tisdag 14 maj 2013

Det objektiva bedrägeriet

Vilken lins ser du igenom?
Foto: wikipedia.org
Martin Aagård berättar idag på Aftonbladet Kultur om hur han blev uppringde av Magnus Wennerholm, frilansande journalist, som ringde för Uppdrag Gransknings (UG) räkning. Aagård har tydligen deltagit i skrik- och skällprogrammet Debatt och där gått i polemik med en före detta Expressenjournalist vid namn Per Brinkemo. Debatten hade handlat om värderingar och Wennerholm ville ha det till att Aagård hade kallat Brinkemo för sverigedemokrat. Vad som är sant eller ej i den historien tänker jag inte bemöda mig att ta reda på för jag bryr mig uppriktigt sagt inte. Vad jag däremot vill lyfta är frågan om den påstådda "objektiviteten" som somliga journalister anses företräda eller kanske snarare anser sig själv företräda.

Det finns i korthet två stilbildningar inom journalistiken. En som är medvetet och tydligt subjektiv och en som framställer sig som objektiv. Den förra var vanligare förr medan den senare är mer förekommande idag. UG anses ofta tillhöra den objektiva skolan och vill väldigt gärna framstå så också. Problemet är att det inte existerar något sådant som "objektiv" journalistik. All form av informationsförmedling har ett mått av subjektivitet i sig och det gäller i synnerhet journalistik. Ta bara DN som exempel. Det räcker med att jämföra DN:s nyhetsflöde med SvD eller TT för att se att DN, likt många andra, klart politiserar sitt nyhetsflöde.

Jag tycker inte att det här är något problem. Att individer alltid företräder sina intressen är helt uppenbart för den som lyfter på locket och väljer att se lite djupare på saker. Därmed inte sagt att intresset som sådant behöver vara negativt eller positivt. Intresset är snarare det mest objektiva eftersom det är "renare" till sin karaktär. Om jag t ex gör en sak för att tjäna pengar och detta redovisas så kan jag som mottagare av informationen lätt ta ställning till den aktiviteten. Ibland väljer jag att delta och bidra till att du tjänar pengar. Ibland väljer jag att inte göra det med motsatt resultat för dig. Däremot blir det mer problematiskt när något framställs som objektiv och ofärgat och det inte är det.

Inrikes- och utrikespolitiska inslag i SVT och TV4 är två tydliga exempel på när påstådd objektivitet blir rent ut sagt larvig. Ni kan spelet. Ett inslag körs där man intervjuar representanter för olika ståndpunkter. Ibland flera olika åsikter, för det mesta två och inte helt ovanligt bara en. Till detta kan det också läggas någon form av "expert" som ger ett omdöme. Denne expert är i regel någon professor eller generaldirektör på någon myndighet. Därefter är inslaget slut. Redan här har objektiviteten fallerat. Frågorna som ställs till intervjuobjekten är subjektivt valda av journalisten i fråga. Likaså är experten utvald med ett eller annat syfte. Men det som får hela baletten att rasa samman fullständigt är i regel inte själva inslaget utan det som händer sen.

För in i studion kommer någon politisk kommentator. Hen benämns även hen som "expert" och visst kan dom i regel mycket om politik. Men det är inte att berätta politiska anekdoter eller förklara ideologiska logiker som hen sysslar med. Istället är det en hemmasnickrad personlig analys som ska "förklara" vad som nyss har sagts i inslaget. Tittaren anses därmed implicit inte klara av att göra den här analysen själv utan behöver helt uppenbart, enligt nyhetsbolaget, hjälp för att hantera den nyss avgivna informationen. Detta allt som oftast utan någon form av "innehållsdeklaration" där vederbörandes (kommentatorns) egna preferenser klarlagts. Den påstådda objektiviteten far all världens väg.

Och i grund och botten har jag inga som helst problem med det här. För jag är övertygad om att journalistik är subjektiv och att den aldrig kan bli något annat. Den kan givetvis vara mer eller mindre subjektiv. Den kan också vara mer eller mindre normativ precis som att den kan vara mer eller mindre deskriptiv. Poängen är att så länge man är tydlig med detta så blir det mottagaren, dvs jag, som får avgöra vad jag ska ta till mig, vad jag ska lyssna på och vad jag i slutänden ska köpa. Fox News i USA är ett lysande exempel på subjektiv media som bara vräker ur sig massa propaganda. Men eftersom alla vet om det så blir det också helt uppenbart att budskapet är politiserat. Samma sak med kinesisk statsmedia. Alla vet att det är staten som kontrollerar den och då kan man ta ställning utifrån detta. Att framställa sig som objektiv i sin journalistik är därmed på många sätt mer bedrägligt än den som är tydlig med sina subjektiva avsikter. Där har svensk journalistik en lång väg kvar att vandra.

*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar