torsdag 30 maj 2013

Unga arga män och jag

Läser Stig-Björn Ljunggrens ledare i Borås Tidning idag med anledning av den efterföljande debatten kring den senaste veckans upplopp i landet. Ljunggren konstaterar att många av dom förklaringar som förs fram, bland annat den om att det är sossarnas fel, inte är helt vattentäta. Vad som däremot, enligt Ljunggren, är nästan helt vattentätt är sambandet mellan unga arga män och upplopp. Ju fler unga arga män som samlas på ett ställe desto större är sannolikheten för att det blir upplopp, slagsmål eller i alla fall en rejäl holmgång. Jag tror att Ljunggren har helt rätt.

Jag har själv varit en väldigt unga och arg pojke/kille/man. Jag förstår precis vad Ljunggren pratar om. Sannolikheten för att det händer våldsamheter är betydligt större om det finns fler potentiella kombattanter än om det finns färre dito. Det spelar inte så stor roll om man är polare med folk eller ej. Det finns alltid skäl att stöka till det.

Skälen är många. Man kan vara arg på morsan, på farsan, på skolan, på motståndarlagets supportrar, på polisen, på parkeringsvakterna, på fritidsledarna, på politikerna, på tjejen eller kanske rent av på någon av polarna i gänget. Vad man är arg på spelar egentligen inte så stor roll när man väl är en arg ung man. Det finns även flera sinnestillstånd som kan få vilken ung arg man som helst att "go bananas". Man kan vara arg, sur, ledsen, glad, fira en seger eller hantera en förlust. Men ofta är det så enkelt som att man har tråkigt och då är en ordentlig kick med adrenalin inte fel. Då händer något i alla fall och för alla som har upplevt ett rejält adrenalinrus så vet ni att det är betydligt roligare än att inte ha ett adrenalinrus.

Innan man har förstått det här så är det svårt att förhålla sig till upplopp överhuvudtaget. Framförallt när upploppen uppstår till synes spontant och där ingen politisk agenda synes närvarande. Vad man också måste förhålla sig till och förstå är att dessa unga arga män tycker det är kul att bråka. Så ju mer poliser som kommer dit, ju fler som käftar emot och ju mer media skriver om hur våldsamma upploppen är desto roligare är det ju. Det är våldet som sådant som är grejen. Tro mig, jag vet. Varje gång jag eller mina kompiser hade bråkat med någon eller ställt till med något annat jävelskap så pumpade adrenalinet och vi kunde inte sluta snacka om hur kul, häftigt och fantatiskt skoj det hela var. Vi kunde snacka i veckor eller månader om "det där" slagsmålet eller "den där bilen" som vi körde alldeles för fort med. Var det ett riktigt stort slagsmål så växte det hela till legender som berättades om och om igen så fort det gavs tillfälle.

Ljunggren ger egentligen bara en förklaring i sin ledare. Han ger ingen lösning. Jag är inte förvånad. Vem har lösningen på ett sådant här problem? Att det finns unga arga män kan ju inte ens förklaras bort med att sossarna har haft makten under väldigt många år i Sverige. Om jag skulle försöka mig på en dellösning på problemet så tror jag att mycket handlar om att snacka med dom här killarna. Inte en onsdagsnatt bland brinnande bilar och blåljus. Inte heller när man precis har stoppat deras BMW på E4:an på en rutinkontroll. Man ska framförallt inte tro att man kan snacka med dom i grupp hur som helst. Dom är flockdjur och hierarkierna är lika tydliga som i en flock med vargar.

En och en är däremot dom här killarna ofta väldigt hyggliga prickar med en lite osäkert flackande blick och enkla drömmar om jobb, bilar, tjejer och en framtid. Vad som krävs när man väl har etablerat en dialog är ett realistiskt alternativ och en realistisk väg till något annat. För mig handlade det om att sluta dricka alkhol. Det var mitt problem. Och där tror jag lite av lösningen ligger. Dom här killarna måste få frågan om vad deras problem är och när vi får svaret måste vi backa upp dom till 100 %. Gör vi inte det har vi faktiskt svikit dom och då kan jag lova er, då blir dom ännu argare.


Unga arga män har alltid funnits

*****
 
 
Läs mer på Socialdemokraterna

6 kommentarer:

  1. Att du inte kan se någon politisk agenda betyder ju inte att det inte finns någon. Att Stig-Björn Lunggren inte kan se någon politik agenda kan ju bero på att han har fastnat i den akademiska instängdheten i Uppsala, som upphörde att vara en arbetarstad före 1970, och har fantasier om underklassens primitiva natur.

    Jag minns hur ett gäng hysteriska studenter stod vid Gunnar Wennerbergs staty i Slottsbacken en vårdag 1967 och försökte hetsa stadens arbetare till ett upplopp. Problemet var att det inte fanns några andra arbetare än jag själv där, och jag hade kommit för att jag var nyfiken på studentlivet. På den tiden var Uppsala en hårt segregerad stad med akademikerna väster om ån (där universitetet, slottet och domkyrkan ligger) och arbetarna öster om ån (där industrierna låg).

    De revolutionära studenterna plockade upp ett fyllo, som de kallade "arbetarna" och höll en flammande apell om arbetarklassens resning mot de borgerliga förtryckarna. Jag spanade österut mot broarna över ån, men inga upproriska arbetarmassor syntes till. Dagen efter stod det i den borgerliga lokaltidningen att "En uppsala-arbetare" hade stått i Slottsbacken och manat sina klassbröder till uppror. De verkliga arbetarna öster om ån i den segregerade stan var förstås rasande, men tog inte till minsta våld.

    Jag undrar vad Stig-Björn Ljunggren gjorde den dagen. Efter mötet i Slottsbacken avtågade studenterna till den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus lokal, beväpnade med Dagens Nyheter, som de hade rullat ihop för att använda som batonger. Jag följde efter på avstånd, men vågade in i Laboremus lokal, där jag hölls fången under ett halvt dygn.

    Det var första gången jag såg en studentlokal inifrån. Tidigare hade jag bara besökt Folkets Hus och andra ställen för arbetare. Dessa stängde en efter en, när Uppsala upphörde att vara en arbetarstad, men vi blev fortfarande inte insläppte på studenternas ställen, med ett enda undantag: Internationella klubben som drevs av gäststudenter från Afrika.

    De visste vad apartheid var, hur det känns att bli behandlad som en sämre sort, och ville inte diskriminera någon vare sig på grund av ras eller klass

    Det konsumerades enorma mängder öl, som fanns i lokalen, för det var "proletärt". Folk blev kissnödiga, men fick inte gå och kissa, för det var "borgerligt". Nåväl, till slut blev behoven alltför påträngande, varför man i folkdemokratisk ordning höll omröstning om någon skulle få gå att kissa. Det hölls omröstning om var och en, sedan vederbörande hade fått redogöra inför folket hur trängande behovet var.

    Detta tog tid, men stämningen var fortfarande upphetsad. Så upphetsad att man inte reflekterade över det faktum, att ingen som gått och kissat återvände. Jag anade att det fanns en flyktväg från toaletten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På den tiden var jag en mycket ung man som bodde i Hamrångefjärden, läste Hjortfot och bara vagt hade hört talas om gorillan i Vjetnamnam som bråkade med Hitlers fiender.

      Men ett år senare hade jag fått ett annat perspektiv. Besökte Leningrad, såg kommunismens realitet, försökte åka till Paris, men där var revolution etc.

      De unga männen då? Värnplikt, ungdomsgårdar och arbete. Samt en polis som för dialog till en viss punkt, men inte tvekar att öppna svängbroar om det behövs.

      Radera
  2. Nu åker turister runt i invandrartäta förorter och stadsdelar och eldar upp invånarnas bilar och försöker starta upplopp, så att de kan gömma sig i folkmassan, när de kastar sten på polisen. Riksmedia skriver att det har varit upplopp i flera städer, bl.a. Örebro. Men enligt lokala media har det bara varit bilbränder och stenkastning mot en ensam kvarterspolis, som tvingades fly och kalla på förstärkning. När denna anlände hade turisterna givit sig av till nästa stadsdel, i den typiska katt och råtta-lek som tidigare förekommit i Stockholms-förorterna.

    Att det faktiskt blev upplopp i Husby beror på att det var där det började. I de andra städerna var invånarna förberedda och hade hållit sina ungdomar inomhus.

    Ett tiotal turister har eldat upp hemtjänstens bilar och kastat sten på hemtjänstpersonalen i Lysekil. En beskäftig journalist hade frågat en maskerad turist i Husby om det är bra att elda upp grannens bil. Turisten berättade att man hade bränt två bilar i veckan under en längre tid, utan att några journalister hade kommit.

    Så man var tvungen att trappa upp våldet och skadegörelsen. Den beskäftiga journalisten frågade inte om det var deras egna grannars bilar, som turisterna i Husby eldade upp, om de själva var hemmahörande i Husby.

    Och du kan inte se någon politisk agenda, utan skyller på något slags primitiv manlig natur?!

    SvaraRadera
  3. Tack för din historia om 60-talets Uppsala. Den var kul.

    När det gäller frågan om upploppens orsak och verkan så har jag skrivit mycket tidigare om dom strukturella anledningarna i fråga om arbetslöshet, brister i välfärden och polisens agerande. Detta hänger givetvis samman med frågan om individuella problem och ställningstagande av olika individer.

    Dom "turister" du pratar om kan tänkas vara t ex killarna från Höllviken som greps under upploppen i Rosengård. Jag hörde något om att det fanns killar från t ex Täby i upploppen i Husby. Varför dessa killar söker sig till miljöer som upplevs spännande kan enligt min mening bland annat spåras till den ilska och frustration som många unga män bär inom sig.

    Själv tillbringa jag mycket av min stökiga tid i Lomma. Det är en kommun i samma liga som Täby och Danderyd. Trots det fanns där unga arga män där också. Bilden är betydligt mer komplex än att bara prata om att A leder till B. Det finns fall där upploppen har en direkt politisk agenda. Det finns likaså fall där upploppen inte har en direkt politisk agenda utan är en följd av enskilda händelser eller långvariga strukturella problem i samhället.

    SvaraRadera
  4. Du lokaliserar fortfarande huvudorsaken till händelserna i Husby till Husby, men fritar samtidigt Husbyborna från ansvar för sina handlingar, genom att skylla på arbetslöshet mm som en yttersta orsak. Du stödjer dig i på Stig-Björn Ljunggrens teorier.

    Min beskrivning av det hårt segregerade Uppsala som troligen har format honom som en elitistisk "S"-debattör var inte "kul", utan snarare att försök att undergräva hans trovärdighet. I den studentmiljön frodades fördomar om arbetare, dom som bodde öster om ön. Den gängse förklaringen bland akademikerna till apartheidsystemet i det uppsaliensiska nöjeslivet var att arbetare inte kunde sköta spriten. Därför trodde man att ett av stans mest ökända fyllon var en typisk arbetare.

    Det räcker inte med att det finns en jordmån för att något sa växa. Det behövs ett frö också. Och dessutom är ju en god jordmån ofta resultatet av markberedning. Dom, som jag kallar turister, är inte tillfälliga äventyrare från mer välbärgade områden, som har lockats av spontant iscensatta upplopp.

    Att upploppen var väl planerade och organiserade bevisas även av att turisterna försökte få igång upplopp i andra förorter och ytterstadsdelar också, utan att lyckas. Exempelvis hade bilbrännarna i Örebro dirigerats av för utomstående stängda Facebook-konton. I en stockholmsförort hade man i förväg placerat utväskor med stenar, som skulle kastas mot polisen. Nattvandrare (i bl.a. Örebro) har sett turister komma med bensindunkar.

    Med turister menar jag enbart personer som inte är bosatta i samma område, kanske inte ens i samma stad. Varför sätter man då igång upplopp? Därför att det blir svårare för polisen att identifiera och gripa stenkastarna, när de kan gömma sig i en stor folkmassa. Dessutom vill man stressa polisen till att använda mer våld än nöden kräver, och framförallt att oskyldiga ska drabbas av polisvåldet. Detta är en revolutionär strategi som förespråkas av bl.a. trotskismen.

    Både höger- och vänsterextremister kan dra fördel av våldsamma sammanstötningar mellan polis och invandrare. Någon vill kanske bevisa att Breivik hade rätt, att så här gör invandrare om de är många på samma plats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frågan är inte svart eller vit helt enkelt.

      Radera