onsdag 23 april 2014

Hur vågar någon underlåta sig att kritisera Sverige?

Ställningskrig i ekonomidebatten
Foto: http://www.ww1battlefields.co.uk
Det har utbrutit en liten dispyt mellan å ena sidan nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman och å andra sidan majoriteten i den svenska Riksbanken. Krugman menar att Sverige är på väg in i en deflationsfälla och att Riksbankens överdrivna fokus på inflationsbekämpning riskerar att skada svensk ekonomi. Riksbankschefen Per Jansson rycker ut till försvar och anklagar Krugman för att vara magstark, oseriös och delvis felaktig i sin analys. Invektiven är starka för att komma från en statlig byråkrat. Det hela blir extra roligt om man har läst lite av Krugman. Han brukar nämligen peka på just den här indignationen som medelålders män i mörka kostymer brukar hänfalla till när någon nedlåter sig till att kritisera dom.

Jag ska inte gå in på vem som har rätt eller fel. Det är ingen enkel diskussion nämligen och det finns dom som förklarar det hela bra mycket bättre än jag. Men det jag vill kommentera är det faktum att vi har att göra med avgörande delar av hur vårt samhälle fungerar. Penningpolitiken är på många sätt det ekonomiska fundamentet och därför är det märkligt, för att inte säga illavarslande, att det här är ett område som är ställt utom direkt demokratisk kontroll.

För Riksbanken gör som den vill. Stefan Ingves & Co sitter på sina mandat och gör det tills det är dags att välja nya. Då kan politiken välja att antingen förlänga mandatet eller sätta dit någon ny. Sen är det slut på inflytande. Därför står ekonomer och debatterar vilken väg Sverige ska ta istället för demokratiskt valda politiker. Det är enligt min mening inte rimligt och framförallt är det ett sätt att se på samhället som jag inte tycker om. Den makt som kommer med besluten måste också vara underställd demokratin fullt ut och i Riksbankens fall är den inte det.

Frågan som man annars måste ställa sig är varför penningpolitiken ska ha en särställning jämfört med alla andra politikområden. Dom flesta skulle nog skriva under på att det inte vore så lyckat om generaler bestämde försvarspolitiken, om byggherrar bestämde bostadspolitiken och om skattejurister bestämde skattelagstiftningen.

*****
 
Bloggat: Roger om arbetsmarknaden

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar