Fars á la Cancun

Det här med klimatmöten är en fars utan like. Alla vill rädda miljön, ingen vill stå för kostnaden. Rika länder, som bär den stora skulden till att vi har en växthuseffekt överhuvudtaget, tycker att det är dagens "problembarn" som ska bita i det sura äpplet. Nyrika och "coming stars", typ Kina och Indien, vill köra på med sin ekonomiska tillväxt för att komma ifatt och förbi dom nuvarande dominanterna. Och så sist, och förmodligen minst, har vi alla fattiga länder som på sätt och vis står bredvid och undrar hur i hela friden dom kan vara problemet efter århundraden av kolonialt förtryck.

Det blir larvigt, på gränsen till parodi, när avtal på världsnivå ska sys ihop med ett nationalistiskt och kapitalistiskt perspektiv på det hela. Alla skyddar sina marknader, sin tillväxt och sina domäner, ingen vågar riskera att förlora sin nuvarande ekonomiska position. Att klimatet går åt helsike under tiden verkar ingen riktigt ta till sig. Dessutom är det ju, i dom flesta fall, någon annan som drabbas värst av miljöproblemen.

Rättvisa, solidaritet och framförallt uppoffringar är vad som krävs för att komma till rätta med miljöproblemen. Men å andra sidan är det inget unikt för miljöfrågorna, det gäller i princip på alla områden. Vad är nyheten liksom?