Lustigt det där med var problemen finns i samhället och vem det är som behöver kontrolleras. När det gäller arbetsmiljöarbetet i Sverige verkar det ha fallerat fullständigt dom senaste åren. Och när frågan utreds kommer forskare fram till att: "Samhället är inte intresserat av att kriminalisera den typen av brott, man menar att arbetsgivaren/chefen inte har något uppsåt".
Men hur kan det inte vara uppsåtligt att dra ner på kostnader, pressa personalen och spara in på säkerheten? Är det inte uppsåtligt att driva på ett företag eller en verksamhet i vinstsyfte till den milda grad att arbetskraften skadas och ibland till och med avlider? Svaret är lika givet som det är självklart. Profithunger är en drivkraft lika avsiktlig som andra val man gör.
Ett annat exempel på detta är hur man vill införa "uppförandekoder" för att förhindra mutbrott. Men vad ska man med massa koder till när det finns en lagstiftning att följa. I logikens namn borde ju annars VAB-koder, sjukskrivningskoder, arbetslöshetsersättningskoder eller dylikt plockas fram. Fast där är det självklart att lagens långa arm ska vara tillräckligt avskräckande och absolut. Varför detta inte gäller politiker och näringslivsföreträdare kan man ju undra.
Intresset ljuger aldrig som bekant och vårt samhälle präglas i allt större grad av värderingar och intressen som styr skutan mot mer maktkoncentration till enskildas händer. Hur man motiverar ett sådant system är mycket problematiskt. För oss socialdemokrater måste ett alternativt system vara det som står främst på dagordningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar