söndag 12 januari 2014

Det har spårat ur

Foto: http://sverigesradio.se
Antalet så kallade C-fel, allvarliga fel som kan leda till urspårningsfel, har ökat dramatiskt mellan 2009 och 2012. Brister i det förebyggande underhållet pekas ut som en möjlig orsak till problemen av Trafikverket själv. Riksrevisionen pekar samtidigt på att svensk järnväg skulle kunna utnyttjas bättre och mer effektivt om planeringen varit bättre. Regeringen anses sakna tillräcklig överblick på området och Riksrevisionen menar att dom regler och åtgärder som skulle vidtas vid avregleringen av järnvägen inte har genomförts fullt ut. Bland annat saknas tillräckliga incitament för att förebygga förseningar.

Det är anmärkningsvärd och i många delar direkt alarmerande kritik som riktas mot såväl Trafikverket som regeringen. Samtidigt är det föga förvånande att vi ser ett förfall både i infrastrukturen som sådan och i fråga om själva marknaden. Det finns många exempel på länder där avregleringar inom järnvägen har misslyckats och i en del länder återförstatligar man delar av järnvägens drift och underhåll för att få det hela att fungera igen. Läxan av den dyra leken med skattepengar verkar dock inte ha lästs ordentligt av vår borgerliga regering.

Den mest akuta anledningen till att något måste göras omgående i fråga om järnvägen är givetvis det faktum att risken för att människor dör är helt uppenbar. Fakta som kommit fram angående urspårningen av ett posttåg i Huddinge visar att ett X2000-tåg med ca 100 passagerare passerade platsen bara minuter innan posttåget spårade ur. X2000-tåget hade då skakat kraftigt och föraren varnade för att någonting var fel på platsen. Trots detta tilläts posttåget köra vidare. Om det hade varit ett passagerartåg vill jag inte ens tänka på vad som skulle kunna ha hänt.

Men det är även ett hot mot vår ekonomi, vår miljö och mot jobben när viktig infrastruktur inte fungerar som den ska. Vi är inte riktigt där än hoppas jag men hur många företag kommer att börja tvivla på järnvägens leveransduglighet och istället föra över transporter på lastbil pga olycksrisken? Vi vet att företag redan idag för över gods från tåg till lastbilar eftersom företagen inte litar på att godset kommer fram i tid på järnvägen. Man kan också fundera på hur många företag och offentliga aktörer som kommer att välja flyget istället för tåget för sina anställda när tidsaspekten spelar roll? Vilket den i regel alltid gör. En av Sveriges konkurrensfördelar är just god och säker infrastruktur. Det är en konkurrensfördel vi förlorar i rasande takt just nu.

Det behövs således göras två stora saker inom järnvägen. Det ena är att öka anslagen till underhåll och till investeringar. Det andra är att stoppa avregleringarna på området och få ordning på torpet igen. Men med en regering som har som sin viktigaste prioritet att sänka skatterna och att privatiserar mera så lär det inte hända. Så här har vi ytterligare ett argument för att byta regering.

*****
 


2 kommentarer:

  1. De privata tågbolagen drar nog en lättnadens suck för att det inte var något av deras tåg som spårade ur. Det var en statlig tågledningscentral som inte stoppade trafiken, sedan föraren på X2000-tåget slagit larm. Och det var statliga Trafikverket, som - trots att allt banunderhåll numera upphandlas - hade försummat att upphandla reparation av det här felet - som hade rapporterats till Trafikverket, och inte till något av de privata bolagen.

    Så vilken avreglering skyller du på?

    Jag skyller inte på de statliga tågoperatörerna SJ (persontrafik) och Green Cargo (gods). De är minst lika bra som sina privata konkurrenter. Därför är de fortfarande största tågbolag inom respektive transportslag.

    Jag skyller inte heller på det statliga banunderhållsbolaget Infranord, som (i brist på jobb i Sverige exanderar utomlands?) eller på dess privata konkurrenter. Att fler banarbetare skadas i jobbet, skyller jag däremot på respektive arbetsgivare. Så även olyckan i Kimstad 2010, när en tågpassagerare dödades genom en kollision mellan ett tåg och ett arbetsfordon. Men man kan inte skylla uteblivna uppdrag från den statliga beställaren på entreprenörerna.

    Jag skyller på politikerna, och inte minst på de lokala lobbister (kommunalråd m. fl.) som har drivit igenom dyra nyanläggningsprojekt, trots att annan finansiering än neddragning av underhållet av befintliga järnvägar saknas. Det gäller både Hallandsåsen och den under överskådlig tid onödiga Citytunneln i Stockholm. Det egentlig syftet med den är ju att frigöra mark ovan jord för kontorsexpansionen i centrala Stockholm.

    Jag skyller på en nostalgivänster, som ljuger och säger att allt var bättre förr, när SJ:s generaldirektörer avvecklade tågtrafik och stoppade statens pengar i fickorna på privata åkeriägare för att de skulle köpa nya långtradare, som skulle komma att slita på statens vägar. Vi behöver en seriös debatt i stället för en skönmålning av järnvägsnedläggningsepoken.

    Jag skyller på kohandeln mellan S och Mp före valet 2006.

    Jag skyller på den nuvarande regeringens beslut att lägga ner Banverket, som 1 april 2010 ersattes med Trafikverket - som är en myndighet som inte alls klarar sina uppgifter.

    Jag skyller på Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm, som var arkitekten bakom nedläggningen av Banverket, och som har förespeglat regeringen att det finns möjlighet till stora besparingar (c:a 25 %) inom det redan då kraftigt eftersatta banunderhållet, om man slog ihop de fyra separata trafikverken (Banverket, Vägverket, Luftfarsverket och Sjöfartsverket) till ett enda verk med honom själv (tusenkonstnären) som chef, avskilde och gjorde om Banverkets praktiska verksamhet till ett fristående statligt bolag (Infranord) och började upphandla ALLT banunderhåll från det bolag som gav lägsta anbud.

    Man har dessutom en väldigt krånglig och ineffektiv upphandlingsprocess. De stora vinsterna med upphandlingssystemet är i stort sett en bluff, eftersom de görs till priset av svåra störningar i trafiken. Tåg blir försenade eller inställs helt och ersätts med buss, och spårar t.o.m. ur. Småfel, som kräver akuta reparationer, samlas ihop till större periodiskt underhåll.

    De besparingar som eventuellt görs i banunderhållet uppvägs flera gånger om av ökade kostnader och förluster på trafiksidan, vilket drabbar tågoperatörerna och deras kunder. Detta är tvärtemot det trafikpolitiska beslutet 1988, enligt vilket investeringar i järnvägsnätet skulle grundas på samhällsekonomiska och inte bara på företagsekonomiska grunder.

    Det är på hög tid att även underhållsåtgärder grundas på samhällsekonomiska kalkyler, där även kostnaderna för tågoperatörerna för förseningar, ersättningsbussar, och missade transportuppdrag räknas in.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ser två problem som var för sig urholkar såväl hållbarheten som ekonomin i järnvägssystemet. Genom avregleringar skapas sämre underhållskedjor där ansvaret blir diffuset och sannolikheten för att saker och ting faller mellan stolarna ökar. Precis som vid alla former av avregleringar. När investeringstakten dessutom inte räcker till fallerar helheten. Och helheten har regeringen det slutgiltliga ansvaret för.

      Radera