måndag 8 november 2010

Lappa och laga är regeringens melodi

Det här med arbetskraftsinvandring är intressant. Visst finns det ett behov inom vissa branscher men samtidigt är det omöjligt att generalisera och att man i nuläget inte skulle kunna lösa mycket av arbetskraftsbehovet nationellt låter mycket märkligt. Märklig, eller kanske snarare löjlig, är också den förmenta bestörtning som t ex migrationsministern känner inför det hela. Dessutom kan man fråga sig varför det är migrationsministern och inte arbetsmarknadsministern som ska stå i fokus för det hela.

Som vanligt när regeringen genomför reformer börjar man med att riva hela alltet för att sen, när det blir fel, bli förvånad och lova att lappa och laga. Vi har sett det i A-kassereformen, vi har sett det i sjukförsäkringsreformen och nu ser vi det i arbetskraftsreformen. Att remissinstanser har gott om kritiska synpunkter struntar man i, ideologisk dogmatism går före rationell logik och detta trots att konsekvensen alltid blir att vanliga människor kommer i kläm.

Sen kan man också fråga sig om behovet av den billiga arbetskraften verkligen finns. Fast det beror ju givetvis på vem man frågar. Många företag verkar inte ha några större problem med kostnaderna i nuläget och att det inte skulle finnas löneutrymme i budgetarna är kvalificerat struntprat. Men att dela med sig av vinsterna är något som sitter långt inne.

Det handlar som vanligt om hur man fördelar det ekonomiska utrymmet som arbetstagarna skapar. En diskussion som S borde föra mycket mer högljutt än vad man hittills gjort. På tal om idéer för förnyelse av politiken menar jag.

5 kommentarer:

  1. Som det är nu missgynnas inhemsk arbetskraft eftersom man inte ställer samma lön och arbetsmiljökrav på gästarbetare. Vad detta fört med sig för t.ex. bärplockarna i Norrland är ju ganska uppenbart, i byggbranschen tar utländska firmor som konkurrerar med lägre lön och sämre säkerhet kontrakt och i IT-branschen innebär det att vi har en hel hög med influgna ingenjörer från Asien som arbetar för lägre lön. Endast i det senare fallet kan man tala om någon form av brist och då borde man ha råd att betala även dem marknadsmässiga löner.

    Det intressanta är hur regeringen motiverar det. Rimligen borde en liberalt sinnad regering vilja ha samma regler och förutsättningar för alla på marknaden. Så är inte fallet i Sverige. I Sverige missgynnar vi svenska arbetare.

    Givetvis kan det vara så att tanken är att även vi på sikt skall röra oss emot lägre löner och sämre arbetsmiljö och på så sätt komma ner på samma nivå.

    SvaraRadera
  2. Tror att du är inne på helt rätt spår. Hela syftet med t ex jobbskatteavdraget är ju att pressa lönerna så att arbetskraftsinvandringen, som den är utformad av den borgerliga regeringen, skulle ha samma syfte är högst troligt.

    SvaraRadera
  3. Om nu "rätt spår" är rätt uttryck för det. Men det är helt klart regeringens spår och helt fel spår för Sverige.

    Hur skall vi kunna påverka och förbättra arbetarnas villkor i världen om vi inte ens klarar av att hålla den nivå vi säger oss vilja ha på hemmaplan? Tanken är ju att arbetskraftsinvandring skall vara en möjlighet för invandraren. En flytt ifrån de dåliga villkoren på hemmaplan, en dröm om något bättre. Om man helt plötsligt får lov att ta de dåliga villkoren med sig, vad är då vitsen?

    Jag tror att om vi har goda villkor i Sverige kommer kompetent och begåvad arbetskraft, som förstår att värdesätta sina arbetsförhållanden, att söka sig hit, vilket på sikt är bra för Sverige (jmf med t.ex. den Amerikanska drömmen). Detta sätter även press på andra länder att förbättra sina förhållanden vilket i slutändan är bra för alla. Om det istället blir en konkurrensfördel man kan utnyttja att ha sämre förhållanden, då är vi snart tillbaka på 1800-talet.

    SvaraRadera
  4. Samtidigt är det en balansgång för att inte dränera t ex utvecklingsländerna på deras kompetens. Man måste vara försiktig hur man utformar lagstiftningen.

    SvaraRadera
  5. Sant att man inte skall dränera utvecklingsländerna på sin kompetens (som vi gör med läkare t.ex.). Men det förbättrar ju inte utvecklingsländernas konkurrenskraft att gästarbetarna därifrån får mindre pengar med sig hem att spendera på hemmaplan.

    Visst gäller det att vara försiktig. Kanske bör man se över de branscher som i hög grad anser sig "beroende" av underbetald arbetskraft och se vad vi kan göra för dem. Kanske kan vi betala dem bättre för deras varor, kanske kan vi subventionera delar av deras kostnader om det finns ett mervärde i att ha kvar verksamheten trots att den inte bär sig.

    SvaraRadera