onsdag 11 september 2013

Vägen tillbaka för S

TCO-tidningen har gjort en opinionsundersökning bland sina förtroendevalda medlemmar och resultatet är slående. S, MP och V har en förkrossande majoritet. 68 % skulle lägga sin röst på dom "rödgröna" om det var val idag. Detta är föga förvånande men det är också oerhört intressant. Vägen fram till makten för Moderaterna gick nämligen via Sture Nordh och TCO. Om detta kunde man läsa i tidningen "Dagens Samhälle" för något år sedan. Det var genom att bejaka medelklassen som Moderaterna kunde växa till ett parti runt 25-30 % och den förståelsen fick Reinfeldt och hans kompisar genom att lyssna på TCO. Når man TCO:s medlemmar når man makten.

Av detta lär vi oss att världen är förändrad. Borta är den nästan bipolära verkligheten där S och LO står på ena sidan och M och SAF på den andra. Denna konflikt finns givetvis kvar men idag är kampen mer mångfacetterad och har fler ingredienser. Faktum är att S fick fler röster, nominellt sett , i förra valet i TCO-kollektivet än vad man fick i LO-kollektivet. Att tala både till LO och TCO är därför av största vikt för S. Vad opinionsundersökningen ovan visar är att S har en gigantisk potential att nå en mycket stor andel av TCO-kollektivet. Frågan är bara hur partiet ska lyckas med detta.

Vi socialdemokrater har facklig-politisk samverkan med LO. Denna ska fortsätta och den ska vara basen för mycket av vår verksamhet. Utan LO skulle Socialdemokraterna vara ett helt annat parti än det som bildades 1889. Det är vi förvisso också men i fundamentala delar är och förblir vi August Palms parti och där är LO ryggraden. Med TCO kommer vi inte att ha den djupt utvecklade relationen som vi har med LO. TCO är partipolitiskt obundet och kommer därför inte att sätta sig i den typen av partipolitiska forum som LO gör. Men det hindrar inte att våra förtroendevalda möter TCO:s förtroendevalda, det hindrar inte att vi som parti gör vad vi kan för att nå TCO:s medlemmar och det innebär framförallt att vi inte ska exkludera TCO i våra analyser.

För just exkluderingen av TCO (och SACO) är väldigt vanligt förekommande inom vårt parti. Traditionens makt är så stark att samarbetet med LO blir allt och det enda som räknas. Men ska vi nå TCO:s medlemmar måste vi ge dessa medlemmar värde och en roll att spela i vårt parti. Vi är på god väg att ta oss dit men vi är fortfarande långt ifrån målet och mycket arbete återstår. Det handlar dock om inte mindre än en överlevnadsfråga för partiet och som sådan ska den behandlas. För en sak är säker, vägen tillbaka till över 40 % i allmänna val för S går via TCO. Lyckas vi med det så är dessutom Moderaterna nere under 20 % igen och det är ju ingen dum tanke.


Ett annat gäng som tagit vägen tillbaka.

*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna

10 kommentarer:

  1. Det är förvisso viktigt att få med medelklassen. Det har jag tjatat om sedan jag började kommentera på s-bloggarna efter valet 2010. Men busschaufförer och undersköterskor tillhör inte medelklassen, och är ej heller medlemmar i TCO. För övrigt tillhör ej heller alla TCO-medlemmar medelklassen, utan underklassen, som utgör 80 % av befolkningen.

    Jodå, det behövs rejäla inbrytningar både i den verkliga medelklassen och i de skikt som räknar sig till medelklassen, fastän de egentligen tillhör underklassen. Varför är det i vissa kretsar fint att tillhöra arbetarklassen, men inte underklassen? Skäms vi, som tillhör underklassen, för att vi är de vi är?

    Sedan jag började kommentera på S-bloggarna har jag skrivit att S måste breddas åt båda hållen, d.v.s erövra nya sympatisörer inom medelklassen (och överklassen med för de delen, här ska ingen föraktas för den som han är)och återerövra underklassen.

    Den tiden är förbi, när S valstrateger utan risk kunde säga: "Underklassen kan vi strunta i, för dom röstar ändå på oss, och gör de inte det så röstar de på kommunisterna och de stödjer ju oss."

    Problemet är bara att idag är inte Vänsterpartiet det där icke rumsrena partiet, som man kan rösta på för att visa sitt missnöje med de andra partierna. Den rollen har övertagits av Sd.

    Det finns ingen väg tillbaka för S till 40 % och däröver, så länge Sd, Mp och V har så stort väljarstöd som de faktiskt har. Och av de tre partierna är det bara Mp som lockar medelklassväljare (i storstäderna) i någon nämnvärd omfattning.

    SvaraRadera
  2. Har läst reportagen om "medelklassen" i Dagens samhälle. Det är en skrämmande mentalitet, som målas upp, hur s-medlemmen och TCO-aren Sture Nordh hjälpte Moderaterna:

    "— Jag ska inte recensera partipolitik, men min enkla hållning är
    att Socialdemokratin måste följa sina egna barn och barnbarn, för
    att vara en relevant kraft för framtiden."

    Det som Sture Nordh faktiskt vill, men möjligen inte förstår, är göra S till ett mer rasistiskt parti än Sd. Målgruppen är genetiska svenskar, som gjort klassresor. Deras plats i arbetarleden har övertagits av invandrare. Men S ska alltså vara ett parti, vars medlemskap bygger på genetiskt ursprung, i den en gång genetiskt relativt homogena svenska underklassen. Det finns ännu inte så förfärligt många barn och barnbarn till invandrare.

    Med hela denna högervridning hos de socialdemokratiska klassresenärerna finns också ett uttalat förakt för underklassen, som ingen vill tillhöra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ditt resonemang kring genetisk riktad politik är rent sakligt fel. Vem avgör vad en genetisk svensk är? Nationalitet och medborgarskap är inget som bestäms av DNA.

      Att S tidigare främst lockat människor som är födda i Sverige beror ju i huvudsak på att Sverige tidigare bestod nästan enbart av människor födda just i Sverige. Idag riktar sig S till alla som vill ställa upp på våra värderingar. Precis som vi alltid har gjort.

      För att nå över 40 % måste S vända det flöde av väljare som i valen 2006 och 2010 gick till M direkt från S. Det var i huvudsak TCO-kollektivet som gick denna väg. Det är bara till att studera VALU för dessa år för att se detta.

      Radera
  3. Det är inte min önskan att S ska vara ett parti för klassresenärer som är genetiska svenskar. Det är en konsekvens av Sture Nordhs resonemang, som går ut på att S ska vara ett parti i första hand för de forna arbetarnas barn och barnbarn, och inte för dem som faktiskt är arbetare i dag.

    Om du studerar vilka partier som har ökat starkt under de senaste fem åren så finner du att det är Sd och Mp, och i någon mån V, medan M har ökat huvudsakligen på de mindre allianspartiernas bekostnad. I valet 2006 röstade många arbetare (LO-medlemmar) på M, som då introducerade sig som "det nya arbetarpartiet". Det var inte ens "i huvudsak" TCO-kollektivet, som BYTTE från S till M. De flesta TCO-medlemmar som röstade på M 2006 hade gjort det tidigare också.

    Vi har under de senaste åren haft ett stort tapp från M till Sd. Vilka tror du att de är? Kanske de arbetarväljare som M snodde från S 2006 och 2010?

    Som framgår av mina kommentarer ovan har jag inte alls förnekat att S måste dra till sig fler medelklassväljare än i tidigare val. Det har jag tjatat om under tre år nu. Men S måste faktiskt också ta tillbaka underklassväljarna, småföretagarna och arbetarna, både de svenskfödda och utlandsfödda arbetarna. Lyssnar man på en del klassresenärer i S anser de sig tydligen ha bättre DNA än sina gamla klassbröder som har stannat i arbetarklassen.

    Jag tycker också att du borde fundera något på klassbegreppet. Sker indelningen enligt Gauss-kurvan eller pyramid-modellen? Eftersom det handlar om fördelningen om pengar och makt, är det pyramiden som gäller. Enligt Gauss-kurvan skulle medelklassen utgöra 50 % av befolkningen, och över- och underklassen 25 % vardera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här har du väljarströmmarna:

      God läsning.

      http://www.scb.se/statistik/_publikationer/ME0106_2010A01_BR_ME05BR1101.pdf

      Radera
    2. Så du menar att Sd-väljarna har kommit från ingenstans? De kanske inte ens existerar? Ditt resonemang blir ännu märkligare, med tanke på att vi är överens om att S måste locka medelklassväljare. Det vi tydligen inte är överens om, är att underklassväljarna måste lockas tillbaka till S - vilket omedelbart skulle få till följd att väljarstödet för Sd reduceras. Är du medveten om att det finns en underklass, som är hårt drabbad av den sociala nedrustningen och att hela arbetarklassen lever i ekonomisk otrygghet, med hotet om en raserad tillvaro vid arbetslöshet och sjukdom?

      Naturligtvis räknar jag flertalet av TCO-medlemmarna till arbetarklassen, som utgör merparten av hela underklassen. Jag tror nämligen inte på en klassindelning enligt Gauss-kurvan.

      Använder du Gauss-kurvan får du fram sådana vansinnigheter som att busschaufförer och undersköterskor skulle vara medelklass - och att S ska vara ett renodlat medelklassparti. I så fall kan du var säker på att många arbetare och lägre tjänstemän kommer att proteströsta på Sd 2014 också.

      Vi har fått ett samhälle där det är skamligt att tillhöra underklassen, ingen vill säga att han gör det - men subjektiva omdömen om sig själv ändrar inte på faktiska förhållanden.

      Radera
    3. DS-artiklarna som du hänvisar till, beskriver hur Sture Nordh definierade hela TCO-kollektivet som "medelklassen", vilket INTE föll i god jord hos hans egen organisation, men däremot hos M. Som nu såg en chans att splittra arbetarklassen.

      I samma artikelserie beskrivs hur arbetarklassen för hundra år sedan, uppfattades som den klass som stod för framåtskridande. Enligt en undersökning under slutet av 1940-talet av folk i en medelstor industristad såg på sig själva uppgav nästan alla arbetarna att de tillhörde arbetarklassen, medan HÄLFTEN AV TJÄNSTEMÄNNEN OCKSÅ ANSÅG SIG TILLHÖRA ARBETARKLASSEN.

      Detta var en fullständigt korrekt klassindelning, om man utgår från inkomst och inflytande över sin egen situation och makt över andra.

      35 är senare hade denna självförståelse försvunnit, bara LO-medlemmar, och inte ens alla LO-medlemmar uppfattade sig som arbetare. Artikeln beskriver också hur forskarna fegar ut varje gång klassbegreppet kommer på tal, och inte klarar av att göra en objektiv analys, som grundas på makt, inflytande och inkomst.

      Radera
    4. I antologin "Nya svenska väljare" gör Holmberg&Henriksson klart att väljarströmmarna från S till M är det som avgjort valet 2010 (och 2006). SD:s väljare består dels framförallt av "arga unga män" och en del arga pensionärer. I början var tillströmningen stor från S men på senare år har det främst handlat om väljare från borgerligheten. Väljare som ligger i borgerlighetens högerskikt. Det utgör en enorm fara för framförallt M eftersom deras högerflank går till SD och deras vänsterflank går till S.

      Att idag försöka dela in människor i exakta klassmönster utifrån fördefinierade teriffer är mycket svårt. Ta bara en så "enkel" sak som det löpande bandet på Torslandaverken i Gbg. Där kan samma arbete kategoriseras som "arbetare", "tjänsteman" och "egenföretagare" beroende på om det är en av Volvo anställd arbetare, en konsult från ett bemanningsföretag eller en ensam egenföretagare som utför jobbet. Hur klassindelar man dessa? En metallarbetare som idag tjänar 30 000 är "arbetare" men en sjuksköterska som tjänar 23 000 är "tjänsteman".

      Vad S måste göra är att attrahera båda dessa oavsett deras teoretiska klasstillhörighet. Därför vänder vi oss till dom som attraheras av våra värderingar vilket också leder till att vi för att nå breda väljargrupper måste ha en politik som vänder sig till många. Oavsett om man talar om under, arbetar eller medelklass.

      S har aldrig nått 45-50 % i väljaropinionen enbart med klassiska "arbetarklassröster". Valet 1968 var t ex en stark allians mellan arbetareklass och medelklass. Samma allians måste till idag för att S ska nå forna höjder. Men det är oerhört mycket svårare idag eftersom klassmönstren är oerhört mer komplexa idag. Där kan en tät dialog med TCO vara nyckeln.

      Radera
    5. Det är faktiskt du som använder en teoretisk (och verklighetsfrämmande) modell för klassindelning. Att låtsas att klasser inte finns är ett klassiskt knep av borgerligheten för att knipa arbetarröster. Den svenska överklassen är internt ytterst klassmedveten.

      Som pedagog borde du väl begripa att "underklass" och "arbetarklass" är olika begreppskategorier. Som pedagog borde du väl också känna till skillnaden mellan en pyramid (t.ex. en maktpyramid) och Gausskurvan (även kallad normalfördelningskurvan). Toppen på en pyramid är smal (precis som ett diagram över inkomstfördelningen i det svenska samhället), medan toppen på Gauss-kurvan är bred.

      Om du undersöker vilket inflytande olika grupper i samhället har, vilka som har styrelseposter i börsbolag, och hur mycket makt de kan köpa för pengar (t.ex. genom högbetalda lobbyister i riksdagskorridorerna) så får fram bilden av ett klassamhälle.

      Frågan är hur det ska definieras. Det borde den akademiska samhällsforskningen klara av. Gör den inte det beror det antingen på inkompetens, eller för att man inte vill definiera sig själv - forskarna själva är ju en del av det samhälle som ska studeras.

      Att avfärda Sd-väljarna som "arga unga män" (som vi bara kan strunta i?) kan rendera S ett tredje valnederlag, åtminstone om Sd får ett "tvåsiffrigt" valresultat. En analys av Sd:s väljarkår ger bilden av en mycket tydlig underklass- och arbetarklassdominans. Sd lägger sig ju dessutom i sin retorik nära socialdemokratin.

      En arbetare är en löntagare. Underklassen är en samlingsbenämning för löntagare, egenföretagare, arbetslösa och pensionärer m.fl. som i stort sett delar arbetarklassens villkor beträffande makt, inflytande och inkomst.

      Naturligtvis byter man inte klass för att ens arbetsgivare byter anställningskontraktet mot ett entreprenadkontrakt med i stort sett samma villkor, förutom att uppdragstagaren inte har någon anställningstrygghet. Ut i verkligheten!

      Radera
    6. Det är nog första gången jag blir anklagad för att vara "borgerlig" i min retorik. Tidigare idag fick jag dessutom höra att jag var en "jävla kalv". Invektiven haglar runt mig idag!

      Radera