lördag 3 augusti 2013

Perspektiv på den borgerliga alliansen

Det ser så idylliskt ut på ytan.
Foto: Treklövern Helsingborg
Roger Jönsson tar idag upp en viktig faktor inför valet 2014. Nämligen den om alliansens vara eller icke vara. Att den borgerliga alliansen krackelerar vid en valförlust är högst sannolikt. Att partiledarna i riksdagen kommer att göra allt dom kan för att hålla ihop sitt bygge på riksplanet är det i särklass mest troliga. Borgerlig splittring skulle sända en direkt signal till väljarna att den regeringsduglighet som uppvisats under sju år inte längre gäller. Så även om det finns tecken på att allianssamarbetet knakar så tror jag inte att det spricker innan valet på nationell nivå. För att så skulle ske krävs någon extrem intern eller extern händelse av Watergatetyp eller att Centerpartiet ligger på en procent i SCB:s stora majmätning nästa år. Däremot ser det inte lika säkert ut på regional och lokal nivå.

För allianssamarbetet har spruckit på många platser runt om i landet. Anledningarna är många. Alltifrån samarbetssvårigheter och oenighet till att Moderaterna helt enkelt blivit så stora att dom inte längre behöver knattarna. Oavsett skäl visar varje sprucken allians på att den borgerliga enigheten inte är någon av varken gud eller naturen given ordning. Tvärtom.

Hur ser det då ut där jag befinner mig i Helsingborg? Givetvis blir det bara rena spekulationer men om man ser till den fakta som faktiskt finns så kan man ta fasta på tre saker:

1. Alliansen, bestående av M, FP och KD är oense i en för valet viktig fråga. Ombyggnationen av Drottninggatan/Järnvägsgatan skär som en kniv rakt igenom borgerligheten och sånt sliter givetvis. Man kan också fundera på hur Moderaterna ska hålla samman sitt styre om man efter en valseger väljer att köra över sina samarbetspartier och ta aktivt stöd av SD för att riva upp beslutet. För det är nämligen alternativet som står till buds.

2. I denna vågskål ska också läggas att Folkpartiets kommunalråd har uttalat att hon är beredd att spräcka allianssamarbetet om inte frågan om antalet valkretsar löses ut i en för FP fördelaktig lösning. Hittills har M varit helt ovilliga till detta och om inget händer är frågan vad som blir konsekvenserna. Trovärdigheten och förhandlingsläget för FP faller ju radikal om M vägrar och FP inte står vid sitt ord att bryta alliansen.

3. I förra årets budgetprocess gick FP ut och talade om skattehöjningar utan att ha förankrat detta hos M. FP var tydliga med att dom ville satsa mer på skolan och rimligtvis är så fallet även i valrörelsen. M blev inte glada över FP-utspelet om vi uttrycker oss milt. Det hela löste sig i år genom att kommunen gjorde ett fantastiskt resultat tack vare engångsintäkter. Men inför nästa år ser det betydligt knaprare ut och vad händer om Fp återigen vill se storsatsningar på skolan. Satsningar som för övrigt är mycket välbehövliga.

Till detta ska läggas att oron är stor i dom skånska borgarleden med tanke på statusen för den skånska sjukvården. MP har redan signalerat för skattehöjningar. Även FP har varit ute i den diskussionen. Men frågan är om partisekreterarna i Stockholm tillåter att någon av dom regionala avdelningarna i borgarpartierna bryter sig ur Skånealliansen. Det vore en prestigeförlust av stora mått för borgarna eftersom Skåne tillsammans med landstinget i Stockholm är dom två borgerliga flaggskeppen i landet.

Hur som helst ska det bli mycket intressant att följa utvecklingen i den borgerliga kvartetten såväl nationellt som i region och kommun. Att den borgerliga enigheten är så total som partiledningarna vill göra sken av är helt enkelt inte sant. Det tål att bära med sig när olika diskussioner om regeringsalternativ diskuteras.

*****
 
Bloggat: Roger
 
Läs mer på Socialdemokraterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar