torsdag 11 april 2013

Vad f*n ska borgarna göra, egentligen?

Foto: svt.se
Till skillnad emot vad Swedbank igår ansåg så ser det enligt Sveriges Radio dystert ut på den svenska arbetsmarknaden. 231 000 personer har varit inskrivna utan jobb i mer än sex månader. Varslen är upp 1 600 jämfört med mars förra året. Det anmäldes 7 000 färre jobb. När man vet att arbetslösheten är över 8 procent är detta skrämmande siffror. Bakom varje siffra finns en individ som inte får chansen och möjligheten att förverkliga sitt liv.

I ljuset av denna kunskap blir man förvånad över att så lite offentlig diskussion pågår kring dom åtgärder som regeringen har gjort. Jag läste så sent som igår Rune Åbergs artikel i senaste numret av "Ekonomisk debatt" där han konstaterar att:

"I vad mån dessa och även andra jobb, som var för sig inte ökat lika mycket (det rör sig om ytterligare 46 jobb), har gjort det på grund av förändringar i arbetslöshetsförsäkringen, jobbskatteavdrag och annat som har pressat de lägsta lönerna nedåt går inte att avgöra.
Gång på gång bekräftas det faktum att regeringens åtgärder inte går att utvärdera. Ett systemskifte har genomförts utan att någon egentligen kan utvärdera resultaten av dom enskilda åtgärderna. Vad man däremot kan konstatera är att arbetslösheten har bitit sig fast på historiskt höga nivåer och att borgerlighetens enda åsikt om detta är i stil med åsikten man har på miljöområdet; "Vad f*n kan man göra, egentligen?". Det märkte man om inte annat när Anders Borg försökte bemöta Stefan Löfvens löfte om att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU om sex år.

Vad som också framkommer när man läser Åbergs artikel är att svensk arbetsmarknad har polariserats. Det är främst en tillväxt av låg- och höglönejobb som har skett. I mellanskiktet är det snarare en tillbakagång. Intressant i detta är att det efter 2008 är främst låglönejobb som har tillkommit.

Utifrån detta kan man resonera kring hur låglönejobben påverkar övrig arbetsmarknad. Eftersom låglönejobben inte ökar köpkraften lika mycket som andra jobb blir tillväxten och efterfrågan lägre på övriga arbetsmarknaden jämfört med om mer produktiva jobb hade tillkommit. Mer produktiva jobb hade i sin tur ökat efterfrågan på låglönejobben. Med den här kunskapen blir det än mer tydligt att regeringens politik leder åt fel håll. Vad Sverige måste satsa på är en tillväxt av högproduktiva jobb som i sin tur ökar efterfrågan på låglönejobb. Vi kan inte sikta in oss på att bara skapa låglönejobb vilket är precis vad regeringen har gjort. RUT- och restaurangjobben är jobb som ska tillkomma av sig själv pga av en faktisk efterfrågan. Samma skattepengar hade gjort betydligt större samhällsnytta om dom satsats på att öka kompetensen och därmed förädlingsvärdet i vår ekonomi.

Fast det handlar ju inte om att lösa arbetslösheten för borgarna. Det handlar om att få en billig städtjänst och fler restauranger att välja på. Full sysselsättning begriper dom inte hur det ska genomföras enligt egen utsago.

*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar