Man undrar ju vem det är som gör vad och varför. Fallet Tunisien.

Nu ska jag tjata lite om perspektiv igen. Den här gången gäller det Tunisien och den så kallade "revolutionen" som har skett där. Uppenbarligen har den varit både våldsam och kaotisk. Enligt västerländsk media är den folklig och rösterna som höjs är för frihet.

Protesterna började med att folk bland annat var trötta på dom höga matpriserna. Med andra ord tändes gnistan av enkla krav som mat på bordet och en dräglig levnadsstandard. Att detta sen utvecklats till krav på mötesfrihet och andra rättigheter är föga förvånande. Men gnistan tändes av kraven på så kallade positiva rättigheter.

Det är inget unikt för Tunisien att krav på en trygg och dräglig tillvaro utvecklas till revolter. Det är heller inget unikt att detta ses som något positivt. Dock är det långt ifrån alltid som västvärldens ledare hyllar och stödjer folkuppror. Allt handlar om vem som driver på upproren, var dom ursprungligen kommer från och hur långt dessa krav går i frågor som självbestämmande, suveränitet och ägande i relation till omvärlden.

I en uppsjö av länder har folkliga uppror och krav på drägliga liv slagits ner brutalt av olika regimer och i nästan lika många länder har västvärlden stillatigande tittat på. I många fall har dessutom ett passivt eller rent av aktivt stöd getts till sittande regimer eftersom dom folkliga upproren hotat olika nationers intressen i landet eller regionen. Exemplen är många, allt för många för att rabblas upp och täckas in i ett enda blogginlägg, men bara genom att nämna Peru, Grekland, Indonesien, Nicaragua, Chile, Argentina, El Salvador, Haiti, Vietnam och Palestina kan man få en liten uppfattning om hur det legat, och ligger till, runt om i världen när det gäller folkliga uppror och västvärldens inställning till det hela.

Därför måste man alltid fråga sig vem det är som gör uppror, varför man gör uppror och vad man egentligen kräver i sitt uppror. Först när man har svar på dom frågorna kan man skapa sig en ordentlig uppfattning om hur läget ligger till och jag ska i ärlighetens namn säga att i fallet Tunisien har jag ingen aning om hur svaren på frågorna lyder. Men det kommer säkerligen att ge sig med tiden, intresset ljuger ju aldrig.