fredag 12 april 2013

Jag har läst "Kamp!" av Georg Simmel

 
Igår läste jag ut Georg Simmels klassiska lilla skrift "Kamp!". Simmel är en av sociologins stora och med tanke på att jag i grund och botten är sociolog så kändes det rätt att köra igenom denna bok. Simmel tar upp kampens sociologiska betydelse och pekar på att kampen som sådan dels gör mer nytta än vad som ofta noteras, dels att kampen är som vilket annat sociologisk fenomen som helst. Det är ofta i kampen som framstegen görs och utan kamp skulle förmodligen många sociala relationer inte fungera.

Boken som sådan är ganska krånglig även om den är relativt kort (130 sidor). Den är skriven i början av 1900-talet och dessutom på sociologisvenska så det är inte helt lätt för den ovane att hänga med. Jag har inte läst "riktig" sociologi på ett tag så det tog en stund innan jag var inne i ordbruket. Huruvida man får ut något av att läsa den om man inte har några förkunskaper i sociologi är svårt att bedöma. Det är hur som helst en intressant skrift med många tänkvärda passager. Bland annat behandlas konkurrensen och moralen. Simmel skriver tänkvärt:

"Den typiska europeiska moralen förhåller sig emellertid tolerantare mot konkurrens än mot många andra former av antagonism. Detta hänger samman med en särskild kombination av karaktäristiska drag som är betecknande för konkurrensen. Ju större distans vi är medvetna om mellan vår subjektiva personlighet och den avgörande prestationen som vi insatt i kampen, desto mindre drar vi oss som moraliska väsen för att använda vår kraft mot en motståndare.

Då personliga krafter kämpar direkt med varandra, känner vi oss mer föranlåtna att ta hänsyn och vara återhållsamma, och kan inte så lätt dra oss undan vädjan till medlidandet...I strider som utkämpas med objektiva prestationer bortfaller dessa etiska och estetiska hämningar. Därför kan man konkurrera med personner, som man till varje pris skulle undvika en personlig kontrovers med. Genom inriktningen på objektet får konkurrensen den grymhet som all objektivitet medför, och som inte består av en lust att se andra lida utan består just däri att de subjektiva faktorerna lämnas ur räkningen.

Denna likgiltighet för det subjektiva som karaktäriserar logiken, lagen och ekonomin, låter personer som absolut inte är grymma dock begå alla konkurrensens grymheter, och detta med det goda samvetet att inte vilja någon något ont."

Ovanstående rader fångar på ett helt lysande sätt essensen i hela kapitalismens väsen och förklara mycket av den grymhet vi ser runt om i världen. Frågan är bara om man nöjer sig med detta eller om man tror att människan kan bättre. Jag personligen är övertygad om att så är fallet.


*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna

3 kommentarer:

  1. Intressant med lästips även om mitt intresse är mer mot organisation och ekonomi.

    Du har kanske redan läst Harry Bravermans "Labor and Monopoly Capital: The Degradation of Work in the Twentieth Century". Annars är den väldigt intressant om man relaterar till hur arbetet organiseras och arbetsinnehållet urholkats. Efter att ha läst denna bok för ca 15 år sedan kan jag tycka att man kan se en viss tendens att trenden vänt och att arbetsinnehållet utökats igen. Fast det kan så klart bero på att man ser det ur ett svenskt perspektiv där många av jobben inom tillverkningsindustrin i och med globaliseringen flyttats ut till andra länder.

    Hursomhelst en läsvärd bok även om man inte delar Bravermans ideologiska åsikter som får betecknas som vänsterpartistiska.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset! Låter som en intressant bok. Får se om jag får tag på den.

      Att innehållet i arbetet ser ut att öka inom vissa branscher är helt korrekt. Det man talar bland annat talar om är att kodifierad kunskap ersätts eller kompletteras av ickekodifierad kunskap. Det gör ju bland annat att anställda blir allt svårare att ersätta rakt av vilket vi ser i matchningsproblematiken.

      Radera
    2. Klart läsvärd om du skulle lyckas hitta den.

      Största tankeställaren boken ger och som man kanske inte alltid funderar på är att det som verkar rationellt inom organisation och arbetsdelning (mycket är baserat på Taylors scientific management efterom boken publicerades på 70-talet) i slutändan kanske inte är så effektivt. Av naturliga skäl så kände de arbetare som fick allt mer monotoma och enkla arbetsuppgifter allt mindre trivsel och motivation vilket självklart påverkar arbetsprestationen. Frågan är hur resultatet istället skulle sett ut om man ökade arbetsinnehållet och därmed gjorde arbetsuppgifterna mer intressanta och motivationshöjande. Det var väl också därför som idéerna om job enlargement och job enrichment kom senare.

      Radera