gå i alla fall!
Mina förväntningar på helgen är stora. Dels på dom rent formella tingen, partiledarvalet m.m, dels på det rent sociala. Så mycket sossar det är på tåget! Tycker nästan SJ borde målat hela paketet rött men det är väl för mycket begärt. Man får väl hoppas att dom klarar av att hålla tidtabellen vilket visserligen inte känns så lovande just nu med tanke på att vi redan är ca sju minuter sena. Men man får väl hålla god min, vi slipper ju gå i alla fall!
torsdag 24 mars 2011
Tack för den Robert Noord
Tack Robert Noord och tack Svenska Dagbladet. Nu har ert samarbete burit frukt. Med perfekt timing inför den kommande kongressen spelar Robert Noord ut "vinster i välfärdskortet" och vill på så sätt kratta manégen inför helgens allmänpolitiska debatt. Inte ens självaste Niklas Nordström hade kunnat göra det bättre och jag förstår att SvD med glädje publicerar artiklen. DN och SvD älskar ju som bekant att hjälpa S med interna diskussioner, som i fallet med Mikael Damberg och RUT i vintras, så vi ska väl känna kollektiv tacksamhet till dessa välgörare antar jag.
Vad sen gäller sakinnehållet i Robert Noords artikel baxnar man. För det första är bilden av "svenska entreprenörer" som ska sprida "svensk välfärd" verklighetsfrämmande. Eller Attendo, Carema och ISS är att betrakta som svenska företag? Och att stirra sig blind på effektiviteten som ett fenomen åstadkommet enbart av privata vinstintressen är även det empiriskt felaktigt. Den största effektiviseringsvågen som dragit genom svensk välfärd var väl den som skedde under 90-talskrisen, långt innan privatiseringens evangelium sköljt över landet och vars frukter idag skördas av dom riskkapitaliser som Robert Noord håller så högt.
Den svenska välfärdsmodellen är hyllad utomlands just därför att den erbjuder en jämlik och högkvalitativ vård, omsorg och utbildning baserad på den offentliga driften och den gemensamma finansieringen. Av alla efter förmåga åt alla efter behov. I det offentliga går alla vinster som skapas, dvs allt mervärde, tillbaka till det gemensamma. Att sätta vinstuttaget i privat sektor som ett kvalitétsbevis är direkt felaktigt och antagandet baseras endast på liberal dogmatism och inget annat. För att ta ett empiriskt belägg i frågan kan vi ju se hur andra marknader har fungerat när vinstmotivet har styrt. Mackdöden inom bensinbranschen är ett talande exempel på där samhällsnyttan får stå tillbaka för vinstintresset.
Nä Robert Noord, du har ute på djupt vatten och om inte annat borde en så tydlig signal, som att SvD publicerar din artikel en dag innan vår kongress, få dina socialdemokratiska varningsklockor att ringa.
Vad sen gäller sakinnehållet i Robert Noords artikel baxnar man. För det första är bilden av "svenska entreprenörer" som ska sprida "svensk välfärd" verklighetsfrämmande. Eller Attendo, Carema och ISS är att betrakta som svenska företag? Och att stirra sig blind på effektiviteten som ett fenomen åstadkommet enbart av privata vinstintressen är även det empiriskt felaktigt. Den största effektiviseringsvågen som dragit genom svensk välfärd var väl den som skedde under 90-talskrisen, långt innan privatiseringens evangelium sköljt över landet och vars frukter idag skördas av dom riskkapitaliser som Robert Noord håller så högt.
Den svenska välfärdsmodellen är hyllad utomlands just därför att den erbjuder en jämlik och högkvalitativ vård, omsorg och utbildning baserad på den offentliga driften och den gemensamma finansieringen. Av alla efter förmåga åt alla efter behov. I det offentliga går alla vinster som skapas, dvs allt mervärde, tillbaka till det gemensamma. Att sätta vinstuttaget i privat sektor som ett kvalitétsbevis är direkt felaktigt och antagandet baseras endast på liberal dogmatism och inget annat. För att ta ett empiriskt belägg i frågan kan vi ju se hur andra marknader har fungerat när vinstmotivet har styrt. Mackdöden inom bensinbranschen är ett talande exempel på där samhällsnyttan får stå tillbaka för vinstintresset.
Nä Robert Noord, du har ute på djupt vatten och om inte annat borde en så tydlig signal, som att SvD publicerar din artikel en dag innan vår kongress, få dina socialdemokratiska varningsklockor att ringa.
Varför är Libyens frihet viktigare än Palestinas?
Först och främst vill jag slå fast att jag inte är emot alla former av militära ingripanden. Jag är ingen pacifist. Däremot tror jag inte på krig initierade av ekonomiska incitament, inte heller av imperialistiska eller religiösa. Om FN tar ett beslut om att ingripa militärt för att skydda civila är detta lovvärt och mycket bra. Problemet är beslutsfattandet, planen och konsekvenserna av ingripandet. Att fem stater har monopol på veto är till att börja med helt absurt. Att sedan enskilda länder eller krigsallianser tar på sig "ledartröjan" är lika absurt och när man överhuvudtaget inte verkar ha någon som helst aning om var man vill komma med sina operationer är absurdumet fullbordat.
Det är i skenet av detta som diskussionerna, analyserna och ställningstagandena måste föras och granskas. Jag tycker att det finns klara brister här och det är därför jag blir så glad när även andra har dessa uppfattningar. Bara dom senaste dagarna har två lysande debattartiklar publicerats på DN Debatt. Den ena är skriven av Robert Egnell, den andra av Mathias Mossberg. Dom belyser både den internationella situationen och den nationella. Att det finns stora brister på båda planen är uppenbart och med denna vetskap känns den svenska opinionen i frågan aningen huvudlös.
Och som om inte eländet med märkliga och ogenomtänka beslut i Libyenfrågan var nog får vi nu nästan dagligen rapporter om att ett annat flygvapen bombar "civila och tätbefolkade områden". Israel slår till hårt och skoningslöst nästan dagligen mot Gaza nu. Med både stridsvagnar och flyg. Vari ligger skillnaden mellan rebellerna i Libyen som slåss för sin frihet och palestinierna som slåss för sin?
Det är i skenet av detta som diskussionerna, analyserna och ställningstagandena måste föras och granskas. Jag tycker att det finns klara brister här och det är därför jag blir så glad när även andra har dessa uppfattningar. Bara dom senaste dagarna har två lysande debattartiklar publicerats på DN Debatt. Den ena är skriven av Robert Egnell, den andra av Mathias Mossberg. Dom belyser både den internationella situationen och den nationella. Att det finns stora brister på båda planen är uppenbart och med denna vetskap känns den svenska opinionen i frågan aningen huvudlös.
Och som om inte eländet med märkliga och ogenomtänka beslut i Libyenfrågan var nog får vi nu nästan dagligen rapporter om att ett annat flygvapen bombar "civila och tätbefolkade områden". Israel slår till hårt och skoningslöst nästan dagligen mot Gaza nu. Med både stridsvagnar och flyg. Vari ligger skillnaden mellan rebellerna i Libyen som slåss för sin frihet och palestinierna som slåss för sin?
onsdag 23 mars 2011
Du betalar för bensinkalaset
Bensinskatten, en av förra vårens stora diskussionsämne, anklagas för att vara boven i dramat när det gäller höga bensinpriser. Och visst är skatten en stor del av förklaringen till varför bensinen kostar vad den kostar. Men det är inte hela sanningen. Oljebolagen har också del i det hela. En del som sällan diskuteras.
En 60-procentig ökning av vinsten per liter, på bara två år, är en enorm utveckling. Detta samtidigt som det talas om oljekris och skenande världsmarknadspriser. Att Statoil, Preem och OKQ8 hovar in miljardvinster samtidigt som det gnälls om hög bensinskatt är absurt. Och bakom det hela ligger den klassiska monopoliseringstendensen. Bolagen effektiviserar verksamheten, rent ekonomiskt, och minskar konkurrensen. Betala för kalaset får vi konsumenter göra med högre priser och sämre service. Vinsthetsen gör att det endast tas hänsyn till företagets bästa. Något som för det mesta inte rimmar med konsumentens bästa.
För oljebolagen finns det en tänkbar utväg för att hindra mackdöden. Statliga subventioner, skattesänkningar och riktade bidrag. En linje som Maud Olofsson varit inne på men det är en absurditet att börja diskutera sådana åtgärder i detta fallet. Hade det varit så att bolagen riskerat att gå omkull för att dom bedrev samhällsservice i glesbygden, ja då hade jag kunnat förstå subventionsargumentet. Men det är knappast så att Statoil skulle haverera bara för att man driver ett antal olönsamma mackar i Arvidsjaur.
Nä, bensinmarknaden är bara ytterligare ett av alla bevis för att kapitalismens monopoliseringstendens alltid drabbar den enskilda människan till förmån för företagens vinstintressen. Och det är här den stora skiljelinjen mellan höger och vänster måste gå och det är här tillväxtdiskussionen måste ta sin utgångspunkt.
En 60-procentig ökning av vinsten per liter, på bara två år, är en enorm utveckling. Detta samtidigt som det talas om oljekris och skenande världsmarknadspriser. Att Statoil, Preem och OKQ8 hovar in miljardvinster samtidigt som det gnälls om hög bensinskatt är absurt. Och bakom det hela ligger den klassiska monopoliseringstendensen. Bolagen effektiviserar verksamheten, rent ekonomiskt, och minskar konkurrensen. Betala för kalaset får vi konsumenter göra med högre priser och sämre service. Vinsthetsen gör att det endast tas hänsyn till företagets bästa. Något som för det mesta inte rimmar med konsumentens bästa.
För oljebolagen finns det en tänkbar utväg för att hindra mackdöden. Statliga subventioner, skattesänkningar och riktade bidrag. En linje som Maud Olofsson varit inne på men det är en absurditet att börja diskutera sådana åtgärder i detta fallet. Hade det varit så att bolagen riskerat att gå omkull för att dom bedrev samhällsservice i glesbygden, ja då hade jag kunnat förstå subventionsargumentet. Men det är knappast så att Statoil skulle haverera bara för att man driver ett antal olönsamma mackar i Arvidsjaur.
Nä, bensinmarknaden är bara ytterligare ett av alla bevis för att kapitalismens monopoliseringstendens alltid drabbar den enskilda människan till förmån för företagens vinstintressen. Och det är här den stora skiljelinjen mellan höger och vänster måste gå och det är här tillväxtdiskussionen måste ta sin utgångspunkt.
tisdag 22 mars 2011
Det blev en smäll på käften trots allt men Östros borde få en kram
Thomas Östros ställer sin plats till förfogande och det tycker jag han gör rätt i. Precis som att Per Nuder blev intimt förknippad med Göran Persson är Östros i princip synonym med Mona Sahlins ekonomiska politik. I avvägningen mellan förnyelse och erfarenhet blir därför Östros ett offer som måste göras. Därmed inte sagt att Östros inte är en stor tillgång rent idépolitiskt för vårt parti och där tror jag vi har mycket att fundera över. Det gäller för övrigt generellt för alla partier och inte bara S.
För generellt sätt är vi dåliga på att ta hand om framträdande företrädare med lång erfarenhet som inte får plats när tiderna förändras och omstruktureringens vindar blåser. Folk med enorm kompetens blir föredettingar, som helst ska hålla tyst, över en natt. Kompetenstappen blir enorma och jag tycker det är mycket problematiskt. Ett lysande exempel på där det fungerat som det borde göra är Lars Stjernkvist. Han var i ropet under många år och när hans tid var kommen som partisekreterare trädde han tillbaka för att några år senare bli Norrköpings starke man. Förhoppningsvis kan Thomas Östros hamna lika rätt som Stjernkvist gjort och kan då bli en enorm tillgång för partiet lokalt men även som bollplank nationellt.
Sen visade det sig att mitt inlägg igår angående käftsmällen var helt rätt. Lena Micko föreslås få den sista platsen i Vu, den som var vigd åt en kvinna, och därmed ser det alltså ut som att Lena Sommestad sidesteppas. Jag har inga synpunkter på Lena Micko men jag tycker det är riktigt illa att valberedningen inte föreslår Lena Sommestad med tanke på hennes roll under dom senaste månadernas turbulens i partiet. Det är bara att beklaga för partiets utveckling.
För generellt sätt är vi dåliga på att ta hand om framträdande företrädare med lång erfarenhet som inte får plats när tiderna förändras och omstruktureringens vindar blåser. Folk med enorm kompetens blir föredettingar, som helst ska hålla tyst, över en natt. Kompetenstappen blir enorma och jag tycker det är mycket problematiskt. Ett lysande exempel på där det fungerat som det borde göra är Lars Stjernkvist. Han var i ropet under många år och när hans tid var kommen som partisekreterare trädde han tillbaka för att några år senare bli Norrköpings starke man. Förhoppningsvis kan Thomas Östros hamna lika rätt som Stjernkvist gjort och kan då bli en enorm tillgång för partiet lokalt men även som bollplank nationellt.
Sen visade det sig att mitt inlägg igår angående käftsmällen var helt rätt. Lena Micko föreslås få den sista platsen i Vu, den som var vigd åt en kvinna, och därmed ser det alltså ut som att Lena Sommestad sidesteppas. Jag har inga synpunkter på Lena Micko men jag tycker det är riktigt illa att valberedningen inte föreslår Lena Sommestad med tanke på hennes roll under dom senaste månadernas turbulens i partiet. Det är bara att beklaga för partiets utveckling.
måndag 21 mars 2011
En smäll på käften till dig kamrat
En käftsmäll. Ungefär så kan man tolka det förslag till VU som presenterades igår. Och smällen delas ut till alla dom som har trott på Lena Sommestad. Det är många som verkligen har trott på henne, som har stöttat henne och som har fört fram hennes namn. Kanske trodde inte så många på att hon skulle bli partiledare, men att Lena Sommestad skulle kunna bli partisekreterare eller ekonomiskpolitisk talesperson var det nog desto fler som såg framför sig. Men tji fick alla vi som tänkt den tanken. Istället är det Veronica Palm och Mikael Damberg som drar vinstlotten och om det finns det mycket att säga. Men jag har lärt mig att inte skriva i affekt och därför tänker jag tiga om den saken.
Däremot tänker jag inte tiga om Mats Knutssons horribla vokabulär. Visserligen är inte Knutsson ensam om jargongen men nu är det han som får klä skott. När ska media lägga av med sin referenser till totalitära regimer så fort S gör något partiinternt? "Utrensningarna" är en horribel formulering och med tanke på Stig Malms korkade uttalande om stalinism, som givetvis blåstes upp av diverse journalister, blir det hela tragikomiskt. Att dra Sovjetliknelser om S är lika relevant som att påstå att Bo Lundgren blev likviderad av Reinfeldts gäng. Men det finns ju ett syfte med att måla ut S som något vänsterspöke. Intresset ljuger som bekant aldrig.
Däremot tänker jag inte tiga om Mats Knutssons horribla vokabulär. Visserligen är inte Knutsson ensam om jargongen men nu är det han som får klä skott. När ska media lägga av med sin referenser till totalitära regimer så fort S gör något partiinternt? "Utrensningarna" är en horribel formulering och med tanke på Stig Malms korkade uttalande om stalinism, som givetvis blåstes upp av diverse journalister, blir det hela tragikomiskt. Att dra Sovjetliknelser om S är lika relevant som att påstå att Bo Lundgren blev likviderad av Reinfeldts gäng. Men det finns ju ett syfte med att måla ut S som något vänsterspöke. Intresset ljuger som bekant aldrig.
söndag 20 mars 2011
När blev flygförbud till bombmattor?
Wow, hallå, STOPP! Vad i hela friden sysslar ni med? Vad hände här liksom? Först snackades det om en flygförbudszon, att hindra Khaddafis plan från att anfalla civilbefolkningen, och nu, 112 kryssningsmissiler mot luftvärn, stridsvagnar och kring palatsbyggnader i Tripoli. Hur, exakt hur, stoppar man ett flygplan genom att bomba en stridsvagn? Jag förstår liksom inte riktigt var "flygförbud" blev till "missilregn".
Jag kan förstå, och i princip köpa, argumentet om flygförbudszon över Libyen. Även om jag principiellt tycker att vart land ska sköta sina interna angelägenheter själv i enlighet med suveränitetsprincipen är det givetvis vårt gemensamma ansvar att se till att brott mot folkrätten inte förekommer och att dom skyldiga för sådana brott ställs till svars. Jag kan, helt i linje med den logiken, mena att en flygförbudszon borde inrättas över Israel också eller att G.W Bush ska ställas inför en folkrättsdomstol tillsammans med Donald Rumsfeldt och Dick Cheney. Men nu var det Libyen det gällde.
Så hej och hå, då var ett nytt imperialistiskt krig igång och nya bomber faller. Att fransmännen är sugna på lite gammaldags kanonbåtspolitik på sin egen "bakgård" kan man ju förstå. Men vad kommer ske sen? Och varför i hela friden är det Frankrike, Storbritannien och USA som ska göra det hela. Om aktionen nu har FN-mandat kan man väl lika gärna använda dom norska eller danska planen? Eller så kunde man kanske höra med något annat land? Fast nä, det funkar ju inte riktigt. För Libyen har olja och inte kan man låta andra länder ta ansvar för världsutvecklingen. Att jag inte tänkte på det.
Jag kan förstå, och i princip köpa, argumentet om flygförbudszon över Libyen. Även om jag principiellt tycker att vart land ska sköta sina interna angelägenheter själv i enlighet med suveränitetsprincipen är det givetvis vårt gemensamma ansvar att se till att brott mot folkrätten inte förekommer och att dom skyldiga för sådana brott ställs till svars. Jag kan, helt i linje med den logiken, mena att en flygförbudszon borde inrättas över Israel också eller att G.W Bush ska ställas inför en folkrättsdomstol tillsammans med Donald Rumsfeldt och Dick Cheney. Men nu var det Libyen det gällde.
Så hej och hå, då var ett nytt imperialistiskt krig igång och nya bomber faller. Att fransmännen är sugna på lite gammaldags kanonbåtspolitik på sin egen "bakgård" kan man ju förstå. Men vad kommer ske sen? Och varför i hela friden är det Frankrike, Storbritannien och USA som ska göra det hela. Om aktionen nu har FN-mandat kan man väl lika gärna använda dom norska eller danska planen? Eller så kunde man kanske höra med något annat land? Fast nä, det funkar ju inte riktigt. För Libyen har olja och inte kan man låta andra länder ta ansvar för världsutvecklingen. Att jag inte tänkte på det.
lördag 19 mars 2011
Årsmötet avklarat och några tankar att bära med sig efteråt
Nu är jag precis hemkommen från arbetarkommunen i Helsingborgs årsmöte. Jan Andersson blev omvald som ordförande och i övrigt gick valberedningens förslag igenom. Det är dock glädjande att så många kamrater har tankar och idéer kring allt från formalia till personfrågor. Det visar på ett stort engagemang och en vilja att förbättra rörelsen.
I tider som dessa, då SAP är och har varit i blickfånget mycket tack vare sina former och sin kultur, är det viktigt att knyta an till varför människor är engagerade i partiet. Den som går med vill påverka samhällsutvecklingen till det bättre. Man vill vara delaktig och arbeta för allas väl. Många, framförallt dom som befinner sig utanför partiet, verkar allt som oftast glömma bort detta. Istället målas vi sossar upp som något katten släpat in som bara vill ha makt. Jag kan intyga att så inte är fallet.
Inte minst kan man notera detta när man ser dom kamrater som får Brantingmedaljerna. Vilka kämpar det är och vilka uppoffringar dessa individer har gjort för samhällets väl och ve. Det är inte utan att man blir stolt över att få vara del av dessa kamraters livsgärningar.
I tider som dessa, då SAP är och har varit i blickfånget mycket tack vare sina former och sin kultur, är det viktigt att knyta an till varför människor är engagerade i partiet. Den som går med vill påverka samhällsutvecklingen till det bättre. Man vill vara delaktig och arbeta för allas väl. Många, framförallt dom som befinner sig utanför partiet, verkar allt som oftast glömma bort detta. Istället målas vi sossar upp som något katten släpat in som bara vill ha makt. Jag kan intyga att så inte är fallet.
Inte minst kan man notera detta när man ser dom kamrater som får Brantingmedaljerna. Vilka kämpar det är och vilka uppoffringar dessa individer har gjort för samhällets väl och ve. Det är inte utan att man blir stolt över att få vara del av dessa kamraters livsgärningar.
fredag 18 mars 2011
Har du råd att få hjälp?
Diskussionerna går allt hetare om den svenska kärnkraftens vara eller icke vara just nu. Skälet är uppenbart, katastrofen i Japan visar på ett övertydligt sätt att kärnkraften är en extremt farlig verksamhet som måste ses ur ett stort antal perspektiv. Det går inte att enbart se på frågan ur ett energipolitiskt och ekonomiskt perspektiv. Man måste väga in allt från hälso- och miljöaspekter till frågor som rör maktkoncentration och kontroll.
I Sverige, precis som i Japan, är det elbolag som äger kärnkraftverken. Bolag, som precis som alla andra företag, har vinstintresset som största drivkraft. Och i händelse av katastrof blir vinstintresset problematiskt. Man måste nämligen förstå att ett företag i alla lägen vill skydda sitt varumärke och värna aktieägarnas intressen. Samhällsintresset, det gemensammas väl, kommer i andra hand. Vi såg det väldigt tydligt vid t ex katastrofen i Mexikanska golfen och företaget i Japan har även det fått utstå viss kritik. Balansgången är hårfin mellan att köra företaget i sank och att samtidigt ta sitt samhällsansvar.
I Sverige förlitar vi oss väldigt mycket på myndigheterna. Inte minst när allt går åt pipan förväntar vi oss, med rätta, att samhället ska ställa upp. Vi såg det vid förra tsunamikatastrofen och vi har sett det vid olika krigssituationer. Men ju mer vi lägger över på privata aktörer desto större är risken för att vi får frågan om vi kan betala för oss innan vi får någon hjälp. Dessutom riskerar kommunikationsproblem, intressekonflikter och andra saker att komma emellan hjälpen och behoven. I skenet av detta var det t ex en faslig tur att regeringen gick på pumpen i onsdags när dom försökte sälja ut ytterligare gemensam egendom.
I Sverige, precis som i Japan, är det elbolag som äger kärnkraftverken. Bolag, som precis som alla andra företag, har vinstintresset som största drivkraft. Och i händelse av katastrof blir vinstintresset problematiskt. Man måste nämligen förstå att ett företag i alla lägen vill skydda sitt varumärke och värna aktieägarnas intressen. Samhällsintresset, det gemensammas väl, kommer i andra hand. Vi såg det väldigt tydligt vid t ex katastrofen i Mexikanska golfen och företaget i Japan har även det fått utstå viss kritik. Balansgången är hårfin mellan att köra företaget i sank och att samtidigt ta sitt samhällsansvar.
I Sverige förlitar vi oss väldigt mycket på myndigheterna. Inte minst när allt går åt pipan förväntar vi oss, med rätta, att samhället ska ställa upp. Vi såg det vid förra tsunamikatastrofen och vi har sett det vid olika krigssituationer. Men ju mer vi lägger över på privata aktörer desto större är risken för att vi får frågan om vi kan betala för oss innan vi får någon hjälp. Dessutom riskerar kommunikationsproblem, intressekonflikter och andra saker att komma emellan hjälpen och behoven. I skenet av detta var det t ex en faslig tur att regeringen gick på pumpen i onsdags när dom försökte sälja ut ytterligare gemensam egendom.
torsdag 17 mars 2011
Även därför var det bra att regeringen förlorade
Igår torska alliansregeringen i omröstningen kring utförsäljningen av statliga företag. Det var en faslig tur måste jag säga. För som det är nu handlar mycket av den politiska styrningen i landet om tur. Både på riksplanet men även på det lokala planet. Vad den samlade högern ska hitta på är nämligen inte riktigt klart. Partiet längst ut på högerkanten agerar ju mest som blinda hönor och var den ideologiska linjen finns kan man starkt ifrågasätta.
Hur som helst var det glädjande att utförsäljningen av folklig egendom stoppades. Det jag sitter och funderar på är argumentationen i det hela. För det blir ofta rent ekonomiska diskussioner när våra gemensamma ägodelar diskuteras. Är det en bra eller dålig affär att vi gemensamt äger saker? Aktieutdelning ställs mot försäljningsvinsten och sen träter man om huruvida statsskulden ska minskas med utförsäljningar eller genom mer permanenta inkomstökningar. Men för mig är det egentligen inte det saken handlar om.
Det avgörande är egentligen maktperspektivet. Vem har makten över värdet och utveckligen i vårt samhälle, alla eller fåtalet? Den demokratiska aspekten är även den av stor betydelse. Ska den representativa demokratin styra utvecklingen i landet eller ska enskilda bolagsstämmor och styrelse göra det? Och sist, men inte minst, ska vi gemensamt sätta upp spelregler för hur olika marknader bör och ska fungera eller ska vi helt lämna över skeendet till kapitalkrafterna? Följderna av avregleringarnas evangelium har vi ju sett i ett antal lokala, regionala och globala finanskriser. Dessutom blir det ett absurdum att låta t ex Vattenfall bilda oligopol med Fortum och Eon. Vattenfall borde, i kraft av sin storlek och dominans, pressa priserna enorm vilket hade gynnat den totala svenska ekonomin betydligt mer än vad ex antal miljarder i aktieutdelning till staten gör.
Så vad som behövs är mer gemensamt ägande, mer och tydligare styrning och ett folkligt perspektiv på syftet med bolagen istället för att stryka kapitalet medhårs.
Hur som helst var det glädjande att utförsäljningen av folklig egendom stoppades. Det jag sitter och funderar på är argumentationen i det hela. För det blir ofta rent ekonomiska diskussioner när våra gemensamma ägodelar diskuteras. Är det en bra eller dålig affär att vi gemensamt äger saker? Aktieutdelning ställs mot försäljningsvinsten och sen träter man om huruvida statsskulden ska minskas med utförsäljningar eller genom mer permanenta inkomstökningar. Men för mig är det egentligen inte det saken handlar om.
Det avgörande är egentligen maktperspektivet. Vem har makten över värdet och utveckligen i vårt samhälle, alla eller fåtalet? Den demokratiska aspekten är även den av stor betydelse. Ska den representativa demokratin styra utvecklingen i landet eller ska enskilda bolagsstämmor och styrelse göra det? Och sist, men inte minst, ska vi gemensamt sätta upp spelregler för hur olika marknader bör och ska fungera eller ska vi helt lämna över skeendet till kapitalkrafterna? Följderna av avregleringarnas evangelium har vi ju sett i ett antal lokala, regionala och globala finanskriser. Dessutom blir det ett absurdum att låta t ex Vattenfall bilda oligopol med Fortum och Eon. Vattenfall borde, i kraft av sin storlek och dominans, pressa priserna enorm vilket hade gynnat den totala svenska ekonomin betydligt mer än vad ex antal miljarder i aktieutdelning till staten gör.
Så vad som behövs är mer gemensamt ägande, mer och tydligare styrning och ett folkligt perspektiv på syftet med bolagen istället för att stryka kapitalet medhårs.
onsdag 16 mars 2011
Jag tänkte jag skulle hjälpa Försvarsmakten att rekrytera soldater
AB Svensk yrkesmilitär är i rekryteringstagen igen. Tidigare var det frågor om jag ville skydda min farmor, rädda nödställda eller värna demokratin som var konceptet. Den som svarade ja på dessa frågor uppmanades att söka sig till krigsmakten eftersom det tydligen är denna organisation som står för just dessa värderingar. Kontentan av det hela är att man uppenbarligen inte vill dessa ting om man inte vill vara med och kriga.
Nu verkar det som om man lagt om strategin. Det funkade uppenbarligen inte med föregående plan, vi kan ju kalla den för plan A, och då fick man ta till nästa plan, som vi kan kalla plan B. Plan B går ut på att framställa sig som verklighetens företrädare. Krigsmakten visar upp hur verkligheten ser ut och alla vill ju ha verklighetsförankring, alltså måste man skriva in sig som yrkessoldat. Lysande koncept, vattentät idé, har nog någon strateg på högkvarteret, eller en PR-konsult, tänkt.
Men nu har plan B några brister. Det har visserligen alla militära strategier, det är ungefär som med kärnkraftverk, man får helt enkelt acceptera att det finns en liten risk att allt går åt helsike. Hur som helst, plan B förlitar sig på sanningssägande. Bristen som föreligger är dock att trots sin sanningsiver säger den inte hela sanningen. Den visar nämligen inte allt som militär verksamhet handlar om. Och det är klart, inte kan man visa allt för det finns ju hemliga saker inom det militära som måste skyddas och sen är ju krigsmakten en väldigt stor makt med väldigt många mojänger så det vore ogörligt att visa allt. Såklart liksom, det fattar ju vem som helst.
Dock är där några bitar som i alla fall jag skulle vilja lägga till plan B. Mest för att stärka varumärket och för att ge just sanningsvärdet lite mer tyngd. Så här är mitt bidrag till krigsmaktens sanningssägande:
(OBS! Om du är känslig ska du INTE fortsätta titta då inlägget fortsättningsvis innehåller mycket starka bilder hämtade från just verkligheten. Jag börjar dock med en sagobild för att fylla ut utrymmet ner till dom verkliga bilderna.)
Och nu lite verklighet:
Sen kan du läsa vidare om andra verkliga saker som krigsmakten sysslar med här.
Välkommen att söka tjänsten. Den går att finna bland annat på Arbetsförmedlingen.
Nu verkar det som om man lagt om strategin. Det funkade uppenbarligen inte med föregående plan, vi kan ju kalla den för plan A, och då fick man ta till nästa plan, som vi kan kalla plan B. Plan B går ut på att framställa sig som verklighetens företrädare. Krigsmakten visar upp hur verkligheten ser ut och alla vill ju ha verklighetsförankring, alltså måste man skriva in sig som yrkessoldat. Lysande koncept, vattentät idé, har nog någon strateg på högkvarteret, eller en PR-konsult, tänkt.
Men nu har plan B några brister. Det har visserligen alla militära strategier, det är ungefär som med kärnkraftverk, man får helt enkelt acceptera att det finns en liten risk att allt går åt helsike. Hur som helst, plan B förlitar sig på sanningssägande. Bristen som föreligger är dock att trots sin sanningsiver säger den inte hela sanningen. Den visar nämligen inte allt som militär verksamhet handlar om. Och det är klart, inte kan man visa allt för det finns ju hemliga saker inom det militära som måste skyddas och sen är ju krigsmakten en väldigt stor makt med väldigt många mojänger så det vore ogörligt att visa allt. Såklart liksom, det fattar ju vem som helst.
Dock är där några bitar som i alla fall jag skulle vilja lägga till plan B. Mest för att stärka varumärket och för att ge just sanningsvärdet lite mer tyngd. Så här är mitt bidrag till krigsmaktens sanningssägande:
(OBS! Om du är känslig ska du INTE fortsätta titta då inlägget fortsättningsvis innehåller mycket starka bilder hämtade från just verkligheten. Jag börjar dock med en sagobild för att fylla ut utrymmet ner till dom verkliga bilderna.)
Och nu lite verklighet:
Sen kan du läsa vidare om andra verkliga saker som krigsmakten sysslar med här.
Välkommen att söka tjänsten. Den går att finna bland annat på Arbetsförmedlingen.
Man ska inte svära i kyrkan men Nate Dogg, R.I.P
Man ska inte svära i kyrkan sägs det men jag är inte något vidare religiös, inte alls faktiskt, så jag svär bäst f*n jag vill. Och därför tänker jag också skänka en tanke åt Hip Hop-artisten Nate Dogg. Han har nämligen avlidit, 41 år gammal.
Vad han dött av är okänt, det lär väl gå ett antal rykten som har mer eller mindre med verkligheten att göra som brukligt när rappare dör, och det är väl egentligen ingen som är förvånad av att Nate Doog gick en alldeles för tidig död till mötes. Gänget han hängt med, Snoop Dogg, Dr Dre, Eminem, Warren G, Xzibit och 2Pac är ju knappast en bunt svärmorsdrömmar och att det förmodligen gått ganska hårt till allt som oftast är nog ingen högoddsare att påstå.
Man kan ju undra varför då jag väljer att skänka denna man en tanke. Jag är kanske inte den som står för gangstarappens ideal i dagsläget. Men jag har levt ett ganska annorlunda liv tidigare och i det livet fyllde den musik, som Nate Dogg var en stor del av, en viktig roll. Personligen var jag väl aldrig "hiphopare" men väldigt många av dom människor som jag växte upp med var det och vad dessa människor, och deras musik, har betytt för mig kan inte nog underskattas.
Så därför säger jag "rest in peace" Nate Dogg. Sen får det vara nog om den saken.
Vad han dött av är okänt, det lär väl gå ett antal rykten som har mer eller mindre med verkligheten att göra som brukligt när rappare dör, och det är väl egentligen ingen som är förvånad av att Nate Doog gick en alldeles för tidig död till mötes. Gänget han hängt med, Snoop Dogg, Dr Dre, Eminem, Warren G, Xzibit och 2Pac är ju knappast en bunt svärmorsdrömmar och att det förmodligen gått ganska hårt till allt som oftast är nog ingen högoddsare att påstå.
Man kan ju undra varför då jag väljer att skänka denna man en tanke. Jag är kanske inte den som står för gangstarappens ideal i dagsläget. Men jag har levt ett ganska annorlunda liv tidigare och i det livet fyllde den musik, som Nate Dogg var en stor del av, en viktig roll. Personligen var jag väl aldrig "hiphopare" men väldigt många av dom människor som jag växte upp med var det och vad dessa människor, och deras musik, har betytt för mig kan inte nog underskattas.
Så därför säger jag "rest in peace" Nate Dogg. Sen får det vara nog om den saken.
tisdag 15 mars 2011
Risk för en andra tsunami i Japan
Situationen i Japan är extremt dramatisk. I ena änden har vi händelseutvecklingen för alla dom tusentals människor som drabbats rent konkret av tsunamin och jordbävningen. Dom människor vars hus raserats, vars anhöriga är försvunna eller döda och som räddningspersonalen försöker göra allt för att hjälpa. I andra änden står kärnkraftsfrågan. Händelseutvecklingen i Fukushima är mycket oroväckande, för att inte säga alarmerande, och var det hela ska sluta vet ingen i nuläget. Förtroendet för regeringen och företaget som äger reaktorerna sjunker förmodligen för var timme som går och ursäkterna känns väldigt tomma just nu.
Vad som händer nu är en katastrof. Att säga detta kan kännas som att slå in öppna dörrar men skälet till att jag ändå vill poängtera detta är att nu gäller det att vara vaken och hålla signalspröten ute. Den japanska börsen rasar, ekonomin utsätts för enorm press och allt är fokuserat till nuet. Inte många väljer att även lyfta sin blick och se bort mot horisonten. Vad är det som komma skall?
Några som definitivt gör det är katastrofkapitalisterna. När den vanliga garden är sänkt ser dessa investerare möjligheterna till enorma klipp genom att köpa upp tillgångar och resurser som för tillfället ligger blottade eller sargade. I ett land som Japan, där jämlikheten i befolkningen är relativt stor och systemet på sätt och vis är helt unikt, finns det massor av möjligheter för denna grupp kapitalister att gynna sig själva på den utsatta befolkningens bekostnad. Den tsunami som svepte in över landet riskerar att få en efterföljande ekonomisk dito och frågan är om inte skadeverkningarna av en sådan kan bli än värre än dom vi ser nu. För precis som vattnets skadeverkningar kommer påverka generationer japaner riskerar den ekonomiska vågen att göra det samma.
För ett mer utvecklat resonemang i frågan om katastrofkapitalismen rekommenderar jag Naomi Kleins bok "Chockdoktrinen" och Japans unika ställning i fråga om välmående befolkning rekommenderar jag "Jämlikhetsanden" av Richard Wilkinson och Kate Pickett.
Vad som händer nu är en katastrof. Att säga detta kan kännas som att slå in öppna dörrar men skälet till att jag ändå vill poängtera detta är att nu gäller det att vara vaken och hålla signalspröten ute. Den japanska börsen rasar, ekonomin utsätts för enorm press och allt är fokuserat till nuet. Inte många väljer att även lyfta sin blick och se bort mot horisonten. Vad är det som komma skall?
Några som definitivt gör det är katastrofkapitalisterna. När den vanliga garden är sänkt ser dessa investerare möjligheterna till enorma klipp genom att köpa upp tillgångar och resurser som för tillfället ligger blottade eller sargade. I ett land som Japan, där jämlikheten i befolkningen är relativt stor och systemet på sätt och vis är helt unikt, finns det massor av möjligheter för denna grupp kapitalister att gynna sig själva på den utsatta befolkningens bekostnad. Den tsunami som svepte in över landet riskerar att få en efterföljande ekonomisk dito och frågan är om inte skadeverkningarna av en sådan kan bli än värre än dom vi ser nu. För precis som vattnets skadeverkningar kommer påverka generationer japaner riskerar den ekonomiska vågen att göra det samma.
För ett mer utvecklat resonemang i frågan om katastrofkapitalismen rekommenderar jag Naomi Kleins bok "Chockdoktrinen" och Japans unika ställning i fråga om välmående befolkning rekommenderar jag "Jämlikhetsanden" av Richard Wilkinson och Kate Pickett.
måndag 14 mars 2011
Låt VU vara med i Big Brother vet ja!
Som bekant ger jag inte mycket för opinionsundersökningar. Men jag kan inte låta bli att i alla fall notera att valberedningens besked om Håkan Juholt har gett en liten effekt. Opinionsvinden blåser åt vårt håll och det får man ju glädjas åt. Sen ska man komma ihåg att det var samma sak när Mona valdes och vi vet ju hur den soppan slutade. Samma sak är det när man byter tränare i ett fotbollslag. Man vinner ofta ett par-tre matcher på ren inspiration men det är när vardagstrallen kommer igång som man märker om bytet har haft någon reell effekt eller inte.
Och precis så tror jag att vi måste se på det hela. Om stödet ligger på denna nivå när vi går in i oktober, som den senaste mätningen visar, så kan man nog konstatera att det har skett en förändring. Snart ska dessutom vårbudgeten presenteras och då blir det förhoppningsvis politiken som står i fokus igen.
Vad man också kan konstatera är att alla publicitet verkar vara god publicitet. För om man ska tro media har det ju varit fullskaligt krig i S och ändå stärks partiet. Så man kan ju fundera på vad politisk kommunikation egentligen behöver innehålla. Vi kanske skulle starta ett politiskt Big Brother med vårt VU och mala det 24/7 i någon betalkanal. Vi hade nog varit tillbaka på 40 % inom en månad. Räknas det som folkrörelsearbete mån tro?
Och precis så tror jag att vi måste se på det hela. Om stödet ligger på denna nivå när vi går in i oktober, som den senaste mätningen visar, så kan man nog konstatera att det har skett en förändring. Snart ska dessutom vårbudgeten presenteras och då blir det förhoppningsvis politiken som står i fokus igen.
Vad man också kan konstatera är att alla publicitet verkar vara god publicitet. För om man ska tro media har det ju varit fullskaligt krig i S och ändå stärks partiet. Så man kan ju fundera på vad politisk kommunikation egentligen behöver innehålla. Vi kanske skulle starta ett politiskt Big Brother med vårt VU och mala det 24/7 i någon betalkanal. Vi hade nog varit tillbaka på 40 % inom en månad. Räknas det som folkrörelsearbete mån tro?
söndag 13 mars 2011
Konstruktiva diskussioner måste alltid föras i svallvågorna
Det som inträffat i Japan är förfärligt. Därom råder nog föga diskussion. Många har nog tänkt tillbaka på tsunamin 2004 eftersom den drabbade många i vårt land mycket mer påtagligt. Jag kan bara föreställa mig hur oerhört tufft det måste vara att alla dessa minnen nu kommer upp till ytan igen.
Om man konstruktivt ska se på det som inträffat är det nog framförallt kärnkraftsfrågan som är det som kan diskuteras. Något nyhetsmedia ställde frågan till en expert hur man kan lägga ett kärnkraftverk i den här delen av världen och experten svarade att japanerna hävdar att det inte är några problem. Dom har så att säga tagit höjd för det hela i säkerhetsarrangemanget. Uppenbarligen stämmer inte detta helt. Visst, någon härdsmälta har inte inträffat ännu men uppenbarligen var det bra nära och oron har återkommit för att situationen ska förvärras igen.
I ljuset av detta måste man börja ställa sig frågan vad alla garantier och lovord är värda. När det väl inträffar extraordinära situationer så står sig tekniken ganska slätt och några säkra besked kan faktiskt aldrig lämnas. Inom filosofin kan man tala om omöjligheter, det finns inga gifta ungkarlar till exempel, men när det gäller kärnkraftverk är det förkastligt att tala om denna typ av logiska absolutum. Därför blir man också lite beklämd när diverse experter och lobbyister här i Sverige ska försvara säkerheten på våra kärnkraftverk.
Jag tror att säkerheten i svenska kärnkraftverk är mycket, för att inte säga, extremt god. Jag tror inte att någon olycka kommer att inträffa här under normala förhållande. Men jag tror inte att våra svenska kärnkraftverk är 100% säkra. Och det är lite där skon klämmer. För den frågan man måste vara beredd att svara på är om nyttan i normaltillståndet överväger risken i specialtillståndet. Krig, terrorism, naturkatastrofer och klumpiga människor är realiteter som måste vägas mot en stabil elförsörjning. En inte helt lätt ekvation kan jag ju erkänna.
Om man konstruktivt ska se på det som inträffat är det nog framförallt kärnkraftsfrågan som är det som kan diskuteras. Något nyhetsmedia ställde frågan till en expert hur man kan lägga ett kärnkraftverk i den här delen av världen och experten svarade att japanerna hävdar att det inte är några problem. Dom har så att säga tagit höjd för det hela i säkerhetsarrangemanget. Uppenbarligen stämmer inte detta helt. Visst, någon härdsmälta har inte inträffat ännu men uppenbarligen var det bra nära och oron har återkommit för att situationen ska förvärras igen.
I ljuset av detta måste man börja ställa sig frågan vad alla garantier och lovord är värda. När det väl inträffar extraordinära situationer så står sig tekniken ganska slätt och några säkra besked kan faktiskt aldrig lämnas. Inom filosofin kan man tala om omöjligheter, det finns inga gifta ungkarlar till exempel, men när det gäller kärnkraftverk är det förkastligt att tala om denna typ av logiska absolutum. Därför blir man också lite beklämd när diverse experter och lobbyister här i Sverige ska försvara säkerheten på våra kärnkraftverk.
Jag tror att säkerheten i svenska kärnkraftverk är mycket, för att inte säga, extremt god. Jag tror inte att någon olycka kommer att inträffa här under normala förhållande. Men jag tror inte att våra svenska kärnkraftverk är 100% säkra. Och det är lite där skon klämmer. För den frågan man måste vara beredd att svara på är om nyttan i normaltillståndet överväger risken i specialtillståndet. Krig, terrorism, naturkatastrofer och klumpiga människor är realiteter som måste vägas mot en stabil elförsörjning. En inte helt lätt ekvation kan jag ju erkänna.
lördag 12 mars 2011
Idag börjar det
Idag börjar 2011 års fotbollssäsong för mig. Ska bli skönt att komma igång igen efter det långa vinteruppehållet. Som en följd av detta blir mitt blogginlägg just nu lite torftigt och kort. Får se om jag tar igen det senare ikväll eller om jag helt enkelt låter Melodifestivalen dominera dagen till ära. Den som är vaken får se.
fredag 11 mars 2011
Vem lyssnar till vad borgare och olyckskorpar kraxar sig hesa om?
Snart har det gått 24 timmar sen Håkan Juholt presenterades som valberedningens förslag till partiledare och jag blir faktiskt gladare för var timme som går över detta besked. Inte så mycket för att det blev Juholt utan för hur mina partikamrater tar det. Även dom som tidigare ställt sig bakom helt andra kandidater sluter nu upp på ett helt fantastiskt sätt bakom Juholt. Inte på det där tillgjorda "vi måste sluta upp bakom vår ledare"-sättet utan på ett öppenhjärtligt och reflekterande sätt.
Nu handlar det om att hålla intresset uppe. Vi har dominerat media dom senaste månaderna på ett helt makalöst sätt. Att S byter partiledare är uppenbarligen något av det mest intressanta som kan ske i det här landet och massor av ansikten har visats upp dagligen i TV och på tidningarnas löpsedlar. Här gäller det att smida medan järnet är varmt och verkligen utnyttja all den uppmärksamhet och gratisreklam som vi har fått. 68:an måste tänka till rejält nu.
Och sen kan man ta och strunta fullständigt i vad borgarna ger för omdömen. Att dom försöker måla upp ett vänsterspöke är givet. Det har vi dessutom tillräckligt med sossar som försöker göra så vi kan ju börja med att ignorera dom olyckskorparna. Dom finns alltid och vad deras syfte är kan man ju undra. S står till vänster, take it or leave it, synd va?
Nu handlar det om att hålla intresset uppe. Vi har dominerat media dom senaste månaderna på ett helt makalöst sätt. Att S byter partiledare är uppenbarligen något av det mest intressanta som kan ske i det här landet och massor av ansikten har visats upp dagligen i TV och på tidningarnas löpsedlar. Här gäller det att smida medan järnet är varmt och verkligen utnyttja all den uppmärksamhet och gratisreklam som vi har fått. 68:an måste tänka till rejält nu.
Och sen kan man ta och strunta fullständigt i vad borgarna ger för omdömen. Att dom försöker måla upp ett vänsterspöke är givet. Det har vi dessutom tillräckligt med sossar som försöker göra så vi kan ju börja med att ignorera dom olyckskorparna. Dom finns alltid och vad deras syfte är kan man ju undra. S står till vänster, take it or leave it, synd va?
torsdag 10 mars 2011
Håkan Juholt och Carin Jämtin. Jaha ja.
Då var det "klart". Håkan Juholt och Carin Jämtin är alltså laget som ska ta oss fram till valseger 2014 och därbortom. För mig är detta helt ok. Jag kan sluta upp bakom Håkan och Carin. Nu kan vi börja prata politik igen! Skönt!
Sen att vi kommer se massor av rubriker som skriver ner dessa två får vi räkna med. Men vi som faktiskt vill S väl kan nu börja jobba igen. Skönt. Nu kör vi kamrater!
Sen att vi kommer se massor av rubriker som skriver ner dessa två får vi räkna med. Men vi som faktiskt vill S väl kan nu börja jobba igen. Skönt. Nu kör vi kamrater!
Jag har faktiskt en favorit
Jag brukar normalt sätt inte lägga mig i vem som vinner Melodifestivalen. Tycker mest det är ett eländigt åbäke som jag helst skulle slippa. Och eftersom vi lever i ett valfrihetssamhälle väljer jag att låta bli det hela. Men hör och häpna. I år har jag faktiskt en favorit som jag tänker heja på. Inte för att jag har hört dom andra låtarna men det räcker med den här. Sara Vargas "Spring för livet" är ju HELT FANTASTISK. Texten är ju nåt av det bästa jag har hört på länge. Ska hålla tummarna på lördag!
onsdag 9 mars 2011
Jag har förtroende för den ideella föreningen SAP:s valberedning
Peter skriver kort och klokt om hur landet ligger när det gäller föredettingars medverkan i valprocessen till ny partiledare. Dom ska helt enkelt hålla sig borta. Och jag kan dessutom tycka att fler ska göra det. För vilket gnäll det är på folk nuförtiden. Mer öppenhet, mer demokrati och Stig Malm skriker om stalinism. Men några konstruktiva och konkreta förslag på hur allt skulle bli hallelujabra har jag inte sett.
Sen ställer jag mig frågan, i vilken ideell organisation eller förening har man inte en valberedning som tar fram ett förslag till styrelse som sedan läggs fram på årsmötet eller stämman? Och i vilken ideell förening är varenda medlem delaktig i valberedningens arbete?
Det fungerar nämligen såhär i föreningar. Man tillsätter en valberedning som i sin tur får arbeta ostört med att intervjua olika kandidater och sen försöker valberedningen hitta ett koncept som håller. Valberedningen står fri att tala med vem dom vill och lyssna in vad föreningens medlemmar tycker och tänker men det är varken ett tvång eller ett måste. Men en klok valberedning vet att känna av stämningen i föreningen och se om deras tilltänkta förslag kan tänkas får majoritet på stämman. Om inte arbetar en klok valberedning om sitt förslag och testar det med gehör igen.
Valberedningen utses av förtroenderådet. Det står klart och tydligt i stadgarna. Har man synpunkter på valberedningens utseende får man alltså förändra stadgarna men mig veterligen var det ingen som förde en stadgediskussion inför kongressen 2009 då stadgarna antogs. Med andra ord hade tåget redan gått sen länge när förtroenderådet samlades. Men det är ju välkommet att en sådan diskussion kanske kommer till stånd nu i april när vår nya partisekreterare är utsedd. Utöver detta kan man ju fundera på vilken skrivning som borde till istället för den befintliga för att alla ska vara nöjda. Man måste nämligen betänka att detta inte är den lokala bostadsrättsföreningen som ska utse revisorssuppleant. Det är en förening med över 100 000 medlemmar och då måste man hitta former som är hanterbara.
Sist kan man också fråga sig hur många som alltid är helt öppna med att man kandiderar till olika uppdrag. Hur många av oss har inte någon gång blivit övertalade att ställa upp på ett uppdrag först efter visst tjat? Oavsett vilken förening det är har man alltid några som åtar sig styrelseuppdrag eller poster efter viss tvekan. Vi kan visst leva i en bubbla och tro att den store frälsaren ska stiga fram helt öppet och klart för att sprida sin enorma kunskap och vishet över landet. Men det funkar inte riktigt så heller.
Med andra ord, låt valberedningen jobba, sluta tjafsa och gnälla, rösta när du har möjligheten (vilket du ju haft genom att utse styrelse i din S-förening, din AK och när det gäller ombud till kongressen) och acceptera att det är såhär representativ demokrati fungerar i det svenska föreningslivet. Annars får vi väl köpa in mentometerknappar till hela partiet så röstar vi NU!
Sen ställer jag mig frågan, i vilken ideell organisation eller förening har man inte en valberedning som tar fram ett förslag till styrelse som sedan läggs fram på årsmötet eller stämman? Och i vilken ideell förening är varenda medlem delaktig i valberedningens arbete?
Det fungerar nämligen såhär i föreningar. Man tillsätter en valberedning som i sin tur får arbeta ostört med att intervjua olika kandidater och sen försöker valberedningen hitta ett koncept som håller. Valberedningen står fri att tala med vem dom vill och lyssna in vad föreningens medlemmar tycker och tänker men det är varken ett tvång eller ett måste. Men en klok valberedning vet att känna av stämningen i föreningen och se om deras tilltänkta förslag kan tänkas får majoritet på stämman. Om inte arbetar en klok valberedning om sitt förslag och testar det med gehör igen.
Valberedningen utses av förtroenderådet. Det står klart och tydligt i stadgarna. Har man synpunkter på valberedningens utseende får man alltså förändra stadgarna men mig veterligen var det ingen som förde en stadgediskussion inför kongressen 2009 då stadgarna antogs. Med andra ord hade tåget redan gått sen länge när förtroenderådet samlades. Men det är ju välkommet att en sådan diskussion kanske kommer till stånd nu i april när vår nya partisekreterare är utsedd. Utöver detta kan man ju fundera på vilken skrivning som borde till istället för den befintliga för att alla ska vara nöjda. Man måste nämligen betänka att detta inte är den lokala bostadsrättsföreningen som ska utse revisorssuppleant. Det är en förening med över 100 000 medlemmar och då måste man hitta former som är hanterbara.
Sist kan man också fråga sig hur många som alltid är helt öppna med att man kandiderar till olika uppdrag. Hur många av oss har inte någon gång blivit övertalade att ställa upp på ett uppdrag först efter visst tjat? Oavsett vilken förening det är har man alltid några som åtar sig styrelseuppdrag eller poster efter viss tvekan. Vi kan visst leva i en bubbla och tro att den store frälsaren ska stiga fram helt öppet och klart för att sprida sin enorma kunskap och vishet över landet. Men det funkar inte riktigt så heller.
Med andra ord, låt valberedningen jobba, sluta tjafsa och gnälla, rösta när du har möjligheten (vilket du ju haft genom att utse styrelse i din S-förening, din AK och när det gäller ombud till kongressen) och acceptera att det är såhär representativ demokrati fungerar i det svenska föreningslivet. Annars får vi väl köpa in mentometerknappar till hela partiet så röstar vi NU!
tisdag 8 mars 2011
Krav nummer två på nästa partiledare: Låt mig slippa motivera för mig själv varför vi valde dig
Kriskommissionen för fram en ganska klassisk socialdemokratisk politik som lösningen på framtidsfrågorna. Det har fått många att gå i taket. För klassisk S-politik innebär att man måste ta kampen mot kapitalet för att omfördela makten från fåtalets händer till flertalets. Det är en väg som är tuff att vandra och det är en väg fylld av fighter. Alla är inte beredda att ta dessa och somliga tror inte på dessa. Men kärnan i hela partiets existensberättigande är att driva opposition mot ojämlikheten och orättvisorna. Att diskutera tillväxt, jobb och utbildning är bara medel att nå detta mål. Något annat syfte har jag svårt att se med socialdemokratin.
I skenet av detta blir partiledarvalet lite mindre dramatiskt och framförallt sorteras ett antal kandidater ganska snabbt bort. För frågan är, i mina ögon, inte vem som är snyggast eller har mest utstrålning, för mig handlar det om politik. Vem har kraft nog att få partiet att sluta upp kring visionen om ett friare, jämlikare och mer solidariskt samhälle? Vem kan på allvar förmedla budskapet om att en rättvis fördelning av samhällets rikedomar är nyckeln till en hållbar samhällsmodell?
För hur man än vänder och vrider på det hela så kommer partiledarvalet sända en signal om vart S är på väg och vart S vill vandra. Väljs Mikael Damberg sänder det en signal, väljs Lena Sommestad sänder det en annan signal. Väljs Leif Pagrotsky sänds egentligen ingen signal och med tanke på hur alla just nu sitter på nålar om vart partiet ska ta vägen kanske det är den bästa vägen att gå. För vi har inte råd med en splittrare till efter Mona. Jag vill inte behöva vakna upp på lördagsmorgonen efter att kongressen valt partiledare och det första jag ska behöva göra är att motivera för mig själv och för väljarkåren varför vi har en partiledare som står för en politik som inte jag själv håller med om. En sådan kandidat kommer driva ut oss på en ökenvandring av sällan skådat slag. Och det har inte Sverige råd med.
I skenet av detta blir partiledarvalet lite mindre dramatiskt och framförallt sorteras ett antal kandidater ganska snabbt bort. För frågan är, i mina ögon, inte vem som är snyggast eller har mest utstrålning, för mig handlar det om politik. Vem har kraft nog att få partiet att sluta upp kring visionen om ett friare, jämlikare och mer solidariskt samhälle? Vem kan på allvar förmedla budskapet om att en rättvis fördelning av samhällets rikedomar är nyckeln till en hållbar samhällsmodell?
För hur man än vänder och vrider på det hela så kommer partiledarvalet sända en signal om vart S är på väg och vart S vill vandra. Väljs Mikael Damberg sänder det en signal, väljs Lena Sommestad sänder det en annan signal. Väljs Leif Pagrotsky sänds egentligen ingen signal och med tanke på hur alla just nu sitter på nålar om vart partiet ska ta vägen kanske det är den bästa vägen att gå. För vi har inte råd med en splittrare till efter Mona. Jag vill inte behöva vakna upp på lördagsmorgonen efter att kongressen valt partiledare och det första jag ska behöva göra är att motivera för mig själv och för väljarkåren varför vi har en partiledare som står för en politik som inte jag själv håller med om. En sådan kandidat kommer driva ut oss på en ökenvandring av sällan skådat slag. Och det har inte Sverige råd med.
måndag 7 mars 2011
Glesbygden drabbad, någon som är förvånad?
Med anledning av dagens inspel från Maud Olofsson angående elpriset och skatten på detta undrar jag om inte Maud kan sänka någon skatt på hyrorna. Eller kanske inte Maud men någon av hennes regeringspolare borde ju ha det där med hyror som sitt ansvarsområde även om dom flesta i den nuvarande regeringen verkar göra allt för att slippa undan ansvar.
Det "råkade" nämligen bli så att folk i glesbygden förlorade på den nya lagstiftningen angående hyressättningen. Dom som bor på attraktiva adresser i exklusiva områden, som befarade att dom skulle bli drabbade, klarade sig undan. Märkligt och konstigt eller kanske helt uppenbart. Var det någon som trodde att folk med gott om pengar i plånboken skulle bli hårdast drabbade av ett lagförslag från alliansregeringen?
Det "råkade" nämligen bli så att folk i glesbygden förlorade på den nya lagstiftningen angående hyressättningen. Dom som bor på attraktiva adresser i exklusiva områden, som befarade att dom skulle bli drabbade, klarade sig undan. Märkligt och konstigt eller kanske helt uppenbart. Var det någon som trodde att folk med gott om pengar i plånboken skulle bli hårdast drabbade av ett lagförslag från alliansregeringen?
Nyliberala Maud kan tänka sig att agera tack vare Villaägarna
Svensk el är dyrast i Norden. Någon som är förvånad eller? Intern kritik inom alliansen, till och med inom Centerpartiet, mot Maud Olofssons bristande styrning och initiativförmåga har på senare tid hörts. Bland annat centerpartistiske riksdagsledamoten från Svalöv, Lennart Pettersson, var ute i HD häromveckan och menade att det nu får vara dags för förändring. Och nu verkar denna oppposition på den egna politik ha fått effekt.
Öppningen kom nämligen tack vare lobbyorganisationen Villaägarna. Ni vet dom där som letade fram en stackare med miljonvilla som skulle få betala fastighetsskatt på sina modesta inkomst på sådär en halv miljon mitt under brinnande valrörelse.Denna organisation konstaterade att skatten på el är högre i Sverige än i dom andra nordiska länderna och då vaknade nyliberalen Maud till liv. Finns det en skatt att sänka? Ja men då får vi ju ta och agera.
Att elmarknaden är dysfunktionell och att det råder oligarki på den samma räcker alltså inte för att en borgerlig minister ska agera. Det som behövs är att skatten går att sänka. Känns det igen från andra politikområden?
Öppningen kom nämligen tack vare lobbyorganisationen Villaägarna. Ni vet dom där som letade fram en stackare med miljonvilla som skulle få betala fastighetsskatt på sina modesta inkomst på sådär en halv miljon mitt under brinnande valrörelse.Denna organisation konstaterade att skatten på el är högre i Sverige än i dom andra nordiska länderna och då vaknade nyliberalen Maud till liv. Finns det en skatt att sänka? Ja men då får vi ju ta och agera.
Att elmarknaden är dysfunktionell och att det råder oligarki på den samma räcker alltså inte för att en borgerlig minister ska agera. Det som behövs är att skatten går att sänka. Känns det igen från andra politikområden?
söndag 6 mars 2011
Sätt fotbojan runt Beatrice Asks förslagslåda istället
Man hinner inte sluta snacka om det förra debaklet på Justitiedepartementet förrän nästa kommer som ett brev på posten. Nyss fick vi veta att polisens satsningar gått åt pipsvängen men det betyder inte att ansvarig minister Beatrice Ask tar och funderar över sin politik. Tvärtom är hon snabbt på banan igen med nya åtgärdsförslag. Denna gång ska hon sätta fotboja på 15-17åringar som döms för grova brott. Graden av stupiditet verkar bara öka för vart förslag som kommer från denna kvinna.
Jag känner nämligen väldigt många människor som har haft rätt mycket strul med lagen, jag har själv haft strul med lagen i den åldern, och att sätta en fotboja på en hård grabb , som berättar för alla polarna vilken tuffing du är, är ruskigt obegåvat. Problemet är nämligen inte att personen i fråga inte blir utslussad i samhället igen, problemet är att samhället inte har plats för killen. Eller rättare sagt, killen upplever inte att samhället har plats för honom. Det handlar alltså inte om att personen är inlåst eller övervakad, det handlar om delaktighet och gemenskap, om sysselsättning och mening.
Den allra största majoriteten av alla unga killar, för det är företrädesvis killar det handlar om, som begår grova brott är stigmatiserade och distanserade från samhället. Ingen vill ha att göra med dom, föreningslivet säger nej för dom är stökiga, skolan har gett upp och omgivningen tycker dom är idioter. Att befinna sig i den kontexten är destruktiv och skapar bara mer hat och mer aversion. För att komma till rätta med dessa problem krävs först och främst förutsättningar för dessa individer att bli en del av den samhälleliga gemenskapen. Det förutsätter att man undviker fördömanden stup i kvarten. För det andra måste vi våga ge dessa individer personlig hjälp, det kanske är så att vederbörande har någon dröm eller något mål, försök då uppfylla dessa drömmar och mål tillsammans med killen. För det tredje krävs det ett betydligt jämlikare samhälle där incitamenten för att begå brott av typ rån och stöld försvinner.
Dessa åtgärder är olika lätta att genomföra. Att sätta en fotboja runt anklen och tro att det skulle göra saker och ting bättre är ännu enklare. Det är därför minister Ask föreslår det. Men det är också därför det kommer misslyckas. Man tar inte tag i problemets kärna och då förvärras bara saker och ting.
Jag känner nämligen väldigt många människor som har haft rätt mycket strul med lagen, jag har själv haft strul med lagen i den åldern, och att sätta en fotboja på en hård grabb , som berättar för alla polarna vilken tuffing du är, är ruskigt obegåvat. Problemet är nämligen inte att personen i fråga inte blir utslussad i samhället igen, problemet är att samhället inte har plats för killen. Eller rättare sagt, killen upplever inte att samhället har plats för honom. Det handlar alltså inte om att personen är inlåst eller övervakad, det handlar om delaktighet och gemenskap, om sysselsättning och mening.
Den allra största majoriteten av alla unga killar, för det är företrädesvis killar det handlar om, som begår grova brott är stigmatiserade och distanserade från samhället. Ingen vill ha att göra med dom, föreningslivet säger nej för dom är stökiga, skolan har gett upp och omgivningen tycker dom är idioter. Att befinna sig i den kontexten är destruktiv och skapar bara mer hat och mer aversion. För att komma till rätta med dessa problem krävs först och främst förutsättningar för dessa individer att bli en del av den samhälleliga gemenskapen. Det förutsätter att man undviker fördömanden stup i kvarten. För det andra måste vi våga ge dessa individer personlig hjälp, det kanske är så att vederbörande har någon dröm eller något mål, försök då uppfylla dessa drömmar och mål tillsammans med killen. För det tredje krävs det ett betydligt jämlikare samhälle där incitamenten för att begå brott av typ rån och stöld försvinner.
Dessa åtgärder är olika lätta att genomföra. Att sätta en fotboja runt anklen och tro att det skulle göra saker och ting bättre är ännu enklare. Det är därför minister Ask föreslår det. Men det är också därför det kommer misslyckas. Man tar inte tag i problemets kärna och då förvärras bara saker och ting.
lördag 5 mars 2011
Carlgren tar tag i vår tids stora fråga!
Äntligen har regeringen vaknat. Nu ska dom ta tag i dom verkligt stora utmaningarna i vår tids Sverige. Miljöminister Carlgren tar ståndaktigt täten i detta episka slag om vår framtid. Det är inte utan ett uns av stolthet som jag ens bemödar mig att skriva dessa rader. Tårfyllda ögon och ett hårtslående hjärta gör att mina fingrar darrar och min ödmjukhet är slående inför vår tids stora hjältar, den borgerliga regeringen. Idag är man stolt över att vara svensk.
Eller nej, nu överdrev jag en smula. Riktigt så där stort är det kanske inte att Andreas Carlgren nu ger sig på SMHI och kräver bättre skärpa i väderprognoserna. Det kanske inte ens är så stort att det ens borde göras. Att säga till vetenskapen att den får skärpa sig när det gäller att gissa på det meteorologiska systemet, ett av dom mest komplexa system som finns, är kanske rent av nästan dumt. Framförallt börjar man ju undra om dom inte har viktigare saker för sig på departementen än det här?
Just minister Carlgren, med problembarn som vargjakten, miljöbilar och minkfarmning under sitt paraply, borde kanske i allra högsta grad reflektera över vad han sysslar med. Men visst, att se till att "vanligt folk" vet om det kommer 2 eller 3 mm regn på onsdag eftermiddag är viktiga saker. Och regeringen påstår ju sig kämpa för just "vanligt folk". Vem tusan nu det är det vill säga.
Eller nej, nu överdrev jag en smula. Riktigt så där stort är det kanske inte att Andreas Carlgren nu ger sig på SMHI och kräver bättre skärpa i väderprognoserna. Det kanske inte ens är så stort att det ens borde göras. Att säga till vetenskapen att den får skärpa sig när det gäller att gissa på det meteorologiska systemet, ett av dom mest komplexa system som finns, är kanske rent av nästan dumt. Framförallt börjar man ju undra om dom inte har viktigare saker för sig på departementen än det här?
Just minister Carlgren, med problembarn som vargjakten, miljöbilar och minkfarmning under sitt paraply, borde kanske i allra högsta grad reflektera över vad han sysslar med. Men visst, att se till att "vanligt folk" vet om det kommer 2 eller 3 mm regn på onsdag eftermiddag är viktiga saker. Och regeringen påstår ju sig kämpa för just "vanligt folk". Vem tusan nu det är det vill säga.
fredag 4 mars 2011
Byråkratiska ting. Fallet CSN
Idag när jag kom hem möttes jag av ett litet glatt kuvert från CSN. Denna underbara myndighet vill att jag ska specificera mina inkomster för inkomståret 2009. Det har jag inget emot att göra och skulle det nu vara så att jag tjänat över fribeloppet, vilket jag inte tror jag har, så betalar jag gärna tillbaka dom pengarna. Jag tror jag fick göra det för inkomståret 2006 och det är ju inte mer än rätt. Sen kan jag ju tycka vad jag vill om det där med fribelopp.
Men nu till det lite mer irriterande. Jag arbetade som lärare under våren 2009 och fick då givetvis lön för detta. Som en konsekvens av att jag slutade mitt jobb den 18 juni fick jag en sista löneutbetalning med semesterersättningar och ferielöner den 27 juli. Enligt CSN:s sätt att se på verkligheten har jag då tjänat dessa pengar under andra halvåret och därför läggs denna inkomst till på fribeloppsgränsen under detta halvår. Trots att jag alltså inte jobbat en timme av denna inkomst på det andra halvåret anses jag ändå ha tjänat pengarna då. CSN skyller på att "det är inte vårt fel det är så Skatteverket räknar också" och det må vara hänt. Men det gör ju inte det hela mera rätt.
För konsekvensen av detta bli att jag, om jag någon gång i framtiden eventuellt kanske kan tänka mig att plugga och få studiebidrag, måste berätta för min arbetsgivare att jag vill ha ut all min semesterersättning och liknande varje månad istället för att få den i en klumpsumma. Nu fick jag ju dessutom gå för att mitt förordnande gick ut vid terminsslutet och jag hade ingen aning om huruvida jag skulle jobba, plugga eller vad som under hösten. Så det var ju lite svårt för mig att säga till om att få detta utbetalt tidigare, i t ex februari, för jag visste inte alls hur det såg ut i juni vid den tiden.
Sådant här gör mig uppriktigt sagt förbannad. Det är ett överbyråkratiserat system och ett sätt att se på mitt arbete som jag inte kan begripa vitsen med. Det finns säkert någon ekonom som tycker detta är jättekäckt och verkligen inte kan se problemet men jag lär inte vara den första och definitivt inte den sista som drabbas av det här. Det är ett direkt slag i ansiktet på mig som försöker försörja mig genom arbete istället för att gå på bidrag eller A-kassa en månad innan jag börjar plugga.
Tack för en förstörd början på min helg CSN.
Men nu till det lite mer irriterande. Jag arbetade som lärare under våren 2009 och fick då givetvis lön för detta. Som en konsekvens av att jag slutade mitt jobb den 18 juni fick jag en sista löneutbetalning med semesterersättningar och ferielöner den 27 juli. Enligt CSN:s sätt att se på verkligheten har jag då tjänat dessa pengar under andra halvåret och därför läggs denna inkomst till på fribeloppsgränsen under detta halvår. Trots att jag alltså inte jobbat en timme av denna inkomst på det andra halvåret anses jag ändå ha tjänat pengarna då. CSN skyller på att "det är inte vårt fel det är så Skatteverket räknar också" och det må vara hänt. Men det gör ju inte det hela mera rätt.
För konsekvensen av detta bli att jag, om jag någon gång i framtiden eventuellt kanske kan tänka mig att plugga och få studiebidrag, måste berätta för min arbetsgivare att jag vill ha ut all min semesterersättning och liknande varje månad istället för att få den i en klumpsumma. Nu fick jag ju dessutom gå för att mitt förordnande gick ut vid terminsslutet och jag hade ingen aning om huruvida jag skulle jobba, plugga eller vad som under hösten. Så det var ju lite svårt för mig att säga till om att få detta utbetalt tidigare, i t ex februari, för jag visste inte alls hur det såg ut i juni vid den tiden.
Sådant här gör mig uppriktigt sagt förbannad. Det är ett överbyråkratiserat system och ett sätt att se på mitt arbete som jag inte kan begripa vitsen med. Det finns säkert någon ekonom som tycker detta är jättekäckt och verkligen inte kan se problemet men jag lär inte vara den första och definitivt inte den sista som drabbas av det här. Det är ett direkt slag i ansiktet på mig som försöker försörja mig genom arbete istället för att gå på bidrag eller A-kassa en månad innan jag börjar plugga.
Tack för en förstörd början på min helg CSN.
Snarare en tupp än en tiger och tuppen borde tiga.
En svensk tiger. Klassiskt formulerat med lagom nationalistiska drag. Nu har den svenska tigern blivit ekonomisk och Anders Borg stoltserar som en uppblåst tupp på den ena pressträffen efter den andra. Hans budskap är att det går bra för Sverige och att allt är fri och fröjd. Att hans nyliberala laboratorium innehåller gott om försökskaniner med arbetsnamn som utförsäkring, FAS 3 och jobbcoacher är inget som förminskar det uppblåsta bröstmåttet. Nationen, staten Sverige, går som tåget och vi med den.
Eller förresten, det där sista var inte sant. "Och vi med den" är inte riktigt "vi". Några med den borde man säga. För fördelningen av allt det där goda som kommer ut av våra statsfinansers styrka säger Anders Borg väldigt lite om. Istället svävar han bort i tal om tre procents arbetslöshet och ingen statsskuld. Att dom empiriska beläggen för hans utsvävningar är obefintliga och att allt hans tal om arbetslösheten bygger på dogmatiska och sedan ungefär ett decennium sedan kasserade teorier spelar ingen roll. Det eller dom som inte passar i idealbilden bör inte nämnas. Då krackelerar nämligen det hela och Anders Borgs kompisar har inget intresse av att så sker.
Det utopiska i Anders Borgs resonemang blir extremt tydligt när man granskar hur saker och ting såg ut när vi hade som högst sysselsättning i det här landet. Starka och generella trygghetssystem understödda av folkbildning, vuxenutbildning och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är fakta, men vad spelar det för roll?
Eller förresten, det där sista var inte sant. "Och vi med den" är inte riktigt "vi". Några med den borde man säga. För fördelningen av allt det där goda som kommer ut av våra statsfinansers styrka säger Anders Borg väldigt lite om. Istället svävar han bort i tal om tre procents arbetslöshet och ingen statsskuld. Att dom empiriska beläggen för hans utsvävningar är obefintliga och att allt hans tal om arbetslösheten bygger på dogmatiska och sedan ungefär ett decennium sedan kasserade teorier spelar ingen roll. Det eller dom som inte passar i idealbilden bör inte nämnas. Då krackelerar nämligen det hela och Anders Borgs kompisar har inget intresse av att så sker.
Det utopiska i Anders Borgs resonemang blir extremt tydligt när man granskar hur saker och ting såg ut när vi hade som högst sysselsättning i det här landet. Starka och generella trygghetssystem understödda av folkbildning, vuxenutbildning och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är fakta, men vad spelar det för roll?
torsdag 3 mars 2011
Tänk om han var muslim
Två amerikanska soldater sköts igår ihjäl vid flygplatsen i Frankfurt. Den tyska polisen utesluter inte att attentatet är politiskt motiverat och menar att frågan om terrorism inte kan uteslutas. Mannen som sköt soldaterna är enligt media från Kosovo. Det sägs inget om hans religion så vi får förutsätta att han inte är muslim. Slutledningsförmågan säger oss då att han förmodligen är kristen, antingen katolik eller ortodox. Men det är inte intressant, det spelar absolut ingen som helst roll och även om attentatet är politiskt relaterat är det förmodligen ingen som kommer dra slutsatsen att attacken har något som helst att göra med mannens religion eller kultur.
Varför säger jag nu detta? Jo, för det är så fruktansvärt uppenbart hur olika människor och deras handlingar skiljs åt av andra motiv än faktiska omständigheter av betydelse. Det rationella är att konstatera just att det handlar om en 21-årig man från Kosovo som har skjutit två soldater från USA. Vad mannen har för religion eller kulturell härkomst är irrelevant. Det finns nämligen idioter överallt och den här 21-åringen kvalificerar med råge in i denna kategori. Händelsen får dessutom väldigt lite medialt utrymme för det säljer inte lika mycket lösnummer när en dåre från Balkan skjuter folk som om någon från en annan region i världen gör det. Tänk hur det skulle sett ut om mannen var från Somalia, Irak eller Iran.
Varför säger jag nu detta? Jo, för det är så fruktansvärt uppenbart hur olika människor och deras handlingar skiljs åt av andra motiv än faktiska omständigheter av betydelse. Det rationella är att konstatera just att det handlar om en 21-årig man från Kosovo som har skjutit två soldater från USA. Vad mannen har för religion eller kulturell härkomst är irrelevant. Det finns nämligen idioter överallt och den här 21-åringen kvalificerar med råge in i denna kategori. Händelsen får dessutom väldigt lite medialt utrymme för det säljer inte lika mycket lösnummer när en dåre från Balkan skjuter folk som om någon från en annan region i världen gör det. Tänk hur det skulle sett ut om mannen var från Somalia, Irak eller Iran.
onsdag 2 mars 2011
Mitt krav på nästa partiledare: Vederbörande ska kunna stava
Det är ju tusan vad alla är negativa. Berit Andnor får stå med mössan i hand och tre veckor innan vi ska välja partiledare är allt vad som händer nattsvart. Är det inte valberedningen det är fel på så är det Fas 3 som det klagas på. Och visst, man kan ha synpunkter på processen med att ta fram en ny partiledare och visst är Fas 3 åt helsike men det vet vi. Berätta istället vad vi ska göra då?
Att medlemmarna ska få komma "till tals" är standardfrasen i dessa tider. Och jag har inte sett att jag som medlem inte får säga vad jag tycker. Problemet är att inte ens medlemmarna själva verkar veta vem dom vill ha. Och vad ska vi göra då? Ha en medlemsomröstning? Provval har testats i det här landet av andra partier och det gick ju inte helt lysande. Därför skrotades dom. Sen kan man ju alltid hävda att vi sossar har högre moral men det tillåter jag mig att tvivla på rent generellt.
Peter Johansson är däremot tydlig som få, Jan Andersson vill ha Damberg och sen finns det en hel drös "mindre framträdande och oviktiga SSU:are, S-studenter och andra" som vill ha Lena Sommestad. Och vet ni vad jag tycker är lite lustigt?
Jo, väldigt många SSU:are vill ha Lena (även om Jytte går ut och kör sitt personliga race utan förankring), S-studenter vill ha Lena och ändå sitter dom som snackar om förnyelse i partiet och vill ha Mikael Damberg! Hur i hela friden går det ihop? Om dom som förhoppningsvis ska vara vårt partis framtid mer eller mindre entydigt säger Lena borde det ju ligga en hel del förnyelse i henne som kandidat? Men istället klappas dessa kamrater på huvudet och får veta att dom nog inte riktigt begriper vad som krävs av en partiledare.
Det är paradoxalt hur Mikael Damberg kan framställas som förnyare när hans bestående politiska avtryck är falangstrid inom SSU, friskolevurm och accepterande av RUT. Det är ju bara ett ytterligare steg till höger om Mona och är det någon som tror att mer högerinriktning på S är det vi vinner valet 2014 på? Det är dessutom den politiken som vi förlorade valet 2006 på och som vi nu sitter med genom minskat statligt ägande, avreglerade marknader och ökade klyftor. Borgarna har accelererat denna utveckling något enormt men vem sålde t ex Telia, vem satte igång friskolereformerna och hur väl lyckades vårt politik förhindra dom klyftor som nu växer lavinartat?
Nu tolkar säkert någon mitt inlägg som att jag stödjer Lena Sommestad som partiledare men mig gör det nästan vilket vem det blir. Det viktiga är att politiken som vi för fram fångar människors vardag och att den står för dom ideal som säger att vi värderar så hög. Frihet, solidaritet och jämlikhet stavas dessa ideal och det är ganska lättstavade ord. Frågan är vilket innehåll dessa ges och för mig stavas inte frihet RUT, solidaritet stavas inte avregleringar och jämlikhet stavas inte ökade klyftor. Så skriv in i kravprofilen att nästa partiledare ska kunna stava ordentligt tack.
Att medlemmarna ska få komma "till tals" är standardfrasen i dessa tider. Och jag har inte sett att jag som medlem inte får säga vad jag tycker. Problemet är att inte ens medlemmarna själva verkar veta vem dom vill ha. Och vad ska vi göra då? Ha en medlemsomröstning? Provval har testats i det här landet av andra partier och det gick ju inte helt lysande. Därför skrotades dom. Sen kan man ju alltid hävda att vi sossar har högre moral men det tillåter jag mig att tvivla på rent generellt.
Peter Johansson är däremot tydlig som få, Jan Andersson vill ha Damberg och sen finns det en hel drös "mindre framträdande och oviktiga SSU:are, S-studenter och andra" som vill ha Lena Sommestad. Och vet ni vad jag tycker är lite lustigt?
Jo, väldigt många SSU:are vill ha Lena (även om Jytte går ut och kör sitt personliga race utan förankring), S-studenter vill ha Lena och ändå sitter dom som snackar om förnyelse i partiet och vill ha Mikael Damberg! Hur i hela friden går det ihop? Om dom som förhoppningsvis ska vara vårt partis framtid mer eller mindre entydigt säger Lena borde det ju ligga en hel del förnyelse i henne som kandidat? Men istället klappas dessa kamrater på huvudet och får veta att dom nog inte riktigt begriper vad som krävs av en partiledare.
Det är paradoxalt hur Mikael Damberg kan framställas som förnyare när hans bestående politiska avtryck är falangstrid inom SSU, friskolevurm och accepterande av RUT. Det är ju bara ett ytterligare steg till höger om Mona och är det någon som tror att mer högerinriktning på S är det vi vinner valet 2014 på? Det är dessutom den politiken som vi förlorade valet 2006 på och som vi nu sitter med genom minskat statligt ägande, avreglerade marknader och ökade klyftor. Borgarna har accelererat denna utveckling något enormt men vem sålde t ex Telia, vem satte igång friskolereformerna och hur väl lyckades vårt politik förhindra dom klyftor som nu växer lavinartat?
Nu tolkar säkert någon mitt inlägg som att jag stödjer Lena Sommestad som partiledare men mig gör det nästan vilket vem det blir. Det viktiga är att politiken som vi för fram fångar människors vardag och att den står för dom ideal som säger att vi värderar så hög. Frihet, solidaritet och jämlikhet stavas dessa ideal och det är ganska lättstavade ord. Frågan är vilket innehåll dessa ges och för mig stavas inte frihet RUT, solidaritet stavas inte avregleringar och jämlikhet stavas inte ökade klyftor. Så skriv in i kravprofilen att nästa partiledare ska kunna stava ordentligt tack.
tisdag 1 mars 2011
När ökenvinden vände
Omvärldens reaktioner blir nu allt hårdare mot Khaddafi och hans diktatur. Sanktioner införs och vapenskramlet ifrån framförallt USA, men även EU, börjar nu eka över regionen. Att införa sanktioner är helt rätt, att skramla med vapen är det inte. Problemet med sanktionerna är att dom införs alldeles för sent.
Det är nämligen intressant hur det nu målas upp som att Khaddafi beväpnar sig genom att mygla med andra diktaturer. Men det är ju knappast så att Khaddafi raggat fram dom vapen som han nu skjuter på den libyska befolkningen med under den senaste veckan. Khaddafi har haft 40 år på sig att bygga upp sin maktapparat och sin militära kapacitet och i alla fall sen mitten av 90-talet har det skett med omvärldens goda minne.
Pengarna till hela kalaset kommer dessutom till stor del ifrån just dom aktörer som nu skrikit sig hesa. Först skrek dom om stabilitet och när ökenvinden nu vänt har deras röster omvandlats till rop om den forne kompisens avgång.
Saddam Hussein var också en kompis som så länge han höll sig på mattan var helt ok att stödja. Lika så Mujaheddin i Afghanistan. Så länge dessa aktörer strök USA och Europas mage medhårs var det inga problem att befolkningarna gasades eller förtrycktes. Hosni Mubarak och Ben Ali är väl ungefär i samma liga som Khaddafi när det gäller polisstatsmetoder och några sanktioner var det aldrig tal om där av samma anledning som i fallet med Libyen.
Sent ska syndaren vakna heter det ju, problemet är att syndarna sover allt som oftast och någon tillstymmelse till att vakna går inte att notera.
Det är nämligen intressant hur det nu målas upp som att Khaddafi beväpnar sig genom att mygla med andra diktaturer. Men det är ju knappast så att Khaddafi raggat fram dom vapen som han nu skjuter på den libyska befolkningen med under den senaste veckan. Khaddafi har haft 40 år på sig att bygga upp sin maktapparat och sin militära kapacitet och i alla fall sen mitten av 90-talet har det skett med omvärldens goda minne.
Pengarna till hela kalaset kommer dessutom till stor del ifrån just dom aktörer som nu skrikit sig hesa. Först skrek dom om stabilitet och när ökenvinden nu vänt har deras röster omvandlats till rop om den forne kompisens avgång.
Saddam Hussein var också en kompis som så länge han höll sig på mattan var helt ok att stödja. Lika så Mujaheddin i Afghanistan. Så länge dessa aktörer strök USA och Europas mage medhårs var det inga problem att befolkningarna gasades eller förtrycktes. Hosni Mubarak och Ben Ali är väl ungefär i samma liga som Khaddafi när det gäller polisstatsmetoder och några sanktioner var det aldrig tal om där av samma anledning som i fallet med Libyen.
Sent ska syndaren vakna heter det ju, problemet är att syndarna sover allt som oftast och någon tillstymmelse till att vakna går inte att notera.
Lägg ner Försäkringskassan
God morgon och goddag yxskaft. Försäkringskassan, denna ständigt jagade myndighet, ska dra ner på personal och därför ska ett antal, ett ganska stort antal, lokalkontor stängas. Trots besparingar och trots tidigare nedskärningar räcker det inte och framförallt låter inte regeringen dessa verka fullt ut. Här finns pengar att spara och uppenbarligen myglas det för mycket fortfarande. Detta trots att det bevisligen inte myglades speciellt mycket från början. Men det passar inte in i historien om den borgerliga världsbilden så därför får vi förbise sådana små oviktiga fakta.
Nu kan man ju tycka det är bra att Försäkringskassan skär ner. Dom sjuka är ju sjuka så vad gör det om dom måste sitta i telefonkö till den automatiska betjäningen? Dom har ju liksom inget bättre för sig och i linje med den borgerliga arbetslinjen måste man ju ha någon form av arbete hela tiden. Inte kan man sitta och lata sig hela dagarna. Dessvärre kan man inte heller skaffa sig F-skattsedel och anställa en Fas 3:are för dom får ju bara utföra uppgifter som inte annars blivit utförda. Och som sjuk ingår det liksom i diagnosen att sitta i telefonkö halva dagarna.
Dessutom är det alldeles för många som kvider och klagar över spilld mjölk. Att man blivit knivhuggen och dessutom blivit rikkänd på köpet är ju inget skäl till att få ersättning. Ut och jobba med dig är beskedet, lata dig kan du göra när du är död. Lägg ner Försäkringskassan är mitt förslag, den fyller ingen funktion eftersom ingen uppenbarligen är sjuk eller skadad i vårt nya Sverige. Tänk att borgerlig politik kan göra hela läkarkåren onödig och uppfylla alla önskningar om fred på jorden. Eller inte.
Nu kan man ju tycka det är bra att Försäkringskassan skär ner. Dom sjuka är ju sjuka så vad gör det om dom måste sitta i telefonkö till den automatiska betjäningen? Dom har ju liksom inget bättre för sig och i linje med den borgerliga arbetslinjen måste man ju ha någon form av arbete hela tiden. Inte kan man sitta och lata sig hela dagarna. Dessvärre kan man inte heller skaffa sig F-skattsedel och anställa en Fas 3:are för dom får ju bara utföra uppgifter som inte annars blivit utförda. Och som sjuk ingår det liksom i diagnosen att sitta i telefonkö halva dagarna.
Dessutom är det alldeles för många som kvider och klagar över spilld mjölk. Att man blivit knivhuggen och dessutom blivit rikkänd på köpet är ju inget skäl till att få ersättning. Ut och jobba med dig är beskedet, lata dig kan du göra när du är död. Lägg ner Försäkringskassan är mitt förslag, den fyller ingen funktion eftersom ingen uppenbarligen är sjuk eller skadad i vårt nya Sverige. Tänk att borgerlig politik kan göra hela läkarkåren onödig och uppfylla alla önskningar om fred på jorden. Eller inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)