lördag 30 november 2013

Mitt ansvar som gynnad man

Foto: http://www.giveitforward.se
Igår fick jag ett lästips av min kära flickvän. Hon tyckte att jag skulle läsa My Vingrens svar till Marcus Birro om feminismen. Jag tänkte först att jag inte orkar lägga tid på att läsa något som har med Birro att göra överhuvudtaget. Birro är nämligen en sån där person som gör att jag byter TV-kanal när han dyker upp i rutan och sen tittar jag inte på den kanalen mer den veckan. Typ.

Men eftersom min sambo tipsat mig så läste jag texten ändå. Och Vingrens text är bra. För även om Birro figurerar i den så handlar den om något djupare än Birros trångsynthet. Texten beskriver ett perspektiv som vi allt för sällan talar om. Ett perspektiv som många gömmer sig från. Ett perspektiv som det är för jobbigt att tala om. Det är på samma gång feminismens förbannelse och dess styrka. Att se strukturerna i vårt samhälle som är så stenhårda och så skitiga att dom låser in individer i ett många gånger livslångt helvete som reproduceras i generation efter generation.

Som den priviligierade i en struktur, må det vara "mannen", den "vite" eller "överklassen", så är det på många sätt omöjligt att förstå strukturernas repressivitet, dess förtryck. Man kan förnimma det, man kan se det, men frågan är om man kan känna det. Jag kan aldrig förstå hur det känns för den där trettonåriga tjejen som Vingren berättar om. Men jag kan förstå att det som händer är fel och jag kan förstå att den värld som skapar förutsättningarna för att det ska ske är en värld som jag måste hjälpa till att förändra. Där ligger mitt ansvar som tillhörandes den gynnade parten i strukturen. Inte att som Birro klaga på att den missgynnade parten tar strid för sin rätt.

*****
 
Bloggat: My Vingrens text hittar du här.
 
Läs mer på Socialdemokraterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar