söndag 20 oktober 2013

Jag har läst "Keynes - Mästarens Återkomst" av Robert Skidelsky

Söndag idag och jag inleder bloggandet med en bokrecension. Jag får se om jag skriver något mer senare men för tillfället vill jag faktiskt bara njuta av det faktum att dagens enda inbokade händelse är en middag på O´Learys och tre poäng till Malmö FF.

Boken som jag har läst är "Keynes - Mästarens Återkomst" av Keyneskännaren och professor emeritus Robert Skidelsky. I boken avhandlar Skidelsky dels Keynes teorier i dess originalform och i form av nykeynesianismen, dels monetärismen, dels Keynes relevans och betydelse för dagens värld. Det är imponerande att Skidelsky lyckas med allt detta på ett så pass bra sätt på så få sidor.

Tesen som drivs i boken är att Keynes skulle se mycket annorlunda på dagens krisekonomi i jämförelse med vad som är mainstream idag. Detta eftersom Keynes (i mycket förenklad form) trodde på politikens möjligheter att styra den ekonomiska utvecklingen. Keynes såg nationalekonomin främst som en moralisk vetenskap och inte som en naturvetenskap. Genom att se på disciplinen på detta sätt gav Keynes också nationalekonomen en uppgift. Det räcker inte med att försöka bygga snygga matematiska modeller i ekonometrisk anda. Man måste som nationalekonom också ställa sig frågan vad det goda samhället är och hur detta samhälle kan skapas.

Det andra stora i Keynes sätt att se på nationalekonomin och världen var att han istället för "risk" såg "osäkerhet" som den analytiskt kanske viktigaste pusselbiten. Risk är något man kan räkna på, något man kan kalkylera utifrån. Osäkerhet däremot är just vad det heter. Man vet helt enkelt inte allt och därför måste man också ha en annan beredskap och ett annat förhållningssätt till tingens ordning än om man bara utgår från risken.

Hela den finansiella sektorn är i dag uppbyggd kring risk och därför försvinner alla oförutsägbara händelser från modellerna. Den rationella mannen som Katrine Kielos skrev om i "Det enda könet" är den enda människan i dessa modeller. Modellernas briljans och matematiska skönhet får också större betydelse än verklighetens faktiska beskaffenhet. I ljuset av detta kan man bland annat ifrågasätta hur välgenomtänkt det är att ge Nobelpriset i ekonomi till några som med hjälp av ekonometri, dvs ekonomiska modeller, försöker förutspå framtiden. På sätt och vis är det lika seriöst som att dela ut spåkulor till var och en.

För mig var boken oerhört givande. Den är dock inte helt lätt att läsa om man inte har läst en del nationalekonomisk litteratur sen tidigare. Det är mycket snack om räntor, sparande, inflation och arbetslöshet. Som förstabok i fråga om nationalekonomi är den kanske inte den bästa men för den som känner sig mogen att faktiskt ifrågasätta det paradigm som vi lever under idag så är boken en mycket bra början. Boken är på ca 250 sidor i inbunden form och är som sagt väl värd att läsa. Skidelsky krossar en och annan "given sanning" med hjälp av Keynes och det är precis vad som behövs i en värld som inte verkar ha lärt sig ett dugg av den senaste krisen.

*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna

8 kommentarer:

  1. Jag är tveksam till att dessa teorier går att applicera på dagens globaliserade ekonomi. Förr fanns det helt andra möjligheter för ett enskilt land att forma sin egen ekonomiska politik medan man idag måste anpassa sig efter andra länder.

    När man t.ex. ser den massiva kreditexpansion och överbelåning som sker i t.ex. USA och Sverige driven av billiga krediter undrar jag vad det är för ekonomiska idéer man influeras av. Är det tillväxt till varje pris tills ekonomin kraschar som gäller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en mycket intressant diskussion du tar upp Leif. Keynes värld var även den globaliserad. Fram till kraschen 1929 var begräsningarna ytterst svaga för vad kapitalismen fick ta sig för. Situationen påminner mycket om idag. Vad som bland annat gjorde att världen kunde utvecklas så starkt efter 1950 var Bretton Woods-systemet. När detta kollapsa så föll också ekonomin ihop som ett korthus. Att återupprätta ett internationellt reglerat finanssystem är ingen omöjlighet. Frågan är bara vad som behövs för att få världens länder att komma till denna insikt och för att få dom samma att ha politisk vilja att genomföra en sådan förändring. 1945 var det WWII som var skälet. Vad blir vårt skäl?

      Radera
  2. Nja, informationsteknologin anser jag har gjort en väldig stor skillnad. Riskkapitalet är inte låst till ett specifikt land på samma sätt som tidigare och vi ser hur länder i olika grad försöker tävla i att ge bättre förutsättningar än sina konkurrentländer för att locka till sig detta. Dvs politikerna måste anpassa sig till ganska mycket efter detta medan man t.ex. innan datoriseringen kunde driva sina ekonomiska politik ganska fristående från omvärlden.

    Så illa som ett världskrig får vi hoppas det inte blir men en global krasch där pengar inte längre är siffror på ett papper utan återfår ett reellt värde kommer att behövas. Frågan är bara hur länge till den nuvarande skuldsättnings- och pengatryckningspolitiken kan fortgå innan kraschen kommer?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det går att lösa. Problemet är att allt för många av våra stora tänkare är fast i nuvarande paradigm. Det behövs en ny Keynes, Marx, Smith eller Freidman som kan tänka "nytt" i den datoriserade postindustriella världen. Historien är nämligen inte slut.

      Nä vi får hoppas vi slipper krig. Dessvärre går ofta stora omvälvningar och krig hand i hand.

      Radera
    2. Själv tror jag utvecklingen har drivits för långt för att det ska vara möjligt att lösa utan en stor global ekonomisk krasch.

      Egentligen löste man aldrig de grundläggande problemen bakom finanskrisen hösten 2008 utan man har bara skjutit upp problemen i USA genom att sänka styrräntan till 0,25% samt låta sedelpressarna gå på högvarv för att stimulera ekonomin. Kortsiktigt verkar det ha fungerat men man bygger upp en allt större skuldsättning och nu är räntevapnet helt förbrukat så det går inte att göra om samma trick en gång till. Läget är liknande i Sverige med en låg styrränta på 1% med skillnaden att det är hushållen som är kraftigt skuldsatta medan statens finanser är någorlunda under kontroll. Sen finns det andra länder i Europa med en mer sund ekonomisk politik kombinerat med lägre skuldsättning hos hushållen som ligger bättre till än t.ex. Sverige och USA.

      Det är utan tvekan så att det tidigare förhärskande synsättet som premierar skuldsättning har nått vägs ände. Kanske borde dagens politiker ägna Göran Perssons uttalande: "Den som är satt i skuld är icke fri" mer åtanke och börja strama åt den alltmer accelererande skuldsättningen innan det är försent.

      Radera
    3. Paul Krugman menar att skuldsättningen i sig inte är problemet. Det är bristen på tillväxt. Att man som t ex ECB har ägnat sig åt att rädda bankernas balansräkningar istället för att investera i produktiva projekt är helt upp åt väggarna. Det har inte lett till något annat än att bankerna fortsätter precis som tidigare.

      När man är fast i likviditetsfällan som USA är så måste tillväxten komma igång annars växer ju skulderna ännu mer i relation till BNP. Problemet med Feds stimulanser enligt Krugman är att dom är för små. Inte tvärtom.

      Radera
  3. jag har mycket svårt att ta Keynes på allvar.varför ska man ge pengar till rika personer som banker eller bönder. bistånd borde gå till invalider och andra fattiga personer. Gunnar Myrdal och Keynes ville dessutom bygga upp ett samhälle med eugenik.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Keynes drev ingen tes om att man ska ge pengar till rika personer och banker. Tvärtom drev Keynes tesen om att en jämlik fördelning av rikedomen var bra.

      Radera