onsdag 11 september 2013

Ett stort skäl till att fortsätta kämpa

Idag är det som alla känner till tio år sedan Anna Lindh mördades. Jag vill med dessa rader, innan jag fortsätter med mitt inlägg, skänka en tanke till Anna Lindh, hennes familj och även till vårt land som förlorade en stor politiker och en god kamrat.






Jag är övertygad om att Anna Lindh hade velat att vi fortsätter kämpa för solidaritet, frihet och jämlikhet i Sverige och i världen. Så det är vad jag tänker göra även idag. Att det verkligen behövs fortsatt kamp råder det föga tvivel om. Det räcker med att surfa in på Sveriges Radios hemsida för att få motiv till att en förändring behövs. Den lika nedslående som vanliga rubriken "Arbetslösheten fortsatt hög visar nya siffror" möter besökaren och just arbetslösheten ser ut att bli den allt annat överskuggande frågan i nästa års valrörelse.

I somras kom det enstaka glädjekalkyler kring arbetslöshetsutvecklingen. Någon dristade sig till att ropa "hej" långt innan vi som land var över arbetslöshetens bro och en och annan borgare tyckte att nu har det minsann vänt. Det finns ju ett uttalat syfte med att försöka måla upp en positiv bild av trenden. Men som Susanna Okeke på Arbetsförmedlingen säger:

– Vi tror inte att trendbrottet har kommit riktigt än. Vi tror fortfarande att arbetslösheten kommer att smyga uppåt ända till slutet av året och att vändningen kommer först i början på nästa år.

Att det är en rimlig bedömning att arbetslösheten kommer att bita sig fast fick så sent som igår stöd. 2013 anses redan nu vara ett "förlorat år" för svensk export, mycket tack vare den urstarka svenska kronan, och det slår givetvis direkt mot jobben när vår exportindustri har problem. Vår starka svenska krona hänger samman med många faktorer. En är oron i omvärlden, en annan är avsaknaden av inflation. Det kan kännas tryggt i dagsläget att ha en stark svensk krona men som vi har sett i t ex Asien så behövs det inte mycket för att finansmarknaderna ska få för sig att dra undan mattan för ett lands valuta och krisen är ett faktum.

I ljuset av den svaga utvecklingen på arbetsmarknaden är det givetvis, som jag skrev om igår, glädjande att avgifterna till a-kassan sänks. Men den som tror att 2,7 miljarder kr ensamt räcker för att driva på den svenska arbetsmarknaden bedrar sig själv. Vi behöver betydligt större efterfrågestimulanser och framförallt måste vi komma igång med att bygga infrastruktur och satsa på skolan.

För även om en stor del av den sviktande exporten beror på valutan och den uteblivna inflationen så måste vi ha klart för oss att omvärlden satsar på att återfå och förbättra sin konkurrenskraft. Om inte vi i ett sånt läge också satsar för att öka vår konkurrenskraft så kommer vi inom ett antal år se oss omsprungna av många av dagens krisländer, länder i Latinamerika och framförallt i Asien. Så det sista vi ska göra är att slå oss till ro och vara nöjda med vår goda ekonomi. Nu måste vi ta nästa steg och använda oss av vårt goda ekonomiska utgångsläge. För ett samhällsbygga handlar om med än debet och kredit. Något som Anders Borg helt verkar ha missat.

 

*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar