Perspektiv på tillvaron är en av dom saker jag tycker om att skriva om. Hur snarlika företeelser hanteras helt olika av t ex media är ett perspektiv som allt som oftast blir mycket intressant att resonera kring. Man måste bara vara beredd på att öppna ögonen lite, något som inte alla är intresserade av. Varför inte behålla ett fördelaktigt status qou?
Idag kritiseras Maud Olofsson av C-politiker på Aftonbladet och avgångskraven kopplas till den politiska omläggning som Maud är ansvarig för. Att jag delar kritiken mot omläggningen är välkänt, huruvida Maud ska sitta kvar eller inte ger jag blanka f*n i. Det är en intern centerfråga så länge det handlar om Centerns interna politiska utveckling. Det jag kan ha synpunkter på, och även tänker ha, är medias hantering av frågan och kritiken.
För att tydliggöra vad jag är ute efter kan man dra parallellen till hetsjakten på Mona Sahlin. Om en sosse så mycket som nös i ett offentligt sammanhang togs det som incitament för att blåsa upp avgångskrav på Mona inom media. Det har varit en "neverending story" sen hösten 2008 och borgerlig media har skrivit spaltmeter om saken. Idag när C-politiker kräver Mauds avgång hittar jag inget om saken i varken Expressen, DN eller Svd för att bara ta tre exempel*. Däremot berättar man att Jöran Hägglund, mannen som Trollhättan definitivt inte gillar, ska lämna politiken och att han minsann har fått några erbjudanden att fundera över.
Det blir uppenbart att den mediala arenan är helt satt ur spel som kritisk granskare av politiken i Sverige när man betänker denna typ av små men ändå avgörande frågor. Agendan sätts idag av media på ett helt avgörande sätt och genom att tydligt sålla i informationen till allmänheten skapas sanningar som många läsare tar för givet. Ett enormt problem med effekter som vi idag förmodligen bara ser början på.
Ett annat exempel är Uffe K och hans lägenhetsaffärer. Det räcker att säga Laila Freivalds och ni förstår förmodligen precis vad jag menar.
*Nätupplagan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar