söndag 23 mars 2014

Regeringens trams ställt inför verkligheten

Nya pengar, ny politik?
Foto: Riksbank.se
Finanspolitiska rådet är ett intressant fenomen. Anders Borg inrättade rådet efter valsegern 2006. Förmodligen var tanken med det hela att ett "oberoende" råd skulle hylla Borgs politik lite då och då eftersom Borg är en mästare på att hitta en matematisk teori och sen implementera den i verkligheten. Dessvärre har Borg missat allt det där med att perfekta marknader inte finns, att människor inte är rakt igenom rationella och att teori och praktik inte alltid är samma sak. Därför har Finanspolitiska rådet, oavsett ordförande, snarast varit en nagel i ögat än en hejarklack åt regeringen. Det hedrar visserligen Borg att han inte har lagt ner det hela men det beror nog mer på att han inte vill stöta sig med en massa nationalekonomer än att han uppskattar deras konstruktiva kritik.

Hur som helst är det idag John Hassler, ordförande för rådet, som deklarerar att det var olyckligt (politikerspråk för "direkt korkat") att fastighetsskatten togs bort. Anders Borg är också fullt medveten om detta. Men avskaffandet av fastighetsskatten var en av Kristdemokraternas hjärtefrågor vid tiden för alliansens bildande och i det läget var skön populism betydligt mer gångbart än sunt förnuft. KD är med sina små stugor, vårdnadsbidrag och gåvoavdrag ett parti som inte precis drar sig för att hitta på saker som vid första anblick kan verka mysiga men som lätt får negativa konsekvenser efter en tid.  I samma veva höjdes även reavinstskatten och inlåsningseffekterna på bostadsmarknaden var ett faktum.

Det är inte heller första skatte- och ekonomiskpolitiska förändringen som kommer från alliansens tidiga dagar som visar sig mer eller mindre ineffektivt eller verkningslöst. Det mest kända exemplet är jobbskatteavdragen. IFAU och även Finanspolitiska rådet har varit tydliga med att effekterna av jobbskatteavdragen är svåra, för att inte säga omöjliga, att mäta. Vi vet helt enkelt inte vad som hade hänt om jobbskatteavdragen inte genomförts. Att dom däremot inte har sänkt arbetslösheten radikalt är helt säkert. Som bekant har vi avsevärt mycket högre arbetslöshet idag än när dom infördes.

En annan åtgärd utan större effekt är begränsningen av deltidsstämplandet. Det är lika många som jobbar deltid idag och är deltidsarbetslösa som vid tiden för förändringen av reglerna. Det enda som har hänt är att dom som drabbas av regeländringen blir fattigare.

Så här kan man fortsätta med krogmomsen, RUT och ungdomsrabatten. Åtgärder som åtminstone i en enkel teoretisk modell kan tänkas fungera men som ställda inför en verklighet med undanträngningseffekter och bristande efterfrågan inte får det genomslag på arbetslöshetsstatistiken som borgarna drömt om. Hassler har verkligen rätt när han efterfrågar en mer konstruktiv debatt kring dom ekonomiska frågorna efter valet. Det behövs.

*****

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar