onsdag 5 juni 2013

Jag har läst "Ett tänkande hjärta" av Yvonne Hirdman

 
Häromdagen läste jag ut Yvonne Hirdmans biografi av Alva Myrdal. Boken har fått titeln "Det tänkande hjärtat" och den bygger till stor del på brevväxlingen mellan Alva och Gunnar Myrdal. Det gör att boken på sätt och vis blir väldigt personlig. Samtidigt blir den oerhört seg stundtals eftersom det dels är ett jobbigt och invecklat språk som dom båda myrdalarna använder sig av. Dels är det mycket kärlek och ångest vilket inte jag finner någon större glädje i att läsa. Inte i det här sammanhanget i alla fall.

I boken får man följa Alva från liten flicka till nobelprisvinnande världsvan kvinna och den nästan dialektala kampen med maken Gunnar. Gunnar Myrdal var, om man ska tro breven och Hirdmans tolkningar av dessa, en riktig skitstövel. Alva var i sin tur en både svag och samtidigt mycket stark kvinna. Hennes intelligens och kompetens var mycket hög och hon bröt ny mark inom familjens, barnens, skolans, socialpsykologins och pedagogikens område. Tillsammans med Gunnar skrev hon bland annat en av förra seklets viktigaste böcker, "Kris i befolkningsfrågan", och behållningarna i detta verk kan inte nog betonas.

Det jag framförallt saknar i boken är partipolitiken. Det framgår inte riktigt hur och framförallt varför Alva och Gunnar blev hängivna socialdemokrater och socialister. Helt plötsligt är dom bara inne i partiet och Hirdman behandlar denna del som något sekundärt. Men man ska ha klart för sig att utan det socialdemokratiska partiet så hade makarna Myrdal förmodligen aldrig blivit så stora som dom de facto blev. Det var genom sitt bidrag till och samverkan med den svenska politiken som dom fick sin huvudsakliga storhet skulle jag vilja påstå.

Boken är som sagt ganska segläst stundtals och ibland begriper man inte mycket av brevens invecklade innehåll. Samtidigt ger Hirdman liv till en ångestfylld och komplex kärleksrelation som stod sig genom kriser, krig och långa tider av separation. Relationen till sonen Jan lyfts fram stundtals och det är inte för inte som man får sympati för Jans val att avsäga sig bekantskapen med sin mor. Boken är på ca 400 sidor och lämpar sig väl mest för den som har ett lite särskilt intresse av just Alva Myrdal. Vill man bara ha information om Myrdals verk och politiska gärning finns säkert bättre alternativ.

*****
 
Media: Svenskans recension av boken
 
Läs mer på Socialdemokraterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar