tisdag 6 augusti 2013

Juholts gamla käpphäst travar igen

Bromsen lär fortsätta slå till i pensionssystemet
Foto: trygghansa.se
Tänka sig. En lite mer än två år gammal diskussion har fått en renässans såhär i höstupptakten av det politiska året. Diskussionen som initierades av Håkan Juholt i hans installationstal på våren 2011 handlar om pensionerna. Som av en slump läste jag ju boken "Pensionsbluffen" häromdagen och man kan väl säga att timingen på den läsningen var perfekt. För precis som Joel Dahlberg skrev i boken så är pensionsfrågan en bomb som politikerna förr eller senare måste ta tag i och som riskerar att explodera inom en mycket snar framtid. Ansvarig minister Ulf Kristersson har dock kommit in med helt fel angreppsvinkel på frågan och hamnar, föga förvånande, helt snett i debatten. Kristersson ger sig på just dom delar av systemet som han rent ut sagt ska ge fan i, nämligen avtalspensionerna.

Jan Andersson och Peter Johansson förklara närmare varför detta är åt helsike men man kan kort sammanfatta det med att den svenska modellen knappast tillåter ministrar att vara inne och röja i parternas förhandlingar. Men å andra sidan har t ex Jan Björklund varit inne i dom frågorna konsekvent så man kanske inte ska vara allt för hård mot Kristersson. Han har ju ont om goda förebilder inom regeringen eller sitt eget parti för den delen när det gäller frågor om den svenska modellen.

Dock finns det frågor som politikerna i allra högsta grad ska vara inblandade i och det är bland annat frågan om premiepensionen. Tomas Eneroth har klokt nog föreslagit förändring i denna del av systemet och jag kan inte annat än hålla med honom. Det rimliga i mina ögon vore att helt skippa premiepensionssystemet. Om inte det går bör man minska andelen som går till systemet radikal. Likaså måste man dra ner på antalet fonder till kanske ett 20-tal och man bör också förstärka granskningen av dom fondförvaltare som finns. Men med tanke på att borgarna lever kvar i 90-talets villfarelser om att alla kan bli aktiehajar så lär det bli svårt att komma överens.

Även frågan om AP-fondernas avkastning och klokheten i att ha dessa knutna till börsen måste diskuteras. Hela svenska folket har blivit ofrivilliga aktiespekulanter och att börsen inte har varit någon rolig historia dom senaste 15 åren om man ser till helheten är klart. Avkastningen på pensionerna bör enligt min mening vara knuten till tillväxten i ekonomin och inte vara beroende av investerares nyckfullhet.

Vidare är det i mina ögon märkligt att man inte vill bredda gruppen. Idag sitter dom fyra borgarpartierna och S i pensionsgruppen. Detta av det enkla skälet att det var dessa partier som stod bakom uppgörelsen på 90-talet. Varför en parlamentarisk utredning eller dylikt inte lämpar sig i detta fallet förstår jag inte. Bred uppslutning bakom pensionssystemet känns som oerhört viktigt och att någon kan stå utanför och slå mot uppgörelsen av det enkla skälet att man inte har fått vara med i diskussionerna om systemet är att bjuda på billiga poäng. Framförallt när vi har populistiska partier i riksdagen som tar varje chans dom får att spela martyrkortet.

Hur som helst kommer pensionsdiskussionerna knappast bli mindre med tiden. Tvärtom kommer allt fler pensionärer kräva förändringar när "bromsen" slår till gång efter gång och många av dagens löntagare kommer inte att acceptera att deras framtida pension bara blir marginellt högre än vad en garantipensionär med fullt bostadstillägg får. Fortsättning följer alltså.

*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna

3 kommentarer:

  1. Men felet är ju knappast PPM. Själv har jag en årligt snittavkastning på 9% och då har jag varit med sedan starten som skedde vid nästan sämsta tänkbara tidpunkt. Jag tror inte att staten kan generera en bättre avkastning utan det enda är väl i så fall att det ska anställas fler dyra byråkrater med tillhörande fallskärmar som måste avlönas. Norman skötte en av AP-fonderna tidigare och efter att ha sett prov på hans inkompetens i den nuvarande regeringen blir man inte direkt positivt inställd till en sådan idé.

    Problemet är istället att det nuvarande pensionssystemet baserar sig på en högre genomsnittlig tillväxttakt än vad svensk ekonomi förmår åstadkomma. Det kan man antingen lösa genom att medvetandegöra svenska folket att man behöver avsätta pengar från sin lön som en pensionsbuffert dvs individuellt ansvar. Eller så måste avgifterna för pensionsavsättningarna höjas och då är frågan om vi löntagare själva ska avstå mer pengar till pensionen eller om det blir en ökad kostnad för företagen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, PPM är, och kommer framförallt att bli, ett problem. I takt med att tiden lider kommer skillnaderna mellan vinnare och förlorare att växa. Ett pensionssystem, som är ett tvångssparande, ska bygga på hur mycket man arbetat och tjänat in.

      Det är inte rimligt att folk tvångsspara i ett system där dom blir ofrivilliga fondspekulanter. Endast 2 % av dom nytillkomna i pensionssystemet dom senaste 4 åren har gjort aktiva val. 1 av 50 alltså. Systemet har dessutom levererat, som helhet, betydligt under dom prognoser och implicita löften som gavs vid starten.

      Radera
  2. Nästan allting annat med svensk politik är orättvist såsom att endast bostadsägare kan utnyttja ROT för att ta ett exempel. Varför då PPM som mer handlar om kunskap och intresse än att vissa förutsättningar måste finnas skulle vara mer orättvist känns högst egendomligt? Men om politikerna tar bort ränteavdragen, återställer fastighetsskatten samt skrotar ROT och RUT så kan vi avveckla PPM i rättvisans namn.

    SvaraRadera