måndag 17 juni 2013

Vi måste byta både chaufför och buss

Dags att byta buss.
Foto: samlaren.org
Incitamentssamhället. Så skulle man kunna beskriva Sverige anno 2013. Ett land där ekonomiska incitament har blivit normen för hur verksamheter utformas och där nationalekonomins rationella individer är den enda form av mänskligt liv som finns. I alla fall om man ska beskriva hur politiken i regeringskansliet utformas.

Ni kan historien. Folk ska jobba mer genom stärkta incitament till arbete (jobbskatteavdrag och sänkta ersättningar). Fusk med VAB ska motverkas genom att sjukintyg ska lämnas från första dagen. Breda sänkningar av arbetsgivaravgifterna för unga ska få företagen att anställa fler ungdomar. Särskilda pengar ska ges till områden som lyckas bra med att motverka segregation, arbetslöshet och förbättra skolresultat. Skattefria zoner ska få företag att etablera sig på en viss geografisk plats. En särskild "kömiljard" ska minska köerna i vården.

Effekterna av åtgärderna är i regel osäkra, dåligt belagda eller direkt kontraproduktiva. Dessutom är åtgärderna ofta belamrade med bieffekter av skiftande slag. Bieffekter som dom teoretiska modeller som tankarna bygger på inte har förutsett eller ibland till och med inte tagit hänsyn till. Just kömiljarden är ett tydligt sådant exempel.

Frågan har lyfts tidigare av diverse landstings- och regionpolitiker. Kömiljarden stimulerar till att beta av köerna utan hänsyn till behovet av vård. I korthet kan det innebära att en förkyld yngre hen går före en multisjuk äldre hen. Fenomenet tangerar på många sätt vårdcentralsetableringarna i Stockholms län där man tjänar mer på att etablera sig i ett område med lågt vårdbehov jämfört med ett område där vårdtyngden är större. Incitamenten får alltså bieffekter som bryter mot rent moraliska och etiska överväganden.

Den här sjukan är typisk för det tänkande som kom in i offentlig sektor under 80- och 90-talen. New Public Management är namnet och målstyrning, incitament och kundtänkande är signifikativt för metoden. Att offentliga institutioner ska konkurrera med varandra om en pott med pengar genom att uppnå fastställda "mätbara" mål är sinnebilden för hur systemet fungerar. Att sedan människor kommer i kläm för att målen ska nås är "spill man får räkna med". Kvalité blir att nå mätvärden, inte att leverera heltäckande lösningar där professionen får utnyttja sin fulla kompetens och allt sitt kunnande. Stuprören i den offentliga verksamheten blir till sugrör i allt snabbare takt.

Att det här nu börjar komma upp till ytan spelar oss socialdemokrater rakt i händerna. När människor ser effekterna av incitamentssamhället kommer en reaktion att komma. En reaktion som vill se andra värden än ekonomisk utformade modeller som bas för politiken. Men för att vi ska kunna utnyttja den här reaktionen måste vi rannsaka oss själva och framförallt måste vi ha ett alternativ som är trovärdigt. Då räcker det inte med att byta busschaufför på samhällsbussen. Vi måste skaffa oss en helt ny modell med en betydligt bättre ratt.

*****
 
Bloggat: Martin om arbetslösheten, Peter H om frågor som inte ställts och Region Skånes sossar besöker sjukhus
 
Läs mer på Socialdemokraterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar