Det finns ett uttryck som heter "det är försent att pinka till kvälls när halva natten är gången" och det är ett mycket träffande uttryck kan jag tycka på den debattartikel som sju fackordföranden idag skriver på SvD Brännpunkt. Att två månader efter valet komma med en massiv och samlad kritik mot regeringens så kallade arbetslinje är att vakna fem över tolv och tro att någon ska bry sig. Just dessa frågor, om utnyttjandet av arbetskraften, om exploateringen av löntagarna och om rovdriften på samhällsekonomin, på människor och på gemensamma tillgångar borde ha varit fackens stora inslag i valrörelsen. Men jag kan inte dra mig till minnes att någon större diskussion fördes kring vad "arbetslinjen" i borgerlig tolkning innebär.
Som tidigare konstaterats var Wanja väldigt osynlig i valrörelsen och att det inte kom som en överraskning vet vi ju alla skälen till. Men att nu ställa sig upp och ropa högt när det är fyra år kvar till nästa möjlighet att verkligen påverka kan jag tycka är varken till eller från. Sen är det givetvis så att man ska bedriva en kontinuerlig granskning under en mandatperiod. Men lite bättre timing i inspelen vore ju bra kan jag spontant tycka.
För när det kommer till kritan handlar det inte bara om att utländsk arbetskraft utnyttjas. Även inhemsk dito används av giriga företagare för att vinstmaximera på människors bekostnad men att kritisera dessa företagare verkar alla helt oförmögna att göra. Fokuset på vad regeringen gör är alldeles för stort samtidigt som företagsSverige gnuggar händerna över alla dessa strida strömmar av billig arbetskraft och subventionerade låglönesektorer. Var hörs rösterna för att företagen ska ta ansvar, var hörs rösterna för att en kapitalistisk ordning leder till girighet och rovdrift och framförallt, var hörs rösterna för ett alternativ?
Man måste ha klart för sig att just nu idag går staten och kapitalet sida vid sida mer än någonsin och då räcker det inte bara att kritisera den ena. Man måste kritisera båda lika intensivt och lika hårt. Annars drar bara den ena med den andra och kritiken blir lika uddlös som verkningslös. Och så vips hade vi förklarat varför Socialdemokraterna och LO är två sidor av samma mynt. Bra va?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar