Socialdemokratins så kallade kris väcker många känslor och tankar till liv. Var man än vänder sig idag inom partiet diskuteras valnederlaget och miljoner anledningar till varför det gick som det gick. Mycket av det man hör är ganska ihåligt och själva kärnan till krisen sägs ligga någon annanstans än i själva politiken. Samarbetet med V och MP, Monas partiledarskap eller LO:s frånvaro i valrörelsen är tre snabba och enkla svar som ges till varför vi förlorade. Men ytterst sällan hör jag någon som pratar om idéerna och ideologin.
Vi har i socialdemokratin ända sedan Kjell-Olof Feldts dagar gått mot mitten. På 80-talet förlorade vi mark till nyliberalerna och dammluckorna öppnades för 90-talets omläggning av samhällsstrukturen. Krisen gjorde inte saken lättare, analysen var färgad av mittfåran och konsekvensen blev att vi idag får stå och försvara reformer som inte är genuint socialdemokratiska. När sen 2000-talet inträdde saknades berättelsen, historien hade liksom ingen fortsättning och valet 2002 vanns på nåder av en snilleblixt om maxtaxa. På sätt och vis en liten bit av den berättelse som måste föras fram för att vinna väljarnas gunst men utan ett större sammanhang blir det bara ett fragment i en annars färglös saga.
Göran Greider har helt rätt när han talar om att förnyelse inom socialdemokratin har varit synonymt med att gå mot mitten, lika så har mina Netrootskamrater rätt i att kriskommissionen som tillsats av partiledningen är en manifestering av rådande strukturer och normer. Man kan ju t ex undra varför det inte har gått ut en nomineringsrunda till arbetarkommunerna runt om i landet. Jag förstår att paniken är ganska stor och att behovet av att visa förment handlingskraft är påträngande men genom att inte gå till sin rörelses rötter förbigås folkrörelsetanken och det stärker ju inte partiledningens ställning ute bland medlemmarna.
Som man ropar får man svar sägs det och kamraternas invändningar är kloka. Man ska givetvis inte döma ut något innan det är prövats och då jag känner några av dom som ska sitta med i kriskommissionen vet jag också att det är ytterst kompetenta kamrater som är tillsatta. Fast visst finns det orosmoln och där finns även en del som försökt men misslyckats kapitalt just därför att dom inte hållit sig till vänster utan lockats av den fördärverliga mittenfåran.
Jag håller med - men när det gäller att engagera S lokalt nu bör vi ta hänsyn till att man överallt har ett efterarbete att gör oavsett om man förlorat eller vunnit.
SvaraRadera