Idag hedrar jag Palme

Idag kan man inte mycket annat än att nämna Olof Palme och hedra hans minne. 25 år har gått sedan den där tragiska kvällen då Sverige förlorade en av dom mest färgstarka politikerna som riket skådat. Alla hade, och har fortfarande, en åsikt om Palme. Huruvida hans politiska arv lever vidare eller inte kan diskuteras men att hans minne för evigt är inristat i vår historia kommer man inte ifrån.

Själv var jag tre år gammal när det hände så mina politiska minnen av Palme är icke existerande. Däremot minns jag fortfarande att jag åkte barnvagn i fackeltåget som följde på mordet. Det är förmodligen mitt allra första minne och att det gjorde intryck på mig kan man ju notera än idag. Jag minns bara en känsla och facklornas sken, men det är tillräckligt och räcker för att jag ska ha min egen minnesbild av det hela.

Det finns mycket mer att säga om Olof Palme men jag gör det inte nu. Idag tänker vi på honom och hedrar honom för allt det goda och positiva han stod för. Det andra tar vi sen.

Polisen lägger ytterligare ett misslyckande till handlingarna

Det har inte varit någon höjdarvecka för polisen. Först kom nyheten om att myndigheten trots storsatsning och enorma resurstillskott snarare blivit sämre på att klara upp brott än före satsningen. Sen idag kommer nästa bomb, nu misslyckas man med ytterligare en satsning. Denna gång rör det sig om att säkra DNA-spår vid vardagsbrott.

Man börjar ju undra vad denna myndighet sysslar med och framförallt varför vi öser in miljarder i verksamheten trots uteblivna resultat. Att samma miljarder förmodligen skulle gjort större nytta på annat håll har jag redan kört ett varv om så det gör jag inte här igen. Men att regeringen med sina åtgärder försöker sig på någon form av politiskt tjuv- och rackarspel är helt klart. För mer poliser är verkligen inte vad just Sverige behöver.

Sen får man givetvis se att det finns olika förklaringar i det hela förutom borgerlig övertro på övervakning och disciplin. Tjuvarna har säkert utvecklat sina metoder och då har polisen svårt att hänga med. Men när man gör särskilda satsningar och dessa går åt pipan bör man kanske ta och fundera på om man satsat riktigt rätt. Det kanske helt enkelt är så att det är fler än Jan Björklund som är naiva i regeringen?

Ointressanta opinionsmätningar och intressanta fakta

KD och C under riksdagsspärren och S och M går framåt. Det var ju ganska väntat men samtidigt är det så vansinnigt ointressant med opinionsundersökningar under mellanvalsperioden. Vem bryr sig liksom? Möjligen bryr sig partiernas egna strateger, även om dom alltid hävdar att dom inte gör det, men jag bryr mig i alla fall inte. Det är valresultatet som räknas.

Något som däremot är intressant det är att lyssna på ett gammalt klipp från programmet Striptease. Programmet sändes 1997 och i detta program intervjuas Marian Radetzky, nyliberal så det stänker om det. Han berättar på ett skrämmande sätt hur Sverige ska se ut om 14 år om han hade fått bestämma. Då, på 90-talet, var hans idéer "nya och fräscha", det var nyliberalism och framtidstro. Idag är samma idéer obsoleta och avvisade. Ändå driver den svenska regeringen på dessa dogmer oförtrutet. Att dom inte har något med verkligheten att göra är sedan länge motbevisat och att dom inte innehåller någon framtid kan ett stort antal Fas 3:ar och jobbcoachade ungdomar berätta om.

Man kan inte annat än skratta åt hyckleriet

Tycker det är intressant med teori kontra praktik. Väldigt många är väldigt duktiga på att säga en sak men att göra en helt annan. När det gäller internationell politik och ekonomi är det nästan mer vanligt förekommande än att man faktiskt agerar tvärtemot det man sagt. Ett sådant exempel är den amerikanska frihandelsdoktrinen som drivs på stenhårt av WTO och IMF. USA har under decennier gett sig på framförallt ekonomier i Latinamerika, Afrika och Asien för att dessa inte öppnat upp sina marknader för utländska (läs amerikanska) företag. Protektionistiska inslag har förbannats och Gud nåde den regim som inte velat avreglera sina marknader för konkurrens från utländska företag.

I sken av denna vetskap kan man nästan inget annat än skratta när man läser om att Boeing nu kammar hem ytterligare en stororder från amerikanska flygvapnet. Att den europeiska flygtillverkaren EADS ens försöker vinna en upphandling i USA är häpnandsväckande. För är det något Pentagon är bra på så är det att gynna inhemska företag och att öppna upp marknaden för några andra aktörer vore otänkbart. Så det där om att frihandel ska råda och att protektionism ska straffas gäller inte riktigt. Men är man stor kan man ju göra som man vill, eller hur var det nu?

Den naive kommunisten Jan Björklund

Naivitet, så heter det tydligen när borgerliga politiker skänker skattepengar till privata aktörer. Naivitet, så heter det tydligen när dogmatiska nyliberala teorier förs fram som givna sanningar. Naivitet, så heter det tydligen när politiker leker med barns framtid. Naivitet Jan Björklund, sträcker sig inte självinsikten längre än att du skyller på blåögdhet?

Om man kan gömma sig bakom naivitet, när man tar horribla beslut som går ut över skattebetalarnas pengar och barnens utbildning samtidigt som man drivit en av dom mest hårdnackade linjerna som svensk politik har sett på många år, då har man banne mig inte mycket skinn på näsan. För ingen har väl varit så säker som Jan Björklund på att hans väg varit den enda vägen? Fast att han deterministiskt och dogmatiskt drivit en slags "vetenskaplig liberalism" kanske kan förklaras av att han, enligt Maud Olofsson, nu uppenbarligen visat sig vara kommunist. För "den som vilja låta Skolinspektionen granska verksamheter äro kommunist" lyder ju det Olofssonska evangeliet.

Det värsta är att Björklunds naivitet är helt medvetna val, grundade på kapitalistisk vurm och fanatisk nyliberal tro. Och än värre är att stora delar av regeringens arbete i så fall drivs just av "naivitet". Naivitet i detta fallet är nämligen synonomt med ideologi. Björklund har gjort saker av ideologisk övertygelse, inte av rationalitet, och som politiker är det direkt farligt att inte se till verkligheten utan istället högtravande följa den ideologiska kompassen till punkt och pricka. Men om man granskar jobbcoacher, Fas 3, subventioner till McDonalds, elmarknaden, miljöpolitiken, barnfattigdomen m.m så ser man ganska snart att just ideologi och inte pragmatism styr regeringens politik.

"Man ska inte leka politik med människors liv" myntades en gång av nån britt som jag glömt namnet på och detta borde Jan Björklund och hans regeringskollegor ta till sig, snarast.

Vem är skolan till för egentligen?

Det finns vissa områden där det offentliga har ett helhetsansvar. Detta ansvar kan samhället inte frånsvära sig. I min mening borde allt som ingår i dom mänskliga rättigheterna ligga under samhällets gemensamma ansvar att uppfylla. Där finns nämligen inget utrymme att kompromissa kring mänskliga rättigheter.

Utbildning är en mänsklig rättighet. Var gränsen går för hur mycket utbildning man ska få kan diskuteras men denna gräns bör rimligvis förflyttas allt högre upp i takt med att kunskapssamhället ställer allt större krav på individen för att kunna vara delaktig. Om inte ribban ständigt höjs innebär det att klyftorna ökar mellan dom som bara får grundläggande utbildning och dom som har turen att kunna tillgodogöra sig ytterligare kunskaper.

I sken av detta blir situationen inom svensk skola fullständigt absurd. Systemet har svängt från ett elevfokus med syfte att tjäna den enskilde eleven till att tjäna den enskilde ägaren av privata skolor. Systemet utformas inte för att i varje del garantera den bästa undervisningen utan kapitalets rovdrift har fått mer eller mindre fritt spelrum i en bransch där vinsterna är kassaskåpssäkra förutsatt att ingen börjar rota allt för mycket i det hela. Och skulle någon rota är det bara att fly fältet. Vad som händer med eleverna vars framtid i värsta fall slagits i kras kan aktieägare och dylikt strunta i. Vinsten är hemma, målet är uppnått.

Enligt många är "friskolorna här för att stanna". Men den typ av determinism är för mig fullständigt absurd egentligen. Just nu är friskolorna här för att stanna men allting går i vågor och den samhälleliga pendeln svänger ständigt. Faktum är att offentlig undervisning riskerar att bli en historisk parentes om man ser på hela utbildningshistorien. Och frågan man måste ställa sig då är för vem den offentliga skolan finns till för och vem privata skolor finns till för.

Carl Bildt vill hellre ha "business as usual" än demokrati

Att EU har en ambivalent hållning till händelseutvecklingen i Libyen, och hela Mellanöstern för den delen, är inte speciellt konstigt. Det som lyfts fram är risken för oljebrist, islamistiska styren och flyktingströmmar. Men dessa tre faktorer är inte hela sanningen. Framförallt är det en väldigt förenklad del av sanningen. Det huvudsakliga problemet är nämligen mycket enklare än så och det är därför Carl Bildt inte vågar, eller vill, gå ut och dominera den utrikespolitiska scenen.

Det hela handlar nämligen om pengar. Oordning gynnar inte affärerna och demokrati betyder problem. Att göra business med en diktatur är mycket lättare efter som den bara har att ta hänsyn till regimens behov. En demokrati däremot ska verka för folket och dess vilja. En vilja som allt som oftast inte ligger i linje med företagsvärldens behov och önskemål. Återigen måste man alltså lyfta blicken över religion, migration och enskilda råvarufrågor för att se förklaringen till ambivalensen och flatheten. Khaddafi är en god allierad till EU, inte bara genom att han stoppar tusentals människor varje dag från att fly till EU, han är också en veritabel kassako för unionens medlemmar.

Och så länge vi har utrikesministrar som springer storkapitalets ärenden före demokratins så kommer vi aldrig att se en progressiv och folkvänlig politik från svensk sida. Eller hur var det nu med Sudan och Lundin Oil, Carl?

Inget kafferep här inte

Ibland kan även dom små sakerna göra en rejält upprörd. Nu kanske upprörd är fel ord, lagom konfunderad och irriterad kanske är mer passande, men hur som helst är det riktigt illa. Man har nämligen börjat ransonera kaffet för dom äldre på ett äldreboende i Hässleholm. Tre koppar om dagen, ingen påtår och dessutom tunnas kaffet ut om jag förstår saken rätt. Något sniknare får man nog leta efter och hur man ens kan överväga att spara in på en sådan sak som äldres kaffedrickande övergår mitt förstånd.

Visst kan det finnas skäl att spara, visst kan det finnas utgifter som är för höga, men att inte låta människor som slitit ett helt liv få dricka så många koppar kaffe dom vill vid eftermiddagsfikan är lågt. Man kan ju bara fundera på hur politikerna och cheferna i kommunen hade reagerat om dom fått kaffet ransonerat på sina möten. För är det något politiker och tjänstemän är bra på så är det att dricka kaffe. Att hitta kloka besparingar däremot verkar inte vara somliga politiker och tjänstemäns starkaste gren.

Vi torska valet mot kvacksalveri och naturgudar

Vi socialdemokrater talar mycket om utbildning för arbetslösa. Vi ser det som den klart bästa metoden för att göra människor mer anställningsbara och för att tillgodose arbetsmarknadens krav och behov. Mot oss står en borgerlighet som dragit ner på vuxenutbildningen och stödet till folkbildningen, som inrättar program utan utbildningsinsatser och som istället erbjuder coachning.

I skenet av detta blir man än mer övertygad om att vi sossar måste varit vansinnigt dåliga på att kommunicera i valrörelsen. För hur vi kunde förlora mot shamanförespråkare och hjärtrytmssänkare är svårt att begripa utifrån rationella argument. 3 miljarder kostar kalaset. Jag hade nog faktiskt hellre sett en ytterligare sänkning av inkomstskatterna framför det här spektaklet.

Ask faller som en fura, igen.

Justitieminister Beatrice Ask har en tendens att inte lyckas i sin gärning. Framförallt har hon en förmåga att jämnt och ständigt hamna i blåsväder och hennes taktik går alltid ut på att rida ut stormen. Hittills har hon lyckats ganska väl, vem minns inte dom gredelina kuverten, och därför får hon sitta kvar. Statsminister Reinfeldt gillar nämligen att omge sig av personer som problemen rinner av likt vatten på en gås. Frågan är dock hur statsministern ställer sig till dagens uppgifter om att Asks satsning på polisen är ett brakfiasko.

Det hela grundar sig på klassisk borgerlig kriminalpolitik. Mer poliser och strängare straff ger enligt denna teori färre brott och tryggare samhällen. Att det inte finns något samband mellan lägre brottslighet och strängare straff tas det ingen hänsyn till och att balansera på gränsen till polisstat är uppenbarligen inte heller det något som stör. Det framgår med all tydlighet av bland annat miljöminister Carlgrens vurm för den singaporianska rättsapparatens effektivitet vad gäller nedskärpningsbrott.

Dom samband som finns inom området pekar snarare på att jämlika samhällen med medborgare som har trygga livsvillkor har lägre kriminalitet. Och därför borde kriminalpolitik snarare handla om att jämna ut människors livsvillkor istället för att övervaka och fängsla otrygga och fattiga människor. Därmed inte sagt att inte poliser behövs men att satsa 3,4 miljarder på att lösa färre brott och ha längre utryckningstider känns inte riktigt genomtänkt. Framförallt inte när vi har ett samhälle där klyftorna mellan fattig och rik bara växer och växer för var dag som går.

Men å andra sidan, brotten som prioriteras är ju fattigdomsbrotten som stölder och inbrott medan ekobrottslingarna i större utsträckning går fria. Så man får väl tolka det hela som att ett villainbrott är betydligt allvarligare än att blåsa folket på miljarder varje år i den borgerliga föreställningsvärlden. Det är ju också en tydlig prioritering, helt i Askisk stil, kan jag tycka.

Vem stödjer friheten egentligen?

Frihetsvågen rullar vidare i Mellanöstern och den ena arabstaten efter den andra får uppleva folklig resning. Som jag tidigare har skrivit är det dock inte helt enkelt att se vem det är som reser sig och vilka mål dom har. Det enda man kan vara säker på är att andra krafter än dom som sitter vid makten idag vill ta över. Huruvida dessa krafter är "bättre" eller "sämre" än sittande maktelit är det inte många som talar om.

För många oroar sig för att t ex islamistiska styren ska ta vid. Och då är plötsligt inställningen till upproren en helt annan. När Muslimska Brödraskapet  kom på tal i Egypten fick västvärlden tuppjuck och plötsligt var nog Mubarak bättre ändå. I alla fall om man ska tro amerikanska sändebud. Så frågan man t ex bör ställa sig i Libyen är vem som är bättre och sämre än Khaddafi.

Jag hoppas innerligt att Khaddafi tvingas bort. Han är en av dom mest kända diktatorerna under dom senaste decennierna men han har varit smart, han har anpassat sig efter tidens strömningar och det är därför han har kunnat sitta så länge vid makten. Och han har givetvis belönats också. Brittiska BP har ju t ex varit snabba att utnyttja Khaddafis mer västvänliga manövrar. Så man kan ju fundera på hur stort stödet för dom frihetsivrande libyerna egentligen är.

Har ingen skrivlust så bjuder på en låt

Undra vem som skriver betygen

Det är intressant med paradoxer. Det påstås att fler lärare per elever ger bättre resultat i skolan. Det påstås att utbildade lärare är bättre än outbildade lärare.

Nu kan man ju fråga sig huruvida detta stämmer. Jag tror nämligen själv att det gör det. Så hur kan det då komma sig att privata skolor har lägre lärartäthet samtidigt som det kryllar av outbildade lärare där och ändå får eleverna bättre betyg i både nian och i gymnasiet? Jag fattar det inte. Eller jag har en teori. Det kanske är den där osynliga handen som marknaden har som skriver betygen. Då är det ganska klart hur det ligger till, men det är ju bara en gissning. Vad tror du?

Det är inte det som sägs som är problemet

USA fördömer hit och dit. Helt rättmätigt för det mest, ibland lite mindre rättmätigt och ibland är det helt åt helsike. Men oftast är det inte dom fördömanden som kommer som är problemet, det är dom som inte kommer som ställer till det.

För hur mycket än USA hävdar att dom står för mänskliga rättigheter och hur mycket dom än menar att dom vill väl så kommer landet aldrig att kunnas tas på allvar vad gäller internationell rätt och mänskliga rättigheter så länge dom själva bidrar till att stödja olika repressiva regimer runt om i världen. Det eviga stödet för dom israeliska övergreppen mot palestinierna är så talande för logiken om den starkes rätt att det egentligen inte behövs sägas mer. Det är för j*vligt helt enkelt.

Så fel det kan bli eller det kanske bara är jag?

Ibland drar jag kanske lite märkliga paralleller men när jag såg framsidan på veckans "Dagens samhälle" blev jag lite konfunderad.

En blond, leende tjej i svart jacka står framför Union Jack och en stor rubrik pryder fanan med "This is Gävle". Det hela är givetvis en travesti på den utmärkta filmen "This is England" och det är här jag börjar fundera.

Alla som sett filmen vet nämligen att den handlar om en brittisk grabb som hamnar i högerextrema kretsar efter sin faders bortgång i Falklandskriget och åratal av mobbning i skolan pga fattigdom. Varför Engelska skolan, som artikeln handlar om, vill skänka läsaren dessa associationer vet jag inte men jag antar att det inte är riktigt tanken bakom det hela. Det ställer i alla fall till det lite för mig rent tankemässigt. Men jag är ju som jag är. Döm själva.

En liberal i min smak

Ibland blir man positivt överraskad å det grövsta. Nyligen var ett sådant tillfälle. Jag läste nämligen en intervju med Lisa Bjurwald, ledarskribent på DN, och snacka om att det är den typ av liberaler som jag skulle vilja se som företrädare för liberalismen. Hon talar ett språk som är klassiskt liberalt och hon vågar lyfta på det borgerliga locket och verkligen visa på vad det hela handlar om.

Bara för att ta några citat:

"–­ Ja, det finns ju en anledning till att Timbro efter valet 2010 gav ut en antologi där ett bidrag handlade om att vi måste prata om invandrares överrepresentation i brottsstatistiken, eller, som nu, pratar om att man vill lyfta fram begreppet assimilation.
– Invandring och integration är ju inget område Timbro utmärkt sig på tidigare, utan de tar chansen nu."

"– Men bara för att ett parti säger nåt jätteintressant om a-kassa eller skatter kan man inte vika sig i frågan om människovärde. Det känner jag att allt större delar av den svenska borgerligheten gör just nu: De kompromissar om liberalismens kärnvärden, om människors frihet och lika värde."

"– Moderaterna för generellt en kylig politik som handlar mycket om hur människan kan vara till nytta för samhället och inte tvärtom. Om de ställer orimliga krav på människor, så är det inte så konstigt, för de ställer krav på alla sorters människor. Folkpartiets svek är större, därför att de kommer från en annan ideologisk tradition. 
Jag ser inte att Moderaterna har någon ideologi egentligen, de känns mer som ett pr-företag. "

"– Socialdemokratin har alltid varit en motvikt mot rasistiska rörelser, en stark barriär. Även som liberal vill jag ha en starkare socialdemokrati, för borgerligheten kan inte hålla uppe spärren mot rasismen. "

"– Ibland tror jag inte borgerliga politiker själva förstår effekter av vad de säger och vilket budskap det sänder. Då behövs det någon som gör dem medvetna om det."

Alltså vilket mod! Att som borgerlig ledarskribent se sanningen så klarsynt och att dessutom våga stå för det är beundransvärt och mycket glädjande. Hade svenska liberaler följt den Bjurwaldska linjen hade vi inte suttit med bruna element upp till halsen i Sveriges riksdag och vi hade inte kränkt sjuka, arbetslösa och svaga på daglig basis som fallet är idag. Men tyvärr är nog Lisa Bjurwald ganska ensam i sin socialliberalism bland svenska liberaler. Det är bara att beklaga. Och om hon inte är det, varför tiger dom andra?

Äntligen är antalet sysselsatta tillbaka på samma nivå

Äntligen! Nu är antalet sysselsatta tillbaka på samma nivå som före finanskrisen. Detta är mycket glädjande, dels för alla dom som nu har fått ett jobb att gå till, dels för den svenska politikens skull. Konsekvensen av det hela är nämligen att borgeriet inte längre kan skylla ifrån sig på finanskrisen så fort något är fel. Visserligen har dom ju alltid tidigare sosseregeringar att skylla på, Jan Björklund menar ju att det tar i alla fall femton år innan man kan se effekterna av hans fyra år vid rodret, men ju längre tiden går desto mindre trovärdig blir "det är inte vårt fel"-mentaliteten.

Vad man nu får börja utvärdera och diskutera är vad priset för den borgerliga politiken är och har varit. Någon har ju uppenbarligen betalat för alla dom skattesänkningar som genomförts men frågan är bara vem. Bidragssamhället kvarstår ju uppenbarligen, dock har bidragen i viss mån omfördelats från sjuka och utsatta till t ex företagsvärlden. Fas 3 är kanske det tydligaste exemplet på denna korporationspolitik.

Sen ska man inte förledas att tro att arbetslösheten på något sätt har försvunnit. 8,2 % är fortfarande arbetslösa, långt över dom nivåer som var rådande vid borgarnas maktövertagande, och med tanke på att Anders Borg menade att det rådde massarbetslöshet vid detta tillfälle torde denna procentsats benämnas som totalt haveri på arbetsmarknaden. Men sådana tongångar lär vi inte höra varken från regeringen eller DN och SvD. Dom har nämligen fullt upp med att måla upp bilden av det nya sköna Sverige och om dom mot förmodan skulle bryta den fasaden finns ju statsministern alltid nära till hands för att tala dom till rätta.

Borgarna måste vara ordentligt oroliga med tanke på deras kommentarer

Kriskommissionens rapport har givetvis gått som en svallvåg genom politiker- och media-Sverige. Alla som kan ha en åsikt har en sådan. Men åsikterna är ganska oväsentliga om man tänker efter. För dom är lika uppenbara som förutsägbara. Bara för att ta några exempel:

"Att det måste skapas "ett anständigt" samhälle, vilket en majoritet av svenskarna faktiskt vill ha. Slutsatsen går ut på att detta kräver mindre valfrihet. Hur navelskådande är det tillåtet att bli?" - Borgerliga Kristianstadsbladet

"Det är inte utan att man känner igen en hel del. Och har svårt att tro att detta ska lyfta Socialdemokraterna.
Kanske blir det så här om man vill beskriva ett partis själ, men politik är också att vinna förtroende och sträva efter att skapa majoritet." - Borgerliga Kvällsposten

"Kriskommissionären och sosseadliga (Göteborgs-Görans dotter) Anna Johansson gör sig till representant för Eländessocialdemokratin när hon säger att det svenska samhället "är på väg att slitas isär." Problemet är att när ett parti avskärmar sig från väljarnas uppfattning att Sverige faktiskt fungerar ganska hyggligt, då rasar trovärdigheten." - Lika borgerliga Expressen

"Rörelsen vill framåt men blicken söker sig hela tiden till backspegeln.Att öka jämlikheten utan att friheten minskar är inte lätt. Men denna klassiska motsättning vill kommissionen inte kännas vid." - En borgerlig tidning till i form av Sydsvenskan

Som synes är det föga förvånande kommentarer som haglar från dom borgerliga ledarsidorna. Vad än S säger är det fel och S är dödsdömda. Att det skulle finnas någon form av legitimitet i jämlikhetskravet förnekas, att ojämlika samhällen är mindre funktionella samhällen sopas under mattan och att det totala välmåendet blir större om jämlikhet råder ignoreras.

Men det är det här vi har att slåss mot, det är det här vi måste hantera och jag är övertygad om att vi kommer att gå segrande ur den kampen. Kriskommissionen har gjort ett bra jobb och det är därför kommentarerna är så beska. Borgerligheten är rädd helt enkelt.

Dagens goddag yxskaft

Dagens goddag yxskaft. Skönt att ha det svart på vitt. Är det någon som på fullaste allvar trodde något annat?

Lotta ut ombudsplatserna på kongressen!

Kriskommissionens rapport ser lovande ut än så länge. Har bara läst inledningen men fortsätter man med dom ansatserna som beskrivs där är det bra. Framförallt är det glädjande, om än deprimerande att det kommer så sent, att man nu kritiserar vinsterna i välfärden på ett mer uttalat sätt.

Jag satt nämligen och funderade på det där häromdagen. Kongressbesluten fattas av våra ombud, ombud som i regel plockas ur eliten inom partiet. Det är kommunalråd, AK-ordföranden och andra höga företrädare som har chans att bli framröstade som kongressombud. Besluten och debatterna på kongresserna blir också därefter. För känslan jag ofta har är att frågor som rör rent ideologiska ställningstagande inte blir behandlade utifrån visioner och framtidsdrömmar utan av vardagspragmatism. Något som inte är speciellt förvånande när det sitter en hel drös med realpolitiker som alltid tänker hem i kommunen och ser konsekvenserna av olika ställningstagande utifrån sin egen lilla kommunhorisont.

Det är begränsande och det blir lätt visionslöst. För helheten försvinner fort om man inte kan lyfta näsan över kommungränsen och ideologin och idéerna får stå tillbaka allt för mycket för att man som framträdande företrädare inte vill dra det tunga lasset av olika beslut hemma i sin kommun.

Nöten är enormt svår att knäcka, hur kombinerar man realpolitik och vardagsslit med framtidstankar och visioner. Däri ligger en enorm utmaning och frågan är hur man på ett praktiskt och realistiskt sätt kommer till en lösning. En helt "galen" lösning kunde vara att man lottar ut ombudsplatserna på kongressen. Då bör man få en god spridning på åsikter och företrädare. Men det lär ju knappast ske. Det blir en intressant debatt att följa på kongressen om lite mer än en månad. Jag ser fram emot det!

Dagens tips

Dagens tips är ett efterlängtat sådant. Idag presenteras nämligen kriskommissionens slutrapport. Ni kan följa presentationen här.

Socialdemokratin har en roll att fylla

Det råder en stor dysfunktionalitet på den svenska arbetsmarknaden. Ungdomsarbetslösheten är fortsatt skyhög, svaga grupper trycks ut i en otrygg framtid och samtidigt finns det risk för att vi står med en arbetskraftsbrist inom några år. Åtgärderna som genomförts av sittande regering har framförallt riktat in sig på kostnadsminskningar. Sänka avgifter, sänka skatter och minskade utgifter är receptet. Huruvida det fungerar eller inte vet man inte riktigt och faktum är att man inte bryr sig om att ta reda på det heller. Arbetslivsinstitutet lades ner som en första åtgärd i kostnadsminskningarna, utvärderingar riskerar nämligen att motsäga ideologiska argument och det passar sig inte.

Samtidigt understöds hela rasket av lobbyorganisationer på riksplanet som påstår att t ex sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar skulle vara en mirakelkur. Men företrädarna på den lokala nivån motsäger detta totalt. Problemet är att t ex McDonalds tjänar ett antal hundra miljoner på reformen och då spelar inte verkligheten för småföretagarna någon roll.

Utbildningsinsatserna har även dom fått stryka på foten och det är kanske den åtgärd som jag ser som mest negativ. För hur ska vi kunna ersätta förlorad kompetens om vi inte utbildar ny? Varje människa som inte har ett arbete skulle kunna få ett arbete om vi bara försåg individen med rätt kompetens, en kompetens som efterfrågas. Den stora frågan är varför man inte är intresserad av detta.

Svaret är väl egentligen ganska givet och Anders Borg har gett det själv. Välutbildad och kompetent arbetskraft motverkar ett låglönesegment och i borgerlighetens samhällsmodell är lågavlönad arbetskraft, eller med andra ord billig arbetskraft, en förutsättning. För det är kapitalismens inneboende hunger, att ständigt exploatera, som driver systemet. I skenet av dessa fakta är utvecklingen i landet föga förvånande. Dock ska man komma ihåg att samhällsutvecklingen inte är skriven i sten, det finns alternativ. Det handlar bara om att våga driva dessa och det är där socialdemokratin har sin roll att fylla.

Två små I-landsproblem på Scandic

Som bekant har jag varit på domarkurs hela helgen. Dessvärre har jag inte fått veta provresultatet på det teoretiska provet än, så rent formellt kanske jag inte är klar för säsongens dömning, men det brukar inte vara några större problem och man får ju göra omprov om det krisar.

Vi har varit i Karlskrona och bott traditionsenligt på Scandic Hotel. Just detta Scandic är tydligen relativt nybyggt. Som vanligt på Scandic är det rent och snyggt, maten är god och personalen är trevligt. Men två saker gör mig lite konfunderad.

Först och främst duschkabinen. Där är bara EN utfällbar dörr. Detta får till följd att den som duschar mer än cirka två minuter får ägna minst lika lång tid åt att torka hela badrummet för att det ska kunna användas inom en relativt snar framtid. Detta är inte riktigt begåvat.

Nästa sak är inte heller speciellt begåvat men det är förmodligen mer rumsspecifikt. Det är nämligen så att rummet jag bott i ligger precis ovanför matsalen och på morgonen spelar dom en monoton slinga till frukosten. Ljudet av denna slinga går rakt upp i det rum jag sovit i och hela rummet blir som en resonanslåda. Jag är visserligen ganska känslig för störiga ljud men den regelbundna basen blir helt outhärdlig. Aningen irriterande om man vaknar lite för tidigt och sen ska försöka att somna om.

Men allt kan inte vara perfekt här i världen och det är väl att betäckna som ett I-landsproblem att inte kunna somna om i tjugo minuter så jag överlever nog.

Tankeparalleller

Som jag berättade igår är jag på domarutbildning hela helgen. Det är på sätt och vis en väldigt bra utbildning för en politiker att lära sig om domarskap inom en idrott. Domarskapet handlar om ledarskap och förhållningssätt. Och framförallt handlar det om självrannsakan. Man måste kunna erkänna sina brister och fel för att kunna arbeta vidare med dom och förbättra sig. Samtidigt ska man se sina styrkor och utnyttja dessa maximalt. Jag försöker alltid söka framgångsfaktorer, att se positivt på saker och förbättra mina starka förmågor. Sen vill man givetvis bli bättre över hela linjen men genom att bli ännu bättre på det man gör bra kan man få ut extremt mycket med ganska små medel.

Samma sak tror jag gäller för politiska rörelser. Man måste se sina styrkor och svagheter, man måste våga erkänna dom för sig själv och man måste våga ompröva sina beslut och ställningstagande. Ödmjukhet är nyckeln i ett förändringsarbete, prestigelöshet kommer man oändligt mycket längre med än stelbent vidmakthållande av rådande ordningar. Det är för mig bland dom viktigaste tankarna kring vår kommande partiledarval.

Kort var jag varit och var jag ska i helgen

Har precis varit på ett seminarium kring ungdomsarbetslöshet arrangerat av Skånes partidistrikt. Föreläsare var Jonas Olofsson på Unionen som på TCO:s uppdrag sammanställt en rapport i frågan. Seminariet var mycket intressant och en stor bredd fanns bland deltagarna. Dessvärre hinner jag inte skriva något mer om saken just nu för jag måste rusa iväg. Ska nämligen på domarutbildning i helgen. Som bekant dömer jag ju fotboll på den lilla fritid jag har och då måste man ju utbilda sig även där.

Skolfrågan handlar om barnens framtid, inte om vinster eller betyg.

Granskningen av privataägda skolor är en fråga som återkommer med jämna mellanrum. Inget nytt under solen i sak, brister och problem sopas under mattan och göms bakom höga betyg och leende föräldrar. Bakom projektet står företag som håvar in miljarder i skatteunderstödda vinster och mitt i stormen står förvirrade sossar som känner sig bakbundna av den historiska tvångströjan.

Jag är uppriktigt sagt trött på hela alltet. Ungar far illa varje dag för att en grupp politiker tycker att privata skolor är kanonbra och en annan grupp politiker inte vågar göra något av rädsla för att folk ska klaga. Inga förslag "går" att genomföra enligt den sistnämnda gruppen för då rasar ju hela alltet och det vore väl förfärligt.

Nej, det vore inte förfärligt. Skolan ska garantera alla ungar goda kunskaper som sedan ska betygssättas på rättvisa och rättssäkra grunder. Så är inte fallet idag och samtidigt undrar alla varför Sverige sjunker i t ex PISA-undersökningarna. Det är inte ett dugg konstigt men man måste våga öppna ögonen för att se det och man måste våga ta ansvar för dom reformer som krävs för att förändra det.

Frågan handlar nämligen inte i slutändan om vinst eller inte vinst på skattemedel, den handlar inte om meddelarfrihet och den handlar inte om effektivitet. Den handlar om enskilda individer och deras framtid. I Sveriges allt mer segregerade och polariserade skola far stora grupper av elever mycket illa samtidigt som ideologiskt drivna politiker inte tillsätter tillräckligt med medel och resurser för att garantera alla elevers mänskliga rättigheter till utbildning och välmående. Det är helt enkelt för jä....

Dubblad löneökning till våren då!

Släpp vinsterna loss det är vår! Bolagen gör rekordvinster och efter effektiva rationaliseringar i finanskrisens spår rasar nu vinsterna in på kontot. Och det här är ju riktigt goda nyheter. För det innebär att bolagen mer än gärna betalar in delar av vinsten till den gemensamma välfärden, det innebär att massor av aktieägare kommer pumpa in 30 procent av sina vinster i den allmänna ekonomin och det innebär att det finns massor av utrymme till löneökningar i den privata sektorn. Marknadsekonomin blomstrar och manan från himlen kommer att regna ner över oss alla.

Eller inte. Skatteplanering och sänkta skatter leder till att massor av inkomster går förlorade för den gemensamma kassan, ojämn fördelning av inkomsterna leder till ökade klyftor och att löneökningarna skulle bli radikalt annorlunda är orimligt eftersom det  t ex kan vara "inflationsdrivande" eller något annat snyggt begrepp. Det är nämligen inte inflationsdrivande eller dylikt att direktörer och storägarna på börsen köper en bil för två miljoner kronor istället för en bil för en miljon kronor. Men om Svensson skulle få för mycket i plånboken är det katastrof.

Sen kan man ju faktiskt ta och fundera på vem det egentligen är som betalar för dom där stigande vinsterna. För nog är det så att man måste se bortom begrepp som effektivitet och rationalisering som förklaring på allt. Till syvende och sist är det alltid människor av kött och blod som står bakom vinsterna. Frågan är bara om samma människor får ta del av dessa.

Resultatet av lite aktivitet

I samband med att jag flyttade upp till Helsingborg bestämde jag mig för att också försöka aktivera mig lite i den lokala tidningen Helsingborgs Dagblad. Resultatet av detta aktiveringsförsök ser ni här.

Nu får vi väl se om någon bemödar sig att svara eller om man får stå oemotsagd.

Danmark, Danmark, det är ett ruttet land

Dom flesta har någon gång sprungit på Norgevisan. Den mest kända strofen i denna visa är nog "Norge, Norge, det är ett ruttet land". Jag anser dock att det börjar bli dags att skriva om denna textrad och hela texten i övrigt. Istället för Norge borde Danmark skrivas in. För ju mer av sin politik som borgarregeringen i Danmark genomför desto mer ruttet blir landet.

Det senaste övertrampet, i en för övrigt LÅNG rad av övertramp, är det senaste dekretet till Danmarks Radio (DR). Detta dekret säger att DR ska sprida det kristna kulturarvet. Statstelevisionen ska alltså nu förmedla kristet budskap efter som världen, enligt ansvarig minister Per Stig Möller, är mer konfrontatorisk.

Alltså ska alltså DR verka för en kulturhomogenisering istället för att i allmänintressets namn verka för en objektiv verklighetsbeskrivning. Att en stat går in och bestämmer och styr i frågor kring religion är för mig helt förkastligt och dom flesta brukar associera denna typ av religion åsiktsstyrning med regimer i Mellanöstern.

Man skulle dessutom kunna ge sig in på en diskussion om vad det där kristna kulturarvet som DR ska förmedla egentligen innehåller. Är det steningsbiten eller är det uppmaningarna till folkmord som man ska fokusera på? Fast för att det inte ska bli spaltmeter av detta inlägg slutar jag här.

"Ge fan i mina pengar"

Ett idealsamhälle bör hänga samman. Därom är nästan alla politiska teoretiker överens. Från höger till vänster ser man idealet som sammanhängande och sammanhållet. Frågan är bara vad man egentligen lägger i just orden sammanhängande och sammanhållet.

Den borgerliga sidan menar att människors påstådda fria val ska styra, var och en ska få göra som dom vill och det dom inte vill ska dom slippa. Att en del kan göra mycket mer som dom vill eftersom dom har mycket större materiella och maktmässiga möjligheter att göra detta läggs liksom in som något helt ok i analysen. Från andra sidan mittlinjen ser man det som problematiskt att några har helt andra förutsättningar än andra. Det handlar helt enkelt om hur man ser på frågan om möjligheter kontra utfall.

Socialborgarrådet i Stockholm, Anna König Jerlmyr, beskriver detta väldigt tydligt idag i sin debattartikel. Hon sätter fingret på vad det egentligen handlar om utifrån borgerlig syn. Man skulle kunna sammanfatta hennes och borgerlighetens inställning som "låt mig hjälpa till när det passar mig men ge fan i mina pengar".

Jag delar inte denna uppfattning. Jag tror att den som är stor och stark också måste vara snäll och dela med sig. Har jag miljoner och någon annan inte har miljoner vill jag dela med mig för att jämna ut förutsättningarna och därmed utfallet för både mig som har och för dig som inte har. Och det är precis det här politik handlar om.

SD lever som dom lär eller hur var det nu?

Leva som man lär är kanske inte fascisternas starkaste gren. För någon vecka sedan ville Björn Söder skydda barnen i skolan genom att trampa på gasen utanför deras skola. Följden blev indraget körkort. Logiken var nog att om man kör fort förbi är det ju mindre risk att något barn hinner ut i vägen för att bli påkört. Det är nämligen så SD-logik brukar låta.

Näst på tur att vara proper och föredömligt svensk var William Petzäll. Att supa sig stupfull och hamna i fyllecell med stora utgifter för staten via polisingripande är kanske inte riktigt vad SD brukar påstå att dom gillar och står för. Hade Petzäll inte varit just Petzäll utan kanske hade hetat Jankovic så hade förmodligen krav på utvisning följt och en diskussion om hur det egentligen står till med kulturen i den där släkten eller gruppen.

Att Petzäll sen inte gjort något direkt olagligt är ju en annan sak. Som riksdagsman har man kanske lite större krav på sig. Då har man ju trots "allt 60 000 kr i månaden och fri övernattningslägenhet i Stockholm" som nämnde Petzäll muntert konstatera på valnatten. Fast för Petzälls del är det slut med det på ett tag. Han får hänga i Trelleborg istället. Där har han ju redan etablerat kontakt med myndigheterna.

Tortera någon och tjäna ditt land

Att inte Egypten skulle vara en diktatur har jag svårt att se. Det finns dom som hävdar att landet inte är det men vad man då istället vill kalla stället har jag inte hittat något bra svar på. För att det skulle vara en demokrati är det liksom ingen som heller vill påstå. Som vanligt handlar det om vilka intressen man har. Ligger det i ens intressen att se Egypten som en diktatur ser man den sidan, har man intresse av att Egypten inte är en diktatur har man logiskt motsatt uppfattning.

Därför blir jag lite konfunderad och aningen förvånad när jag läste följande.

Han (Mubarak) har ju "...givit 60 år av sitt liv för att tjäna sitt land " och därför är detta "ett idealiskt läge för honom att visa vägen framåt".

Följande är inte uttalat av någon antidemokratisk ledare i regionen. Det är uttalat av Frank Wisner, president Obamas särskilda sändebud i landet och därmed USA:s officiella röst i sammanhanget.

Att tortyr, fängslande av miljontals människor och riggade val ingick i att tjäna sitt land visste jag inte innan. Men med den utgångspunkten bör även Franco, Pinochet och Saddam ha ansetts tjäna sitt land. En ganska obehaglig inställning om du frågar mig.  

En sak ska man ha klart för sig

En sak kan man vara säker på efter idag. Socialdemokratin är i allra högsta grad levande och full med idéer. Det handlar om att formulera idéerna och tankarna till en konkret och sakfylld politik som kan nå ut till väljarna på ett tillgängligt och lättförståeligt sätt. Då kommer vi nå 40 % i väljarkåren med lätthet. Som Petter sjunger "Det är min tur nu, vinden har vänt".

Är i Båstad på Kick-off

Denna helg blir också lite korthuggen. Vi har nämligen Kick-off för fullmäktigegruppen i Helsingborg på Hotel Skansen i Båstad. Förmiddagen har börjat positivt och det kommer nog bli en riktigt bra helg. Återkommer senare, haj!

19 ideologiska miljarder

Jaha medborgare. Då var vi 19 miljarder kronor rikare på ett bräde. Men underbart är kort, utebliven utdelning och minskat inflytande är konsekvenserna av det hela och dessutom ökas det privata ägandet på bekostnad av det allmänna. Egendomsöverföring från våra händer till någons händer kort och gott.

Bakgrunden till försäljningen av Nordeaaktierna påstås vara ekonomisk, statsskulden ska minskas, men att det skulle vara det övergripande målet är direkt felaktigt. Vore statsskulden det som regeringen prioriterade att minska skulle man låtit bli att sänka skatterna på arbete med 65 miljarder eller låtit dom 300 000 som betalade statlig inkomstskatt 2009 göra så även 2010*.

Det hela handlar helt enkelt om ideologi. Inkompetent styrning, medvetet eller omedvetet, gör argumentationen lättare men påståenden om att "säljhetsen" skulle vara någon rest från "gamla" moderater saknar bäring. Med tanke på hur mycket borgarna har sålt ut sen dom kom till makten 2006, och med tanke på hur dom har applåderat varje avreglering som S gjort sen Kjell-Olof Feldts ideologiska debakel, så är det svårt att se det som annat än helt vanlig moderat politik. Dessvärre färgad av allt mer nyliberala inslag, ivrigt påhejade av den sen igår nydanade halvsocialisten Maud Olofsson.

Men i vilket fall som helst, mindre folkmakt mer företagsmakt. Idag är bara en i raden av dagar då utvecklingen i det som ansågs vara världens mest jämlika land går mot högre Ginikoefficient.


*Riksdag & Departement #3 2011

Har Maud gått och blivit socialist?

Alliansens småpartier är en snurrig samling. Desperationen, som uppstått i kölvattnet av storebror moderats valframgångar, är påtaglig och försöken att profilera sig duggar tätt. Som en följd därav läggs allt vad ideologi och ärlighet till sidan och att laga efter läge blir vägledande paroll istället för att stå för några ideal eller en sammanhållen idé.

Senast ut i raden av ideologiska kullerbyttor, efter Jan Björklunds rättighetsövergrepp på svenska skolelever i betygsfrågan, är Maud och Centerpartiet. Kvinnan som blivit synonym med nyliberalismens omoderna värderingar har i ren panik gått och blivit prisreglerande och marknadshämmande halvsocialist. Från att tro på marknadens saliga evangelium har hon nu bytt fot helt och vill prisreglera för "den enskilda människans" skull. Ett ingrepp i marknadsmekanismerna som som ur nyliberal synvinkel bör ses som en halv våldtäkt på den "fria" marknaden.

Mauds helomvändning är ett tydligt bevis för avregleringarnas negativa sidor med monopoliseringstendenser och samma problem är ständigt återkommande på marknad efter marknad. Att det är den enskilde medborgaren som drabbas när vinstintresset blir norm är något som jag och många med mig påtalat gång efter annan med sedvanligt mothugg från mer eller mindre nyliberala debattörer som standard. Så jag tar väl Mauds lilla ideologiska piruett som en självgod bekräftelse på att jag har varit rätt på det från första början. Tack för det Maud.

Regeringen är svaret skyldig

Regeringen har drivit sin version av den så kallade arbetslinjen i snart fem år nu. I början var det stora reformer av befintliga system som gällde, nya åtgärder och förslag realiserades och det hela målades upp som nytänkande. Sjösättningen blev spektakulär men ansågs komma av sig lite pga finanskrisen. Dock var det samma metod före som efter kraschen hösten 2008. Svaret hette alltid skattesänkningar.

För några veckor sedan fick vi också beskedet om att den framtida arbetslinjen som Moderaterna tänker driva är likadan, mer skattesänkningar. Idéerna är således slut, om man nu kan anse att skattesänkningar är en idé, men nu börjar också konsekvenserna av "hungriga vargar jagar bäst"-politiken att visa sig.

Utsatta grupper får alltid ta smällarna när kapitalistiska samhällen förändras. Ju mer kapitalism desto större blir smällarna och när man kombinerar en korporativistisk stat med minskade offentliga åtaganden blir konsekvenserna förödande. Perversioner som Fas 3, där staten betalar för att människor utnyttjas, är bara ett av en rad exempel på statsmaktens subventioner till företag på vanliga människors bekostnad. Egendomsöverföringen av gemensamma tillgångar till privata händer är en annan.

Regeringen måste ta ansvar för denna utveckling och det är regeringen som är svaret skyldigt på hur problemen ska lösas. Eller det kanske rent av förhåller sig så att det är så här regeringen vill ha det? Det är en skrämmande men högst realistisk tanke.

Synen på suveräniteten kommer att prövas

Den egyptiska revolten är beundransvärd. Precis som att den tunisiska dito är likaså. Folket ser ut att resa sig mot auktoritärt styre och dom protesterande ropar på en ny ordning. I gårdagebs Aktuellt talade en av demonstranterna om att han ville se ett nytt samhälle utan diktatur och med större frihet och jämlikhet. Och det är här storheten ligger. Demonstranterna är inte bara ute efter att ersätta ett auktoritärt USA-understött styre med ett nytt islamistiskt. Tvärtom verkar det som om den sociala rörelse som sprider sig i Mellanöstern vill forma nya styren med ökad självbestämmande och ökad social rättvisa. I skenet av detta är den västerländska inblandningen snarare ett hot än ett stöd.

För när Carl Bildt står och talar om "fria val och stabilitet" uttalar han implicit en brasklapp om att ordningen måste hållas. Med andra ord får inte t ex den ekonomiska stabiliteten, kapitalets ekonomiska stabilitet, rubbas. Med detta i åtanke kan vi vara ganska säkra på att EU och USA inte kommer godkänna någon regim, folkvald eller inte, som motsätter sig IMF och Valutafondens rekommendationer eller som tar initiativ till att återta privatiserade företag m.m. Exemplet Latinamerika står här som tydlig mall.

När diktaturerna föll började demokratiskt valda ledare att ta över diverse företag från privata (i regel utländska) händer och reaktionerna lät inte vänta på sig. I vissa fall såg dom utländska intressena till att rensa undan demokratin, i andra fall köptes inflytande genom korrumperade politiker och tjänstemän. Risken för att historien ska upprepa sig i Mellanöstern är överhängande.

Utifrån detta kan man konstatera att vi givetvis ska ge allt moraliskt stöd vi kan till demonstranterna, vi ska hylla deras vilja och mod, men vi ska också respekteras deras ställningstagande och framförallt måste vi låta egyptierna bestämma i Egypten och tunisierna i Tunisien. Den kommande tiden kommer visa vad suveräniteten är värd i EU och USA:s ögon.