Har någon granskat Vargas Llosa egentligen?

Ibland snubblar man över saker på Internet som man inte från början letade efter. När Nobels litteraturpris delades ut och det gick till en peruan blev jag genast nyfiken på vad detta var för en man. Peru är nämligen ett av dom länder i Latinamerika som härjats värst av amerikansk imperialism och den peruanska borgerlighetens hatiska inställning till landets fattiga befolkning är välkänd. Att många i Sverige inte har någon vidare koll på detta beror i stor utsträckning på att Peru inte haft någon "Pinochet" eller junta. Istället har Peru, under starkt amerikanskt inflytande, varit skendemokratiskt och på så sätt har världens blickar riktats mot mer spektakulära länder och händelser.

Mario Vargas Llosa är som sagt peruan och i Peru har han en historia. Jag kan inte uttala mig om den rent litterära kvalitén i hans verk. Han kan mycket väl vara en mycket duktig skribent och uppenbarligen har han språket i sin hand och lyckas helt klart fånga många läsare. Gott så, men hans politiska gärningar och hans politiska ställningstagande lämnar mycket kvar att önska. Nu kanske någon tycker jag gnäller för att en högerman fått priset men jag ska i ärlighetens namn säga att priset som sådant är mig ganska likgiltigt. Dock bör en man som ska äras också granskas och i detta fallet verkar granskningen antingen obefintlig eller kanske har den helt uteblivit. Alternativet är att Nobelkommittén valt att blunda för Vargas Llosas historia och det vore riktigt illa.

Några exempel på vad jag syftar på är kanske på sin plats.

1. Närmast oss i Sverige ligger kanske det faktum att Vargas Llosas tidigare översättare slutade översätta hans böcker. Detta eftersom Vargas Llosa anser att två indianspråk, som de facto pratas av stora delar av den peruanska befolkningen, inte tillför den peruanska staten någonting i avseende på landets utveckling och modernitet. Det ska tilläggas att språken framförallt talas av den fattiga ursprungsbefolkningen och att dessa språk ibland är det enda språk dessa människor talar. För att göra illustrationen av problemet än tydligare vore det som att anse att samiskan inte tillför Sverige något som modernt land och att den därför lika gärna kan dö ut. Ett förnekande av en hel minoritet och ett mycket obehagligt sätt att resonera. Framförallt i sken av att vederbörande anses vara en stor författare.

2. Under 1980-talet var Vargas Llosas ansvarig för en så kallad "undersökningskommission" som skulle undersöka mordet på sex journalister, deras tolk och ett antal bönder i Peru. Kommissionens arbete ledde fram till slutsatsen att armén, som vid denna tid frekvent avrättade bönder men det rönte sällan någon uppmärksamhet men nu handlade det om kända journalister, var helt oskyldig. När saken senare behandlades i domstol blev bland annat en general dömd för dådet och detta var som sagt i direkt motsats till kommissionens slutsatser. Det visade sig senare att det fanns en mängd oegentligheter i kommissionens arbete och detta var alltså Vargas Llosa ansvarig för.

3. Vargas Llosa ställde även, som bekant, upp i presidentvalet i Peru. Han förlorade och motståndaren Alberto Fujimoro, som numera sitter i fängelse, tog makten. Skälet till att Vargas Llosa förlorade valet var att han gick fram med en nyliberal politik med stora reaktionära inslag. Fujimoro kunde på så vis framstå som en mer folklig kandidat och grep makten. Detta hindrade inte Fujimoro från att sedan genomföra mer eller mindre hela Vargas Llosas politik och konsekvenserna ser vi som sagt idag, Fujimoro sitter i fängelse för dom brott han begick under sin tid vid makten. Brott som är kopplade direkt till hans politiska gärning, starkt färgad av Vargas Llosas inflytande.

Det finns mer konstigheter i Vargas Llosas historia och han har mig veterligen aldrig drivit någon vänsterpolitik även om han framställs som vänstersinnad som ung. Alla hans politiska gärningar har färgats av den allmänna reaktionära utvecklingen i Peru och det är dessa som ska bedömas som hans eftermäle.

Visst kan en person vara duktig på att skriva, visst kan en person vara bra på att berätta, men om personen i fråga har ett så mörkt förflutet och har en så bristande kritik mot det egna landets brott mot sin befolkning, då ställer i alla fall jag mig frågande till om vederbörande är en lämplig kandidat till en utmärkelse av Nobels dignitet. Tvärtom borde priset gå till dom som kämpar för att mänskliga rättigheter ska gälla. Som i fallet med fredspriset som går till någon som slår uppåt, mot makten, och inte från makten, ner mot folket.