fredag 2 augusti 2013

Jag har läst "Pensionsbluffen - Tryggheten som gick upp i rök" av Joel Dahlberg

 
Jag är gräsänkling den här veckan och konsekvensen av det är att jag läser lite mer än vad jag kanske normalt gör. Eftersom jag snart går in i en jobbfas igen så måste jag ju trappa ner på dataspelandet dessutom och då är läsning en bra sysselsättning. Så nu har jag läst en bok till. Den här gången är det "Pensionsbluffen - Tryggheten som gick upp i rök" som stod för underhållningen. Boken är skriven av Joel Dahlberg och är från 2012.

Som man förstår av rubriken handlar boken om vårt pensionssystem och hur detta system inte motsvarat dom löften som gavs när det sjösattes. Dahlberg, som är ekonomijournalist, går på ett förtjänstfullt sätt igenom hur systemet är uppbyggt, hur det fungerar i praktiken och vad dom olika delarna i systemet har för betydelse och roll. Han ställer också frågor till tjänstemän och politiker på myndigheter och i riksdagen kring utfallet av systemet. Vad som kan konstateras är att allt det som lovades verkligen inte har uppfyllts. Systemet, som i grund och botten är autonomt från politiken, sköter sig själv med sin "broms" och med sina premiepensioner. Att våra framtida pensioner kommer att bli betydligt lägre är dock något som man i princip kan sluta sig till när man har läst boken.

Dahlbergs still är ifrågasättande och väldigt kritisk. Stundtals gränsar den till raljant. Det är något som jag utan problem skulle kunna gilla om det inte var för en sak. Dahlberg presenterar inga som helst lösningar eller visioner om hur ett alternativt system skulle kunna fungera. Jag antar att detta inte heller är hans syfte men trovärdigheten sjunker givetvis om man inte kan svara på frågan "vad vill du se istället". Att inte Dahlberg kan presentera ett heltäckande svar på denna fråga är förståeligt. Ett pensionssystem är inget en person sitter och tänker ihop på sin kammare över en natt. Men Dahlberg gör inte ens en ansats. Istället avslutar han boken med att ge råd om hur man ska sköta sina premiepensionsfonder och går igenom sjuttio fonder (!) rakt upp och ner.

Boken är givetvis intressant genom att den går igenom hur det faktiskt funkar. Den ifrågasätter också legitimiteten i systemet, dess skapares utfästelser och finanssektorns enorma vinster i systemet. Men den är ingen höjdare" just eftersom lösningsfokuset är så lågt i kombination med ett tonläge som är alldeles för högt i förhållande till bokens förtjänster. Om man jämför med t ex den senaste boken jag läste, "Bankrutt?" av Paul Krugman, så har även Krugman ett högt tonläge man han kommer undan med detta eftersom han presenterar fullt realistiska lösningar på hela den nu rådande depressionsekonomin.

Boken är på ca 210 sidor i pocketversionen men då ingår sjuttio sidor fondgenomgång och en ordlista också. Så själva boken är inte mer än 140 sidor lättläst text (som blir komplicerad eftersom pensionssystemet inte är helt lätt att förstå). Mitt råd är att man inte behöver läsa boken som "prio ett". Den kan vänta och läsas när pensionsdebatten (förr eller senare) tar fart.

*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar