måndag 1 april 2013

Jag har läst "Åter till full sysselsättning" av Stefan Carlén och Christer Persson

 
Lagom till att kongressen drar igång i övermorgon har jag läst klart Stefan Carléns och Christer Perssons eminenta lilla bok "Åter till full sysselsättning". Boken kom ut i fjol och är en lysande genomgång av hur en aktiv finanspolitik är rätt väg fram för att nå målet om full sysselsättning. Den är lättläst och Carlén och Persson låter även en icke högskoleutbildad ekonom med doktorsexamen förstå vad det handlar om. Detta utan att förenkla så att djupet försvinner ur analysen. Det är en grannlaga uppgift som dessa två herrar har löst på ett förträffligt sätt.

Boken är inte tjock och den är relativt lättläst. Efter att ha läst dom ca 130 sidorna är man full av tillförsikt och insikt. Vi måste förändra den ekonomiska politiken i det här landet om vi ska nå åter till full sysselsättning. Förändrar vi inte blir dessa fagra ord inget annat än tom retorik. Läs boken!

För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas!
 
*****
 
Läs mer på Socialdemokraterna

15 kommentarer:

  1. Varför är 40-timmarsveckan en helig ko? Varför inte kortare arbetstid och dela på de jobb som finns? Varför inte beskatta produktionen i stället för arbete? Beskattning av arbete kontra skattemedel till välfärden kommer att bli svårare och svårare att få ihop ju mer arbetslivet robotiseras och rationaliseras. Tänk om S vågade gå före, vågade tänka NYTT!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan glädja dig med att vi socialdemokrater i Skåne har skickat in en motion om att sänka arbetstiden med sikte på 6 timmars arbetsdag. Vi driver detta.

      Radera
    2. Toppen! Hoppas ni får gehör för er motion! Det börjar bli förlegat att stirra sig blind på just 40 timmar i veckan. Framtiden kommer att se helt annorlunda ut. Heja, heja!

      /Anita

      Radera
  2. Vad definierar författarna som " full sysselsättning" och hur har de tänkt sig att nå dit? Har svårt och tänka mig att det finns några gratisluncher och lösningen är väl antagligen kraftigt ökad inflation och en torpederad krona.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ca 1,5-2 % arbetslöshet och över 80 % sysselsättning är var dom lägger ribban ungefär.

      Det finns inga exakta nivåer men dom nämner 6 % inflation som en övre gräns. Jag föreslår att du läser boken. Den kommer att stilla din oro kring gratis luncher.

      Radera
    2. Får se om boken finns att tillgå på biblioteket eftersom jag av princip aldrig köper uppenbart politisk vinklad litteratur oavsett inriktning.

      6% inflation är väldigt högt och skulle helt sänka det förtroende för vår svenska valuta som byggts upp sen den fick flyta fritt och deprecierades med ca 30% i början på 90-talet. Enda möjligheten är i så fall att EU som helhet börjar bedriva samma typ av ekonomiska politik men det tror jag inte eftersom Tyskland av hävd avskyr inflation pga sin historik under Weimarrepubliken.

      Radera
  3. Det tycker jag du ska göra. Jag delar uppfattningen om att 6% är högt men man får se det för vad det är, teoretiska resonemang. Med tanke på att 0,8 % för låg inflation är 40 000 jobb enligt Lars EO Svensson så finns det gott om utrymme att förbätta penningpolitiken med. Sen är det en aktiv finanspolitik som krävs också med höga investeringsnivåer. Det i sig kan avhjälpa inflationshotet. Man kan inte bara skruva i ena änden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lars EO Svenssons teoretiska modell ger jag inte mycket för. På de låga räntenivåer vi har nu är räntevapnet i princip helt förbrukat. Den enda effekten om Riksbanken skulle sänka till 0,25% styrränta (0% är för politiskt känsligt) är att svenskarna skulle låna ännu mer pengar för bostadsspekulation och därmed skapa en ännu mer prekär situation.

      Faktum är att bostadslåntagarna som fått kraftigt sänkta utgifter i och med de senaste räntesänkningarna inte primärt använt dessa för inhemsk konsumtion vilket politikerna inbillat sig. Istället är det främst fler utlandsresor som pengarna gått till. Övriga kategorier har däremot fått känna av inflationen när effekten av räntesänkningarna borträknats och har därmed fått skära ner sin konsumtion.

      Radera
    2. Jag väljer att tro mer på Lars EO Svensson än en normpolitik som misslyckats med att skapa full sysselsättning i 20 år. Sen ska man inte överskatta penningpolitiken utan det kräver som sagt en aktiv finanspolitik också.

      Nu är det ju den inhemska konsumtionen i Sverige som håller landet flytande. Genom amorteringskrav och egen insats kan man hålla bopriserna stången. Det har vi sett när 15%-regeln infördes.

      Radera
    3. Vad jag vet har inte några amorteringskrav införts av fega politiker som inte vågar agera pga nästkommande val. I de fall detta har börjat användas beror det på att bankerna själva börjar få kalla fötter men statliga SBAB dumpar fortfarande bolånemarknaden utan att beakta säkerheten för skattebetalarnas pengar. Sen är det enkelt att komma runt bolånetaket med blancolån.

      Politikerna borde snarast ge FI i uppdrag att införa generella regler att alla bostadslån ska amorteras med minst 50% på 30 år. Kombinera sedan detta med avvecklade ränteavdrag så blir även staten en vinnare och resurser kan användas till prioriterade grupper istället för att göda mäklarnas och bostadsföretagens balansräkningar.

      Radera
  4. Högre inflation ger fler jobb bara om den högre inflationen verkligen ger lägre reallöneökning. Det är inte nivån på inflationen som är det som ger lägre arbetslöshet. Det som ger lägre arbetslöshet är låga reallöneökningar.

    Lägre inflation kan ge fler jobb än högre inflation.

    Exempel 1: 5 procents nominell löneökning och 3 procents inflation.
    Exempel 2: 2 procents nominell löneökning 1 procents inflation.

    Exempel 2 ger lägre arbetslöshet trots den låga inflationen pga av den lägre reallöneökningen.

    Nivån på inflationen är inte det viktiga utan det är reallöneökningarna som avgör nivån på arbetslösheten.

    Böcker som du hänvisar till brukar inte vilja ta upp detta eftersom det är för politiskt känsligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte sant att lägre reallöneökningar skapar jobb. Då sjunker efterfrågan eftersom köpkraften minskar. I kombination med nuvarande investeringsnivåer och hackande exportmarknader vore det ett dråpslag för Sverige om vi sänkte lönerna än mer.

      Normpolitiken har misslyckats med att nå full sysselsättning i 20 år. Det är dags att tänka om.

      Sen är det som sagt aktiv finanspolitik som är nyckeln. T ex slopat 1 % överskottsmål vilket skulle lösgöra 35 miljarder som kan användas för arbetsmarknadspolitik, investeringar och välfärd. Något som i sig ökar produktiviteten enligt bland annat OECD.

      Radera
    2. Jag håller med om att normpolitiken har misslyckats och att finanspolitiken är för stram. Men jag påstår fortfarande att låga reallöneökningar ger lägre arbetslöshet än höga reallöneökningar. Jag har tidigare frågat Lars EO Svensson om detta. Du kan själv skriva och fråga honom om detta han svara på mail. Jag kopierar in brevet här nedan, min fråga är längst ner.

      Hej Anders,

      Du har rätt att om reallönen blir oberoende av inflationen borde inte inflationen ha någon effekt på arbetslösheten. Men i kollektiva löneförhandlingar utgår man från att inflationen ska bli 2 procent och sätter nominella löneökningar därefter för att få en viss reallön. Om nu inflationen blir lägre än 2 procent medan de nominella löneökningarna är desamma blir reallönen högre, sysselsättningen lägre och arbetslösheten högre. Om löneförhandlingarna utgår från att Riksbanken ska nå sitt inflationsmål på 2 procent blir det också viktigt att Riksbanken verkligen lyckas nå inflationsmålet.

      Mvh,

      Lars Svensson


      --------------
      Lars E.O. Svensson, Deputy Governor
      Sveriges Riksbank, SE-103 37 Stockholm, Sweden
      Email Lars.Svensson@riksbank.se
      Tel +46 8 787 0107, Fax +46 8 21 0531

      Web www.larseosvensson.net





      Från: Anders Johansson [mailto:ante_joh@yahoo.com]
      Skickat: den 12 augusti 2012 21:37
      Till: Svensson, Lars
      Ämne: Inflationens påverkan på arbetslösheten





      Hej Lars!


      Jag har följt debatten om inflationsmålet och riksbankens tendens att ligga under målet.


      Jag och några vänner har diskuterat detta och jag påstår att enbart inflationsnivån spelar ingen roll för arbetslösheten. För att högre inflation ska sänka arbetslösheten måste den högre inflationen ge lägre reallöneökningar. Om arbetstagarna lyckas försvara sina reallönehöjningar även vid hög inflation kommer inte arbetslösheten inte att sjunka.


      Exempel 1: Inflation 3 procent. Nominella löneökningar 5 procent.


      Exempel 2: Inflation 1 procent. Nominella löneökningar 2 procent.


      Anser du som jag att exempel 1 ger högre arbetslöshet trots den högre inflationen. (Allt annat lika)


      Hoppas på svar!

      Industriarbetare

      Anders Johansson


      Radera
    3. Som sagt, penningpolitiken är isolerat för trubbig för att klara av att nå full sysselsättning. Det krävs mer därtill. Men att fixera inflationen vid 2 % är direkt ovetenskapligt. Den råkade vara 2 % när målet infördes och så har det förblivit. Enligt Carlén & Persson finns det belägg för en förändrad syn på Philipskurvan och deras 6 % kommer ur detta resonemang.

      Radera
    4. Du har ett grundläggande fel i ditt resonemang. Du anser att låga reallöneökningar ger hög arbetslöshet medan höga reallöneökningar ger låg arbetslöshet.

      Ett annat problem är att om man når full sysselsättning med hjälp av att hålla tillbaks reallöneökningarna med hög inflation så kommer löntagarna att höja sina inflationsförväntningar och kräva högre och högre nominella löneökningar. Då måste inflationen höjas mer och mer för att hålla tillbaks reallöneökningarna för att hålla fortsatt full sysselsätting. Då får man accelererande inflation.......

      En bra skrift om hur allt detta funkar är "Så fungerar arbetsmarknaden" (googla) utgiven av arbetsförmedlingen, läsvärd!

      Jag frågade Ola Pettersson chefsekonom på LO om detta med reallöner och här är brevet. (Min fråga längst ner). Skriv och fråga själv Ola hans svarar mer än gärna.

      Hej Ante,

      I princip har du rätt. Men det är omöjligt för de som förhandlar om löner att utgå från att Riksbanken konsekvent ska hamna fel. Vi utgår fortfarande från att de håller det de har lovat.

      Mvh, Ola
      -------------------------------------------------------------------------------
      Ola Pettersson
      Chefsekonom/enhetschef
      Enheten för ekonomisk politik och arbetsmarknad
      LO
      105 53 STOCKHOLM
      Tel/phone: +46-8-796 27 67

      Chief Economist/Head of Department
      Department of Economic and Labour Market Policy
      LO - Swedish Trade Union Confederation
      105 53 STOCKHOLM
      SWEDEN
      ----- Vidarebefordrat av Ola Pettersson/LO/SE på 2012-05-14 14:25 -----

      Från: Peter Andersson/LO/SE
      Till: Ola Pettersson/LO/SE@LO
      Datum: 2012-04-19 09:54
      Ärende: nån som kan hjälpa...

      --------------------------------------------------------------------------------


      ,,till med ett par punkter som svar på denna fråga. Verkar vara så att personen har läst era rapporter iaf.

      hlsn
      peter

      ----- Vidarebefordrat av Peter Andersson/LO/SE på 2012-04-19 09:54 -----



      Handläggare:






      Insänt:

      2012-04-08 09:50



      Namn:

      Ante Johansson
      E-post

      ante_joh@yahoo.com

      Förbund:

      IFMetall





      Fråga:
      Om man läser LO-ekonomernas raporter så kritiseras riksbanken för att dom håller inflationen för låg år efter år. LO räknar med att rb ska hålla 2 procents inflation när man bestämmer vilket som är ett rimligt lönekrav. Eftersom RB håller inflationen under 2 procent blir lönerna för höga och arbetslösheten hög.

      Men varför kan inte LO istället räkna med att inflationen blir bara 1,5 procent och ställa lönekrav efter det? Då skulle vi få lägre arbetslöshet.


      Radera