Lättlästa böcker är bra. Dom läser man ut fort och man hinner med fler. Om Jonas Gardells "En komikers uppväxt" är lättläst kan man ju alltid diskutera. Den är inte speciellt lång, språket är inte speciellt svårt och budskapet är ganska rakt. Så i en viss mening är den väldigt lättläst. I en annan mening är det en extremt tung bok med en inneboende kraft som inte ska förringas.
Jag började läsa boken med inställningen att den skulle ge mig ett gott skratt, när jag var klar var jag snarast konfunderad. Visst skrattar man en hel del men man skulle lika gärna kunna gråta åt hela alltet. Det tragikomiska inslaget är enormt och man blir djupt berörd. Inte så mycket pga humorn utan av tragiken. Människor är elaka, tragiska och riktigt obehagliga. Samtidigt finns det många helt underbara och fantastiska människor, perspektivet och situationen avgör.
Igenkänningsgraden spelar stor roll i boken. Att man kan identifiera sig med karaktärer i boken är avgörande och i varje enskild karaktär finns nog något som alla kan ta till sig och känna igen sig i. Jag rekommenderar helt klart boken men inte som humorläsning utan som en källa till eftertanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar