torsdag 5 juni 2014

När hästskiten rinner uppåt

Foto: http://www.conceiveeasy.com
I EU-valrörelsen var frågan om schyssta villkor högst närvarande. LO gjorde en stor insats i att lyfta frågan. Även om S inte gick fram i valet så är jag övertygad om att partiets tydliga fokus och koppling till jobb och schyssta villkor gjorde att ett ras likt Moderaternas och Folkpartiets kunde undvikas. Varken M eller FP hade egentligen någon fråga som man förknippade partierna med. Där hade S en stor fördel.

Ibland fick jag frågan om det där med villkoren på arbetsmarknaden verkligen var något som behöver lyftas. När man träffar en del väljargrupper ser dom ut som fågelholkar när man talar om arbetsmiljö, anställningsvillkor och lönedumpning. Men faktum är att den beskrivning som LO gav av verkligheten för många av deras medlemmar är högst närvarande även i media. Vill man se det så ser man det.

Bara den här veckan har vi kunnat läsa om grönsakshandlare som skriver slavliknande kontrakt med sina anställda. SEKO:s strejk i Skåne är ett tydligt och konkret exempel på försök till löne- och villkorsdumpning. Idag kan vi även läsa att arbetsskadorna ökar för fjärde året i rad.

Mycket av det här drabbar redan utsatta grupper. Men det som är anmärkningsvärt med t ex rapporterna om ökande arbetsskador och med SEKO:s strejk är att det drabbar relativt väletablerade grupper på arbetsmarknaden. Lokförare och tågvärdar, sjuk- och undersköterskor är vanligt förekommande yrken där t ex svartarbete i princip inte förekommer. Så det handlar inte om några suspekta svartkrogar eller annan olaglig och ljusskygg verksamhet där utländsk arbetskraft utnyttjas besinningslöst. I fallet med SEKO-strejken är det ett välkänt storföretag som helt ogenerat försöker dumpa lönerna. I arbetsmiljöfrågan är det många anställda, främst kvinnor, inom skattefinansierad verksamhet som far illa. Det är dels dom som har en offentlig arbetsgivare, dels många anställda i privata vård- och utbildningsföretag.

Ett av regeringens första beslut efter maktskiftet 2006 var att lägga ner Arbetslivsinstitutet och dra ner på pengarna till Arbetsmiljöverket. Regeringen har också möjliggjort för företag att stapla visstidsanställningar på varandra. I skenet av regelförenkling har kontroll och insyn försämrats. Vad dom senaste åren bekräftar är att när samhället försämrar för dom allra sämst ställda, när botten så att säga sjunker, då följer snart skiktet ovan med ner. Man skulle kunna kalla det för ett omvänt hästskitsteorem.

Man kan inte försämra för dom mest utsatta utan att det förr eller senare spiller över på den så kallade medelklassen. Utvecklingen mot ett allt hårdare arbetsliv med allt sämre och tuffare villkor för fler och fler kommer som ett brev på posten när välfärden rivs ner, arbetslösheten är hög och löntagarnas villkor sätts i andra rummet. Jag är tämligen övertygad om att jag framöver kommer att möta färre och färre väljare som ser ut som fågelholkar när jag lyfter situationen på den svenska arbetsmarknaden. Om vi inte sätter stopp för det hela dvs.

*****

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar