fredag 19 april 2013

Känns märkligt dagsaktuellt att jag har läst "Håkan Juholt - Utmanaren"



Igår kväll läste jag ut Fredrik Lobergs bok "Håkan Juholt - Utmanaren". Boken är en redogörelse för bakgrunden till Juholtaffären och dess förlopp. Håkan Juholt medverkar själv genom hela boken och ger sin syn på saken. Detta kompletteras med inspel från andra aktörer. Allt från vänner, bekanta och kamrater till externa betraktare kommer till tals. I huvudsak är det dock personer inom arbetarrörelsen som uttalar sig. Jag tycker att boken ger en bra redogörelse för affärens förlopp och jag kan instämma i mycket av det som sägs. Dom långa knivarna och krypskyttet internt i partiet, medias horribla jakt och den totala avsaknaden av källkritik, faktagranskning och saklighet beskrivs på ett bra sätt. Jag antar att jag får ta och läsa den andra boken av Tommy Möller och Margit Silberstein nu så att jag kan jämföra. Det vore intressant!

Två saker slår mig när jag läser boken. Det första är likheterna med Omar Mustafa-drevet som precis börjar klinga av. Partikamrater, såväl aktiva som föredettingar, ger sig in i debatter och gör uttalande som är minst sagt märkliga. Rena lögner sprids och det där med att vara "kamrater" känns långt borta. Jag blir lite rädd när jag läser Juholtboken och när jag ser på Omar Mustafa-affären. Har vi inte lärt oss någonting alls? Eller så är det kanske det somliga har gjort...

Den andra reflektionen är dagsaktuell. Juholt fick på tafsen rejält eftersom han påstods ljuga bland annat om budgetprocessen. Om han ljög eller ej lär väl aldrig bli helt klarlagt. Ska man tro Tommy Waidelich så trodde VU på den redogörelse som gavs efter Wanja Lundby-Wedins märkliga krav tre månader efter att budgeten var lagd. Så Juholt ljög förmodligen inte. En som det däremot idag är belagt att hon ljög är Annie Lööf. Lööf har varit ute i blåsväder mer eller mindre sen hon tillträdde och nu visar det sig att hon ljög KU rakt upp i ansiktet. Trots detta ockuperas inte Centerpartiets högkvarter, journalister ringer än så länge inte upp samtliga distriktsordföranden i landet och hör om Lööf kan sitta kvar och några nya ord typ "att lööfa" är inte på gång att införas. Det är alltså skillnad på folk och folk. Socialdemokratiska oppositionsledare och centerpartistiska ministrar mäts med lite olika måttstockar kan man notera.

Hur som helst är boken om Juholt oerhört intressant och närmast en måsteläsning för alla som vill förstå sig på det socialdemokratiska partiet. Den är lättläst, lättskriven och på ca 260 sidor. Eftersom den i mångt och mycket består av intervjuer blir den också personlig och stundtals kan man nästan höra dom inblandades röster när man läser citaten. Så läs boken helt enkelt!

*****
 
Bloggat: Några skriver om Annie Lööf bl a Jan, Martin och Peter J 
 
Läs mer på Socialdemokraterna

1 kommentar:

  1. Jag tror han hade varit en mycket bättre s-ledare än Löfven. Mer utåtriktad, mer ideologisk och framförallt konkret med vad han och S vill.

    SvaraRadera