måndag 5 augusti 2013

Jag har läst "P.S" av Björn af Kleen

 
 
Gräsänklingsveckan fortsätter och därmed är ytterligare en bok nu lagd till handlingarna. Den här gången är det Björn af Kleens "P.S" som avhandlats. Af Kleen som kanske är mest känd för sin mycket läsvärda skildring av den svenska lantadeln, "Jorden de ärvde", skriver i "P.S" något som jag skulle tolka som ett slags efterord till just "Jorden de ärvde". Han tar i alla fall vid där han slutade och refererar till sitt tidigare verk i "P.S". Men boken utvecklar sig till en betraktelse över högt och lågt med starkt fokus på det höga. Och Dalarna. Af Kleen stammar nämligen ifrån detta landskap.

Af Kleen beskriver i "P.S" något slags övremedelklassperspektiv där fina restauranger, märkliga författare och mediepersonligheter blandas med en vanlig Svenssons strävan efter att skapa sig själv lycka och identitet genom att konsumera mer och "rätt". Dom miljöer och personer som af Kleen beskriver är inget som jag personligen varken känner igen mig i eller attraheras av. Narcissistiska brats på Malmö Nation i Lund som tycker sig driva med sina adelstitlar samtidigt som dom utan problem kan hiva fram en golfbag och herrgårdsmundering för en "komisk och lättsam posering i Lundagård" är för mig bara något som jag helst undviker. Som en i grund och botten ganska rotlös person med sympatierna på vänsterkanten och en livserfarenhet som är mer "öl och fotboll" än "champagne och hästpolo" så har jag svårt att finna någon igenkänningsfaktor alls i dom människor som af Kleen beskriver. Det skulle väl kanske mest vara i dom där envisa dalkarlarna då.

Detta gör att mitt eget intryck av boken är ganska blandat. Jag gillar af Kleens stil även om jag ibland inte riktigt vet vad han vill säga med sitt nästan kåserande skrivande i den här boken. Han är noggrann och har en intellektuell stil som tilltalar mig. Boken ger mig även perspektiv på, och inblick i, människors liv som jag annars kanske inte skulle få och som jag knappast själv skulle försöka tillägna mig. Boken stinker "Stockholm innanför tullarna" och det gör i alla fall att jag drar öronen åt mig.

Hur som helst är boken helt ok och har man läst "Jorden de ärvde" så blir boken i alla fall värd besväret. Men å andra sidan kan man lika gärna vara utan t ex den upprabbling av innekrogar och kända författare som af Kleen bland annat hänger sig åt i boken.

Boken är i pocketversionen på ca 270 sidor och språket är visserligen flytande men stundtals intellektualiserande på ett sätt som nog inte passar alla. För somliga är det kanske att betrakta som allt för mycket "kulturelit". Vad vet jag.

*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar