Jenny Madestam skrev häromdagen en mycket läsvärd debattartikel på DN Debatt. I artikeln avhandlar Madestam olika anledningar till varför kraven på Mona Sahlins avgång, efter det katastrofala valet för tre veckor sedan, i det närmaste har uteblivit. I alla fall om man talar om krav inifrån rörelsen.
Innan valet haglade avgångskraven ganska tätt. Gott om mer eller mindre framträdande företrädare gapade i olika medier och på diverse bloggar om att socialdemokratin borde byta ut sin partiledare. Nu är det nästan helt tyst och detta lockar givetvis till eftertanke och reflektion. Hur kan man innan valet skrika på avgång och nedvärdera sin partiledare för att efter valet tiga still och sluta upp bakom henne? Logiken är märklig och haltar betänkligt men inte desto mindre är den reell.
Men partiledarfrågan måste upp till diskussion. Är det realistiskt att "förnya" partiet med samma laguppställning? Kan samma ledare bjuda på något nytt och vara trovärdiga i den reformeringen? Och sen måste man värdera det faktum att många väljardiskussioner under valrörelsen fick inledas med en övertalning att man faktiskt kunde rösta på Socialdemokraterna trots att Mona Sahlin är partiledare. Om man sen lyckades övertyga den potentielle väljaren om denna möjlighet hade man inte mycket tid kvar till att diskutera det sakpolitiska innehållet. Tror vi på allvar att det skulle bli annorlunda i en ny valrörelse?
Oavsett var man landar i frågan om Mona Sahlins vara eller inte vara som partiledare måste frågan diskuteras. Det kommer den också göras både i media och internt. Viktigt är att det är den interna debatten som avgör frågan. Annars har vi svaret givet och det svaret kommer inte vara av välvilja till vår fördel, tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar