onsdag 17 april 2013

Kan vi återgå till att prata politik nu?

Vi måste upp på vägen igen.
Foto: dt.se
Riksbanken lämnar styrräntan oförändrad och direktionen är sedvanligt splittrad. Den framtida räntebanan sänks dock och det är ju välkommet. Att Riksbanken misslyckats kapitalt med att nå inflationsmålet är mycket problematiskt. En självständig direktion gör som den vill och sen har övriga samhället att rätta sig efter detta. Rent demokratiskt är det problematiskt och rent samhällsekonomiskt är det ett problem. Konsekvenserna av Riksbankens misslyckande är lägre tillväxt och därmed högre arbetslöshet.

Den här diskussionen kom upp på vår kongress häromveckan. Jag lyfte frågan ifrån talarstolen och fick till svar att frågan om t ex Philipskurvan är intressant men att det inte är läge att diskutera den just nu. Inte i det politiska läge som råder. Det är kanske sant, jag vet inte. Men jag tycker att den här diskussionen är betydligt viktigare än många andra diskussioner som förs just nu.

Senaste veckan har präglats av debaklet med Omar Mustafa. Folk spekulerar hej vilt och det ena påståendet föder det andra. Hysterin har spridit sig till den milda grad att många skribenter helt slutat med källkritik och bakgrundskoll av fakta. Det stavas fel på namn, det skrivs fel namn på organisationer, det hänvisas till dokument som inte är relevanta för argumentationen och alla är helt överens om att valberedningsarbetet var dåligt inför valet till partistyrelsen. Diskussionen har dessutom nått till en slags metanivå där inte längre fallet i fråga är det intressanta utan hur det här fallet påverkar andra fall. Kort och gott har det spårat ur och dom enda som gynnas av den här diskussionen är regeringen.

För samtidigt som vi bankar på varandra med diverse artiklar, inlägg och anklagelser så går över 400 000 människor arbeslösa, Fas 3 är Sveriges största arbetsgivare, folk misshandlas fortfarande i sjukförsäkringen, överbeläggningarna på våra sjukhus leder fortsatt till vite, regeringen består fortfarande av folk som tycker att blonda och blåögda är genetiskt programmerade att vara "goda" och miljöpolitiken går på tomgång i såväl EU som i Sverige.

Jag säger inte att diskussionen om personfrågorna är irrelevant. Jag säger framförallt inte att diskussionerna om valberedningens arbete är irrelevant. Men jag kan fundera på kraften som läggs i dom olika vågskålarna och jag kan fundera på vad det är man egentligen fokuserar på. För mig är det ett större misslyckande att VU var tvunget att utökas med en ersättare än att Omar Mustafa blev invald i partistyrelsen. Konsekvenserna för partiet på lång sikt är mycket större av att man sätter ett prejudikat i VU-valet att bara man bråkar tillräckligt så ändrar vi stadgarna för att blidka den som tjurar. Fortsätter den utvecklingen kommer vi snart ha ett VU lika stort som hela partistyrelsen. Att sen Omar Mustafa helt uppenbart var en kontroversiell person som kanske inte kommit in i partistyrelsen om hela den här debatten om Islamiska förbundet hade kommit före valet är något helt annat.

Jag har fortfarande kvar den där härliga känslan i kroppen som jag hade när jag åkte hem från kongressen förra söndagen. Ni vet den där känslan av att nu händer det något, nu är vi på gång. Jag hoppas innerligt att jag inte är den ende som fortfarande har kvar den här känslan i kroppen. För handen på hjärtat, det är den känslan som ska vinna valet åt oss. Inte debatter om hur vi utser våra företrädare eller om en person i laget inte håller måttet.

*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna

9 kommentarer:

  1. Arbetsmarknaden är just en marknad. Typiskt för marknader är att pris (lönekotnader) och kvalite (arbetsmoral, samarbetsförmåga, utbildning) avgör om varan (arbetaren) ska bli såld.

    Politiker har inget problem med kvalitetsbiten i ovanstående beskrivning av arbetsmarknaden men priset är man livrädd att diskutera. En del påstår tom att priset på arbetsmarknaden inte spelar någon roll.

    Priset kan man påverka med högre inflation som sänker det reala priset på arbetskraft. Lönebildningen kan man påverka så den ger lägre löneökningar genom en bra arbetsmarknadsutbildning vilket ger lägre löneglidning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att priset på arbetskraften inte korrelerar med arbetslösheten är bland annat OECD tydliga med idag. Därför är det inte speciellt intressant att diskutera priset på arbetet. Det är nämligen att göra det alldeles för enkelt för sig.
      Där finns många andra faktorer som påverkar sysselsättningen t ex humankapitalet, förtroende för samhällets instutitioner och infrastrukturens kvalité m.m.

      Radera
    2. Menar OCD verkligen att det är inget samband mellan löner och arbetslöshet? Verkar väldigt konstigt. Vi skulle alltså kunna höja lönerna hur mycket som helst utan att arbetslösheten stiger! Tror du verkligen på det? Det skulle i och för sig vara väldigt trevligt om det var sant........

      Radera
  2. Det är ställt bortom all rimlig tvivel att sänkta lönekostnader inte per automatik leder till fler anställda. Sen kan man laborera med teoretiska modeller och få fram andra resultat. Det är verkligheten som vi måste förhålla oss till.

    http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidview/6ABD5CC546B0DD3BC12578820049D784

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/lagre-loner-ger-inte-unga-jobb_6128267.svd

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för länkarna. Anser du att kraftigt höjda löner (tex 10 procent per år) ger högre arbetslöshet? Menar du att lönen inte påverkar arbetslösheten? Skulle vi kunna ha 100 000 kr i månaden som minimilön i Sverige utan att arbetslösheten skulle stiga?

      Radera
    2. Jag ska ge dig rätt i att det teoretiskt givetvis finns en maxgräns för hur hög arbetskostnaden kan vara utan att arbetslösheten påverkas negativt. 10 % höjda löner behöver inte betyda högre arbetslöshet.

      Men om vi håller oss till verkligheten så är det dels andra faktorer som (också) spelar in på hur hög arbetslösheten är vilket jag redogjort för.

      Dels finns det stort ekonomiskt utrymme att fördela innan vi skulle se några problem i ekonomin. Dokumentären "Lönesänkarna" och t ex Paul Krugmans resonemang kring dom amerikanska minimilönerna ger belägg för detta.

      Du måste ju väga in den köpkraftshöjning detta skulle innebära. Man kan också föra resonemanget som den borgerliga regeringen gör fast omvänt. Högre lön ger ju enligt denna teori större incitament för att arbeta mer (jobbskatteavdraget påstås ju vara infört av denna anledning) och då borde ju 10 % lönehjning öka antalet arbetade timmar avsevärt.

      Radera
    3. När LO bestämmer sina lönekrav inför avtalsrörelsen gör dom en beräkning av hur mycket lönen kan höjas utan att arbetslösheten stiger. Så har står det i LO,s rapport "ekonomiska utsikter hösten 2012" (sid 25)

      Det samhällsekonomiska löneutrymmet bestäms utifrån hur mycket den underliggande (potentiella) produktiviteten ökar och det utrymme för prisökningar som finns i näringslivet utan att prismålet på 2 procent
      ska hotas sett över några år.

      Normalt höjs produktiviteten med ca 2 procent per år. Inflationen räknar man med att den ska bli ca 2 procent. Detta ger ett löneutrymme på 4 procent. Skulle LO kräva 10 procents löneökning vet dom att det kommer att pressa upp arbetslösheten.

      Vill LO att arbetslösheten ska minska begär man mindre än 4 procents löneökning.

      Men du påstår att 10 procents löneökning inte behöver ge högre arbetslöshet. Jag tror att LO-ekonomerna skulle säga att du har helt fel.

      http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/3A7AC587FB637A1CC1257AB5002F6343/$file/Ekonomiska_utsikter2_12H.pdf

      Radera
    4. Ett av skälen till att vinstandelen har ökat på bekostnad av löneandelen dom senaste decennierna är för att LO och den övriga fackliga rörelsen har tagit ett stort ansvar och hållt sig inom dom av normpolitiken fastslagna reglerna.

      Som politiker ska man inte ge sig in och recensera lönerörelserna utan jag kan bara konstatera att där finns utrymme från vinstandelen att ta om man vill höja löneandelen. Någon korrelation mellan höjd löneandel och höjd arbetslöshet har jag inte sett i Sverige. När löneandelen var som högst hade vi ju de facto full sysselsättning.

      Radera
    5. Det kan helt klart vara så att jag har fel och du har rätt. Men det är ju lite konstigt att politiker inte vill uttala sig om avtalsrörelsen samtidigt som dessa politiker säger att dom ska se till att det blir full sysselsättning. Tror verkligen politiker att avtalsrörelsen inte påverkar nivån på arbetslösheten?

      1999 så kopplade S ihop avtalsrörelsen med nivån på arbetslösheten i propositionen "lönebildning för full sysselsättning" 1999/2000:32

      Det skulle behövas en djup diskussion i detta ämne för att en politik som ger full sysselsättning verkligen kommer att föras efter nästa val. Men jag tror att det kommer inte att hända utan talet om full sysselsättning är bara tomma ord.

      Radera