fredag 12 juli 2013

Jag har läst "Blåsta" av Gustav Fridolin

 
Sommartider är lästider. Så nu har jag läst en bok till. Den här gången blev det Gustav Fridolins bok "Blåsta". Boken handlar om 80-talisterna som enligt Fridolin är formade av nedskärningsåren på 90-talet. Som 80-talist kan jag inte annat än instämma i Fridolins tes. Vi som växte upp i 90-talskrisens Sverige är märkta för livet av krisen och såren är ingalunda helt läkta.

Fridolin beskriver på ett bra och enkelt sätt hur 90-talets nedskärningar har format oss 80-talister. Han pekar på arbetslösheten, den sociala oron i form av stress, press och psykisk sjukdom, drog- och alkoholmissbruket bland 80-talisterna. Rasismen som blev levande på ett smärtsamt obehagligt sätt under 90-talet är också en stor ingrediens i den cocktail som format 80-talsgenerationen. Men också positiva saker som ett engagemang för sakfrågor, en stor acceptans för internationaliseringen av vårt samhälle och demokratins möjligheter främst i form av Internet lyfts fram.

Att Fridolin är en grön politiker blir uppenbart i boken men det är inte förrän på dom sista sidorna som den verkligt gröna politikern träder fram. Långa stunder är Fridolin väldigt saklig och håller den direkta partipolitiska värderingen borta. Men kritiken mot såväl socialdemokratin som mot högern finns där hela tiden. När det handlar om syn på representativ kontra direkt demokrati blir Fridolin näst intill naiv i sin argumentation.  Visst finns det frågor som man kan folkomrösta om, visst finns det ett behov av större närhet mellan beslutande församlingar och folk i vardagen, men när Fridolin väljer att vifta bort frågor som informationsunderskott, populism och oengagemang blir argumentationen utopisk.

Som 80-talist känner jag dock igen mig i oerhört mycket av det som Fridolin beskriver och refererar till. Som beskrivning av 90-talet är hans bok mycket läsvärd. Han lämnar även en hel del, förvisso kända men ändå nyttiga, bidrag till debatten om jämlikhet, trygghet och välfärdsstatens utveckling. Har du inget bättre för dig och om du vill ha en insyn i hur Miljöpartiets nuvarande språkrör tänker så är boken, som är på ca 300 pocketsidor, väl värd att läsa.

*****
 
Bloggat: Markus ger lite bilder från verkligheten

Läs mer på Socialdemokraterna

8 kommentarer:

  1. Har inte läst boken, men finner den - av din beskrivning att döma - väldigt egotrippad. Skulle det vara särskilt synd om födda under 1980-talet?

    90-talskrisen drabbade ALLA, kanske med undantag av "politiska mirakelbarnet Gustav Fridolin och hans gelikar, och särskilt många äldre, som inte längre efterfrågades av den alltmer ungdomsfixerade arbetsmarknaden.

    Förtrycket av fattigpensionärer är idag skrämmande, och jag vill särskilt nämna hur äldre bostaslösa behandlas av den s.k. allmännyttan.

    Mp - under ledning av unga, högutbildade och högavlönade broilers av Gustav Fridolin-typen - har gjort äldres investeringar i en bra ålderdom värdelösa. Äldre villaägare, som - enligt folkomröstningsresultatet från 1980 har investerat i vattenburen elvärme - drabbas nu av straffskatter på el. Därför att Gustav Fridolin och hans nickedockor inom Socialdemokraterna vill tvinga dem att köpa värmepumpar för 80.000 - 100.000 kr.

    Säkert en bra affär för unga höginkomsttagare, som hinner amortera av denna kostnad under bråkdelen av sin återstående livstid.

    Många äldre har också satsat sin sista årsinkomst från arbete på en ny bil, som de har tänkt skulle bli deras sista bil. Men behandlas som miljöbusar som ska straffskattas genom bl.a. höjd fordonsskatt, trängselskatt och parkeringsavgifter vid sjukhusentrén, där "miljöbilar" är avgiftsbefriade.

    Punktskatter har inte bara som syfte att ge staten intäkter, utan även att styra konsumtionen i en viss riktning. Men som exemplen ovan visar, kräver detta tillgång till investeringskapital och en lång återstående livstid.

    Eftersom dessa punktskatter inte är relaterade till inkomsten, är de REGRESSIVA skatter. Med det menas att den procentuella andel av inkomsten, vilken går bort i skatt, sjunker med ökande inkomst. Alltså motstatsen till progressiv skatt. De flesta pensionärer får sänkt inkomst vid pensioneringen.

    Mp vill ha en övergång från skatt på arbete (sådan skatt är åtminstone "platt" - och kan göras progressiv) till regressiva punktskatter på energi mm. Detta drabbar inte bara fattiga hushåll utan även stora industriföretag, som med Mp i regeringen kommer att drivas ur landet.
    Den samlade beskattningsbara inkomsten kommer att sjunka, och Sverige kommer inte klara att hålla välfärden ens på nuvarande alltför låga nivå.

    Mp vill dessutom ha, och har gjort upp med regeringen om en invandringspolitik som sätter press på de lägsta lönerna neråt, vilket drabbar både lågutbildade äldre och yngre, samt lågutbildade flyktinginvandrare.

    Detta är ju precis tvärtemot socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik, som går ut på att Sverige inte ska konkurrera med de s.k. låglöneländerna genom att sänka de svenska lägstalönerna till deras nivå.

    Gustav Fridolin är utbildad pedagog utan arbetslivserfarenhet utanför politiken och pedagogiken. Han är alltså en ytterst skicklig demagog, som inte vet vad han talar om. Men låter som om han visste det. Och därför lyckas han föra socialdemokrater med samma bakgrund bakom ljuset. Socialdemokrater med en bredare bakgrund lurar han inte lika enkelt.

    Jag hoppas verkligen att S och V tillsammans ska få majoriteten i riksdagen efter valet. Om detta misslyckas föredrar jag en socialdemokratisk minoritetsregering, som regerar med hoppande majoriteter, d.v.s. med stöd av vänsteroppositionen i vissa frågor och med stöd av högeroppositionen i andra frågor.

    Om även detta misslyckas föredrar jag en blocköverskridande regering (S + Fp + Kd) framför en regering vari Mp ingår. De borgerliga partierna har visserligen en usel fördelningspolitik, men Fp och Kd har dock en realistisk närings- och energipolitik, som garanterar att det kommer att finnas något att fördela.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att 80-talisterna drabbades mycket hårt av 90-talskrisen är föga kontroversiellt skulle jag vilja påstå. Barn och unga drabbas alltid extra hårt av nedskärningar i välfärden liksom äldre och andra grupper med stort behov av det gemensamma. Fridolin tar utgångspunkt i 80-talisterna eftersom han själv är en sådan. Du får gärna tipsa mig om andra böcker som tar utgångspunkt i andra generationers upplevelser av 90-talskrisen samt vilka konkreta konsekvenser dessa generationer har drabbats av.

      Radera
    2. Jag kan inte tipsa om böcker som tar utgångspunkt i andra generationers upplevelser av 90-talskrisen, eftersom jag ännu inte har skrivit mina memoarer. Jag har inte trott att en sådan bok kunde vara av allmänt intresse. Men när jag var ung kunde jag bara inte föreställa mig att äldre arbetare skulle komma att behandlas så illa, som nu sker. Då hade vi respekt för äldre.

      Jag tror dessutom inte att Fridolin personligen har drabbats negativt på något sätt, utan det måste i så fall vara andra 80-talister. Verkar alltså vara en klassfråga, snarare än en generationsfråga. Men det är väl klart att en omogen snorvalp som Gustav Fridolin inte har något klassperspektiv, utan gör helt andra indelningar av grupper som han ställer mot varandra. Det har borgerligheten alltid gjort.

      Mp:s vurm för folkomröstningar gäller tydligen inte Mp:s egna förslag, om folkmajoriteten är mot dem. Därför stödjer jag folkomröstningen om trängselskatten i Göteborg. Den är ju ett exempel på en regressiv skatt, som drabbar låginkomsttagare hårdare än höginkomsttagare.

      Det är inte i förorterna, där låginkomsttagarna bor, som Mp har sin största väljarandel, utan exempelvis på Södermalm i Stockholm.

      Att du frågar efter litteratur får mig att småle. Sådan litteratur, som du frågar efter (socials skillnader) brukar skrivas av akademiker och inte av de direkt berörda. Är man mer trovärdig om man har en akademisk titel? Är inte detta rentav en del av problemet? Den "s-märkta statsvetaren" Stig-Björn Ljunggren, uppfattas ju som ytterst trovärdig, när han föraktfullt skriver om "Förlorarsverige", som enligt honom inte är värt att satsas på.

      Progressiv skatt = du betalar procentuellt mer i skatt, ju mer du tjänar.

      Platt skatt = du betalar procentuellt lika mycket i skatt, oavsett hur mycket du tjänar.

      Regressiv skatt = du betalar procentuellt er i skatt, ju MINDRE du tjänar.

      Mp:s "gröna" skatteväxling är en övergång från progressiv eller platt inkomstskatt till regressiva punktskatter, vilket gör livet svårare och dyrare framförallt för pensionärer, låginkomsttagare och boende i småorter eller glesbygd, och då speciellt unga arbetslösa i sådana orter, såväl som i storstädernas miljonprogramsområden.

      De som drabbas av orättvisor skriver sällan böcker. De får inga forskningsanslag.

      Radera
    3. Det tonläge du har mot Fridolin är väldigt osakligt. Framförallt med tanke på att du inte har läst vad han de facto har skrivit i boken.

      Fridolin tar inte utgångspunkt i att han personligen skulle vara missgynnad. Tvärtom. Men jag kan själv se att mycket av det han skriver och beskriver är helt korrekta skildringar av hur 90-talet levdes, upplevdes och formade oss 80-talister. Inte minst min egen historia passar väl in i många av Fridolins beskrivningar.

      Radera
    4. Jag uttalar mig inte om boken, utan om hans mer publika framfart. Ett "tonläge" kan väl inte vara osakligt? Det är nog många av oss äldre som "upplever" Fridolin som jag gör. Jag har ganska ingående beskrivit hur äldre, som trodde att de hade en trygg pensionärstillvaro att se fram mot, drabbas av den politik som företräds bl.a. av unge herr Fridolin.

      Förr hette det "Volvos värde varar". Nu är man en miljöbuse som ska straffas ekonomiskt, om man trodde att det är okej att vårda sin bil och behålla den så länge den rullar.

      Sedan undrar jag faktiskt vad som fattades er 80-talister under 90-talet, som vi hade under 50- och 60-talen. Jo, det var lättare att få jobb. Men tro inte att min lön som ung vuxen räckte till villa och bil. Jo, jag köpte en gammal skrothög. Bilprovningen fanns ju inte.

      Det som Fridolin (och du?)ser som en generationsfråga, ser jag som en klassfråga. Och det är typiskt borgerligt att dölja klasskillnaderna under andra indelningar. Alla kvinnor har fått det bättre, för vi har ju numera kvinnlig tronföljd. Ett litet lyft för "genomsnittskvinnan" är det kanske. Men finns genomsnittskvinnan i verkligheten?

      Och den äldre genomsnittsmannen är en förtryckare. Men finns han i verkligheten?

      Radera
    5. Jodå, när tonläget innebär att massa personliga attribut kring Fridolin blir anekdotiska bevis för att han inte skulle kunna skriva en kompetent skildring av sin generations upplevelser av en tidsepok så blir det osakligt.

      Jag ser inte behovet av att ställa generationers lidande mot varandra. Det handlar inte om vem det är mest synd om. 80-talisterna är mer arbetslösa, drogar mer, dömda för fler brott, mår psykiskt sämre, saknar bostad i högre utsträckning, har sämre anställningsförhållanden och har lägre förväntningar på framtiden än andra generationer födda från 40-talet och framåt. Det tycker såväl jag som Fridolin är tragiskt och problematiskt.

      Att det har med klass att göra är glasklart och jag kan inte se att jag har argumenterat emot detta. Men för att förstå klassproblematiken bör man även ha insikt i hur klasserna ser ut. Och där ger Fridolin ett gott bidrag.

      Radera
  2. Man behövde inte vara 80-talist för att drabbas av krisen på 90-talet. Skillnaden är i så fall att 80-talisterna är den första generation som inte fick uppleva det mycket bättre land som Sverige var innan massarbetslöshet, kommunalisering, privat vinstdriven välfärd, friskolor, ROT och RUT osv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä inte alls. Kan inte se att jag någonstans har argumenterat för att det bara var 80-talisterna som tog stryk. Däremot finns det sakliga belägg för att 80-talisterna tog väldigt mycket stryk och det visar sig i att "80-talisterna är mer arbetslösa, drogar mer, dömda för fler brott, mår psykiskt sämre, saknar bostad i högre utsträckning, har sämre anställningsförhållanden och har lägre förväntningar på framtiden än andra generationer födda från 40-talet och framåt."

      Radera