tisdag 11 juni 2013

Har vi fått tillbaka Göran Persson eller?

Foto: sverigesradio.se
Miljöpartiet har granskat statsministerns anföranden sedan 2010 och kan konstatera att Reinfeldt inte bryr sig särledes mycket om klimatet. Ska man tro MP:s granskning så bryr han sig inte alls. Nu tror jag säkerligen att Reinfeldt rent personligt kan bry sig i alla fall lite grann om klimatet men vi vet att Reinfeldt i princip väljer sitt offentliga agerande utifrån taktiska, inte sakfrågemässiga, ställningstagande. Är det viktigt att prata om en fråga, som t ex klimatfrågan var i samband med Köpenhamnsmötet 2009, då ger Reinfeldt järnet. Samma sak med arbetslösheten inför 2006 års val. Då var det den stora frågan. Nu, när arbetslösheten har bitit sig fast på en betydligt högre nivå än 2006 så är Reinfeldt föga förvånande tyst.

Det här är inte ansvarsfullt. Som politiker måste man se utmaningarna, identifiera problemet och leverera lösningar. Så driver man såväl politikutvecklingen som samhället framåt. Man har som statsminister ansvar för att samhället inte står still eller rent av går tillbaka. Vi vet att dagens ungdomar i stor utsträckning tvivlar på framtiden. Många tror inte längre att dom kommer ha ett bättre liv än vad deras föräldrar har haft. Det här är ett hot mot hela moderniteten och hela framstegstanken. Reinfeldt duckar den här frågan när han väljer att inte prata om klimathotet eller om arbetslösheten.

Jag såg dokumentärserien om Göran Persson i helgen. Serien som är gjord av Erik Fichtelius speglar via intervjuer med Persson hela den resan som en statsminister kan göra. Från glad och laddad till trött och seg. När man ser klippen på Reinfeldt ifrån dokumentären så kan man konstatera att det är en stor metamorfos som har skett. Från gladlynt och skämtande nykomling med ett sug i blicken till den gråa, trötta och direkt tråkiga statsministern som vi har idag. Reinfeldt kritiserade Persson stenhårt för att vara trött. Jag tror inte att Reinfeldt för sitt liv kunde tro att han själv skulle hamna i samma situation på ungefär sju år. Tänk vad tiden kan gå fort.

*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna

3 kommentarer:

  1. Om du tillåter: min personliga, apokalyptiska framtidsvision för Freddes del:

    http://pyttiminpanna.wordpress.com/2013/02/23/jag-saknar-faglarnas-kvitter/

    /anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var sannerligen en apokalyptisk vision.

      Radera
    2. Inte helt orealistisk, ändå, om vi inte ställer om NU!
      /anita

      Radera