Jag håller på och läser Naomi Kleins bok "Chockdoktrin" och jag måste säga att det är en av dom bästa böcker jag någonsin läst. Har väl ca 75 sidor kvar så ska vänta med att ge er ett helhetsomdöme tills jag är klar men redan nu har jag fått upp ögonen betydligt för vad som faktiskt sker runt om oss i världen. Men även det som sker här i Sverige kan ses i ljuset av den friedmanianska ideologins ljus*. Nyliberalismen sprider ut sig och synen på det gemensamma, det offentliga och staten förändras snabbt med skrämmande resultat som följd.
Professionaliseringen av försvarsmakten kan ses som ett direkt led av denna syn. Genom en professionalisering minskar man behovet av bred folklig förankring och det öppnar även upp för möjligheter att rationalisera bort vissa delar av statsförvaltningen. Inte för att det på något sätt är billigare, bättre eller effektivare utan bara för att det skapar affärsmöjligheter.
Den amerikanska försvarsmakten är idag kraftigt privatiserad och många av dom uppdrag som tidigare utfördes av arméförband utförs idag på entreprenad av enorma företag som Halliburton och Lockheed Martin. Konsekvenserna, minska insyn, påverkansmöjlighet och i slutänden demokrati, är att många uppdrag utförs halvhjärtat och ineffektivt. Risken för att samma sak ska ske med det svenska försvaret är överhängande. Som en ren lustifikation kan man ju fundera på vem Lockheed Martins slogan syftar på: "We never forget who we´re working for".
Problemet är ofta att man talar om frågor kring privatisering, nedskärningar och "rationaliseringar" som enskilda företeelser. Men det är den breda attacken på hela staten och i vårt fall välfärdsstaten som är det verkliga hotet mot det välstånd som idag delas av något så när breda folklager (om vi håller oss till Sverige).
För att återigen dra en parallell till den amerikanska situationen så vore en likartad utveckling omöjlig i dagsläget i Sverige men för varje steg av utförsäljning som sker kommer vi närmare och närmare ett annat samhälle där bärande fundament i samhällets omsorg om sina medborgare försvinner.
Viktigt att ha med sig i detta är också att skillnaderna mellan demokraternas politik och republikanernas är mindre än man vid första anblick kan lockas att tro. Skillnaderna ligger i regel på "output"-sidan. Man har olika syn på om sjukförsäkringssystemet ska vara generellt eller inte, man har olika syn på skolornas roll etc, men på "input"-sidan råder det ganska liten skillnad. Det är fortfarande företagens spelregler som gäller och det gynnar endast dom själva. Likheten till Sverige blir också skrämmande när allt mer av den offentliga politiska diskussionen handlar om skattenivåer för företag, om maximerad tillväxt utan fördelningspolitik och om främjande av företagens intressen.
Man blir också extra orolig när dom som man trodde skulle ta arbetstagarnas parti börjar falla in i samma retorik istället för att se till den stora majoritetens väl. Men det där är en annan diskussion som jag inte tänker fördjupa mig i just nu.
* Uttrycket "friedmanianska" kommer efter Milton Friedman, nyliberalismens store ideolog och nestor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar