Som några av er känner till har jag väntat på en operation och i onsdag var det dags. Operationen verkar ha gått bra, jag har inte speciellt ont (just nu) och är relativt pigg. Men det har inte hindrat mig från att dega lite och i samband med detta deg har jag sett två filmer.
Den första jag såg var "The last king of Scotland" med den alltid lika bra Forest Whitaker i rollen som den ugandiska diktatorn Idi Amin. Filmen är verklighetsbaserad och handlar helt enkelt om Uganda under 70-talet och Amins terrorvälde. Jag måste säga att jag tyckte filmen var riktigt bra och jag blev uppriktigt förvånad att en så grym historia kan skildras så relativt oblodigt. Visst är det säkert medvetet att inte visa exekutionspatruller på landsbygden som skjuter oskyldiga bönder och ibland kan jag väl tycka det blir lite ytligt när sådana passager inte finns med. Men trots detta lyckas filmen på ett bra sätt fånga den ångest, panik och skräck som en diktatur skapar och för alla oss som tror på frihet och demokrati är filmen en stark påminnelse om våra djupt förankrade känslor.
Film nummer två blev "Milk" som handlar om den amerikanska politikern Howard Milk och hans kamp för homosexuellas rättigheter i USA under 70-talet. Milk var själv homosexuell och rollen besätts av Sean Penn på ett helt makalöst sätt. Den närvaro och den övertygelse som Penn visar upp i filmen är fantastisk och man känner verkligen för dennes kamp för mänskliga rättigheter för alla. Filmen är även den verklighetsbaserad och när Milk blir mördad och dom homosexuella i San Fransisco marschera till hans minne känns det oerhört starkt i samma hjärta som nyss känt för Ugandas folk och alla förtryckta i tredje världen.
Det som förenar dom två filmerna är just kampen för utsatta, på extremt olika sätt men ändå samma känslor. Så om ni nu skulle bli opererade nån gång eller kanske bara känner för att se några bra filmer rekommenderar jag dessa två rullar starkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar