lördag 15 juni 2013

Regeringen som (V)åt dröm

Foto: regeringen.se
Vänsterpartiet har gjort en intern enkätundersökning. I denna konstateras att en stor majoritet av Vänsterpartiets lokala avdelningar vill se en trepartiregering med S och MP. En minoritet ser helst en tvåpartiregering med S. Resultatet är väntat. Det är orealistiskt för V att ingår i några andra typer av regeringskonstellationer.

Frågan är dock om V kommer att ingå i en regering efter valet. Jag tror inte det. S kan nämligen inte gå in i en valrörelse och binda sig vid att V ska ingå i regeringen. Det försökte vi 2010 och det gick inte. Att efter valet då släppa in V i regeringen skulle förmodligen skapa problem för S och MP rent förtroendemässigt.

Det var mer än en dörr jag knackade på i valrörelsen 2010 där folk öppnade och svarade att "jag röstar gärna på S men aldrig om ni släpper inte kommunisterna i regeringen". Detta ledde obönhörligen till en diskussion om huruvida V var kommunister eller ej. En diskussion som var lika fruktbar som huruvida man kunde rösta på S när Mona Sahlin var partiledare. När diskussionen börjar handla om sådana saker har man förlorat.

Min personliga uppfattning är att Vänsterpartiet definitivt inte är några kommunister. Det räcker med ganska elementära kunskaper i statskunskap eller nationalekonomi för att räkna ut det. Men problemet är att det finns massor av människor i vårt avlånga land som ser Lars Werner och CG Hermansson framför sig när man säger "Vänsterpartiet". Det innebär att oavsett vilka argument man för fram så kommer dom aldrig att rösta på någon som släpper in V i en regering. Det vore som att rösta in Brezjnev i regeringen i deras ögon.

Tidens tand gör att den här typen av reaktioner så sakteliga kommer att försvinna. Men jag tror att Vänsterpartiet skulle vinna på att göra något större av sin brytning med kommunismen. Hur är upp till någon annan att fundera ut men för S är det mycket svårt att innan ett val låsa sig vid en regering där V ingår. Inte för att det på något sätt är sakligt utan för att val även handlar om emotioner och känslor. Rent krasst är det förmodligen också så att V inte skulle fälla en S eller en S-MP-regering. I många sakfrågor är man ju helt överens. Eller?

*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna  

5 kommentarer:

  1. Frågan är väl om Mp kommer att ingå i någon regering. Socialdemokraterna kan inte vinna ett val om väljarna tror att S kommer att gå i allians med Mp efter valet. Med Mp i regeringsställning kommer det ju att bli som i Grekland. Om det inte finns något att fördela, hjälper det inte att ha en bra fördelningspolitik på papperet.

    Och hur ska Sverige få Europas lägsta arbetslöshet 2020 om Mp sitter i regeringen och sätter käppar i hjulen?

    SvaraRadera
  2. Kommunism är antikapitalism och -imperialism (inte Sovjet). Skulle det vara så att (V) väljer att gå över till högersidan som SV i Norge måste jag hitta ett parti utanför Riksdagen att rösta på.

    SvaraRadera
  3. Jag har nu sett flera socialdemokrater hävda att det var samarbetet med V som sänkte valresultatet 2010. Vad bygger ni det antagandet på? Du säger att du mötte många i valrörelsen som inte ville ha med V. Själv fick jag ägna en hel del energi åt att försvara Mona Sahlin. När S och MP försökte stänga ute V väckte ju det stora protester, det tyder inte på att V skulle vara något sänke.

    Att valet 2010 gick som det beror såklart på många olika saker. Själv tror jag de största misstagen var: 1. De rödgröna lade sig politiskt för nära Alliansen. 2. Partierna ägnade sig åt interna förhandlingar in i det sista istället för att arbeta offensivt. 3. Socialdemokraterna misslyckades med sin del av politiken, nämligen jobbpolitiken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Någon påstod att 5 % lät bli att rösta på oss pga Mona, 5 % pga Vänstern. Min mening och många med mig är att båda delarna bidrog. Vad man tydligt kan se är nedgångar i opinionen vid tillfället då t ex Vänstern presenterades.

      Radera
    2. Nja, jag tror nog att det varken var Mona eller Vänsterpartiet som orsakade valnederlaget. Jag tror mer på att politiken helt enkelt var fel (de rödgröna lade sig för nära Alliansen) och de rödgröna var inte tillräckligt offensiva. Jag har ingen insyn i hur förhandlingarna mellan de rödgröna såg ut, men jag misstänker att det inte var V som ville lägga sig nära Alliansen.

      Tyvärr ser det ibland fortfarande ut som att S är rädda för att utmana borgerligheten. Ett exempel på detta är Löfvens utspel om att använda friskoleuppgörelsen som ett exempel för hela välfärden, och alltså fortsatt tillåta vinstuttag i hela välfärdssektorn. Istället för att utmana och driva en offensiv röd politik så eftersträvas "breda uppgörelser" högerut.

      MP fattade ett klokt kongressbeslut om att eventuella vinster i välfärden ska återinvesteras. Frågan är vilken betydelse kongressbeslutet kommer få. Ett första test var friskoleuppgörelsen, där kongressbeslutet visade sig inte vara värd något. Ett andra test kom i senaste partiledardebatten där Romson verkade vara minst sagt besvärad av kongressbeslutet. Det vill nog till att medlemmarna i MP håller tummen i ögat på sin partiledning.

      Vi måste byta regering, men om det inte också innebär ett reellt byte av politik vinner vi inget. Tvärtom är vi riktigt illa ute om det visar sig att Sverige styrs borgerligt oavsett regering. Därför tror jag det bästa för Sverige är att valresultatet 2014 leder till att en rödgrön regering bestående av MP, S och V och att V är tillräckligt starka för att verkligen lyckas påverka politiken i avgörande frågor, till exempel så att vi får ett stopp för vinstuttag i välfärden.

      Radera